Denna studie syftar till att undersöka hur medial kritik påverkar affärsrelationer i en triadiskkontext. Detta undersöktes genom fyra fallstudier där ett matleveransföretag agerar somleverantör, en restaurang som köpare och en slutanvändare som konsument. Resultaten visaratt de undersökta affärsrelationerna uppvisar motståndskraft mot en yttre händelses påverkan.Ingen av de fyra fallstudierna har avslutat relationen på grund av den mediala kritiken, vilketinnebär att inga radikala förändringar har skett till följd av kritiken. Det har dock observeratsatt två restauranger har fått ett minskat förtroende för matleveransföretaget till följd av denmediala kritiken, vilket indikerar att en inkrementell förändring har skett. Studien föreslår attnär det finns ett resursutbyte mellan aktörerna visar detta på en hög motståndskraft gentemotförändringar till följd av medial kritik. Detta eftersom de fyra affärsrelationerna alla visade påett ömsesidigt beroende gentemot varandra som kvarstår även efter att den mediala kritikeninträffat.

I denna undersökning utforskas betydelsen av intersubjektiv kontakt och delad förståelse som en väg att samskapa en förståelseorienterad vägledning i den terapeutiska processen och det dagliga familjelivet. Undersökningens syfte är att utforska båda parters upplevelse av delad förståelse och dess betydelse i systemisk familjeterapi. Frågeställningarna fokuseras på vad som kännetecknar tillstånd av närvaro respektive frånvaro av intersubjektiv kontakt och förståelse. Samt vilken betydelse och vilka konsekvenser denna närvaro/ frånvaro har för terapeut och familj. Undersökningen baseras på fyra kliniska fallbeskrivningar återgivna ur båda parters perspektiv. Genom oberoende intervjuer utforskas båda parters terapierfarenheter efter avslutad terapi. Resultat av studien visar att intersubjektiv närvaro och förståelse i terapin är en nödvändig och avgörande faktor för att utvidga och öka den intersubjektiva kompetensen i systemet. Resultaten visar även på hur denna närvaro i den gemensamma terapeutiska processen blir en sorts modellerande kraft som bär vidare i familjernas vardag. Detta ökar förmågan att ta den andres perspektiv och svara på varandras inre livsvärld. En förståelseorienterad vägledning utvecklas. Resultaten visar god överensstämmelse med teori och forskning inom området. Resultaten har även kliniska implikationer och visar på vikten av att i såväl utbildning som handledning av psykoterapeuter uppmärksamma förståelsens centrala betydelse i det professionella mötet och i klinisk praktik. / This study explores the impact of mutual and shared understanding as a way to create an understanding-oriented guidance in family-therapy and in daily family life. The intention is to investigate the reciprocal experience of shared understanding and it ́s significance in family therapi. The questions focus on what charactarizes the states of prescence or abscence of intersubjective contact and understanding as well as what impact these states will have on the therapist and the family. The survey is based on four clinical case-histories reproduced from the therapists and the families ́ perspectives. Independent interviews explore both parties ́ experiences of the therapy after it was completed.Results of the study show that intersubjective presence and understanding during therapy is an essential and vital factor to extend and increase the intersubjective competence in the system. The results also show how the mutual therapeutic process presence is a kind of modeling force that carries on in families' everyday lives. This process developes the ability to take the other ́s perspective and respond to each other ́s inner world. An understanding-oriented guidance evolves. The results show good accordance with theory and research in the actual science field. They also have clinical implications and emphasizes the importance in both training and supervision of psychotherapists to payattention to the central importance of understanding in the professional meeting and in clinical practice.

Studiens syfte var att undersöka terapeuters erfarenheter av att arbeta med hundassisterad terapi med kvalitativ metod. Studien bygger på intervjuer med sex yrkesutövare som inkluderade terapihund i sitt klientarbete. Datainsamlingen bearbetades med en tematisk analys vilken gav fyra huvudteman. Kontextuella terapifaktorer, Terapiprocess, Påverkan på terapeutroll och verksamhet och Terapihunden som terapeutisk agent. Resultatet visar att terapihund kan användas som en icke-verbal terapiingrediens, den erbjuder en brygga vid terapialliansbyggande och den inkluderar beröring. Terapeuterna uppfattas ha ett utvidgat ansvar som terapihundförare, och de förefaller ta hand om terapihundarna med stor lyhördhet, vilket ger intrycket att djurens välfärd kan påverkas positivt. Terapihundarna väljs ut och tränas utifrån lämplighet och deras beteenden bygger på väl utvecklade sinnen och ett eget känsloregister. I analysen tolkas terapirelationen som inte bara dyadisk utan också triadisk. I diskussionen konceptualiseras terapihunden från en tvåpersonspsykologisk position. Denna modell föreslår att terapihunden bör erkännas som ett tredje subjekt i den terapeutiska triaden med sin egen subjektivitet, snarare än som endast ett verktyg som kan användas i en terapimetod. Resultatet kopplas till tidigare forskning och framtida forskningsområden diskuteras. / The aim of this study was to investigate how therapists experience their use of dog-assisted therapy with qualitative method. The study is built on interviews with six professionals who included therapy dogs in their work with clients. The empirical data was analyzed thematically and four main themes emerged: Contextual therapy factors, Therapy process, Impact on the therapist role and on the working place and The therapy dog as a therapeutic agent. The results showed that therapy dogs can be utilized as a non-verbal ingredience and as a bridge building alliance and they can offer tactile stimulation. The therapists are perceived to have an expanded responsibility as dog instructors and they seem to care for their therapy dogs with high sensitivity, which gives the impression that it may affect the animals’ welfare positively. The therapy dogs are selected and trained by criteria of suitability and their behaviours are built on their perceptual abilitys and their own emotional range. In the analysis the therapeutic relationship is interpreted as not only dyadic but also triadic. In the discussion the therapy dog is conceptualized from a two-person psychological position. Such a model proposes that the therapy dog should be recognized as a third subject in the therapeutic triad with its’ own subjectivity, rather than only as a tool to be used in a therapeutic method. The findings of the study are related to previous research and future topics of research are discussed.