Näthat är ett nytt socialt problem, som aktualiserats i och med en intensiv mediadebatt. Näthat är således ett fenomen, som ingen forskat kring, men som däremot kan ses utifrån mobbningsforskning. Syftet med denna diskursanalytiska uppsats, var att lyfta fram dels mediavinklingen av näthat, dels utsatta/vittnande ungdomars beskrivningar av fenomenet. Utifrån detta ämnades samproduktionen av synen på näthat som socialt problem undersökas, där ungdomar, media och mobbningsforskning ses som sociala aktörer. Med hjälp av retoriska resurser utifrån diskurspsykologin, och den kritiska diskursanalysens forskarbegrepp intertextualitet analyserades det empiriska materialet, bestående av tidningsartiklar, blogginlägg och forumtrådar. Studien avsåg således att lyfta fram hur fenomenet näthat legitimerades, som ett socialt problem. I analysen framkom tre sociala mönster: Förskjutningen från elaka troll till näthat – och pendlingen däremellan; Internetklimat – en fara för livet?; och Ansvaret bärs av…? Analysen urskilde en spretighet kring fenomenet, med en osäkerhet kring definitionen av näthatsbegreppet och vart ansvaret för detta sociala problem ska läggas, samt en ambivalens kring internets roll. I resultatet identifierades de olika sociala aktörernas skilda rättigheter att göra trovärdiga yttranden i olika kontexter. Diskussionsavsnittet tog upp en sammanfattande reflektion av resultatet, resultatets relevans till syfte och frågeställningar, samt självkritik till uppsatsen och förslag på framtida forskning.

Syftet med denna uppsats är att beskriva den debatt som förts om museer i svenska tidningar från 2020fram till början av 2023, belysa hur debattörerna legitimerar sina åsikter och därigenom vilka diskursersom går att finna inom dessa debatter. Syftet är även att undersöka vilken idealbild och vilkafunktioner hos ett museum som samproduceras av texterna i debatten. Materialet består av tio debattoch ledarartiklar publicerade i Sveriges fyra största tidningar och delas upp i tre teman: fri entré,politisering och ekonomisk satsning. För att besvara uppsatsens frågeställningar utförs enlegitimeringsanalys på materialet, vilket mynnar ut i en diskursanalys. Resultaten av dessa två analyseranvänds sedan för att beskriva hur debattörerna samproducerar en bild av museers funktion. Resultatetvisar hur typerna av legitimeringar som används i texterna skiljer sig mellan materialets olika teman.Två diskurser framkommer i materialet: en demokratidiskurs och en kulturarvsdiskurs. Genomgåendeför alla tre teman är att värdena demokrati och kulturarv behandlas som legitima. Det framkommeräven fyra idealfunktioner för ett museum som samproducerats av debatten. Dessa är museet somförvaltare och förmedlare av ett gemensamt kulturarv, museet som offentligt rum, museet somfolkbildare samt det oberoende museet.

Det övergripande transportpolitiska målet i Sverige har sedan 1998 varit att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Under perioden fram till 2010 har samhällsekonomiska underlag fått en allt tyngre roll i den formulerade transportpolitiken och den statliga styrningen av den långsiktiga planeringen som ett verktyg för att prioritera mellan investeringar i nya vägar och järnvägslänkar. I studien utforskades den samhällsekonomiska analysens roll i den formulerade transportpolitiken och dess styrning av den regionala infrastrukturplaneringen. Studien utgår ifrån ett konstruktivistiskt angreppssätt och en syn på relationen mellan vetenskap/expertis och politik som samproducerad. Det empiriska material som ligger till grund för analysen består av dokument och intervjutranskriptioner. De dokument som har analyserats är publikationer om den samhällsekonomiska analysmetoden, utgivna av myndigheten Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) och dels olika typer av transportpolitiska dokument. Intervjuerna genomfördes med tretton regionala beslutsfattare och en tjänsteman, vilka varit delaktiga i upprättandet av en regional infrastrukturplan i Västra Götaland. Studien visar att samhällsekonomisk analys är en värderingsmetod med stort inflytande i den formulerade transportpolitiken. Trots att den framställs som ett objektivt sätt att utvärdera den samhällsekonomiska effektiviteten hos väg- och järnvägsobjekt, och i förlängningen deras bidrag till det övergripande målet, utgör metodens grunder till stor del en svart låda i den transportpolitiska diskussionen. Detta gäller även hos de intervjuade beslutsfattarna, men de konstruerar den enskilde politikerns omdöme som den viktigaste grunden för beslut. / The study deals with applied cost-benefit analysis (CBA) and the significant role this method has acquired in transport policy in Sweden since 1998. It is a study of a valuation method at the intersection between neoclassical economics, expertise, Swedish transport policy, long term planning and regional decision makers. Specifically, it focuses on the co-production of expertise and politics and how boundaries are drawn between them in relation to valuation. Departing from a constructionist approach to science and expertise, the study is concerned with how CBA and valuation is depicted in various contexts. The empirical foundation of the study concists of documents dealing with CBA, several kinds of transport policy documents and interview transcripts resulting from interviews with thirteen regional decision makers and one regional official. The analysis shows the significant influence of CBA on transport policy. While this valuation method is depicted as an objective valuation tool in planning, its conceptual foundation tends to be black-boxed outside the domain of expertise. This applies also to the interviewed regional decision makers. However, they delimit the space for CBA as a sufficient decision support. In addition, they construct judgment as the most important basis for decisions on infrastructure. Still, it is argued, the black-boxing of CBA in transport policy affect the political landscape negatively: it entails a risk that important political issues are made more inaccessible for public debate.

Det övergripande transportpolitiska målet i Sverige har sedan 1998 varit att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Under perioden fram till 2010 har samhällsekonomiska underlag fått en allt tyngre roll i den formulerade transportpolitiken och den statliga styrningen av den långsiktiga planeringen som ett verktyg för att prioritera mellan investeringar i nya vägar och järnvägslänkar. I studien utforskades den samhällsekonomiska analysens roll i den formulerade transportpolitiken och dess styrning av den regionala infrastrukturplaneringen. Studien utgår ifrån ett konstruktivistiskt angreppssätt och en syn på relationen mellan vetenskap/expertis och politik som samproducerad. Det empiriska material som ligger till grund för analysen består av dokument och intervjutranskriptioner. De dokument som har analyserats är publikationer om den samhällsekonomiska analysmetoden, utgivna av myndigheten Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) och dels olika typer av transportpolitiska dokument. Intervjuerna genomfördes med tretton regionala beslutsfattare och en tjänsteman, vilka varit delaktiga i upprättandet av en regional infrastrukturplan i Västra Götaland. Studien visar att samhällsekonomisk analys är en värderingsmetod med stort inflytande i den formulerade transportpolitiken. Trots att den framställs som ett objektivt sätt att utvärdera den samhällsekonomiska effektiviteten hos väg- och järnvägsobjekt, och i förlängningen deras bidrag till det övergripande målet, utgör metodens grunder till stor del en svart låda i den transportpolitiska diskussionen. Detta gäller även hos de intervjuade beslutsfattarna, men de konstruerar den enskilde politikerns omdöme som den viktigaste grunden för beslut. / The study deals with applied cost-benefit analysis (CBA) and the significant role this method has acquired in transport policy in Sweden since 1998. It is a study of a valuation method at the intersection between neoclassical economics, expertise, Swedish transport policy, long term planning and regional decision makers. Specifically, it focuses on the co-production of expertise and politics and how boundaries are drawn between them in relation to valuation. Departing from a constructionist approach to science and expertise, the study is concerned with how CBA and valuation is depicted in various contexts. The empirical foundation of the study concists of documents dealing with CBA, several kinds of transport policy documents and interview transcripts resulting from interviews with thirteen regional decision makers and one regional official. The analysis shows the significant influence of CBA on transport policy. While this valuation method is depicted as an objective valuation tool in planning, its conceptual foundation tends to be black-boxed outside the domain of expertise. This applies also to the interviewed regional decision makers. However, they delimit the space for CBA as a sufficient decision support. In addition, they construct judgment as the most important basis for decisions on infrastructure. Still, it is argued, the black-boxing of CBA in transport policy affect the political landscape negatively: it entails a risk that important political issues are made more inaccessible for public debate.

Avhandlingen beskriver och analyserar hur frågor kring tillgänglighet/handikapp för första gången aktualiserades och implementerades i planeringen och utformningen av den byggda miljön i Aten, nämligen processen i samband med beslut, planering och implementering av jätteprojektet Atens Metro. Studien tecknar framväxten av olika handikapporganisationer, som från att ha varit svaga aktörer successivt lyckades få gehör för sina krav inom stadens förvaltning, politiska organ, den grekiska riksdagen och inte minst inom de företag som byggde metrosystemet. Avhandlingen diskuterar hur handikapporganisationer och metrosystemet växte fram och påverkade varandra, hur viktiga forum för att diskutera/problematisera olika perspektiv på handikapp skapades där aktörsgrupper med delvis olika intressen förde fram sina ståndpunkter och förhandlade samt vilka konkreta avtryck som dessa processer ledde till i form av en - slutligen - handikappvänlig teknisk konfiguration av metrosystemet. Studien knyter också an till den europeiska diskussionen, bl.a. inom EU, kring handikapp och vilken betydelse som denna diskussion hade för det framväxande metroprojektet, inte minst inför Atens OS-värdskap 2004. Avhandlingen tar sin teoretiska utgångspunkt i dels samhällsvetenskapliga teknik- och vetenskapsstudier, dels "disability studies". / The idea of building a metro network in Athens dates back to the 1950s. It took almost fifty years for the Greek government to develop plans, secure funds and to carry out an effective procurement process for the construction of the Athens metro. In February 1987 the government announced an invitation to tender for the design and construction of the metro. Thirteen years later, in January 2000 the first two lines began operation. The construction of the metro consisted of numerous preliminary studies, different public organizations which dealt with its development and several controversies concerning its design. One of these controversies referred to the issue whether the metro would be accessible to disabled people or not. Integrating accessibility provisions in the metro design constituted a controversial issue where different actors argued and acted for and against its implementation. This study describes and analyses the process of making the metro accessible. The analysis focuses on how questions regarding accessibility/disability were actualized for the first time in the planning and design of the Greek built environment and in particular on the process of building the biggest and most complicated infrastructure project in Greece, the Athens metro. At the same time, the study describes the evolution of disability organizations in Greece: they changed from being weak actors who were unable to influence socio-political configurations to actors that successively gained attention within the public administration, political organs, the Greek Parliament and the company that constructed the metro. The study discusses how disability organizations and the metro were developed and influenced each other and how important forums, where several actors with diverse interests problematized and produced different perspectives on disability, were initiated. These forums constituted public spaces within the public administration and eventually contributed to the construction of an accessible metro network. The analysis is also connected to Athens hosting of the Olympic and Paralympic Games of 2004 which created increasing demands for constructing an accessible built environment, including the metro. Furthermore, the study also draws upon the discussion within the EU on disability and on which kind of consequences this discussion implied for the developing metro. The theoretical basis for this study is located at the intersection of two broad fields, namely science and technology studies (S&TS) and disability studies.