Emotionernas roll inom myndighetsutövning och socialt arbete är både självklar och svårdefinierad. Å ena sida kräver myndighetsutövning rationell rättssäkerhet, å andra sidan anser många socialarbetare att deras känslor, i synnerhet empati, är en ytterst viktig del av deras arbete. Emotionellt arbete är ett forskningsfält som har vuxit fram sedan 1980-talet, till stor del med utgångspunkt i Arlie Hochschilds studie The managed heart – commercialization of human feeling (2012 [1983]). Genom att använda Hochschilds (2012) begrepp djup- och ytagerande, tillsammans med emotionell reglering (Gross, 2015) och uttrycksregler (Grandey & Melloy, 2017) undersöker denna uppsats hur myndighetsutövande socialarbetares emotionella arbete utförs och kan förklaras, samt studerar hur uttrycksreglerna för gruppen kan se ut och beskrivas. Det empiriska materialet består av 14 intervjuer med myndighetsutövande socialarbetare på barn- och ungdomsenheter, ekonomiskt bistånd och inom biståndshandläggning. Genom att använda mig av tematisk analys (Braun & Clarke, 2006, 2022) har jag analyserat och tematiserat materialet.  Studiens resultat visar att socialarbetare utför ett emotionellt arbete som kräver tid, mental förberedelse och erfarenhet. Emotionellt arbete används både för att skapa närhet och distans till klienterna. Emotionsregleringen sker före, under och efter möten med klienter. För att djupagera använder sig socialarbetarna av sin empati för att skapa en professionell relation med klienterna och för att sätta sig in i klienternas situation. När socialarbetarna däremot känner en frustration eller upplever sina klienter som för falska i sitt uppförande börjar de i stället ytagera och snarare använda sig av emotionell reglering för att trycka ner de genuint negativa känslorna.  De uttrycksregler socialarbetarna förhåller sig till balanserar mellan ett logiskt förhållande till myndighetsutövning och ett empatiskt och känslomässigt närvarande synsätt inför klienterna. I och med att socialarbetarna anser att känslorna spelar roll i yrkesutövningen, så försöker de förhålla sig rationellt till sina känslor och anstränger sig för att använda dem i tydliga syften. Socialarbetarna stöttar även varandra i känsloarbetet, dels i informella samtal, dels i formella forum så som i handledning. De stöttar varandra i olika typer av emotionell reglering, ofta genom kognitiv förändring som syftar till att omvärdera synen på en situation och så även känslorna för situationen.  Studiens implikationer för det sociala arbetets praktik är att det krävs organisatoriska och praktiska förutsättningar för att socialarbetare på ett effektivt sätt ska kunna utföra emotionellt arbete; det krävs tid och förberedelse för emotionellt arbete, samt även plats för socialarbetare att bearbeta de känslor som klientarbete rör upp och för de emotionella processer som krävs för emotionell reglering.

Den här studien handlar om den växande gruppen utövare (s.k. sessionsgivare) inom komplementärmedicin och nyandlighet. Studiens syfte är att undersöka huruvida de uppfattar sig som varande i en yrkesroll, hur de förhåller sig till denna samt deras förhållningssätt gentemot klienter, i och utanför sin praktik. Ansatsen är explorativ och syftar främst till att förstå intervjupersonernas erfarenheter och upplevelser. För att möta syftet ställs tre frågor: (1) Hur förhåller sig intervjupersonerna till sin professionella respektive privata roll och vilka rollkonflikter kan uppstå? (2) Hur beskrivs emotionella aspekter av arbetet och hur hanteras emotioner som uppstår i mötet med klienter? och (3) Vilka utmaningar och strategier beskrivs gällande gränser och gränssättning gentemot klienter? Metoden är kvalitativ och intervjuer har genomförts med fem personer som möter kriterierna för studiens syfte. I analysen används socialpsykologiska teorier om social interaktion, roller och emotioner.  Resultatet visar på variation i synen på roller, från att arbetet är ett slags kall till att det ses främst som en yrkesroll. Det framgår att intervjupersonerna eftersträvar öppenhet och autenticitet i mötet med klienter och önskar minimera diskrepansen mellan det de visar upp i sin roll som sessionsgivare och hur de är privat. Resultatet visar vidare att rollkonflikter och rollförvirring kan uppstå när intervjupersonerna möter klienter utanför sin praktik och att de i vissa fall upplever utmaningar i att upprätthålla personliga gränser. En slutsats från analysen är att intervjupersonerna ägnar sig åt emotionell hantering och härbärgering i sitt arbete och påverkas av känslo- och uttrycksregler samt att de har utarbetat individuella strategier för att hantera detta. / This study is about the growing group of practitioners (so-called session givers) in complementary medicine and contemporary spirituality. The aim of the study is to explore whether such session givers perceive themselves as being in a working role, how they relate to this role, and their attitude towards clients, inside and outside their practice. The approach of the study is explorative and aims primarily at understanding the interviewees' experiences. To achieve this aim three questions are asked: (1) How do the interviewees relate to their professional and private roles respectively, and what role conflicts can occur between the two? (2) How are emotional aspects of the work described and how are emotions that arise during meetings with clients handled? and (3) What challenges and strategies do the interviewees describe regarding boundaries and setting limits towards clients? The method is qualitative and interviews have been conducted with five session givers. In the analysis social psychological theories of social interaction, roles and emotions are used.  The result shows variations in the view of roles, from work being a kind of calling to seeing it as a professional role. It also shows that the interviewees seek openness and authenticity in the meeting with clients and wish to minimize the discrepancy between what they display in their role as session givers and how they act in private. The result further shows that role conflicts and role confusion can occur when interviewees meet clients outside of their practice and that they, in some cases, experience challenges in maintaining personal boundaries. A conclusion from the analysis is that the interviewees are performing emotion work and are influenced by feeling rules and rules of expression and that they have developed individual strategies to deal with this.