Gräsrotsfinansiering har under 2010-talet vuxit till att bli ett betydelsefullt finansierings-alternativ för små och medelstora företag, vilket även möjliggjort för privatpersoner (icke-professionella investerare) att investera i denna typ av bolag genom att teckna aktier i dem. Investeringar i bolag av mindre storlek kan potentiellt ge mycket god avkastning, men är även förenade med stor risk. Dessa investeringar kan fungera som ett komplement till sedvanliga investeringar på vad som i dagligt tal kallas för ”börsen”, men investeringar i småbolag skiljer mot aktiemarknadsbolag. Värdepappersmarknaden är föremål för rigorös reglering, i syfte att värna om ett starkt investerarskydd och upprätthålla förtroendet för marknaden. Mot bakgrund härav, föreligger högt ställda krav på aktiemarknadsbolagens löpande informationsgivning. Alla inträffade händelser och uppkomna förhållanden, vilka kan tänkas ha en påverkande effekt på aktiens pris ska, i regel, så snart som möjligt delges marknaden. På så vis ges alla befintliga och potentiella aktieägare en rättvis tillgång till information om bolaget, för att ha möjlighet att fatta välavvägda investeringsbeslut. Något motsvarande investerarskydd finns inte implementerat för investeringar i onoterade aktiebolag, utan investerare har få rättsliga medel för att tillskansa sig ytterligare information som kompletterar vad som utges under och i samband med bolagsstämman. Möjligheter till detta finns, men är praktiskt komplicerade att genomdriva. Detta ger upphov till frågan om balans råder mellan ett intresse att värna om investerare, å ena sidan, och ett intresse att underlätta företagande, å andra sidan. Gällande rätt är knappast ändamålsenlig, utan ändringar krävs för att råda bot på obalansen. Investerare bör ges utvidgad rätt till informationsgivning från onoterade aktiebolag när gräsrotsfinansiering tillämpats, eller om investerarkretsen annars är spridd. Krav på löpande informationsgivning av samma brådskande karaktär som råder på aktiemarknaden är emellertid inte önskvärt, utan vore alltför betungande för företagen. Därför föreslås istället kvartalsvis regelbunden informationsgivning från onoterade aktiebolag till investerarna, med komplettering av omedelbar informationsgivning av väsentliga händelser och förhållanden. Sådan reglering skulle tillförsäkra investerare en bättre ställning och hålla dem informerade om bolagets förehavanden, samtidigt som efterlevnaden inte vore oproportionerligt betungande för bolaget och dess befattningshavare. / Crowdfunding has, during the 2010s, grown rapidly to become a meaningful alternative financing solution for small and medium-sized businesses, which has also made it possible for individuals (non-professional investors) to invest in these types of companies, by subscribing for shares. Investments in smaller sized businesses are, however, associated with greater risk. Such investments could work as a complement to more traditional investments on the stock market, but investments in small companies differ from publicly traded companies. The securities markets are subject to rigorous regulation, in order to ensure strong investor protection, as well as maintaining a high level of trust in the market. Therefore, extensive demands on the companies are in place regarding their distribution of ad hoc information. All occurring events and circumstances that might have an impact on the shares’ value, shall, subject to some exceptions, immediately be made public to the market. This will ensure that both existing and potential shareholders are given a fair access to information regarding the company, to have the possibility to make sound investment decisions. Any corresponding investor protection scheme is not implemented for investments in non-publicly traded companies. Investors have access to very few legal tools for obtaining other information than what is given during, and in connection to, the shareholders’ meeting. There are however, a handful of such possibilities, but they are practically complicated to use. This raises the question whether there is a balance at all between an interest of protecting investors on the one hand, and an interest of facilitating for entrepreneurs on the other hand. Today’s regulation is hardly appropriate, and changes are needed, in order to solve the imbalance. Investors should be given a wider right to enforce issuing of information from non-publicly traded companies that have raised capital through crowdfunding, or for other reasons have a diverse group of investors. However, similar urgency for such information, as is demanded on the stock market, is hardly necessary, as it would be far too burdensome for the companies. Therefore, quarterly information distribution is suggested, complemented with immediate information for essential occurring events and circumstances. Such regulation, would ensure investors a better position and keep them informed regarding the business’ operation, while the actions required for ensuring compliance would not be disproportionately burdensome for the company or its executives.

Bakgrund: I och med den globala finansiella kris som utbröt år 2008 påvisades ett flertal brister i den befintliga lagstiftningen på finansmarknadsområdet. Den rådande EU-lagstiftningen behövde uppdateras och anpassas efter en mer komplex finansmarknad. Därmed antogs av Europaparlamentet och rådet år 2014 två nya rättsakter, MiFID II och MiFIR, i syfte att täcka rådande brister och vidareutveckla den befintliga regleringen i det gällande direktivet MiFID.   Syfte: Syftet med uppsatsen är att utreda och analysera de effekter som införandet av MiFID II får för finansiella rådgivare såväl som för portföljförvaltare i deras löpande verksamhet.   Genomförande: Studien har genomförts med ett rättsdogmatiskt angreppssätt i referensramen. Vidare används ett rättsekonomiskt angreppssätt i analysen där det även förs en etisk diskussion. Underliggande direktiv ”Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU” har legat till grund för studien där störst vikt har lagts vid regeringens proposition 2016/17:162: “Nya regler om marknader för finansiella instrument”.                                                                  Slutsats: Studiens resultat av de analyserade ändringarna visar på att regleringen kring tillståndspliktiga värdepappersbolag kommer att bli mer omfattande samt att det kommer att ställas högre krav på dokumentation vid investeringssammanhang. Dessa ökade krav torde medföra att kostnaderna, för såväl tillståndspliktiga bolag som tillsynsmyndigheter, kommer att öka samtidigt som fler bolag kommer att bli tvungna att underkasta sig tillståndsplikt. Ur en konkurrenssynpunkt riskerar ändringarna att gynna stora och/eller kapitalstarka aktörer och därigenom snedvrida konkurrensen på marknaden. Det föreslagna provisionsförbudet torde å sin sida verka för att kapital omallokeras från bolag som tidigare levt på höga avgifter och incitamentsstrukturer till att istället förflyttas till bolag vilka levererar en bra tjänst och produkt. / Background: Due to the global financial crisis that occurred in 2008, multiple deficiencies in existing financial market legislation were identified. The current EU legislation was in need of update and to be adapted to a more complex financial market. Therefore, the European Parliament and the Council adopted two new legal acts in 2014, MiFID II and MiFIR, to overcome current shortcomings and further develop the existing regulation in the current MiFID Directive. Aim: The purpose of this paper is to investigate and analyze the effects of the introduction of MiFID II for financial advisors as well as for asset managers in their ongoing operations. Completion: The study has been conducted with a legal-judicial approach in the theoretical part, whereas we in the analysis part we use law and economics. In the analysis the ethical impact of the changes in legislation is also discussed. “Directive 2014/65/EU of the European parliament and of the council of 15 May 2014 on markets in financial instruments and amending Directive 2002/92/EC and Directive 2011/61/EU” as well as the Swedish bill “2016/17:162: “Nya regler om marknader för finansiella instrument” has provided the basis for the study. Conclusion: The results of the study indicate that the regulation of licensed securities companies will increase and become more extensive, and that there will be more requirements for documentation in investment context. These increased requirements will lead to a rise in costs, both for licensed companies and regulators, as more companies will need to be subject to a license requirement. From a competitive point of view, the changes tend to benefit large and/or capital-strong players, thereby distorting competition in the market. The prohibition of commission, on the other hand, should result in a re-allocation of capital from companies that previously received their incomes from high fees and incentive structures to instead be re-allocated to companies that deliver a good service and a good product.