<p>Ungdomsvåldet, framförallt bland unga tjejer, har under de senaste åren ökat. Tjejer är idag i högre grad involverade i våldshandlingar än tidigare och våldet blir allt hårdare. Det övergripande syftet med denna studie var att belysa och undersöka fenomenet "tjejer som slåss". Avsikten var att återspegla hur tjejerna i denna studie beskriver sina personliga erfarenheter av att börja använda våld och av att aktivt ha utövat det. Vidare var avsikten att förstå vad som ligger bakom deras uppbrott och hur livet ser ut efteråt. För att uppnå syftet genomfördes en personlig kvalitativ intervju och fem kvalitativa intervjuer via e-mail. Resultatet var att tjejerna har gemensamma erfarenheter av att börja använda våld och ett antal återkommande riskfaktorer identifierades, exempelvis uppväxtmiljö präglad av våld och någon form av utanförskap bland jämnåriga. Tjejerna har också likartade erfarenheter av att aktivt ha utövat våld. Under tiden som våldsutövare kom många att hamna i brottsliga gäng. Eftersom tjejerna under sin uppväxt upplevt utanförskap uppfattades den gemenskap som de fann i dessa gäng som väldigt positiv. Vägen ut ur våldsbrottsligheten skedde på olika sätt, dock kunde likartade uppbrottsprocesser tydas. Uppbrottet från våldsutövandet karaktäriserades av en process som skedde under en lång tid. Tjejerna angav att de idag lever ett bra liv och att de till största delen har positiva erfarenheter av att ha varit en tjej som slåss. Dock ansåg de också att det är en erfarenhet som är svår att bära på. Studiens främsta fynd var att ensamhet och utanförskap tenderar att spela stor roll både vid vägen in i, under tiden, vägen ut ur våldsbrottslighet och livet efter.</p>

Ungdomsvåldet, framförallt bland unga tjejer, har under de senaste åren ökat. Tjejer är idag i högre grad involverade i våldshandlingar än tidigare och våldet blir allt hårdare. Det övergripande syftet med denna studie var att belysa och undersöka fenomenet "tjejer som slåss". Avsikten var att återspegla hur tjejerna i denna studie beskriver sina personliga erfarenheter av att börja använda våld och av att aktivt ha utövat det. Vidare var avsikten att förstå vad som ligger bakom deras uppbrott och hur livet ser ut efteråt. För att uppnå syftet genomfördes en personlig kvalitativ intervju och fem kvalitativa intervjuer via e-mail. Resultatet var att tjejerna har gemensamma erfarenheter av att börja använda våld och ett antal återkommande riskfaktorer identifierades, exempelvis uppväxtmiljö präglad av våld och någon form av utanförskap bland jämnåriga. Tjejerna har också likartade erfarenheter av att aktivt ha utövat våld. Under tiden som våldsutövare kom många att hamna i brottsliga gäng. Eftersom tjejerna under sin uppväxt upplevt utanförskap uppfattades den gemenskap som de fann i dessa gäng som väldigt positiv. Vägen ut ur våldsbrottsligheten skedde på olika sätt, dock kunde likartade uppbrottsprocesser tydas. Uppbrottet från våldsutövandet karaktäriserades av en process som skedde under en lång tid. Tjejerna angav att de idag lever ett bra liv och att de till största delen har positiva erfarenheter av att ha varit en tjej som slåss. Dock ansåg de också att det är en erfarenhet som är svår att bära på. Studiens främsta fynd var att ensamhet och utanförskap tenderar att spela stor roll både vid vägen in i, under tiden, vägen ut ur våldsbrottslighet och livet efter.

Syftet med denna studie är att analysera hur svensk media framställer minderåriga som offer och förövare i rapporteringen av våldsbrott där både offret och förövaren utgörs av minderåriga individer. För att kunna besvara studiens syfte används en kvalitativ innehållsanalys där centrala teman i det empiriska materialet uppmärksammas och sedan analyseras utifrån de teoretiska utgångspunkterna, vilka utgörs av Nils Christies teori om det ideala offret samt Howard S. Beckers teori om sociala avvikelser. I analysen av det empiriska materialet fann vi tre återkommande teman som vi tolkade som ett steg i konstruktionen av offret, vilka var personbeskrivningar, plats och relationer. Dessa döpte vi i analysen till mer analytiska rubriker där personbeskrivningar döptes till den goda människan, plats döptes till den legitima platsen och relationer döptes till den okända förövaren. Likaså fann vi även tre teman som vi tolkade som ett steg i framställningen av förövaren, vilka var personbeskrivningar, oprovocerat och multikriminell. Personbeskrivningar döptes här till den onda människan, oprovocerat döptes till det oprovocerade brottet och multikriminell döptes till den multikriminella förövaren. Genomgående i analysen resonerades det även kring det likheter och olikheter som vi ansåg fanns i framställningen av de båda grupperna. Med utgångspunkt i tidigare forskning och den teoretiska utgångspunkten fann vi att de minderåriga offren i majoriteten av fallen framställdes med goda egenskaper medan de minderåriga förövarna framställdes med onda egenskaper. Genomgående kunde vi även urskilja en strävan efter att framställa offren som legitima och ideala offer och förövarna som ideala gärningspersoner och som socialt avvikande. Samtidigt fann vi också fall där detta inte uppenbarades. Sammantaget kunde vi dock urskilja ett mönster där inte så idealiska offer och förövare framställdes som mer idealiska än vad de egentligen är sett utifrån Christies teori.

Personlighetsstörningar är den enskilt sett mest betydelsefulla individfaktorn bakom våldsbrottslighet. Av alla personlighetsstörningar är psykopati den allvarligaste som vi idag känner till och psykopater begår, sett till sitt antal, en mycket stor andel av de grova våldsbrotten. Vilka skillnader som finns mellan psykopaters och icke psykopaters predatoriska våldsbrottslighet är frågeställningen som föreliggande systematiska litteraturöversikt avser besvara. Resultatet visar att psykopater oftare fungerar sämre i behandlingsprogram och de återfaller också oftare i våldsbrottslighet efter försök till behandling. Våldsbrott som begås av psykopater är i större utsträckning oprovocerade och instrumentella. Dessutom är sadistiska och sexuella inslag vanligare när gärningspersonen är psykopat. Individer med personlighetsstörningen psykopati utelämnar också i större utsträckning betydelsefull information kring den egna våldsbrottsligheten och överdriver reaktiviteten i sin egen våldsbrottslighet. Jämfört med icke psykopater begår i synnerhet lågintelligenta psykopater fler våldsbrott medan högintelligenta psykopater tenderar att tidigare debutera i våldsbrottslighet. I litteraturöversikten uppmärksammas också att psykopater inte är en homogen grupp då de kan delas in i primära och sekundära psykopater. / Personality disorders are the strongest individual factor behind violent crime. Among all personality disorders psychopathy is the most serious one known today and psychopaths commit, considering their numbers, a large share of the violent crimes. Differences between psychopaths and non-psychopaths when it comes to predatory criminal acts are described in this literature review. The results show that psychopaths are at a greater risk of recidivism and treatment failure. Violent crimes committed by psychopaths are more often unprovoked and their violent crimes tend in greater occurrence to have instrumental, sadistic and sexual elements compared to non-psychopaths. Individuals with the personality disorder in question were also more likely than others to exaggerate the reactivity of their violent crimes and omit major details regarding their violent offences. Compared to non-psychopaths they also commit more violent crimes, especially psychopaths with low intelligence. High intelligence among psychopaths means an earlier onset in violent crimes while for violent non-psychopaths the association is reversed. In this literature review it is also recognized that psychopaths are not a homogenous group, instead they can be divided into primary and secondary variants.

I denna kvantitativa studie så granskas relationen mellan rörligheten och våldsbrottsligheten på Hötorget, som är ett torg beläget i det centrala Stockholm. Genom att utföra univariata och bivariata analyser på sekundärdata från polisen och Storstockholms lokaltrafik, så undersöktes det under vilka tidpunkter på dygnet som det rör sig flest människor i området och det begås flest brott. Resultatet av dessa analyser var att det fanns ett tydligt samband mellan de två variablerna samt att vid variationer i en variabel så noterades variationer i den andra. När det rör sig färre människor i området så inträffar det fler våldsbrott och detta mönstret har noterats gälla både under vardagar och helger. / In this quantitative study, the relationship between the level of mobility and the amount of violent crimes in Hötorget is studied. Through univariate and bivariate analyses of secondary data, the times in which the crimes were committed along with the amount of people moving in the area were studied. It was revealed that there was indeed a correlation between the two variables and that changes in one variable also led to changes in the other. Lastly, the results showed that the amount of violent crimes reached its peak when there were few people moving in the neighborhood and this occurred both during the weekdays and the weekend.