Syftet med denna studie att undersöka hur de verksamma lärarnas didaktiska val påverkar utfallet för undervisningen kring laborativ matematik i utomhusmiljö och elevernas lärande eftersom detta område är skralt belyst inom forskningen. Studien utgår från det teoretiska ramverket Realistic Mathematics Education (RME). Det teoretiska ramverket har kopplats samman med hur de verksamma lärarna genomför den laborativa matematikundervisningen i utomhusmiljö och om de följer den trestegsprocess som RME-teorin vilar på. Resultaten i studien utgår ifrån en kvantitativ enkätundersökning där 56 respondenter deltog varav 30 respondenter anser sig undervisa med laborativ matematikundervisning i utomhusmiljö. Genom att undervisa enligt RME-teorin ska eleverna kunna verklighets- och vardagsanknyta matematiken i utomhusmiljön genom att endast få instruktioner att utgå från för att upptäcka matematiken, vilket de verksamma lärarna och den tidigare forskningen är överens om. Vidare innebär RME-teorin att eleverna först måste arbeta enskilt innan de samarbetar med andra, medan de verksamma lärarna i den här studien oftast väljer att låta eleverna arbetar tillsammans med andra direkt. Dessa didaktiska beslut som fattas av de verksamma lärarna kan leda till en negativ effekt för elevernas matematiska begreppsinlärning och verklighets- och vardagskoppling för det undersökta matematikområdet.

Mötet med matematikens utforskande sida har visat sig vara viktigt för elevernas matematiska och intellektuella utveckling. Utforskande matematik upplevs dock som svår av såväl lärare som elever, och i många klassrum dominerar istället en mer traditionell undervisning där renodlade minneskunskaper och upprepning av färdigformulerade procedurer betonas. Detta underliggande problem utgör grunden för detta arbete, i vilket jag ansluter mig till commognition-teorins diskursiva syn på lärande. Mer precist gäller mitt intresse de ögonblick då elever ger uttryck för deritualisering, med andra ord uppvisar tecken som tyder på en uppmärksamhets-förflyttning från ett rituellt (process-orienterat) till ett mer utforskande (målorienterat) förhållningssätt. Genom att, utifrån observationer, detaljstudera de mekanismer som samspelar, söker jag en förståelse av vad som är karaktäristiskt för dessa situationer. Jag finner att situationer med deritualiserande elevuttryck i synnerhet karaktäriseras av språklig och matematisk precision kring det givna uppdraget, betänketid, insisterandet på ett utforskande förhållningssätt, samt klassrumsdiskurser som präglas av uppmuntran, nyfikenhet och delaktighet. Detta resultat tyder sammanfattningsvis på att en lärares indirekta tillvägagångssätt är väl så betydelsefullt som de mer direkta uppmaningar som denne ger. Resultatet bör vara intressant för praktiserande lärare och lärarstudenter som strävar efter att i högre grad närma sig ett utforskande förhållningssätt i sin undervisning, samtidigt som det pekar på tänkbara områden för fördjupad forskning inom matematikämnets didaktik och matematiklärarutbildning. / Trace - att spåra matematiklärarutbildningen i praktiken

Denna empiriska studie har ett fokus på lågstadielärarens arbete med problemlösning tillsammans med de yngsta förskoleklassbarnen och eleverna i årskurs F-3. I studien granskas en internationell matematiktävling som varje år arrangeras av Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM). Syftet med denna studie är att förstå vad läraren behöver beakta vid iscensättningen av sin undervisning som ska leda till att eleverna utvecklar problemlösningskompetens. Målet är att stärka lärares matematikundervisning för ett likvärdigt och framgångsrikt lärande. Tillvägagångssättet är att genomföra en textanalys (uppgiftsanalys) av Känguruns uppgifter då dessa anses vara utvecklande för alla barn och elever. Det handlar specifikt om att förstå vilken slags anpassad vägledning som behövs i den förberedande undervisningen för att eleverna ska kunna utveckla problemlösningskompetens i relation till Känguruproblemen. Materialet som används i studien hämtas direkt från NCM:s hemsida och i utvalda vetenskapliga artiklar om lärande, problemlösning och socio-matematiska normer. Studiens litteraturbakgrund tar sin utgångspunkt i en systematisk litteraturstudie av Nilsson och Sköldvinge (2020) som behandlar internationell forskning om problemlösning. En diskursanalys med valda delar från en modell för lärande av Selander och Kress (2017) möjliggör en kritisk granskning av texten (uppgifterna). Närläsning sker genom ett diskursanalytiskt (läs-)verktyg som skapas av fyra komponenter i den första och förberedande delen i LearningDesignSequences (LDS-modellen): Learning resources (Potentiella resurser), Curriculum (Syfte/Läroplan), Institutional norms (Socio-matematiska normer) och Setting (Iscensättning). Resultaten visar att en Kängurutävling kan bli till ett medel för att framgångsrikt iscensätta (planera, förbereda och presentera) undervisning i problemlösning. En förutsättning för detta är att läraren iscensätter sig själv som ”problemlösningsagent” i klassrummet. Resultaten pekar också på att problemlösningskompetens består av många olika delar (förmågor/kompetenser). Det betyder att långtgående mer än matematiska förmågor krävs för att bli en bra problemlösare.

Denna studie har en fokus på lärarens arbete med problemlösning tillsammans med de yngsta skolbarnen och eleverna i årskurs F-31. Studien syftar till att synliggöra det praktiska arbetet med problemlösning och hur detta kan ske framgångsrikt i matematikklassrummet. Studiens huvudsakliga mål är att knyta an vetenskapen till lärarpraktiken och legitimera problemlösningens bidrag till utveckling och lärande i ämnet matematik. Studien baseras på vetenskapliga artiklar som uppmärksammar internationell forskning om problemlösning med en inriktning på matematik. Tillvägagångssättet är en närläsning av artiklar genom en systematisk litteraturstudie (SLS) och ett teoretiskt ramverk av Selander och Kress (2017). En diskursanalys möjliggör en tolkning av texterna genom ett utarbetat verktyg med fyra kategorier: Learning resources (Potentiella resurser), Curriculum (Syfte), Institutional norms (Institutionella mönster) och Setting (Iscensättning) samt medföljande frågor som ställs till texten. Varje kategori utgör en av fyra komponenter i den första och förberedande fasen i LearningDesignSequences (LDS-modellen). Resultatet visar att läraren på många olika sätt kan iscensätta problemlösning i matematikklassrummet. En välplanerad iscensättning skapar mening för eleverna. Resultatet pekar även på en rad framgångsrika navigerande principer/aspekter för lärare att använda i undervisningen. Litteraturstudien belyser särskilt lärarens centrala roll som framgångsfaktor och kritisk aspekt i uppdraget att sätta igång och möjliggöra lärandeprocesser hos eleverna i arbetet med problemlösning.