How do victims of violence perceive blanket amnesties as part of transitional justice mechanisms in war-torn societies? The amnesty law is critical for conflict resolutions and post-conflict reconciliation processes. Governments and third parties use amnesties as a transitional justice instrument to end the violence because it ensures that conflict leaders will accept to engage in peace talks. However, a blanket amnesty restrains the victims’ narratives of past atrocities in the transitional justice process in exchange for peace. The amnesty in Angola illustrates this policy. The attempt to balance past and future avoids the risks of too much truth-telling from breaking peace negotiations. In a situation where peace and justice compete, this paper considers the victims as agents in the process.  To this end, I enquire about the victims’ views about blanket amnesty. To find out, I explore the victims’ perceptions of the blanket amnesty in Angola and their engagement in transitional justice processes through their self-awareness. Specifically, how they apprehend their capabilities and social-political environment opportunities to change. For this purpose, I used Bandura’s self-efficacy theory of human agency to glean the victims’ consciousness of the political environment and capabilities. I argue that the victims’ self-efficacy level determines their perceptions of blanket amnesty and engagement as part of the transitional justice process that inflicts such an overwhelming impact on their lives. This study offers a micro-level interdisciplinary perspective to the transitional justice study field.

No description available.

No description available.

This thesis explores how the documentary film The Apology (as a medium) and its filmmaker (as a carrier group) functions as connection points between cultural trauma and transitional justice reparations driving social change. Earlier approaches to bringing justice to comfort women have been based on legal frameworks which this thesis considers restrictive and instead examines justice and reparations from a victim-centred perspective. To dig for details about how the protagonists' and the filmmaker understand justice, this thesis conducted a narrative analysis of the documentary film The Apology and an interview with the film director. Connecting theories from cultural trauma and transitional justice, the findings show a lack of higher levels of participation of the comfort women in designing and implementing justice and reparation programmes. The documentary produced new master narratives that facilitated the comfort women’s identity shift from passive receivers to active seekers of justice and reparations. This thesis concludes that carrier groups are humane agents with the ability to create powerful influencing narratives to support collective identity shaping, awareness raising, and push for social change and government actions. Finally, an effective public apology must be victim-centred and truthful. Otherwise, it risks remaining as a nice-looking political gesture to deceive the public.

Bakgrund: Minskat antal slutenvårdsplatser och tidiga utskrivningar har lett till att fler patienter behöver fortsatt vård i hemmet. Tidigare forskning visar att region- och kommunsjuksköterskor upplever att de arbetar i olika världar utan förståelse för varandra och att det brister i kommunikations- och informationsöverföringen vilket kan leda till vårdskador, risk för återinläggning och även död. Syfte: Att beskriva slutenvårdssjuksköterskors och kommunsjuksköterskors erfarenheter av patientöverföring från kirurgisk slutenvård till hemsjukvård hos patienter med ett fortsatt vårdbehov i hemmet. Design: Kvalitativa fokusgruppsintervjuer enligt Krueger och Casey. Metod: Semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med sju sjuksköterskor från en akutkirurgisk slutenvårdsavdelning och sju sjuksköterskor från hemsjukvården i två kommuner i Mellansverige. Resultat: Studien visar att det är stora skillnader mellan slutenvården och kommunsjukvården när det gäller resurser och förutsättningar för att vårda patienterna. Bristande kommunikation och informationsöverföring gör vården svårjobbad ute i kommunerna som saknar tillgång till patientjournaler, material och läkemedel. Konklusion: Sjuksköterskorna har ett behov av insikt i varandras arbetskontext och tydliga och gemensamma rutiner för patientöverföringen. Bättre teamwork för alla involverade professioner med gemensamma mål och strukturerade metoder för kommunikation. Tillgång till korttidsplatser skulle göra vården och överföringarna smidigare och säkrare. / Background: Reduced number of inpatient care places and early discharges have led to more patients needing to continue care at home. Previous research shows that regional and municipal nurses experience that they work in different worlds without understanding each other and that shortcomings in communication and information transmission can lead to injuries, risk of readmission and even death. Aim: To describe hospital nurses and home care nurses experiences of transitional care of patients in need of surgical care. Design: A qualitative focus group study. Method: Semistructured focus groups interviews with seven hospital nurses and seven nurses from two municipalities in the middle of Sweden. Result: The study shows that there are large differences between inpatient care and municipal health care in terms of resources and conditions for caring for patients. Lack of communication and information transfer makes healthcare difficult to work in the municipalities that lack the access to patient records, materials and medicines. Conclusion: The nurses have a need for insight into each others work context and clear routines for patient transfers. Better teamwork for all involved professions with common goals and structured methods of communication. Access to short-term places would make care and transfers smoother and more secure.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund Palliativ vård syftar till att lindra och förebygga lidande, det är en vårdform som fokuserar på att förbättra och bibehålla människors livskvalitet i slutet av livet. Att känna igen personers behov i ett tidigt skede kan man ge vård av bättre kvalitet. Alla människor som är i behov av palliativ vård ska få tillgång till det. Delaktighet innebär att patienter får en chans att främja sin hälsa, stärka sin autonomi samt använda sina egna resurser. Det har visat sig att ett aktivt patientdeltagande kan vara till sin fördel, därför är det relevant att insamla mer kunskap om patienters erfarenheter för att sedan kunna använda sig av det utifrån ett hälsofrämjande perspektiv. Syfte Syftet var att belysa patienters erfarenheter av delaktighet vid palliativ vård. Metod Metoden till denna studie var en icke-systematisk litteraturöversikt. Det inkluderades 15 vetenskapliga artiklar med mixad metod, kvalitativ och kvantitativ design. Databaserna som användes var CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. För att slutligen sammanställa resultatet användes en integrerad dataanalys. Resultat Två huvudkategorier identifierades i studiens resultat: Positiva erfarenheter av delaktighet och Negativa erfarenheter av delaktighet. Positiva erfarenheter av delaktighet delades upp i tre underkategorier som var god kommunikation, ökat välbefinnande och förtroende och trygghet. Även negativa erfarenheter delades upp i tre underkategorier som var känna sig förbisedd, känsla av meningslöshet och bristande information. / Background Palliative care aims to ease and prevent suffering, it is a form of care that focuses on improving and maintaining people’s quality of life. If people’s needs are recognized at an early stage, better quality of care can be provided. All people in need of palliative care must get access to it. Participation means that patients get a chance to promote their health, strengthen their autonomy and use their own resources to do it. It has been shown that active patient participation can be beneficial, therefore its relevant to gather more knowledge about patients experiences to then be able to use it from a health promoting perspective. Aim The aim of this study was to highlight patients’ experiences of participation in palliative care. Method The method of this study was a non-systematic literature review. 15 scientific articles with mixed method, qualitative and quantitative design were included. The databases used were CINAHL and PubMed. The articles have been quality reviewed based on Sophiahemmet University´s assessment tool for scientific classification and quality. To finally compile the results, an integrated data analysis was used. Results Two main categories were identified in the study results: Positive experiences of participation and Negative experiences of participation. Positive experiences of participation were divided into three subcategories which were good communication, increased well-being and trust and confidence. Negative experiences were also divided into three subcategories which were feeling overlooked, sense of meaninglessness and lack of information. Conclusions The result showed the importance of a person-centered approach of participation in palliative care. It emerged that increased participation led to improved quality of life for the patients. As a health care professional, it is important to work person-centered because every situation and every patient is unique. Shared decision-making generally increased the sense of participation in palliative care.

This study investigates how mindfulness influences feelingsof place illusion in Virtual Reality (VR) experiences, i.e. the feeling of being inside the mediated world that is displayed through the VR technology. To research the effects, a design called Mindsition was proposed that consist of two Virtual Environments (VEs) that transfers the user from the physicalworld to a task environment in VR and altering the user’s state of mind. In the first VE, a guided meditation exercise was introduced to bring the user to a more mindful state, changing how the mediated world was perceived. The user was then brought to the task environment to complete a task. The design was evaluated using a between-subjects experimental design in which half of the participants were exposed to the entire experience, while the other half only experienced the task environment. Results are inconclusive, but revealed tentative evidence that the Mindsition does increase feelings of place illusion, as participants felt more captivated by the environment and had a stronger overall feeling of ’being inside’ the VE. However, the results also show that Mindsition compromises reality judgement, i.e. how veritable the environment felt, as participants were more aware that the virtual world co-existed with the physical world. Overall, the study suggests that Mindfulness has the potential to make users more observant about various aspect of the VE and place less attention on the fact that the environment is perceived through a screen, making memories about the VR experience more vivid. Implications of these findings are discussed in relation to place illusionas well as mindfulness, and directions are given for future research. / Denna studie undersöker hur mindfulness påverkar känslor av “Place Illusion” i Virtual Realityupplevelser, d.v.s. känslan av att vara inuti den förmedlade världen som visas genom VR-tekniken. För att undersöka effekterna föreslogs en design som kallades Mindsition som består av två virtuella miljöer. De virtuella miljöerna för över användaren från den fysiska världen till en arbetsmiljö i VR och ändrar användarens sinnesförfattning. I den första arbetsmiljön introducerades en guidad meditationsövning för att försätta användaren i ett mer medvetet tillstånd och därmed ändra hur den förmedlade världen uppfattades. Användaren placerades sedan i den andra arbetsmiljön för att slutföra en uppgift. Designen utvärderades med hjälp av utvärderingsmetoden ”between-subjects” i vilken hälften av deltagarna upplevde hela upplevelsen, medan den andra hälften endast upplevde arbetsmiljön. Resultaten är ofullständiga, men avslöjade preliminära bevis för att Mindsition ökar känslorna av Place Illusion, eftersom deltagarna kände sig mer fängslade av miljön och hade en starkare övergripande känsla av att ‘vara inne’ i arbetsmiljön. Dock visar resultaten också att Mindsition äventyrar bedömningen av verklighet, d.v.s. hur äkta miljön kändes, eftersom deltagarna var mer medvetna om att den virtuella världen samexisterade med den fysiska världen. På det hela taget föreslår studien att mindfulness har potential att göra användarna mer uppmärksamma på olika aspekter av VE och lägga mindre uppmärksamhet på faktumet att miljön uppfattas genom en skärm, som gör minnena av VR-upplevelsen mer levande. Innebörden av dessa fynd diskuteras i relation till ”Place Illusion” och mindfulness och anvisningar ges för framtida forskning.