Sammanfattning Denna uppsats syftar till att undersöka hur vissa statliga myndigheter och kommuner i Sverige legitimerar värdegrundtexter. Värdegrundtexter - en företagsinspirerad metod - har börjat spela en viktig roll i den offentliga verksamheten. Dessa texter är ett tydligt tecken på en förändrad verklighet där New Public Management tagit plats. Materialet består av 34 värdegrundtexter från statliga myndigheter och kommuner i Sverige. Texterna analyseras med hjälp av legitimeringsanalys som bygger på van Leeuwens modell omfattande fyra huvudtyper av legitimeringsstrategier. Studien visar att värdegrundtexterna från analysmaterialet legitimeras som ett framgångsrikt redskap för intern och extern kommunikation - ett redskap i det vardagliga arbetet respektive ett redskap för att kommunicera myndigheternas ideal och värderingar utåt. Olika legitimeringsstrategier kan förekomma samtidigt varvid. Den vanligaste strategin är rationalisering. Värdegrundtexterna får legitimitet genom att de framställs som sanna och framhävs som ett effektivt redskap för att uppfylla ett visst syfte eller leda till positiva effekter. Texterna motiveras genom hänvisning till konformitets-, expertauktoritet och opersonlig auktoritet. Moralisk legitimering som legitimeringsanalys är i analysmaterialet för det mesta underordnad rationalisering. Genom hänvisning till den moraliska legitimeringen argumenteras värdegrundtexterna som ett effektivt redskap för marknadsföring och för konkretisering av de värderingar som myndigheterna vill förknippas med. Analysen visar att de värderande diskurser som används i legitimerande syfte kopplas till det företagsinspirerade idealet samtidigt som statliga myndigheter vill betona sin roll som myndighet.

Skönlitteratur och fiktionsläsning har en självklar men samtidigt omtvistad plats inom svenskämnet. I och med Ämnesbetygsreformen och det förslag till en ny svenskämnesplan som presenteras finns återigen anledning att undersöka skönlitteraturens och läsningens ställning i gymnasieskolans svenskämne. Genom ett diskursanalytiskt perspektiv undersöks hur skönlitteratur och läsning legitimeras i gymnasieskolans rådande centrala styrdokument samt det förslag till en ny ämnesplan vilket offentliggjorts av Skolverket. Resultatet visar att bägge ämnesplaner och övriga styrdokument inbegriper tre av fyra legitimeringstyper: auktoritetslegitimering, moralisk legitimering och rationell legitimering. Ingen legitimering av typen mythopoesis förekommer i någon ämnesplan. En starkare betoning på moraliska legitimeringar uppfattas i förslaget till en ny ämnesplan, där begreppet bildning tar större plats än i rådande ämnesplan.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur en lärare i svenska ser på området språklig variation, samt vad eleverna väljer att ta upp när de genomför en gruppredovisning i ämnet utifrån svensklärarens instruktioner. Detta görs via en intervju med en svensklärare och en klassrumsobservation då lärarens klass genomför muntliga gruppresentationer, samt genom en analys av den uppgiftsinstruktion eleverna gavs inför sina presentationer. Dessa tre analyseras med hjälp av van Leeuwens (2008) modell för legitimeringar, vilken beskriver fyra olika kategorier för legitimering: auktoritet, moralisk legitimering, rationell legitimering och mythopesis. Resultaten visar att den vanligaste kategorin av legitimering i elevernas presentationer och i deras uppgiftsinstruktion är auktoritetslegitimering, vilket innebär att de legitimerar genom att hänvisa till lagar och regler och/eller experter på området, medan i intervjun med läraren legitimeras undervisningen om språklig variation med alla fyra kategorier, även om moralisk legitimering är den vanligaste. Moralisk legitimering innebär att legitimeringen sker genom att hänvisa till värderingar. Materialet i uppsatsen analyseras också utifrån didaktisk teori, där det didaktiska vad:et och hur:et undersöks. Denna analys visar att eleverna till stor del väljer att följa lärarens uppgiftsinstruktion, till skillnad från att prata om de aspekter läraren berättar om i intervjun.

Syftet för den har här uppsatsen har varit att öka kunskapen om representationen av transpersoner i media, genom att undersöka en mediedebatt om synen på kön och vård för transpersoner som uppstod i samband med Kajsa Ekis Ekmans bok Om könets existens (2021). Debattinlägg som publicerades i tidningen Dagens ETC 2021 har analyserats utifrån kritisk diskursanalys och legitimeringsanalys. Fokus för analysen var hur skribenterna legitimerade åsikter om kön, samt om det fanns ett samband mellan skribenternas sociala positionering i debatten och hur de legitimerade åsikter om kön. Analysen visade att skribenter som positionerade sig som transperson ofta legitimerade åsikter om kön genom att hänvisa till sin personliga auktoritet som transperson, alternativt utifrån en förebildsauktoritet där transpersoners existens legitimerade en syn på kön som inbegriper en subjektiv könsidentitet. Skribenter som inte positionerade sig som transperson valde i större utsträckning att hänvisa till traditionsauktoritet för att legitimera sina åsikter om kön. Traditionen som dessa skribenter hänvisade till var oftast en feministisk tradition, och en syn på kön som inbegriper en subjektiv könsidentitet framställdes som ett hot mot den här traditionen.

Mejeriföretagen i Sverige har länge marknadsfört mjölk som en hälsodryck, men under senare år har fokuset i marknadsföringen riktats mot hållbarhet. Syftet med denna studie är därmed att synliggöra hur de fyra största mejeriföretagen i Sverige legitimerar sociala praktiker om att agera hållbart. Dessa företag är Arla, Skånemejerier, Norrmejerier och Falköpings Mejeri. Materialet består av texter hämtade från dessa företags hållbarhetsflikar på deras hemsidor. Detta materialutval har gjorts för att se hur hållbarhet legitimeras genom mejeriföretagens “corporate social responsibility” (CSR), eftersom CSR är ett sätt för företag att upprätthålla en viss transparens gentemot potentiella kunder och konsumenter. Legitimeringsanalys är en typ av kritisk diskursanalys, där legitimeringar fungerar som en metod för att se hur diskurser reglerar hur människor bör eller inte bör agera, genom att ställa frågor som “varför bör vi göra på det här sättet?”. En legitimeringsanalys baseras på ett ramverk av fyra huvudkategorier för att identifiera olika typer av legitimeringar, där dessa huvudkategorier är: auktoritetslegitimering, rationalisering, moralisering och mytopoesis. Genom legitimeringsanalys undersöks vilka sociala praktiker och legitimeringar som företagen använder sig av för att svara på varför-frågorna “varför ska mejeriföretagen tänka/agera med hållbarhet i åtanke?" och “varför gör de på det här sättet?”. Resultatet visar att det finns likheter i vilka legitimeringsstrategier som tillämpas när det skrivs om hållbarhet och sociala praktiker som bidrar till dessa diskurser. Samtliga mejeriföretag använder sig huvudsakligen av auktoritetslegitimeringar samt rationaliseringar. Dessa likheter kan bero på att samtliga material utgår ifrån temat hållbarhet inom mejerier och därav ger upphov till liknande information från samtliga företag, men det dyker även upp skillnader. Dessa skillnader synliggörs i variationen, eller avsaknaden av variation, bland teoretiska och instrumentella rationaliseringar, att endast ett företag använder sig av legitimeringsstrategin mytopoesis och att även moralisering endast används av ett företag.

Införandet av tiggeriförbud är en stor och pågående debatt i Sverige. I Stockholm infördes tiggeriförbud i tre kommuner år 2019, Lidingö, Täby och Danderyds kommun. I uppsatsen undersöks ett kommunalpolitiskt beslut om tiggeriförbud i Lidingö kommun och reservationer mot samma beslut. Uppsatsen syftar till att undersöka hur tiggeriförbudet kan motiveras, skapa en djupare förståelse för debatten om tiggeriförbud samt besvara frågeställningarna: (1) vilka legitimeringsstrategier påfinns i materialet? (2) hur realiseras legitimeringsstrategierna? (3) vilka tiggerirelaterade diskurser går att skönja i materialet? För att besvara de två förstnämnda frågorna används legitimeringsanalys. Sedan identifieras vilka diskurser som uttrycks dels resultatet av legitimeringsanalysen, dels i texten utöver det som syns i legitimeringsanalysen. Resultatet visar på tre huvudsakliga diskurser som benämns, problemdiskursen, kriminalitetsdiskursen och en internationell och europeisk diskurs. Problemdiskursen innefattar idéföreställningar om att fenomenet tiggeri innebär en problematik. I kriminalitetsdiskursen behandlas huruvida tiggeri anses vara organiserad brottslighet eller inte och i den internationella och europeiska diskursen syns tankegångar om att tiggeriproblematiken måste lösas nationellt och inom EU. Uppsatsens huvudresultat är att den belyser hur förhållandet mellan de realiserade legitimeringsstrategierna och de rådande diskurserna kan te sig.

Abstract: I denna uppsats analyseras skrivuppgifter i fyra läroböcker i ämnet svenska på högstadiet. Syftet med uppsatsen är att visa på hur och på vilket sätt diskursiva skrivuppgifter legitimeras i fyra undersökta läroböcker. Debatten om läromedel har de senaste blivit alltmer aktuell. Detta märks dels på de statliga utredningar som genomförts samt det lagförslag som regeringen nyligen lagt fram om stärkt tillgång till läromedel (Prop. 2023/24:21). Regeringen framhåller att ökad tillgång på läromedel i skolan kommer bidra till en god kunskapsutveckling och ökad likvärdighet. En god kunskapsutveckling och ökad likvärdighet förutsätter att yrkesverksamma lärare förstå hur och varför skrivuppgifterna legitimeras i läroboken. Det blir därför viktigt att analysera och förstå hur och varför en diskursiv skrivuppgift i en lärobok legitimeras. Uppsatsen utgår från en socialkonstruktivistisk syn på språket och använder Theo van Leeuwens teoretiska ramverk om legitimering. Av resultatet framgår att läroböckerna använder sig av olika typer av legitimeringar i skrivuppgifterna. Auktoritetslegitimering sker i hög utsträckning och i kombination med rationalitetslegitimering och morallegitimering. Den höga frekvensen av auktoritetslegitimering kopplas till det nära förhållandet till skolans styrdokument. Läroböckerna ger uttryck för det kompensatoriska inslaget genom användning av rationalitetslegitimering. Slutligen återfinns morallegitimering i form av abstraktioner vilket visar på en ansats att återge skrivuppgifter med autenticitet och förberedelse för livet efter skolan.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad framställningar av hbtqi-personers rättigheter kan säga om Sveriges riksdagspartiers föreställningar om gruppen. Detta görs genom en multimodal legitimeringsanalys samt en kritisk diskursanalys av riksdagspartiernas webbplatssidor. Undersökningens resultat visar att HBTQ är den mest förekommande förkortningen bland partierna. Auktoritet är den vanligaste legitimeringsstrategin. De partier som visar hur de aktivt arbetar för hbtqi-rättigheter kan legitimera med auktoritet inom hbtqi-diskursen. Men även auktoritet inom partiernas ideologier och hänvisningar till lagar förekommer som legitimeringar. Riksdagspartiernas användning av legitimeringsstrategier resulterar i dess olika positioneringar i hbtqi-diskursen. Studien visar även att hbtqi-personers rättigheter framställs olika, vilket åskådliggör riksdagspartiernas skilda syn på gruppen och dess behov.

I denna uppsats presenteras resultaten av en kritisk diskursanalys av ledarartiklar om rasism och valfrihet i vården. Syftet med uppsatsen är att belysa vilka diskurser som, via några av Sveriges mest inflytelserika ledarskribenter, kom att dominera den debatt som blossade upp sommaren 2021 efter det att Dagens Nyheter gjort en granskning där de påstod sig ha avtäckt strukturell rasism i vården. Syftet är vidare att klargöra på vilket sätt som denna mediala elit valde att legitimera sina och i förlängningen även delar av samhällets ståndpunkter i frågan. Uppsatsens övergripande diskussionsfråga avhandlar vad resultaten säger beträffande de maktrelationer som avtäcks, såväl mellan media och dess konsumenter, som mellan olika aktörer inom vårdsektorn. Med hjälp av van Leeuwens modell för legitimeringsanalys, samt van Dijks resultat från tidigare forskning kring rasism och media, visar jag hur alternativa diskurser till den om rasism legitimeras i ledartexterna. Resultatet redovisas tematiskt efter de olika diskurser som framkommer i materialet. Genom en kvantitativ innehållsanalys beräknas den relativa frekvensen för de fyra huvudsakliga legitimeringsstrategierna. På de ställen där det görs relevant analyseras även förnekelsestrategier av rasism för att visa på vilken funktion förnekandena fyller i texterna. Sammanfattningsvis framträder fem alternativa diskurser till den om rasism i ledarartiklarna, där den om patientnöjdhet och den om språkförbistring förekommer i störst utsträckning. Mythopoesis är den legitimeringsstrategi som används flitigast för att legitimera alla alternativa diskurser. Resultaten visar även att samtliga ledarskribenter förnekar rasism i samband med att de konstruerar alternativa diskurser. Detta reproducerar i sin tur diskriminerande föreställningar och rasism, vilket i förlängningen resulterar i ett upprätthållande av rådande maktstrukturer både i vårdsektorn och i samhället i stort.

Syftet med undersökningen är att se hur två svenska lärosäten legitimerat sina beslut i gensvar till problematiken som pandemin ställt verksamheterna inför. Undersökningens material består av besluten som Karlstads universitet och Uppsala universitet tagit angående åtgärder med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19. Uppsatsens syfte undersöks genom att besvara frågeställningarna: Hur legitimeras organisatoriska åtgärder i samband med covid-19-pandemin? Kan man se en förändring över tid? Kan man se några skillnader mellan besluten från Karlstad respektive Uppsala universitet? Metoden för undersökningen är legitimeringsanalys, en modell inom kritisk diskursanalys framtagen av språkforskaren Theo van Leeuwen. Materialet analyseras först utifrån vad besluten berör och sedan utifrån vilka typer av legitimeringar (semiotiska handlingar som fungerar rättfärdigande) som använts för att motivera dessa beslut. Resultatet visar att lärosätena legitimerar sina beslut angående organisatoriska åtgärder i samband med covid-19-pandemin, främst genom auktoriseringar, till en viss del genom rationaliseringar, i ett par fall genom moraliseringar men utan förekomster av mythopoesis. Det visar även att antalet auktoriseringar är relativt stabilt över tid hos båda lärosäten, likaså rationaliseringarna hos Karlstad universitet medan de går ner i antal över tid hos Uppsala universitet. Ytterligare skillnader mellan lärosätena är beslutens längd, legitimeringssnitt och vid vilket tidpunkt de tas. Diskussionen belyser möjliga aspekter som kan ligga till grund för övervikten av auktoriseringar, funktionen av de olika typerna av legitimeringar i besluten och hur de samspelar med beslutsfattande, åtgärdernas natur och undantag. Även antaganden kring varför de olika lärosätena tar beslut vid olika tillfällen samt likheter och skillnader mellan hur de legitimerar sina beslut diskuteras. Diskussionen jämför även resultatet för denna studie med tidigare forskningsresultat med legitimeringsanalys på olika typer av myndighetstext.