I denna uppsats kommer vi undersöka hur artiklar i tre olika tidskrifter gestaltar/konstruerar idéer om socialt samspel mellan barn i förskolan/skolan. Här reds svar ut hur sociala samspel eller så kallade kamratkulturer eller toddlarkulturer mellan barn ges näring att gro inom den vanliga förskolan och inom inriktningen Reggio Emilia samt inom Montessori. Metoden som vi har använt oss av när vi har samlat in material är textanalys genom två delstudier i form av diskurs och ideologianalys. Materialet som har undersökts är olika tidskrifter inom de tre pedagogiska traditionerna. Frågeställningen som vi har förhållit oss till är; Hur representeras kamratkulturer/toddlarkulturer eller socialt samspel inom de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka teman representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka likheter och skillnader representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? I vår undersökning har vi sett vissa likheter men även skillnader om hur socialt samspel och synen på barn representeras inom de undersökta tidningarna. Inom Montessori enligt Montessoritidningen så förbereds barnen mer för skolan men inom Reggio Emilia så läggs fokuset istället på relationsskapande och kamratskap vilket också är liknade inom mainstream pedagogiken där forskare, förskollärare m.fl. anser att förskolan ska vara en mötesplats där barnen får träffa andra barn, skapa relationer och samspela med andra. Det överhängande perspektivet vi har sett i vår undersökning är sociokulturellt perspektiv som anser att kommunikationen och språkanvändningen är central och utgör länken mellan barnet och omgivningen. Delar av detta perspektiv överlappar även med ett kognitionsvetenskapligt utvecklingsperspektiv eftersom det där nämns att social kognition utvecklas genom att en individ förstår sin sociala omgivning och hur denne kommunicerar med den.

Syftet med arbetet har varit att analysera och synliggöra faktorer som bidrar till att förskollärare kan understödja det toddlarkulturella samspelet. I en fallstudie har en barngrupp bestående av fyra barn, under tre års ålder, observerats. Med en teoretisk utgångspunkt baserad på begrepp från Aspelin, Asplund, Buber och Biesta har resultatet tolkats som att lärarna kan understödja samspelet framför allt genom hur de svarar på signaler från barnen och hur de agerar i vardagliga situationer gentemot barnen och deras samspel. Understödjandet kan också ske genom att i större utsträckning använda sig av stora toddlarstationer, såsom exempelvis ett vattenbord. Slutsatsen är att det förefaller finnas faktorer som kan påverka samspelet positivt och att förskollärare kan understödja det toddlarkulturella samspelet genom ett medvetet användande av miljön, genom att förstå artefakternas roll i samspelet mellan toddlarbarnen och genom att rent fysiskt närvara för att kunna hjälpa barn i givna situationer bland annat genom att svara på deras signaler och genom att skapa meningsfulla situationer.