Uppsatsen beskriver vad som kännetecknar och omfattar begreppen sjömakt och sjöherravälde. Detta mynnar ut i en studie av Mahans teorier för att etablera, utöva och bestrida ett herravälde till sjöss. Här har teorierna kring avgörande slag, sjöfartskrig och ”fleet in being” valts ut för att avgränsa arbetet. Syftet med uppsatsen är att undersöka om Mahans teorier för att etablera, utöva och bestrida ett sjöherravälde går att tillämpa på ubåtskrigföring. Utifrån historiska händelser kring sjöfartskriget mellan Nazityskland och Storbritannien under andra världskriget samt stridigheterna mellan Argentinska flottan och den brittiska under Falklandskriget, undersöks det ifall Mahans teorier är tillämpbara på den ubåtskrigföringen som fördes i respektive fall. Fallen avslutas med diskussion som för fram tillämpbarheten i teorierna. De slutsatser som dras är att teorierna i stort går att applicera på ubåtskrigföring men tekniken och taktiken samt motmedel som utvecklats mot ubåtar gör att det finns för- och nackdelar med att använda ubåten som vapen. Ubåten har potential att skapa ett avgörande i sjöstriden men för ett etablerande av sjöherraväldet krävs det kontroll inte bara på utan även under och över ytan, där ubåten inte ensam kan utföra detta. Tekniken och underrättelserna är avgörande för att ubåten ska kunna vara ett effektivt vapen mot sjöfarten. Ubåten binder upp resurser i form av konvojsystem och tvingar motståndaren till val av transportväg och medel. Dock kunde inte Tyskland nyttja sina ubåtar på samma sätt som idag, då luftoberoende framdrivningssystem och kärnkraft inte fanns tillgänglig för att hålla ubåten under ytan några längre tider. Ubåtens förmåga till dolt uppträdande lämpar sig väl för metoden ”fleet in being”. Vetskapen om att en ubåt kan finnas binder resurser och tvingar anfallande part till förändrade av taktik och tillvägagångssätt för operationen.

<p><em>Sjöherravälde, Corbetts teorier inom ramen för modern ubåtskrigföring.</em></p><p>Studie om Corbetts teorier och hur de appliceras på modern ubåtskrigföring. Sjökrigets grunder beskrivs inledningsvis samt av Corbett sammanställda metoderna för etablerande, bestridande samt utövande av sjöherravälde och ubåten som vapen. Därefter följer en studie av historiska källor rörande modern ubåtskrigföring. I denna ingår Scapa Flow 1939, ubåtsstrid vid slaget om Atlanten och USAs sjöfartskrig mot Japan samt sänkningen av Belgrano och det inledande skedet av Falklandskriget 1982. </p><p>Fokus ligger på de olika metoderna som Corbett beskriver för sjöherravälde: avgörande slag, blockad, fleet in being, försvar mot landstigning, sjöfartskrig, amfibieoperationer samt stödjande av expeditionsstyrkor. Med bakgrund i dessa utmynnar uppsatsen i en diskussion om modern ubåtskrigföring som i stor utsträckning verifierar Corbetts teorier.</p> / <p>Naval supremacy, Corbett’s theories within the framework of modern submarine warfare?</p><p>Study of Corbett’s theories and how they apply on modern submarine warfare. Basics of naval warfare is initially described as well as by Corbett complied methods for establishing, disputing and practising naval supremacy and also the submarine as a weapon. Subsequently follows a study of historical sources of modern submarine warfare. This includes Scapa Flow 1939, submarine warfare at the battle of the Atlantic sea and the United States attack on Japanese sea trade in addition to the attack on Belgrano and the preliminary of the Falkland war. </p><p>Focus is on the different methods for naval supremacy that Corbett describes: naval battle, blockade, fleet in being, minor counterattacks, defence against invasion, attack and defence on trade as well as attack, defence and support of military expeditions. With these in context the study results in a discussion about modern submarine warfare that in large extent verifies Corbett’s theories.</p>

Sjöherravälde, Corbetts teorier inom ramen för modern ubåtskrigföring. Studie om Corbetts teorier och hur de appliceras på modern ubåtskrigföring. Sjökrigets grunder beskrivs inledningsvis samt av Corbett sammanställda metoderna för etablerande, bestridande samt utövande av sjöherravälde och ubåten som vapen. Därefter följer en studie av historiska källor rörande modern ubåtskrigföring. I denna ingår Scapa Flow 1939, ubåtsstrid vid slaget om Atlanten och USAs sjöfartskrig mot Japan samt sänkningen av Belgrano och det inledande skedet av Falklandskriget 1982.  Fokus ligger på de olika metoderna som Corbett beskriver för sjöherravälde: avgörande slag, blockad, fleet in being, försvar mot landstigning, sjöfartskrig, amfibieoperationer samt stödjande av expeditionsstyrkor. Med bakgrund i dessa utmynnar uppsatsen i en diskussion om modern ubåtskrigföring som i stor utsträckning verifierar Corbetts teorier. / Naval supremacy, Corbett’s theories within the framework of modern submarine warfare? Study of Corbett’s theories and how they apply on modern submarine warfare. Basics of naval warfare is initially described as well as by Corbett complied methods for establishing, disputing and practising naval supremacy and also the submarine as a weapon. Subsequently follows a study of historical sources of modern submarine warfare. This includes Scapa Flow 1939, submarine warfare at the battle of the Atlantic sea and the United States attack on Japanese sea trade in addition to the attack on Belgrano and the preliminary of the Falkland war.  Focus is on the different methods for naval supremacy that Corbett describes: naval battle, blockade, fleet in being, minor counterattacks, defence against invasion, attack and defence on trade as well as attack, defence and support of military expeditions. With these in context the study results in a discussion about modern submarine warfare that in large extent verifies Corbett’s theories.

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida den tyska ubåtskrigföringen under andra världskriget använde sig av sjökrigsmetoder som beskrevs av Sir Julian Corbett i början av 1900-talet. För att testa Corbetts teorier studeras slaget om Atlanten 1939 – 1945 som ett empiriskt fall. Frågeställningen i denna rapport är: Vilka likheter och/eller skillnader finns mellan Sir Julian Corbetts sjökrigsmetoder och det tyska ubåtsvapens agerande under slaget om Atlanten? Metoden som används för denna undersökning är en komparativ metod där slaget om Atlanten studeras som ett fall. Resultatet visar att det finns en del likheter men också skillnader mellan tyskarnas ubåtskrigföring och Corbetts teorier. Corbett menar att syftet med all sjökrigföring är att alltid direkt eller indirekt säkra ett sjöherravälde eller att hindra motståndaren från att säkra den. Det tyska ubåtsvapnet försökte aldrig att etablera ett sjöherravälde utan valde att bestrida och neka britterna ett sådant. Detta gjorde de genom Corbetts metoder fleet in being, nålsticksoperationer och sjöfartskrig. Resultatet visar på en skillnad i metod gällande sjöfartskrig då Corbett menar att den effektivaste metoden är att anfalla fiendens hamninlopp och terminaler medan det tyska ubåtsvapnet bedrev sjöfartskrig ute på öppet hav med goda resultat. / The purpose of this study is to examine whether the German submarine warfare during the World War II used the principles of maritime strategy described by Sir Julian Corbett during the early 1900s. The Battle of the Atlantic will be used as an empirical case to test Corbett’s theories. The issue addressed in this report: What similarities and/or differences exist between Sir Julian Corbett’s maritime strategy and the German submarine actions during the Battle of the Atlantic? The method used for this study is a comparative method and the Battle of the Atlantic is studied as a case. The result shows that there are some similarities but also differences between the German submarine warfare and Corbett's theories. Corbett believes that the purpose of all naval warfare is to always directly or indirectly secure a sea command or to prevent the opponent from securing it. The German submarine force never tried to establish a sea command but chose to deny the British Navy and establishment of one. They did this by Corbett methods fleet in being, minor counter attacks and attack of trade. The results show a difference in the approach regarding maritime war. Corbett believes that the most effective approach is to attack the enemy's harbour and terminals while the German submarine force conducted maritime war on the high seas with good results.