Denna empiriska studie har ett fokus på lågstadielärarens arbete med problemlösning tillsammans med de yngsta förskoleklassbarnen och eleverna i årskurs F-3. I studien granskas en internationell matematiktävling som varje år arrangeras av Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM). Syftet med denna studie är att förstå vad läraren behöver beakta vid iscensättningen av sin undervisning som ska leda till att eleverna utvecklar problemlösningskompetens. Målet är att stärka lärares matematikundervisning för ett likvärdigt och framgångsrikt lärande. Tillvägagångssättet är att genomföra en textanalys (uppgiftsanalys) av Känguruns uppgifter då dessa anses vara utvecklande för alla barn och elever. Det handlar specifikt om att förstå vilken slags anpassad vägledning som behövs i den förberedande undervisningen för att eleverna ska kunna utveckla problemlösningskompetens i relation till Känguruproblemen. Materialet som används i studien hämtas direkt från NCM:s hemsida och i utvalda vetenskapliga artiklar om lärande, problemlösning och socio-matematiska normer. Studiens litteraturbakgrund tar sin utgångspunkt i en systematisk litteraturstudie av Nilsson och Sköldvinge (2020) som behandlar internationell forskning om problemlösning. En diskursanalys med valda delar från en modell för lärande av Selander och Kress (2017) möjliggör en kritisk granskning av texten (uppgifterna). Närläsning sker genom ett diskursanalytiskt (läs-)verktyg som skapas av fyra komponenter i den första och förberedande delen i LearningDesignSequences (LDS-modellen): Learning resources (Potentiella resurser), Curriculum (Syfte/Läroplan), Institutional norms (Socio-matematiska normer) och Setting (Iscensättning). Resultaten visar att en Kängurutävling kan bli till ett medel för att framgångsrikt iscensätta (planera, förbereda och presentera) undervisning i problemlösning. En förutsättning för detta är att läraren iscensätter sig själv som ”problemlösningsagent” i klassrummet. Resultaten pekar också på att problemlösningskompetens består av många olika delar (förmågor/kompetenser). Det betyder att långtgående mer än matematiska förmågor krävs för att bli en bra problemlösare.

Denna studie har en fokus på lärarens arbete med problemlösning tillsammans med de yngsta skolbarnen och eleverna i årskurs F-31. Studien syftar till att synliggöra det praktiska arbetet med problemlösning och hur detta kan ske framgångsrikt i matematikklassrummet. Studiens huvudsakliga mål är att knyta an vetenskapen till lärarpraktiken och legitimera problemlösningens bidrag till utveckling och lärande i ämnet matematik. Studien baseras på vetenskapliga artiklar som uppmärksammar internationell forskning om problemlösning med en inriktning på matematik. Tillvägagångssättet är en närläsning av artiklar genom en systematisk litteraturstudie (SLS) och ett teoretiskt ramverk av Selander och Kress (2017). En diskursanalys möjliggör en tolkning av texterna genom ett utarbetat verktyg med fyra kategorier: Learning resources (Potentiella resurser), Curriculum (Syfte), Institutional norms (Institutionella mönster) och Setting (Iscensättning) samt medföljande frågor som ställs till texten. Varje kategori utgör en av fyra komponenter i den första och förberedande fasen i LearningDesignSequences (LDS-modellen). Resultatet visar att läraren på många olika sätt kan iscensätta problemlösning i matematikklassrummet. En välplanerad iscensättning skapar mening för eleverna. Resultatet pekar även på en rad framgångsrika navigerande principer/aspekter för lärare att använda i undervisningen. Litteraturstudien belyser särskilt lärarens centrala roll som framgångsfaktor och kritisk aspekt i uppdraget att sätta igång och möjliggöra lärandeprocesser hos eleverna i arbetet med problemlösning.