Since the 1950s, private car use in Sweden has grown rapidly. The car and a significant aid that became a symbol of freedom and flexibility has today become a necessity that many consider themselves unable to live without. Planning according to the mobility of the car and the priority of street space has contributed to increasingly sparsely populated cities. Cars and their infrastructure occupy large areas for roads and parking, causing congestion, noise and creating barrier effects that have made it difficult for other modes of transport to function. We are now facing major climate change and a large part of the emissions come from the transport sector. As a result of climate change, urbanization and an increased focus on sustainable cities, a change in traffic planning has begun to take place. Current and established traffic standards are beginning to be questioned. The environmental impact of traffic becomes clearer the larger a city is, but it is also in the city that the conditions are greatest for sustainable travel. A transformation of the transport sector needs to stand on three legs. Renewable fuels, fossil-free and energy-efficient vehicles and a transport-efficient society. The electrification of the vehicle fleet is an important technological development, but to achieve the climate goals and for ecologically, economically and socially sustainable development, a steering towards a transport-efficient society is necessary. The purpose of this thesis has been to gain an understanding and investigate how conscious planning and urban development can enable to cope with everyday life in cities and urban areas without being dependent on the car as often. Can car dependence as a norm be broken and can the physical environment support so that the short car journeys can be replaced by walking and cycling as a mode of transport instead of by car? To achieve this purpose, a literature review and a case study of Borlänge municipality has been conducted. Borlänge is a medium-sized city that has grown and developed as the fastest when the cities were to be designed according to a car community. The size and topography of the city should make it favorable to ride a bike, but with the design of the city, the distances are perceived as long. The case study was supplemented with a qualitative interview study with four respondents about their thoughts on sustainable urban planning for a reduced car dependence.To promote and encourage pedestrian and bicycle traffic, the city needs to be concentrated and functionally mixed. Target points need to be located so that it does not create unnecessary travel. For the journeys that need to be made, accessibility needs to be prioritized for the sustainable modes of transport. When we move forward at low speeds, it is with our senses that we take in the surroundings. Then the design and structure of spatiality are important. Is it collected or scattered, open or closed. Norms change over time and what is perceived as self-evident today does not have to be tomorrow. The choices that society and authority make regarding planning and the mode of travel that is given the greatest importance today will in the future serve as the norm. If investments are made in alternatives to the car that are more attractive and accessible to choose, it signals a desired behavio rand norm.The environmental impact and most of the global carbon dioxide emissions come from cities around the world, but now larger cities have been given a more prominent role in the transition. New urban planning concepts are under development with a common denominator. It's going in a direction where you get by with minimal private car use. Major cities show the way that in the future it is the green, quiet, healthy and walkable city that will be seen as most attractive and stand for quality of life compared to the car-borne city. / Sedan 1950-talet har privatbilismen i Sverige vuxit snabbt. Bilen, detta betydelsefulla hjälpmedel som blev en symbol för frihet och flexibilitet har idag blivit en nödvändighet som många anser sig inte klara sig utan. En planering efter bilens rörlighet och prioritet av gaturummet har bidragit till allt utglesade städer. Bilar och dess infrastruktur upptar stora arealer för vägar och parkeringar, orsakar trängsel, buller och skapar barriäreffekter som gjort det svårt för andra transportsätt att fungera. Nu står vi inför stora klimatförändringar och en stor del av utsläppen kommer från transportsektorn. Till följd av klimatförändringar, urbanisering och ett ökat fokus på hållbara städer har en förändring inom trafikplaneringen börjat ske. Rådande och etablerade trafiknormer börjar att ifrågasättas. Miljöpåverkan från trafiken blir tydligare ju större en stad är, men det är också i staden som förutsättningar är störst för ett hållbart resande. En omställning av transportsektorn behöver stå på tre ben. Förnybara drivmedel, fossilfria och energieffektiva fordon samt ett transporteffektivt samhälle. Elektrifieringen av fordonsflottan är en viktig teknikutveckling, men för att uppnå klimatmålen och för en ekologisk, ekonomisk och social hållbar utveckling är en styrning mot ett transporteffektivt samhälle nödvändigt. Syftet med denna uppsats har varit att få en förståelse och undersöka hur en medveten planering och stadsutveckling kan möjliggöra att klara vardagen i städer och tätorter utan att vara beroende av bilen lika ofta. Kan bilberoendet som norm brytas och kan den fysiska miljön understödja så att de korta bilresorna kan ersättas med gång och cykel som färdsätt i stället för med bil? För att uppnå detta syfte har en litteraturöversikt och en fallstudie över Borlänge kommun genomförts. Borlänge är en mellanstor stad som växt och utvecklats som snabbast när städerna skulle utformas efter ett bilsamhälle. Stadens storlek och topografi borde göra det gynnsamt att cykla, men med stadens utformning uppfattas avstånden långa. Fallstudien kompletterades med en kvalitativ intervjustudie med fyra respondenter om deras tankar kring en hållbar stadsplanering för ett minskat bilberoende. För att främja och uppmuntra gång- och cykeltrafik behöver staden vara koncentrerad och funktionsblandad. Målpunkter behöver vara lokaliserade så att det inte skapar onödigt resande. För de resor som behöver göras behöver tillgängligheten prioriteras för de hållbara transportsätten. När vi rör oss fram vid låga hastigheter är det med våra sinnen vi tar in omgivningen. Då är rumslighetens utformning och bebyggelsestruktur viktig. Är den samlad eller utspridd, öppen eller sluten. Normer ändras över tid och det som upplevs som självklart idag behöver inte vara det i morgon. De val som samhället och myndighet gör avseende planering och det färdsätt som ges störst vikt idag kommer i framtiden att fungera som normgivande. Genomförs satsningar på alternativ till bilen som är mer attraktiv och tillgängligt att välja signalerar det ett önskat beteende och norm. Miljöbelastningen och den största delen av de globala koldioxidutsläppen kommer från städer världen över, men nu har större städer fått en mer framträdande roll i omställningen. Nya stadsplaneringskoncept är under utveckling med en gemensam nämnare. Det är att gå i en riktning där man klarar sig med en minimal privat bilanvändning. Större städer visar vägen att i framtiden är det den gröna, lugna, hälsosamma och gångbara staden som kommer att ses som mest attraktiv och stå för livskvalité jämfört med den bilburna staden.

Samhället står inför stora utmaningar att begränsa klimatpåverkan till hållbara nivåer både globalt och nationellt. Transportsektorns klimatpåverkan är stor och vägtrafikens utsläpp dominerar. Utmaningarna är stora även för att nå annan ekologisk och social hållbarhet, inte minst vad gäller städer.  Forskningen pekar generellt på att strategier för att begränsa klimatpåverkan kan bidra till social och ekologisk hållbarhet både genom minskad klimatpåverkan och genom åtgärderna i sig. Utsläppen från vägtrafiken kan minskas genom ett transporteffektivt samhälle, energieffektivare fordon och förnybar energi och framförallt genom en kombination av dessa. De frågor som vi ställer oss här är hur olika vägar att nå klimatmålet för transportsektorn påverkar social och ekologisk hållbarhet men också hur genomförbara dessa vägar är?  För att få svar på detta utgår vi från tre olika scenarier som Trafikverket tagit fram och som alla når klimatmålet för vägtrafiken. Dessa scenarier kombinerar de tre sätten att minska utsläppen på olika vis med olika kombinationer av ekonomiska styrmedel.  Scenarierna beskrivs utförligt och hållbarheten i dessa analyseras med stöd av vetenskaplig litteratur, facklitteratur och svenska rapporter från myndigheter inom området.  Scenariernas genomförbarhet är också viktig. Vi undersöker om det går att genomföra scenarierna tekniskt, politiskt samt tids- och resursmässigt. Empirin hämtar vi genom en enkät och intervjuer med några kommuner och regioner i Sverige.  Resultatet pekar på att ett scenario som bygger på att klimatmålet för transportsektorn nås genom elektrifiering och biodrivmedel sannolikt bidrar negativt till såväl social som ekologisk hållbarhet.  Genom att komplettera ett sådant scenario med skatter på drivmedel och körd sträcka, så att trafikarbetet för personbil och lastbil minskar - kan scenariot bidra till ekologisk hållbarhet. Ett sådant scenario bidrar dock inte till social hållbarhet.  För att bidra till både social hållbarhet och ekologisk hållbarhet behöver styrmedel för att minska biltrafiken i större utsträckning riktas mot staden samtidigt som åtgärder genomförs för att effektivisera och förbättra alternativen till personbilsresor och lastbilstransporter.  Sett ur ett längre perspektiv bör även den väg som har möjligheter att hålla sig inom ekologisk och social hållbarhet också vara den väg som är mest genomförbar. Samtidigt kan konstateras att åtminstone delar av samhället inte slagit in på denna väg. Här behövs sannolikt både bättre kunskap och tydligare styrning för att hamna på rätt väg. En hållbar väg till klimatmålet. / Society faces major challenges in limiting emissions of greenhouse gases (GHG) to sustainable levels both globally and nationally. The GHG emissions from the transport sector is large and road traffic emissions dominate. The challenges are also considerable for achieving other ecological and social sustainability, not least in terms of cities.  Research generally indicates that strategies for limiting climate change can contribute to social and ecological sustainability both through reduced climate change and through the measures themselves. Emissions from road traffic can be reduced through a transport-efficient society (shift and avoid), more energy-efficient vehicles and renewable energy (biofuels and electricity) and, above all, through a combination of these. Our question is how different paths of achieving the climate objective for the transport sector affect social and ecological sustainability, but also how feasible these paths are?  To get an answer to this, we start from three different scenarios that the Swedish Transport Administration has developed, and which all reach the climate objective for the transport sector. These scenarios combine the three ways to reduce emissions in different ways with different combinations of economic policy instruments.  The scenarios are described in detail and their sustainability is analyzed with the support of scientific literature and Swedish reports from authorities in the subject area.  The feasibility of the scenarios is also important. We investigate the possibility to implement the scenarios technically, politically and in terms of time and resources. Empirical data are obtained through a survey and interviews with some municipalities and regions in Sweden.  The results indicate that a scenario reaching the climate objective through electrification and biofuels is likely to make a negative contribution to both social and ecological sustainability.  Supplementing with taxes on fuel and mileage, so that the mileage for cars and trucks is reduced - can contribute to ecological sustainability. However, such a scenario does not contribute to social sustainability.  In order to contribute to both social sustainability and ecological sustainability, policy instruments to reduce car traffic need to be directed towards the city to a larger extent, at the same time as measures are implemented in the society to improve logistics and to make alternatives to car and truck more attractive.  In a longer perspective, a path that has the potential to stay within ecological and social sustainability should also be the path that is most feasible. At the same time, it can be stated that at least parts of society have not taken this path. Here, both better knowledge and policies are probably needed to get on the right path. A sustainable path to the climate goal.