Klimatförändringar har en betydande inverkan på grundläggande mänskliga rättigheter. Marginaliserade grupper anses särskilt sårbara för klimatförändringarnas återverkan, där bland annat personer med funktionsnedsättningar. Denna fallstudie undersöker därför hur funktionshinderperspektivet integreras eller konkurrerar med klimatanpassning i kommunal översiktsplanering i Sveriges storstadsregioner Stockholm, Göteborg och Malmö. Målet är att bedöma hur inkluderande svenska kommuners klimatanpassning är.Klimatförändringarnas påverkan på personer med funktionsnedsättningar och deras rättigheter utforskas, och en teoretisk ram byggs baserad på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, det sociala synsättet på funktionsnedsättning och intersektionalitet. Studien bygger på en innehållsanalys av översiktsplaner och en mindre mängd enkäter. En tematisk analys av resultaten visar skillnader i hur ett funktionshinderperspektiv integreras i kommunala planer och upplevs av personer med funktionsnedsättningar. Trots liknande förutsättningar, målsättningar och klimatrelaterade förhållanden varierar kommunernas förmåga att integrera funktionshinderperspektiv. Bristande kommunikation, skillnader i förståelse och tillämpning av tillgänglighetsåtgärder och dess upplevda funktion framträder som stora utmaningar för kommunal klimatanpassning. Den bristande kommunikationen från kommuner förvärrar problemen och understryker behovet av förbättrade åtgärder och tydligare dialoger mellan kommuner och medborgare.Vidare forskning rekommenderas för att bredda förståelsen av kunskapsluckan och i en svensk kontext ska en mer omfattande förståelse inför de utmaningar som personer med funktionsnedsättningar står inför i skuggan av klimatförändringar / Climate change is disrupting vital human rights, with marginalized groups bearing the brunt. For the marginalized group of people with disabilities, the challenges are even more pronounced. Therefore, this case study investigates the integration or potential competition between a disability perspective and climate adaptation efforts in municipal planning, focusing on Stockholm, Gothenburg, and Malmö in Sweden. The aim being to assess the inclusivity of climate adaptation initiatives in Swedish municipalities. The study establishes a theoretical framework encompassing the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities, the social model of disability, and intersectionality. It identifies crucial aspects within climate adaptation and disability rights, emphasizing the importance of an ecological and social sustainability perspective, adaptive versus mitigative adaptation strategies, and the political underpinnings of effective adaptation measures. By conducting a content analysis over municipal comprehensive plans and an additional smallscale survey, the outcome reveals disparities in integrating accessibility measures within municipal plans, hindering the participation and well-being of individuals with disabilities. While municipalities strive for incorporation of accessibility measures, the efforts fall short, leading to exclusionary outcomes. Insufficient communication and engagement from municipal authorities exacerbate these short-comings, highlighting the need for enhanced measures and clearer communication channels between municipalities and citizens to achieve equitable and inclusive climate adaptation. Despite similar geographic and climate-related conditions, municipalities exhibit variations in their ability to integrate disability perspectives effectively - the study exposes both progress and shortcomings in climate adaptation efforts across the municipalities, emphasizing the underrepresentation of disability perspectives. This resulted in a pin-pointed necessity for municipalities to intensify efforts to comprehensively integrate disability perspectives into climate adaptation strategies to ensure inclusivity and equity in Swedish municipalities. Further research is recommended to broaden the understanding of a disability perspective in climate change adaptation and to further clarify if adaptation initiatives are inclusive and just.

Avhandlingen beskriver och analyserar hur frågor kring tillgänglighet/handikapp för första gången aktualiserades och implementerades i planeringen och utformningen av den byggda miljön i Aten, nämligen processen i samband med beslut, planering och implementering av jätteprojektet Atens Metro. Studien tecknar framväxten av olika handikapporganisationer, som från att ha varit svaga aktörer successivt lyckades få gehör för sina krav inom stadens förvaltning, politiska organ, den grekiska riksdagen och inte minst inom de företag som byggde metrosystemet. Avhandlingen diskuterar hur handikapporganisationer och metrosystemet växte fram och påverkade varandra, hur viktiga forum för att diskutera/problematisera olika perspektiv på handikapp skapades där aktörsgrupper med delvis olika intressen förde fram sina ståndpunkter och förhandlade samt vilka konkreta avtryck som dessa processer ledde till i form av en - slutligen - handikappvänlig teknisk konfiguration av metrosystemet. Studien knyter också an till den europeiska diskussionen, bl.a. inom EU, kring handikapp och vilken betydelse som denna diskussion hade för det framväxande metroprojektet, inte minst inför Atens OS-värdskap 2004. Avhandlingen tar sin teoretiska utgångspunkt i dels samhällsvetenskapliga teknik- och vetenskapsstudier, dels "disability studies". / The idea of building a metro network in Athens dates back to the 1950s. It took almost fifty years for the Greek government to develop plans, secure funds and to carry out an effective procurement process for the construction of the Athens metro. In February 1987 the government announced an invitation to tender for the design and construction of the metro. Thirteen years later, in January 2000 the first two lines began operation. The construction of the metro consisted of numerous preliminary studies, different public organizations which dealt with its development and several controversies concerning its design. One of these controversies referred to the issue whether the metro would be accessible to disabled people or not. Integrating accessibility provisions in the metro design constituted a controversial issue where different actors argued and acted for and against its implementation. This study describes and analyses the process of making the metro accessible. The analysis focuses on how questions regarding accessibility/disability were actualized for the first time in the planning and design of the Greek built environment and in particular on the process of building the biggest and most complicated infrastructure project in Greece, the Athens metro. At the same time, the study describes the evolution of disability organizations in Greece: they changed from being weak actors who were unable to influence socio-political configurations to actors that successively gained attention within the public administration, political organs, the Greek Parliament and the company that constructed the metro. The study discusses how disability organizations and the metro were developed and influenced each other and how important forums, where several actors with diverse interests problematized and produced different perspectives on disability, were initiated. These forums constituted public spaces within the public administration and eventually contributed to the construction of an accessible metro network. The analysis is also connected to Athens hosting of the Olympic and Paralympic Games of 2004 which created increasing demands for constructing an accessible built environment, including the metro. Furthermore, the study also draws upon the discussion within the EU on disability and on which kind of consequences this discussion implied for the developing metro. The theoretical basis for this study is located at the intersection of two broad fields, namely science and technology studies (S&TS) and disability studies.