<p>Syfte</p><p>Syftet med denna studie har varit att undersöka skador bland svenska elitspelare inom bordtennisen. Frågeställningarna var följande: Vilka skador förekommer i svensk bordtennis? Finns det någon skillnad på skador mellan män och kvinnor? Hur kan man förhindra skador?</p><p>Metod</p><p>Undersökning är gjord med hjälp av enkäter och intervjuer. Enkäten skickades ut till 98 spelare, varav 44 valde att delta i studien. Det genomfördes två intervjuer, en med en bordtennistränare med stor erfarenhet av bordtennis på hög nivå, samt en med en naprapat som arbetat med bordtennislandslaget i många år.</p><p>Resultat</p><p>I undersökningen framgick det att 35 av 44 spelare hade varit skadade minst en gång och att ca 75 % av alla skadorna var överbelastningsskador. 40 % av alla skadorna var på den övre extremiteten, 35 % på den nedre extremiteten, 22 % ryggskador och 3 % nackskador.</p><p>Det var inte någon större skillnad i hur många kvinnor och män som blir skadade. Både hos kvinnor och män var de vanligaste skadorna axel- och ryggskador. Däremot visade det sig att kvinnorna i studien hade fler skador på den övre extremiteten jämfört med männen, som hade fler skador på den nedre. Mer än hälften av spelarna värmer upp i mindre än 10 minuter. På tävling stretchar 51 % av spelarna i mindre än 5 minuter eller inte alls, på träning är det 39 %.</p><p>Slutsats</p><p>Det är vanligt med idrottsskador i bordtennis på elitnivå. Axel- och ryggskador är de vanligaste, vilket tyder på att det är av stor vikt att bygga upp styrkan i överkroppen. Det är ingen större skillnad på skadefrekvensen mellan kvinnor och män. Det som skiljer är att kvinnor har fler skador i den övre extremiteten än männen, vilket kan bero på att kvinnor i regel är svagare i överkroppen och att fler kvinnor är hypermobila i lederna. Uppvärmning och stretching görs för dåligt. Det är inte många som vilar tillräckligt efter en skada. Det slarvas för mycket, vilket kan leda till fler skador.</p>

Syfte Syftet med denna studie har varit att undersöka skador bland svenska elitspelare inom bordtennisen. Frågeställningarna var följande: Vilka skador förekommer i svensk bordtennis? Finns det någon skillnad på skador mellan män och kvinnor? Hur kan man förhindra skador? Metod Undersökning är gjord med hjälp av enkäter och intervjuer. Enkäten skickades ut till 98 spelare, varav 44 valde att delta i studien. Det genomfördes två intervjuer, en med en bordtennistränare med stor erfarenhet av bordtennis på hög nivå, samt en med en naprapat som arbetat med bordtennislandslaget i många år. Resultat I undersökningen framgick det att 35 av 44 spelare hade varit skadade minst en gång och att ca 75 % av alla skadorna var överbelastningsskador. 40 % av alla skadorna var på den övre extremiteten, 35 % på den nedre extremiteten, 22 % ryggskador och 3 % nackskador. Det var inte någon större skillnad i hur många kvinnor och män som blir skadade. Både hos kvinnor och män var de vanligaste skadorna axel- och ryggskador. Däremot visade det sig att kvinnorna i studien hade fler skador på den övre extremiteten jämfört med männen, som hade fler skador på den nedre. Mer än hälften av spelarna värmer upp i mindre än 10 minuter. På tävling stretchar 51 % av spelarna i mindre än 5 minuter eller inte alls, på träning är det 39 %. Slutsats Det är vanligt med idrottsskador i bordtennis på elitnivå. Axel- och ryggskador är de vanligaste, vilket tyder på att det är av stor vikt att bygga upp styrkan i överkroppen. Det är ingen större skillnad på skadefrekvensen mellan kvinnor och män. Det som skiljer är att kvinnor har fler skador i den övre extremiteten än männen, vilket kan bero på att kvinnor i regel är svagare i överkroppen och att fler kvinnor är hypermobila i lederna. Uppvärmning och stretching görs för dåligt. Det är inte många som vilar tillräckligt efter en skada. Det slarvas för mycket, vilket kan leda till fler skador.

<p>I föreliggande examensarbete har en kapacitetsprofil tagits fram för det svenska dambordtennislandslaget. Ett testbatteri har tagits fram och resultaten från fystesterna redovisas i studien.</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att utveckla och testa en kapacitetsprofil för det svenska dambordtennislandslaget. Ytterliggare ett syfte var att jämföra ett urval av resultaten från testerna med de tester som gjordes 2007.</p><p>Frågeställningarna som ingick i studien var:</p><ol><li>Hur ser damernas kapacitetsprofil ut och hur fördelar de sin träningstid i dag? </li><li>Har damernas kapacitetsprofil förändrats sedan 2007? </li><li>Om det har skett några förändringar i delkapaciteter i så fall inom vilka och i vilken omfattning har detta skett? </li></ol><p>Metod</p><p>Studien baseras på fystester och enkäter. Urvalet som ingick i studien var strategiskt och bestod av fyra dambordtennisspelare i åldrarna 17-26 år som ingick i landslaget. Samtliga fystester utfördes på laboratoriet för tillämpad idrottsvetenskap (LTIV) på GIH i Stockholm.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten från studien visade att i stort sätt alla testresultat från 2008 hade förbättras i jämförelse med testresultat från 2007, vilket innebär att kapacitetsprofilen har förändrats. Den största förbättringen hade skett inom delkapaciteten styrka, där testövningen Chins ingick. Samtliga spelare som ingick i studien tränade bordtennis minst 16h/vecka under tävlingssäsongen. När det gäller fysträning genomförde i stort sett alla spelare 2-4h/v fysträning. Hälften av spelarna följde kontinuerligt ett fysprogram medan den andra hälften gjorde det ibland.</p><p>Slutsats</p><p>Utifrån studiens resultat och genomförande blev slutsatsen att kontinuerliga fystester tillsammans med kartläggningar över spelarnas träningsvanor är nödvändiga om man ska arbeta med elitidrott och målsättningar på hög nivå.</p>

No description available.

I föreliggande examensarbete har en kapacitetsprofil tagits fram för det svenska dambordtennislandslaget. Ett testbatteri har tagits fram och resultaten från fystesterna redovisas i studien. Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att utveckla och testa en kapacitetsprofil för det svenska dambordtennislandslaget. Ytterliggare ett syfte var att jämföra ett urval av resultaten från testerna med de tester som gjordes 2007. Frågeställningarna som ingick i studien var: Hur ser damernas kapacitetsprofil ut och hur fördelar de sin träningstid i dag? Har damernas kapacitetsprofil förändrats sedan 2007? Om det har skett några förändringar i delkapaciteter i så fall inom vilka och i vilken omfattning har detta skett? Metod Studien baseras på fystester och enkäter. Urvalet som ingick i studien var strategiskt och bestod av fyra dambordtennisspelare i åldrarna 17-26 år som ingick i landslaget. Samtliga fystester utfördes på laboratoriet för tillämpad idrottsvetenskap (LTIV) på GIH i Stockholm. Resultat Resultaten från studien visade att i stort sätt alla testresultat från 2008 hade förbättras i jämförelse med testresultat från 2007, vilket innebär att kapacitetsprofilen har förändrats. Den största förbättringen hade skett inom delkapaciteten styrka, där testövningen Chins ingick. Samtliga spelare som ingick i studien tränade bordtennis minst 16h/vecka under tävlingssäsongen. När det gäller fysträning genomförde i stort sett alla spelare 2-4h/v fysträning. Hälften av spelarna följde kontinuerligt ett fysprogram medan den andra hälften gjorde det ibland. Slutsats Utifrån studiens resultat och genomförande blev slutsatsen att kontinuerliga fystester tillsammans med kartläggningar över spelarnas träningsvanor är nödvändiga om man ska arbeta med elitidrott och målsättningar på hög nivå.

No description available.

No description available.