År 1904 inköpte den då 28-åriga Lillie Landgren ett högt beläget fäbodställe i byn Tibble, Leksand. På platsen, som kom att kallas Torshäll, anlade hon en omfattande trädgårds-anläggning för odling av fruktträd, bärbuskar, grönsaker och blommor. Två år senare startade hon en trädgårdsskola för kvinnor på platsen. Skolan drevs därefter under många år i samarbete med Kopparbergs läns landsting. Torshäll har sedan Lillie Landgren sålde anläggningen vid mitten av 1940-talet varit i privat ägo. Anläggningen är tidstypisk med rätlinjiga gångsystem, murar och terrasseringar, varav en del sådana inslag framträder tydligt medan andra bara kan anas. Kvar från trädgårdsskolans tid finns idag också ett 30-tal fruktträd samt en hel del bärbuskar och kulturväxter. Vad gäller anläggningens placering i terrängen, omfattning och verksamhetshistoria är trädgården vid Torshäll unik. Syftet med examensarbetet är att utarbeta ett historiskt förankrat förslag till åtgärder för trädgården vid Torshäll. Förslaget tar utgångspunkt i aktuell forskning kring restaurering av äldre trädgårdar, den kvarvarande trädgårdsmiljön samt i bevarat material från Torshäll: fotografier, läroböcker skrivna av Lillie Landgren och hennes medhjälpare Märta Philip, odlingsdagböcker mm. Förslaget har utformats med hänsyn till en tänkt framtida användning av trädgården i publikt syfte. Det går i korthet ut på att återskapa området närmast huset så tidstroget som möjligt, medan ytorna i trädgårdens utkanter får fortsätta ha en vildare karaktär.

Ön Stora Karlsö, belägen ca 15 km väster om Klintehamn, Gotland, har sedan länge varit skyddad för sina höga naturvärden. På ön finns en fyrplats från 1887 vars bebyggelse är statliga byggnadsminnen. Söder om fyrplatsen finns en gammal igenvuxen fyrträdgård vilken utgör föremål för fallstudie i detta arbete. Karlsö Jagt- och Djurskyddsförening AB äger majoriteten av all mark på ön och förvaltar den, samt bedriver besöksverksamhet. De har en önskan om att eventuellt åter kunna bruka mark i fyrträdgården för småskalig odling av köksväxter. Syftet med arbetet är att genom dokumentation, insamlande av kunskap och information om fyrträdgården på Stora Karlsö bidra till att dess kulturhistoriska värden inte går förlorade vid eventuella nyodlingar i trädgården. Syftet är även att öka kunskapen om fyrträdgårdar och dess betydelse och funktion i Sverige i allmänhet, samt att därigenom synliggöra det gröna kulturarvet i äldre tiders trädgårdsodling. Resultaten visar att trädgården, som var i ständig förändring under tiden den brukades, var hierarkiskt uppdelad mellan de anställda vid fyrplatsen och odlingsytan var indelad i inhägnade lotter. Trädgården har både haft en funktion för självförsörjning och kontemplation och både köksväxter och prydnadsväxter har odlats. Idag finns t. ex. syrener, gullregn, bondpioner samt nio olika äldre sorter av narcisser kvar i trädgården. Avläsbara strukturer i marken samt gjutna fundament för staketstolpar visar var tidigare odlingslotter har funnits. Väldisponerade och genomtänkta nyodlingar i trädgården skulle inte skada dess kulturhistoriska värden, utan snarare bidra till förståelsen av platsens historia och vara positivt ur ett bevarandeperspektiv. / The island of Stora Karlsö, located about 15 km west of Klintehamn, Gotland, has long been protected for its high natural values. There’s a lighthouse from 1887 on the island and buildings connected to it are state monuments. South of the lighthouse there’s an overgrown garden from the lighthouse period which is the subject of study in this essay. Karlsö Jagt- och Djurskyddsförening AB owns the majority of all land on the island and manages it, as well as conducting visiting activities. They have the desire to resume small-scale cultivation of vegetables in the lighthouse garden.The aim of this studie is to, through documentation, gathering of knowledge and information about the lighthouse garden at Stora Karlsö, ensure that its cultural and historical values are not lost in the event of any new cultivation in the garden. The aim is also to increase the knowledge about lighthouse gardens and its importance and function in Sweden in general, and thereby make the green heritage in gardeing of elder times more visible. The results show that the garden, which was in constant change while used, was hierarchically divided between the employees at the lighthouse and the cultivation area was divided into fenced allottments. The garden has both had a function of self-sufficiency and contemplation, and both vegetable plants and ornamental plants have been cultivated. Today there are e. g. lilacs, common laburnum, peony and nine different older varieties of narcissus left in the garden. Structures in the field as well as foundations for fence posts show where previous allotments have been located. If carefully implemented, new cultures in the garden would not damage the cultural and historical value of the garden, but rather contribute to the understanding of the history of the site and be positive from a preservation and maintenance perspective.

Kulturmiljövårdens hantering av de gröna miljöerna har länge varit bristfällig, vilket Visby vallgravar utgör exempel på. Park­området som sträcker sig utmed ringmuren från norr till söder ger idag ett till viss del naturpräglat intryck trots att det under slutet av 1800-talet genomgick omfattande planteringar och därmed i hög grad är medvetet gestaltat. Detta har medfört att kun­skapen om varför vallgravarna ser ut som de gör är otillräcklig. När Visby togs upp på UNESCO:s världsarvslista 1995 pekades vallgravarna ut som buffertzon. På ett kontrasterande sätt har man från kommunal sida på senare år utvecklat planer för exploa­tering både i och nära inpå vallgravsområdet. Undersökningen har syftat till att med Visby som exempel belysa hur gröna kulturmiljöer kan komma att tolkas på olika sätt när vi väljer att tillskriva dem särskilda tidslager och därmed bortse från andra. Dessutom har syftet varit att syna hur buffert­zonskonceptet applicerats i den kommunala planeringen och på detta sätt lyfta fallet till ett internationellt perspektiv. Undersökningen har visat på att Planteringsgillets verksamhet till stor del format dagens vallgravsområde. Samtidigt har histo­riens bristande förvaltning tillsammans med senare års ”medeltidifiering” lett till att fokus riktats bort från senare historia och snarare koncentrerats till medeltiden. I relation till den medeltida världsarvsstaden och ringmuren har vallgravarna kommit att mer utgöra en kuliss än en del av kulturarvet. Buffertzonskonceptet har visats möta problem i implementering i nationell lagstift­ning vilket är ett av skälen till ett avvaktande förhållningssätt till området i världsarvsfrågan. Paradoxala motsättningar i form av exploateringsplaner och en vilja att utöka och tydliggöra världsarvet är ett av resultaten som uppvisat ett behov av att öka kun­skapen och på ett tydligare sätt säkra världsarvets och vallgravarnas fortlevnad. / The cultural heritage management’s handling of the green environments has long been inadequate, which Visby moats are exemplifying. The park area that extends along the city wall from north to south today provide a rather natural impression de­spite in the late 1800s undergoing extensive plantings and thus are highly deliberately formed. This has resulted in a poor under­standing of why the moats look like they do. When Visby was included in the UNESCO World Heritage list in 1995 the moats were pointed out as a buffer zone. In a contrasting way the municipal authorities have, in recent years, been developing plans for exploitation within and close to the moat area. The research has, with Visby as an example, aimed to show how green cultural environments might be interpreted in different ways when we choose to ascribe to them specific layers of time and thus ignore the others. Secondly, the aim has been to look into how the buffer zone concept is applied in municipal planning and in this way raise the case to an international perspective. The research has shown that the work of Planteringsgillet largely shaped today's moat area. Meanwhile, mismanagement through history along with recent years' “Middle Ageifying" have led to a focus directed away from recent history and rather concentrated on the Middle Ages. In relation to the medieval world heritage city and the city walls the moats have come more to represent a coulisse than a part of cultural heritage. The buffer zone concept has shown to face problems in the implementation in national law which is one of the reasons for a passive approach to the area concerning ​​the World Heritage issue. Paradoxical contradictions in the form of exploitation plans and a desire to expand and clarify the World Heritage Site is one of the results that have demonstrated a need to increase knowledge and a clearer way to secure the viability of the world heritage and the moats.