I dagens skola bygger lärandet mer och mer på abstrakta texter som förstahandsupplevelse. Eleverna sitter still inne och förväntas kunna fokusera en längre tid för att nå uppsatta mål. Ges verkligen eleverna bästa möjlighet att utvecklas genom en undervisning som präglas av stillasittande och teori? Syftet med denna självständiga studie är att beskriva lärares uppfattning och användning av utomhusbaserad undervisning, i matematik, som resurs för att stärka elevers motivation och förståelse för ämnet. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Heddens (1986) teori med dess perspektiv som utgår från de fyra stadierna, konkreta, semi-konkreta, semi-abstrakta och slutligen det abstrakta stadiet. För att få fram ett resultat gjorde vi semistrukturerade intervjuer med fem aktiva lärare. Utifrån det framkom ett resultat som visar att dessa lärare använder sig av utomhusbaserad undervisning i sin verksamhet kontinuerligt. De upplever att eleverna lättare kan ta till sig och förstå de abstrakta delarna i matematik om de först arbetat med det utomhus med konkret material. Det har också visat sig att elever med olika svårigheter börjar prata och engagera sig mer vid utomhusbaserad undervisning, vilket har varit positivt för elevernas utveckling. I studien framkommer det emellertid att det finns förutsättningar för en fungerande utomhusbaserad undervisning som till exempel väder, gruppsammansättning och individualisering. Om lärarna planerar dessa delar väl anser de att det är värt tiden det tar samt att det både motiverar och förstärker förståelsen för ämnet matematik.

Syftet med denna studie var att synliggöra hur utomhuspedagogiken framställs. Till vår hjälp har vi granskat ett flertal tidningsartiklar, där vårt fokus legat på att analysera texternas transitivitet, det vill säga vilka begrepp som författarna använder gemensamt. Samt modalitet, för att få syn på hur författaren skriver för att på så sätt låta bestämd i sitt påstående. Vi har använt oss av kritisk diskursanalys som metod som vilar på ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Detta val av perspektiv och metod var rätt självklart då vi ser utomhuspedagogiken som en diskurs som är socialt konstruerad. Resultatet av vår undersökning är att vi hittat snarlika begrepp och påståenden i de tidningsartiklar som vi granskat. De har använt sig av dessa påståenden på ett medvetet sätt för att gemensamt konstruera en romantiserande bild av utomhuspedagogikens fördelar. Vi har märkt att artiklarna bygger på varandra och att dessa påståenden även går att finna i den tidigare forskningen inom detta ämne. Slutsatserna vi kan dra av detta resultat är att förespråkare för utomhuspedagogik väljer liknande påståenden där de gemensamt bygger upp en sanning, genom denna sanning konstrueras utomhuspedagogiken som en pedagogik full av möjligheter och knappt några hinder där fokus ligger på naturens goda inverkan. En viktig slutsats av denna studie är en fortsatt efterlysning av kritisk reflektion och eftertanke, pedagogiken behöver kritiskt granskning för att kunna utvecklas.