Bakgrund: Utebliven vård är ett globalt och relativt outforskat fenomen. Idag redovisar 20 av 21 regioner brist på sjuksköterskor. Antalet patienter per sjuksköterska ökar, vilket leder till att kravet på den enskilda sjuksköterskan växer. Ungefär 100 000 patienter ådrar sig en vårdskada per år vilket betyder att var tionde vårdtillfälle resulterar i en vårdskada som kunde ha undvikts. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa utebliven vård i relation till underbemanning av sjuksköterskor på vårdavdelningar med tillhörande forskningsfrågor: ”Varför uteblir vård?”, ”Vilka omvårdnadsåtgärder uteblir?” samt ”Vad blir konsekvenserna av utebliven vård i relation till underbemanning av sjuksköterskor?”. Metod: Litteraturstudien var utformad utifrån Polit och Becks nio steg (2017). Resultatet baserades på 13 kvantitativa artiklar som inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Underbemanning har påvisats vara en bidragande faktor till att vård uteblir. Sjuksköterskor som upplever sig vara underbemannade rapporterade fler uteblivna omvårdnadsåtgärder jämfört med de sjuksköterskor som upplevde sig vara tillräckligt bemannade. De tre vanligaste omvårdnadsåtgärderna som uteblev var: mobilisering tre gånger per dag eller enligt ordination, munvård samt vändning i säng varannan timme. Patientsäkerheten riskerades när vård uteblev, då det fanns ett samband mellan uteblivna omvårdnadsåtgärder och vårdskador. Slutsats: Mer forskning behövs generellt om utebliven vård, men särskilt dess relation till patientsäkerheten.

No description available.

Bristen på sjuksköterskor är utbrett över hela världen och är i Sverige påtagligt både på regional och kommunal nivå. Att arbeta under rådande personalbrist gör att sjuksköterskan behöver ta ett större ansvar för att kompensera den personal som inte finns på plats. Syftet med studien var att identifiera och beskriva konsekvenser för sjuksköterskan vid personalbrist. Studien var en induktiv litteraturöversikt där relevanta artiklar har sökts fram för att sedan analyseras och presenteras i resultatet. Resultatet visade tydligt att det finns flertalet konsekvenser för de arbetande sjuksköterskorna både fysiskt och psykiskt. Dels ökar sjukskrivingarna till följd av bland annat stresspåslag, dels ökar den fysiska belastningen vilket gör att sjuksköterskorna får problem med leder, muskler och skelett. Dessutom kan de inte utöva en säker vård och skapa de vårdrelationer som krävs för att uppfylla de förväntningar och krav som finns på en sjuksköterska. För att bryta den nedåtgående spiralen behöver kärnproblemet lösas nämligen personalbristen. Detta för att få sjuksköterskor att stanna kvar i yrket och för att man ska kunna bedriva en säker och personcentrerad vård som främjar hälsa och lindrar lindande. / The shortage of nurses is widespread all over the world and in Sweden is noticeable both at the regional level and in the municipalities. Working during the prevailing staff shortage means that nurses need to take greater responsibility to compensate the staff who are not on site. The purpose of the study was to identify and describe the consequences for the nurse in the event of staff shortages. The study was an inductive literature review where relevant articles were searched for and then analyzed and presented in the results. The results clearly showed that there are several consequences for the working nurses both physically and psychologically. On one hand, sick-leave is increasing as a result of, among other things, increased stress-levels. On the other hand, the physical load is increasing, causing the nurses to have problems with joints, muscles and bones. Further the nurses cannot practice safe care and create the caring relationships required to fulfill the expectations and demands that are placed on a nurse. To break the downward spiral, the core problem needs to be solved, namely the staff shortage. This is to get nurses to remain in the profession and to be able to provide safe and person-centered care that promotes health and relieves suffering.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka aktuell praxis bland optikeri Sverige vad gäller evidensbaserat arbete för att främja god compliance hoskontaktlinspatienter, samt att belysa de eventuella områden där optiker iSverige kan förbättra sitt arbete i ovan nämnda avseende. Metod: En online-baserad enkät med 28 frågor togs fram och delades medOptikerförbundets medlemmar samt via Facebookgruppen Optikforum. Svaren sammanställdes och analyserades. Utvalda frågor poängsattes därmaxpoäng innebar “godkänt”, alltså att deltagaren alltid gör det somefterfrågas i enkäten, i enlighet med Kvalitetsnorm i synvården. Resultat: Antal svarande var 196, varav 190 inkluderades. 108 av dessaarbetade självständigt, alltså utan delegation till annan personal, vidnytillpassning, återbesök samt årskontroll vid kontaktlinstillpassning, ochpoängsattes därför. 24% av de 108 erhöll full poäng och ansågs arbetaevidensbaserat för att främja god kontaktlinsrelaterad compliance. Områdendär dessa 108 optiker fick lägst poäng, och således skulle kunna förbättra sittarbete för att främja kontaktlinsrelaterad compliance, var informerande av:vikten av egenkontroll av ögonen, vikten av rätt skötselrutin om patientenanvänder smink, hur länge kontaktlinserna bör gnuggas samt vikten avlinsvila. Hos de samtliga 190 inkluderades svar framkom att 4 av 5 optiker isamband med årskontroll aldrig eller sällan ber sina patienter att visa hur derengör sina kontaktlinser, eller ber sina patienter visa hur de sätter i- och tarur sina kontaktlinser. Slutsats: Alla optiker i denna studie arbetade inte helt och hålletevidensbaserat. Denna studie visade att optiker i Sveriges arbete med attfrämja kontaktlinsrelaterad compliance kan förbättras, bland annat vad gällertillhandahållande av patientinformation. Detta kan bidra till ökad compliancehos denna patientgrupp, vilket i sin tur kan minska risken förkontaktlinsrelaterade komplikationer. Ökad tillgång till extra utbildning omkontaktlinser för optikerna skulle också kunna förbättra detta arbete. / Purpose: The purpose of this study was to investigate current practiceamongst optometrists in Sweden regarding evidence-based work toencourage compliance in their contact lens patients. Moreover, to highlightthe potential areas where the optometrists possibly could improve their workwithin the field of encouraging contact lens-related compliance. Method: An online based survey was developed and shared with membersof the Swedish Optometrists’s Association, Optikerförbundet, and theFacebook-group ‘Optikforum’. The responses were compiled and analysed.Selected questions were scored, where the maximum score amounted to a“passing grade”, meaning that the participant always does what is requestedin the questionnaire, in accordance with the Quality Norm of vision care. Result: The number of respondents was 196, of which 190 were included.108 of these worked independently, i.e. without delegation to other staff,during new fitting, return visits and annual control during contact lens fitting,and were therefore scored. 24% of the 108 received full points and wereconsidered to be working evidence-based to encourage contact lens-relatedcompliance. Areas where these 108 opticians scored the lowest, and thuscould improve their work to encourage contact lens-related compliance, wereinformative of: the importance of self-examination of the eyes, theimportance of the correct care routine if the patient wears make-up, how longthe contact lenses should be rubbed and the importance of contact lens rest.In the responses of all 190 included, it emerged that 4 out of 5 opticians inconnection with the annual check-up never or rarely ask their patients toshow how they clean their contact lenses, nor ask their patients to show howthey put in and take out their contact lenses. Conclusion: All optometrists in this study were not always working in anevidence-based manner. This study showed that optometrists in Sweden’swork to encourage contact lens-related compliance can be improved, one ofthem being in terms of providing patient information. This can contribute toincreased compliance in this patient group, which in turn can reduce the riskof contact lens-related complications. Increasing the amount of extraeducation for the optometrists regarding contact lenses, could also improvetheir work in this regard.