I denna undersökning studeras begreppen homonymi och polysemi, hur dessa definieras och var gränsen går mellan dem. Till grund för detta ligger en fallstudie av ordet kuse, där ordet undersöks dels i ordböcker, och dels i några av Språkbankens korpusar. Undersökningen söker svar på frågorna: Hur kan homonymi och polysemi definieras? Vilka betydelser har ordet kuse historiskt sett och i modern svenska? Är kuses betydelser homonyma eller polysema? Skillnaden mellan homonymi och polysemi kan definieras på olika sätt, men de flesta forskare är överens om att polysemi innebär att ett ords betydelser kan anses vara relaterade till varandra. Problemet är dock hur man avgör om betydelser är relaterade. Två viktiga kriterier som framkommer för att avgöra detta är det formella kriteriet, samt talares inställning och uppfattning. Undersökningen kommer fram till att kuse har och har haft många olika betydelser, varav åtta kan anses vara mer centrala och frekventa än de andra. Av dessa åtta bedöms fyra vara utdöda och fyra används i modern svenska. Huruvida betydelserna är homonyma eller polysema beror på om man utgår från det formella kriteriet eller kriteriet som fokuserar på talarnas inställning. Utifrån dessa perspektiv kan kuses betydelser antingen vara polysema, eller både homonyma, polysema och vaga.

Abstrakta ord som lycka, kvalitet och rikedom används dagligen i vardagsspråket, och vi förstår allt som oftast hur dessa ska tolkas beroende på kontexten. Svårighet uppstår dock när man försöker avgränsa dessa otydliga begrepp och definiera vad som ingår och inte ingår i dem. När tolkningsbara begrepp ligger till grund för beslutsfattande inom myndigheter kan det således tendera att bli upp till den enskilde tjänstepersonen att tolka dem. Syftet med den här studien är att försöka förstå hur bruket av icke definierade begrepp inom myndighetsutövning skapar praktiker hos enskilda tjänstemän, samt huruvida dessa är kopplade till strategisk styrning. Med studien vill jag diskutera hur strategisk vaghet används som ett sätt att styra subjekt i deras tjänstemannautövning. Studiens kanske främsta bidrag till kunskapsbyggandet är dess kvalitativa ansats och intervjubaserade metod som används för att förstå individens subjektiva upplevelse av en diskurs som praktiserar vaga begrepp. Det teoretiska ramverk som studien vilar på utgörs främst av Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet och universalpragmatiken samt Michel Foucaults teorier om styrningsmentalitet och diskursiva praktiker. Studien visar att intervjupersonerna upplever krav på effektivitet och rationalitet uppifrån samtidigt som de upplever ett ständigt flöde av nya, vaga begrepp samt att de upplever en strävan efter att komma överens snarare än att fokusera på vad man kommer överens om. Resultaten i studien pekar på att icke definierade begrepp kan vara ett resultat av en politisk styrning som är tätt sammankopplad med de spänningar som uppstår när kvantifierbara mål tillåts regera över kvalitativa resurser. Min förhoppning med studien är att påvisa hur krav på kontroll och rationalitet inom offentlig förvaltning paradoxalt nog kan leda till att en diskursiv vaghet reproduceras på individnivå för att uppnå effektiva beslutsprocesser.