Syftet med det här arbetet har varit att undersöka hur barn i åldrarna tre-sex år skapar, upp-rätthåller och avbryter gemenskaper med varandra i den fria leken på förskolan. Jag har också tittat på det hela ur ett genusperspektiv och har tittat på om pojkar och flickor agerar på olika sätt när det gäller tillträden samt exkluderingar i den fria leken. Som metod har jag använt mig av observationer, jag antecknade och gjorde röstinspelningar för att fånga så mycket som möjligt av det barnen sade och gjorde. Jag genomförde 27 obser-vationer både inomhus och utomhus.Resultatet visade att pojkar och flickor använder sig av många olika strategier för att få tillträ-de till pågående lek och för att utesluta varandra under pågående lek.De vanligaste tillträdesstrategierna som barnen under mina observationer använde sig av var: att fråga om man fick delta i leken, att avbryta eller använda sig av en störande entré för att få tillträde till leken, att leka bredvid några andra som leker och själv leka liknande lek som dem samt att referera till någon vuxens auktoritet. När det kommer till uteslutningsstrategier så var de vanligaste: att etablera en kärngrupp, att ha en roll i leken men ändå bli utestängd, uteslutningar av kamrater inom pågående lek, att skydda interaktionsutrymmet och uteslutning på grund av ålder.Användandet av tillträdes- och uteslutningsstrategier ur genushänseende visade att flickorna oftast frågade om de fick vara med i en pågående lek eller refererade till frasen alla får vara med. Pojkarna använde sig mest av avbrytande och störande entré och till viss del, men inte i lika stor utsträckning som flickorna, av frasen alla får vara med.

Vårt syfte med denna studie är att vi vill undersöka barns kamratkulturer. Genom våra observationer har vi fått en förståelse för hur barnen träder in i en redan pågående lek samt hur barnen skyddar sitt interaktiva utrymme (lekutrymmet och samspelet som barnen har tillsammans i leken). Vi har också upptäckt hur barnen positionerar sig beroende på vem/vilka de leker med. Barnen tolkar även vuxenvärlden och skapar därefter egna tolkningar som de använder i sina lekar. Teorin vi utgår ifrån är det barndomssociologiska perspektivet. Metoden som vi använder oss av för att samla in data är deltagande observationer och informella samtal med inspiration av en etnografisk studie. Resultatet visar att barnen använder olika tillträdes- och uteslutningsstrategier, samt att de skyddar sina interaktiva utrymmen då leken blir hotad av andra barn som försöker ta sig in i leken. I observationerna ser vi hur barnen är aktiva agenter i sin egen lek genom att barnen skapar kamratskap mellan varandra. Vår slutsats kan relateras till tidigare forskning som vi har tagit del av. Vi ser en tillträdesstrategi som enligt tidigare forskning sällan fungerar, den direkta verbala strategin, men i två av våra observationer visar det sig att denna strategi fungerar.

Abstract The purpose of this study is to provide knowledge about how children in a preschool class use access strategies and exclusion strategies in the free play. Also why children exclude each other during play. The questions of the study are: What access strategies do children in preschool class use during the free play? What exclusion strategies do children in preschool class use during the free play? Why do children exclude each other during play? To investigate this, I have been non-participating observer in a preschool class. I have used the fifteen access strategies of William Corsaro (1979) and Tellgren's (2004) eight exclusion strategies. The result of the study shows that the preschool class children often use verbal access strategies together with nonverbal strategies. And that those strategies together are more successful than to only use the non-verbal access strategies. The results also indicate that the children's exclusion strategies take place more discreet and inside the play. The children exclude each other to protect their established communities or play groups. The children at the top of the hierarchy are the ones who determines which ones should be included and excluded. My conclusion is that children are skilled users of play strategies and they learn from each other what access strategies are working and what exclusion strategies are being accepted by other children and by the teachers.

Syfte med denna studie har varit att få en förståelse om barns interaktioner, i den fria leken, för att utveckla kompetensen kring kamratkulturer och därigenom kunna stötta barnens samspel. Därtill vill vi belysa hur barn använder makt, inom den existerande kamratkulturen, samt hur inkludering och exkludering påverkar barns välmående. För att synliggöra barns interaktionsprocess blev vårt metodval en mediaetnografisk studie, en icke-deltagande observation med stöttning av ett semistrukturerat observationsschema. Empirin hämtades från TV-programmet “Våra barns hemliga liv” (2020). I vår analys, utifrån symbolisk interaktionism och Corsaro, har vi kommit fram till hur barn inkluderar, exkluderar samt använder makt inom kamratkulturen. I både analysen och diskussion visualiseras olika strategier samt hur barn skyddar interaktionsutrymmet. Slutsatsen visar att det är viktigt att professionen har kompetens om hur barnen konstruerar relationer och vikten av hur dessa konstruktioner skall stöttas för att stimulera barnens välbefinnande.