<p>A study of air mass origin’s effect on marine stratus and stratocumulus clouds has been performed on clouds north of Scandinavia between 2000 and 2004. The aerosol number size distribution of the air masses has been obtained from measurements in northern Finland. A trajectory model has been used to calculate trajectories to and from the measurement stations. The back trajectories were calculated using the measurement site as receptor to make sure the air masses had the right origin, and forward trajectories were calculated from receptor stations to assure adequate flow conditions. Satellite data of microphysical parameters of clouds from the Moderate Resolution Imaging Spectrometer (MODIS) has been downloaded where the trajectories indicated that clouds could be studied, and where the satellite images displayed low-level clouds. The 25 % days with the highest number of aerosol with a diameter over 80 nm (N₈₀) and the 35% with the lowest N₈₀ have been used to represent polluted and clean conditions respectively. After screening trajectories and satellite imagery, 22 cases of clouds with northerly trajectories that had low N₈₀ values (i.e. clean) and 25 southerly cases with high N₈₀ values (i.e. polluted) where identified for further analysis.</p><p>   The average cloud optical thickness (τ) for all polluted pixels was more than twice that of the clean pixels. This can most likely be related to the differences in aerosol concentrations in accordance with the indirect effect, yet some difference in τ caused by different meteorological situations cannot be ruled out. The mean cloud droplet effective radius (a_ef) was for the polluted pixels 11.2 µm and for the clean pixels 15.5 µm, which results in a difference of 4.3 µm and clearly demonstrates the effect that increased aerosol numbers has on clouds. A non-linear relationship between a_ef and N₈₀ has been obtained which indicates that changes in lower values of aerosol numbers affect a_ef more than changes in larger aerosol loads. The results from this study also indicate that there is a larger difference in the microphysical cloud parameters between the polluted and clean cases in spring and autumn than in summer.</p>

A study of air mass origin’s effect on marine stratus and stratocumulus clouds has been performed on clouds north of Scandinavia between 2000 and 2004. The aerosol number size distribution of the air masses has been obtained from measurements in northern Finland. A trajectory model has been used to calculate trajectories to and from the measurement stations. The back trajectories were calculated using the measurement site as receptor to make sure the air masses had the right origin, and forward trajectories were calculated from receptor stations to assure adequate flow conditions. Satellite data of microphysical parameters of clouds from the Moderate Resolution Imaging Spectrometer (MODIS) has been downloaded where the trajectories indicated that clouds could be studied, and where the satellite images displayed low-level clouds. The 25 % days with the highest number of aerosol with a diameter over 80 nm (N80) and the 35% with the lowest N80 have been used to represent polluted and clean conditions respectively. After screening trajectories and satellite imagery, 22 cases of clouds with northerly trajectories that had low N80 values (i.e. clean) and 25 southerly cases with high N80 values (i.e. polluted) where identified for further analysis.    The average cloud optical thickness (τ) for all polluted pixels was more than twice that of the clean pixels. This can most likely be related to the differences in aerosol concentrations in accordance with the indirect effect, yet some difference in τ caused by different meteorological situations cannot be ruled out. The mean cloud droplet effective radius (aef) was for the polluted pixels 11.2 µm and for the clean pixels 15.5 µm, which results in a difference of 4.3 µm and clearly demonstrates the effect that increased aerosol numbers has on clouds. A non-linear relationship between aef and N80 has been obtained which indicates that changes in lower values of aerosol numbers affect aef more than changes in larger aerosol loads. The results from this study also indicate that there is a larger difference in the microphysical cloud parameters between the polluted and clean cases in spring and autumn than in summer.

Glas är ett styvt material som används bland annat inom byggbranschen och fordonsindustrin. Glas har hög styvhet och hög hållfasthet men är ett sprött material. När en spricka uppstår i en laminerad glasbalk minskas dess bärförmåga och styvhet och säkerhetsrisken ökar. För att garantera en hög säkerhet används laminerat glas där tunna plastfilmer limmar ihop flera skikt av glas (som även kallas för lameller). När glaset lamineras fungerar det som ett paket där spänningarna kan överföras mellan de olika lamellerna. Användningsområden inom byggbranschen kan vara plana element, till exempel för fönster eller balkonräcken, dessutom finns både liggande balkar (böjning i den tunna riktningen) samt stående balkar. Även i balkar av laminerat glas kan sprickor i en av lamellerna uppstå. Dessa fångas dock upp av de andra lamellerna så att hela balken förblir intakt och hålls på plats. En sprucken balk tappar då en del av bärförmågan och styvheten jämfört med en osprucken balk. Spruckna balkar kan alltså inte bära samma last. Syftet med arbetet är att öka kunskapen om beteendet hos laminerat glas som är sprucket och få bättre förståelse för hur laminerat glas beter sig när det går till brott. Målet är att verifiera den numeriska beräkningsmodellen av Abdul Khader, Basim &amp; Reshid (2020) genom experimentella försök. Modellen beskriver liggande balkar av laminerat glas, både spruckna och ospruckna balkar. I detta examenarbete användes olika metoder: litteraturundersökning, tillämpning av en beräkningsmodell samt experiment. Litteratundersökningen gav ett fördjupande förståelse dels om ämnet glas exempelvis om olika typer av glas och glasets generella egenskaper, dels om laminerat glas, hur det är uppbyggt, tillverkat och egenskaper förbättras genom lamineringen. Beräkningsmodellen som detta arbete bygger på är från en tidigare studie, där en beräkningsmetod för spruckna glasbalkar beskrevs med hjälp av den så kallade effektiva tjockleksmetoden för böjstyvhet av laminerat glas. Experiment genomfördes för att studera hur laminerade glasbalkar med och utan spricka i mitten beter sig när de utsätts för belastning. Resultaten visar skillnaden mellan ospruckna och spruckna balkar av laminerat glas med två skikt när det gäller böjstyvheten och bärförmågan. Experimenten visar att nedböjningen för spruckna balkar är dubbelt så stor som för ospruckna balkar. Skillnaden beror på att böjstyvheten hos spruckna balkar är lägre än hos ospruckna balkar. På grund av sprickan i mitten överförs lasterna endast i en skiva, och dessutom minskas böjstyvheten i den ospruckna delen. Beräkningsmodellen överensstämde väl med resultaten från de utförda experimenten. Detta bekräftar att modellen kan tillämpas för laminerade glasbalkar. Mer omfattande studier bör dock genomföras där de ingående parametrarna varieras, till exempel genom längre balkar, sprickor på andra ställen än i mitten, samt att olika material för mellansiktet används.

In order to maintain a sustainable construction industry, it is important to consider sustainability aspects in buildings. Material selection and optimizations are a fundamental part of this process. The purpose of this degree project is to contrast cross laminated timber slabs with prefabricated concrete slabs based on cost, carbon dioxide emissions, number of supports and the attitude of the construction industry. This is to see if one of the slabs can be considered more advantageous than the other and if it can be optimized. In order to achieve the aim and purpose of the study, a literature review, theoretical calculations and interviews with actors in the construction industry have been carried out. The study has resulted in a comparative analysis that shows that cross laminated timber slabs have a significantly lower carbon dioxide emission than prefabricated concrete slabs, but are less economically profitable. The result further shows that continuity can optimize both slabs through thinner thicknesses and thus be cost- and environmental-saving. The actors, in turn, have a tendency to prefer the materials that they are used to and feel safe working with, as there are risks involved in trying something newer. However, the actors show a great openness towards cross laminated timber and feel that its development will increase in connection with the knowledge about the material being established. The most central thing is to apply the right material in the right place. / För att upprätthålla en hållbar byggindustri är det viktigt att beakta hållbarhetsaspekter i byggnationer. Materialval och optimeringar är en grundläggande del av denna process. Syftet med det här examensarbetet är att ställa KL-träbjälklag mot prefabricerade betongbjälklag med utgångspunkt i kostnad, koldioxidutsläpp, antal upplag och byggbranschens inställning. Detta för att se om något av bjälklagen kan anses vara mer fördelaktigt än det andra och om det går att optimeras. För att uppnå studiens mål och syfte har en litteraturöversikt, teoretiska beräkningar och intervjuer med aktörer inom byggbranschen genomförts.  Studien har utmynnat i en jämförande analys som visar att KL-träbjälklag har ett betydligt mindre koldioxidutsläpp än prefabricerade betongbjälklag, men blir mindre ekonomiskt lönsamt. Resultatet visar ytterligare att kontinuitet kan optimera båda bjälklagen genom tunnare tjocklekar och på så vis vara kostnads- och miljöbesparande. Aktörerna i sin tur har en benägenhet att preferera de material som de är vana och trygga att arbeta med då det medför risker att bepröva något nyare. Aktörerna visar dock en stor öppenhet mot KL-trä och upplever att dess utveckling kommer att öka i samband med att kunskapen kring materialet etableras. Det mest centrala är att man tillämpar rätt material på rätt plats.

A need for a quantitative method to determine body water level has been identified by a team of Clinical Innovation Fellows at the Centre for Technology in Medicine and Health (CTMH). A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. A possible solution is a sensor that would measure alterations in skin properties due to changes in total body water. CTMH has had an idea of such a sensor, which is evaluated in this work. At an early stage of this evaluation process, it became clear that the research regarding correlations between skin properties and body hydration level was not sufficient to warrant the initiation of a sensor development process. Therefore, the main objective of this thesis became to investigate such correlations. An extensive literature review is presented, from which an experiment was developed. The experiment was performed on four human test subjects and involved measurements of skin thickness and elasticity parameters, before and after a weight loss of 3.2-3.7 % due to dehydration. The results showed clear decreases in skin thickness and indications of alterations in skin distensibility as well as in the skin’s immediate elastic response to applied negative pressure. It could also be seen that skin at different body sites does not respond in the same way - calves showed more distinct results than thighs and volar forearm. The material provided in this thesis encourages further studies of the correlation between the mentioned properties and total body water. If a predictable correlation can be found, a sensor development process could start. A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. / Ett behov av att kvantitativt kunna mäta kroppens vattennivå har identifierats av Clinical Innovation Fellowship vid Centrum för Teknik i Medicin och Hälsa (CTMH). Ett tillförlitligt sätt att mäta kroppens vattennivå skulle gynna hälso- och sjukvården på många sätt då ingen optimal metod är tillgänglig i dagsläget. En möjlig lösning skulle kunna vara en sensor som mäter variationer i hudegenskaper till följd av förändringar i kroppens vattennivå. CTMH har haft en idé om en sådan sensor, vilken utvärderas i detta arbete. I ett tidigt skede av utvärderingsprocessen framkom det tydligt att tillräcklig forskning saknades gällande korrelationer mellan hudens egenskaper och kroppens vattennivå. Det huvudsakliga syftet med detta masterexamensarbete blev därför att undersöka sådana korrelationer. En omfattande litteraturgransking gjordes, och utifrån denna utformades ett experiment. Experimentet utfördes på fyra testpersoner och innefattade mätningar av hudens tjocklek samt elasticitetsparameterar. Dessa utfördes före och efter viktnedgång av 3,2-3,7 % till följd av vattenförlust. Resultaten visade på en tydlig minskning av hudtjockleken samt indikationer på förändringar av hudens tänjbarhet samt dess omedelbara elastiska respons vid pålagt negativt tryck. Det visade sig också att huden inte reagerar på samma sätt på olika kroppsdelar - vader visade tydligare förändringar jämfört med lår och armar. Det material som presenteras i detta examensarbete uppmuntrar till fortsatt utredning av korrelationer mellan de nämnda hudegenskaperna och kroppens vattennivå. Om det går att förutse korrelationer finns det förutsättningar för att påbörja utveckling av en sensor.