Certain types of waste, e.g. bottom ash originating from municipal solid waste incineration (MSWI bottom ash) can be used as road construction materials. A potential problem is the possibility of substances leaching out of the road and spreading in the surrounding groundwater. The aim of this master’s thesis is to conclude whether hydrogeological type settings can be employed to, based on local conditions, provide an estimate of the probable spreading of these substances in the surrounding groundwater, and whether certain types of soils can be identified as being less suitable for the localization of a MSWI bottom ash road. A hydrogeological type setting is defined as a mappable unit with similar hydrogeological properties. An advantage of this approach would be that mainly existing maps and surveys could form the basis for the assessment. The work has been performed by placing a hypothetical road construction in different hydrogeological type settings. The expected patterns of spreading has then been evaluated using theoretical reasoning and analytical and numerical models. The method can be used. In the report various type settings are defined. In several cases further information will be required to render possible a more exact estimate of the spreading. By locating the road on less permeable soils to reduce the local spreading of substances in groundwater, a greater proportion of the water will be drained as surface water. Thus it becomes important to take into account surface water transport aswell. In the report a procedure to estimate the maximum concentrations in groundwater at locations situated downstream the road is presented. This estimate could be used as basis for a more balanced valuation of appropriateness, e.g. by relating the estimated concentrations to background values. / Vissa typer av avfall, exempelvis slaggrus (sorterad bottenaska från avfallsförbränning), kan användas som vägbyggnadsmaterial. Ett potentiellt problem är möjligheten att ämnen lakas ut ur vägen och sprids i omgivande grundvatten. Syftet med detta examensarbete är att avgöra om hydrogeologiska typmiljöer kan användas för att, utifrån omgivningens förutsättningar, ge en bild av hur den vidare spridningen av dessa ämnen i omgivande grundvatten sannolikt ser ut, och om vissa typer av mark kan pekas ut som mindre lämpade för lokalisering av en slaggrusväg. En hydrogeologisk typmiljö definieras som ett område möjligt att avgränsa med avseende på karakteristiska hydrogeologiska förhållanden. En fördel med angreppssättet skulle vara att underlagsmaterialet till bedömningen då kan utgöras av i huvudsak befintligt kartmaterial. Studien har utförts genom att en hypotetisk vägkonstruktion placerats in i olika hydrogeologiska typmiljöer. De troliga spridningsscenarierna har sedan utvärderats genom teoretiska resonemang, samt genom användande av analytiska och numeriska modeller. Metodiken går att använda och i rapporten definieras olika typmiljöer. I flera fall kommer platsspecifik kunskap behöva inhämtas för en närmare beskrivning av spridningsbilden. Genom placering av vägen på tätare mark för att minska lokal spridning av ämnen i grundvatten kommer en större andel av vattnet att avledas som ytvatten. Därmed blir det viktigt att även inhämta kunskap om transport med ytvatten. I rapporten presenteras också en metod för uppskattning av maximala halter i grundvatten nedströms en väg. Denna metod kan användas som underlag för en mer nyanserad värdering av lämplighet, genom att de uppskattade halterna relateras till bakgrundsvärden eller lämpliga riktvärden.

Vid brand kan stora mängder med förorenande ämnen och partiklar bildas. Dessa kan, vid släckning av brand med vatten, ge upphov till kontaminerat släckvatten. För att förstå och kunna förutsäga föroreningsspridningen från släckvatten i mark och grundvatten krävs det att släckvattenpartiklars inverkan på föroreningsspridning utreds. Syftet med detta arbete var att öka kunskapen om de kemiska och fysiska egenskaper partiklar i släckvatten uppvisar samt hur partikelegenskaperna påverkar föroreningstransport i vattenmättad mark och grundvatten. Studien har genomförts i form av en fallstudie där släckvattenpartiklar från en enskild brand har undersökts. Utifrån partikelegenskaper finns två mekanismer som kan räknas som styrande för partikeltransport i mark och grundvatten: fysiokemiska partikel- och ytinteraktioner samt silning. Mekanismernas inverkan på partikeltransporten beror bland annat på partiklarnas ytladdning och storlek. För att undersöka släckvattenpartiklarnas egenskaper utfördes analyser av partiklarnas storleksfördelning och zetapotential. För att förstå hur partiklarna påverkade föroreningsspridningen analyserades koncentration polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och metaller. Utifrån dessa mätningar genomfördes kolonnförsök där släckvattenpartiklar transporterades genom kiselsand. Resultaten visade att medelvärdet för släckvattenpartiklarnas zetapotential var negativ. Släckvattenproverna som undersöktes innehöll höga koncentrationer av PAH och metaller. Då partiklarna filtrerades till två storleksfraktioner, större och mindre än 11 µm, återfanns högst koncentration PAH och metaller i släckvatten med partiklar > 11 µm. I kolonnförsöken transporterades partiklar med diameter ≤ 11 µm genom kiselsand medan större partiklar permanent immobiliserades. Mätningarna och transportförsöken indikerar att partiklar ≤ 11 µm, i mark med liknande egenskaper och förhållanden som under kolonnförsöken, skulle kunna transporteras utan påverkan av fysiokemiska partikel- och ytinteraktioner. Den avgörande mekanismen för partikeltransport av partiklar med en diameter ≤ 11 µm i vattenmättad mark och grundvatten skulle då vara silning. Släckvattenpartiklarnas transport och på så sätt föroreningsspridningen blir då beroende av markens porstorlek samt partiklarnas diameter. Transportförsöken för partiklar > 11 µm pekade på att fysiokemiska partikel- och ytinteraktioner och/eller silning permanent immobiliserade de större partiklarna. Vid immobilisering av de större partiklarna skulle föroreningsspridning kunna begränsas. För att skapa en fullständig bild över vilka mekanismer som styr släckvattenpartiklarnas transport och på så vis föroreningsspridning under olika förhållanden behöver vidare undersökningar genomföras. / A fire can generate large amounts of toxic compounds and particles. When a fire is extinguished with water these compounds and particles can be transferred to the water, generating contaminated fire-extinguishing water. To understand and predict contamination transport from fire-extinguishing water in soil and groundwater the effect of fire generated particles on contamination transport needs to be understood. The aim of this study was to increase the knowledge of the chemical and physical properties of particles in fire-extinguishing water and to examine how these properties effect contamination transport in soil and groundwater. The study was conducted as a case study where fire-extinguishing water from a single fire was examined. Considering particle properties, particle transport in soil and groundwater is regulated by two main mechanisms: physicochemical particle-surface interactions and straining. How the mechanisms effect the transport is controlled by, among other things, the surface charge of the particles and the size of the particles. To understand particle properties analysis of the size distribution and zeta potential were conducted. To understand how the particles influenced contamination transport concentrations of polycyclic aromatic hydrocarbons (PAH) and metal were measured. Column experiments were then conducted with the characterized particles. The results showed that the particles zeta potential was negative. The fire-extinguishing water contained high concentrations of metals and PAH. When the particles were filtrated into two sizes, larger and smaller than 11 um, the highest concentration PAH and metals were found on the larger particles. In the column experiment particles ≤ 11 µm were transported through the sand while larger particles were immobilized. The measurements and the transport experiments indicate that particles ≤ 11 µm, in soil with similar properties as in the column experiment, could be transported without influence of physicochemical particle-surface interactions. The main mechanism for particle transport for particles with a diameter ≤ 11 µm would then be straining. That means that the transport of particles and therefore contamination transport would depend on particle size and soil pore size. The transport experiment with particles > 11 µm indicated that physicochemical particle-surface interactions and/or straining immobilized larger particles. If larger particles are immobilized the contamination spreading would be limited. To fully understand what mechanism controls the transport of particles in fire-extinguishing water, and therefore the contamination transport, more studies need to be conducted.

The fresh water resources of the world are stressed due to the increasing population. Theclimate change has also affected the water resource availability due to the occurrence offrequent and uneven extreme events such as drought and flash floods. In the context ofPeloponnese, Greece water resource management is an important issue for tourism developmentas well as the water supply for the people in the peninsula. To assess the potential climatechange and to quantify the water resource availability linear regression trend analysis andhydrological modeling has been done in this study. The hydro-climatic data (Temperature,precipitation, evapotranspiration and precipitation surplus) show a decreasing trend when a longstudy period (1951-2008) is considered; however, all the trends are not statistically significantexcept precipitation, actual evapotranspiration and precipitation surplus. Similarly, the case isquite opposite when IPCC standard period (1961-1990) is considered. In this period,precipitation and precipitation surplus is increasing but not statistically significant, whereastemperature and potential evapotranspiration has decreasing and statistically significant trendand actual evapotranspiration is decreasing but not statistically significant. Hence, it cannot beconcluded that the climate has changed in the peninsula with reference to linear regressionanalysis. On the other hand, it should be noted that the water resource availability will decreasein the peninsula if the current trend in the hydro-climatic data continues. Furthermore, a spatialanalysis shows that water availability is less in the eastern part and the coastal area of thepeninsula due to low precipitation and high evapotranspiration. Hence, these areas need to befocused on for the better water resource management and planning. However, the uncertaintiesrelated to data and model should be accounted for in the water resource management andplanning.

The conceptual rainfall-runoff model Hysim is used to estimate the flow in ungauged catchments in Scotland by Scottish Water. However, there are non-quantified uncertainties associated with the outcomes of the modelling strategy used. In order to identify and quantify these uncertainties it was necessary to use the framework of proxy-basin validation in order to evaluate the performance of different modelling strategies.   The proxy-basin validation test requires hydrologically analogous catchments for the evaluation of models, a Region Of Influence regionalisation method was used in order group selected catchments by Q95(%MF). Four groups of four catchments were established, which covered Q95(%MF) 5-7%, 7-9%, 9-11% and 11-13%.   The allocation of “donor catchment” and “target catchment” for each Q95(%MF) group was accomplished through discussion with Scottish Water with respect to existing Scottish Water modelled catchments. A single donor catchment and three target catchments were therefore indicated for each group.   Two modelling strategies were developed by the study; the first full transposition method used the entire optimised parameter-set from the donor catchment with the exception of the target catchment’s “catchment area” parameter. The second partial transposition method used the entire optimal parameter-set with the exception of the target catchment’s “interception storage”, “time to peak”, “rooting depth” and “catchment area” parameters.    It was found that the full transposition method had the least uncertainty associated its use for flow estimation when the parameter-set was derived from a donor catchment calibration that was excellent. Contrarily, it was found that the partial transposition model method had the least uncertainty associated with flow estimation for parameter-sets that were derived from a relatively poor donor catchment calibration.   Encouraged by this testing framework, this study has suggested the use of catalogue of donor parameter-sets that can be used to estimate flow for catchments that are hydrologically similar. This strategy of hydrological modelling has been recommended to improve existing Scottish Water Hysim methodology.

Currently, there is a great rampage among conservationists looking for useful approaches that can be used to bring efficiency towards conservation of global natural ecosystems. But which approach can be really effective to halt destruction of a particular natural ecosystem where the local people depend on the same ecosystem resources for their livelihoods? Do the local communities accept to refrain themselves from using natural ecosystem resources (loss of free access), which they believe is under their local territory since they are born, without having alternatives that will replace and improve economic gain of their livelihoods? Are the consumers who benefited from the ecosystem services always willing to compensate local communities around natural ecosystem as a means of replacing what they lose? This study looks at the reliability of Payment for Water Environmental Services (PWES) approach at Kiwengwa-Pongwe Forest Reserve (KPFR) as a device aimed at promoting the sustainable management of KPFR watershed resources without undermining livelihoods of the Kiwengwa-Pongwe local communities. Hoteliers along the Kiwengwa-Pongwe Tourist Area (KPTA) are the potential customers benefiting from water resources found in the KPFR, which is claimed to be deteriorated by the intensity of the livelihood activities of Kiwengwa-Pongwe (KP) local communities. Based on Contingent Valuation Method (CVM), KPTA hoteliers were asked about the amount they would be willing to pay as maximum (WTP) for improvement of water services through sustainable management of watershed areas in KPFR. On the other hand, KP communities were asked what level of compensation they would be willing to accept as minimum amount (WTA) for a loss of free access to KPFR. Both hoteliers (75 %) and KP communities (91 %) agreed on the establishment of the PWES system. However, there were differences between amount accepted by KP communities (10 US$ per 200 litres) and the amount claimed to be paid by hoteliers (1US$ per 200 litres), thus giving a gap of 9US$. Based on the overall study findings and experiences from other parts of the world where similar systems have been implemented, this issue is negotiable. It is upon existing KPFR management team and proposed board from Zanzibar water authority to launch a constructive dialogue between stakeholders to reach the amount that can be used as compensation causing no harm to both parts and without compromising the sustainable management of KPFR.

In the Heretaunga Plains area, New Zealand, parts of the low lying land adjacent to the Awanui Stream are flooded annually. The purpose of the study was to find out if the flooding water trapped in the field gets sealed off from infiltrating the soils in any way (and hence is unavailable to replenish the stream flow). What would be the effects on stream base flow if pumping of the flooding water would occur direct to the stream after wet periods and heavy rains? The method of this project was to investigate the infiltration, soil type and ground water conditions in the field. The infiltration was investigated with the help of a double ring infiltration test, a disc permeameter that measures hydraulic conductivity, and pvc-pipes with core samples were saturated for an extended period of time to find out if there was any kind of seal forming during saturated conditions. The soil in field was sampled and a soil fraction test was performed. The potential evaporation was measured with an evaporation pan and calculated with data from a climate station in field. With flow records from the outgoing drain, potential evaporation and precipitation data a rough water balance model could be created. The results showed that there is no seal formed in the top part of the soil profile preventing the water from infiltrating. The flooding water is the result of a rising groundwater table, on top of a thick clay layer seven meters down in the ground. Once the flooding water has drained and evaporated away there is nothing wrong with the infiltration rate in field. There are very fine particles of silt and clay in the top soil that decreases the infiltration rate and can cause a separation of the ground water and the water above land surface. When the project was finished two recommendations could be given to the landowner to solve the problem with the flooding. The recommendations were to either re-level the field to get the surface water to runoff towards the drains instead of being trapped in the current low parts of the field. Or to dig drains from Horonui Drain and Cambell Drain into the field's low parts and in that way drain the flooding water away. / I området Heretaunga Plain, Nya Zeeland, översvämmas årligen delar av det låglänta området kring floden Awanui Stream. Syftet med den här studien var att ta reda på om översvämningsvattnet i fält hindras från infiltration i jorden på något sätt (och kan där med inte bidra till basflödet till floden). Vad skulle effekterna på basflödet i floden bli om översvämningsvattnet pumpades direkt ut i floden efter våtare perioder och större regn? Metoden för att svara på detta var att undersöka infiltrationen, jordtyperna och grundvattenförhållandena i fält. Infiltrationen undersöktes med hjälp av dubbelring infiltrationstest, en s.k. disc permeameter användes för att undersöka den hydrauliska konduktiviteten och PVC-rör med borrkärnor ställdes under vattenmättadeförhållanden en längre tid för att ta reda på om infiltrationen då skulle förändras. Jorden i fält provtogs och ett kornstorlekstest utfördes. Den potentiella avdunstningen mättes med en evaporationspanna och beräknades med data från en klimatstation i fält. Med flödesdata från diket med utgående vatten, potentiell avdunstning och nederbördsdata kunde en grov uppskattning av vattenbalansen i fält göras. Resultaten visade att det inte bildas någon hinna som hindrar infiltrationen av vatten i den övre delen av jordprofilen. Översvämningen är ett resultat av en stigande grundvattenyta, som stiger från ett tjockt lager av lera 7 meter ner i marken. När vattnet har dräneras och avdunstat bort är det ingenting som hindrar infiltrationen i fält. Det är dock väldigt fina partiklar av silt och lera i den översta torvjorden som minskar infiltrationshastigheten och kan orsaka en separation av grundvatten över och under markytan. När projektet var avslutat kunde två rekommendationer ges till landägaren om hur man kan lösa problemet med översvämningen. Rekommendationerna var att antingen skulle landägaren kunna göra om marknivån i fält för att få ytvattnet att rinna av mot dikena istället för att vara fast i de lägre partierna av fältet. Eller att gräva diken in i fältet från Horonui Drain och Cambell Drain in till de lägre översvämmade områdena i fält för att dränera bort översvämningsvattnet.

Decentralized development approaches have in recent years gained wide acceptance in policy circles. In India the national and the state governments have for a long time undertaken the primary responsibility for water management. In recent years however, there has been a clear shift of policy towards increased reliance on the local communities. This thesis deals with the capacity of rural communities in India to manage their water resources in a sustainable way. Through a case study of water management in a South Indian village opportunities and barriers for rural communities in India to manage their water resources in a sustainable way is analysed. The thesis deals with both formal and informal institutions involved in the water management.Factors that can promote and obstruct locals’ contribution in water management are discussed. Also the role of external actors such as NGOs, the Panchayats and the government is dealt with, and how they may facilitate a development towards sustainability and increased locals’ contribution in order to achieve a sustainable community bases water management. Theories on collective action and the commons have been used in the analysis. These theories deal with how to get people to cooperate regarding the management of common resources such as water in order to achieve higher collective benefits. The study is primarily based on 66 semistructured qualitative interviews with local water users in a village in Andhra Pradesh. / Decentralized development approaches have in recent years gained wide acceptance in policy circles. In India the national and the state governments have for a long time undertaken the primary responsibility for water management. In recent years however, there has been a clear shift of policy towards increased reliance on the local communities. This thesis deals with the capacity of rural communities in India to manage their water resources in a sustainable way. Through a case study of water management in a South Indian village opportunities and barriers for rural communities in India to manage their water resources in a sustainable way is analysed. The thesis deals with both formal and informal institutions involved in the water management.Factors that can promote and obstruct locals’ contribution in water management are discussed. Also the role of external actors such as NGOs, the Panchayats and the government is dealt with, and how they may facilitate a development towards sustainability and increased locals’ contribution in order to achieve a sustainable community bases water management. Theories on collective action and the commons have been used in the analysis. These theories deal with how to get people to cooperate regarding the management of common resources such as water in order to achieve higher collective benefits. The study is primarily based on 66 semistructured qualitative interviews with local water users in a village in Andhra Pradesh. / The ISRN in the pdf-file is incorrect. The correct ISRN is shown below.

The water chemistry in watercourses are constantly changing and processes such aswater flow, climate change and anthropogenic processes could affect the water’s chemical composition. The work has examined how the water chemistry changes in Lissån in the spring with respect to the electrical conductivity. It has also taken into account what sources in the catchment area that may affect a possible change in the electrical conductivity. During the thaw of the winter the flows in Uppsala streams will increase and will not subside until spring. This change in flow affects the water flow size, which in turn has a bearing on the electrical conductivity and the watercourses chemical composition. Within the catchment area you also find Hovgården waste plant which is a potential source of a possible change in the chemical composition in Lissån.Purified leachate from the plant is released into Hovgårdsbäcken which connects to the recipient Lissån and may be a cause of the changes in electrical conductivity. During the spring samples have been gathered in Lissån at Fribacken and these have been compared with samples taken where Hovgårdsbäcken intersects with Lissån. The water chemistry and the electrical conductivity in Lissån is concluded to be affected by the size of the water flow and to some extent also of the emissions from the waste plant.The results show that an increased water flow decreases the electrical conductivity. The water flow increases slightly with increased rainfall. The results show not only how anthropogenic processes such as emissions from waste plants can affect the water in rivers but also how climate change may affect water quality in the future. / Vattenkemin i vattendrag förändras ständigt och processer som vattenföring, klimatförändringar och antropogena processer kan komma att påverka vattnets kemiska sammansättning. I arbetet har det undersöks hur vattenkemin förändras i Lissån under våren med avseende på den elektriska konduktiviteten. Det har dessutom tagits till hänsyn vad för källor i avrinningsområdet som kan kommat att påverka en möjlig förändring i den elektriska konduktiviteten. Under vintern i samband med snösmältningen ökar flödena i Uppsalas vattendrag för att under våren avta. Denna förändring i flöde påverkar vattenföringens storlek vilken i sin tur har betydelse på den elektriska konduktiviteten och vattendragens kemiska sammansättning. Inom avrinningsområdet ligger dessutom Hovgården avfallsanläggning som är en potentiell källa till en möjlig förändrad kemisk sammansättning i Lissån. Renat lakvatten från anläggningen släpps ut i Hovgårdsbäcken som ansluter till recipienten Lissån vilket kan vara en orsak till förändrad elektrisk konduktivitet. Under våren har provtagningar tagits i Lissån vid Fribacken vilka har jämförts med provtagningar gjorda i anslutning till där Hovgårdsbäcken sammanflödar med Lissån, uppströms provtagningsplatsen vid Fribacken. Vattenkemin och den elektriska konduktiviteten i Lissån bedöms påverkas av vattenföringens storlek och till viss grad även av utsläppen från avfallsanläggningen.Resultaten visar att i samband med ökad vattenföring sjunker den elektriska konduktiviteten. Vattenföringen ökar dessutom något i samband med ökad nederbördsmängd. Resultatet visar inte bara på hur antropogena processer såsom utsläpp från avfallsanläggningar kan påverka vattnet i vattendrag utan även hur klimatförändringar kan komma att påverka vattnets kvalitet i framtiden.

Översvämningar som orsakats av kraftiga regn, så kallade skyfall, har på senare tid drabbat flera städer runt om i världen. Klimatförändringarna för med sig att skyfallen väntas tillta i styrka och översvämningsrisken kan därmed öka i framtiden. Konsekvenser som följer av kraftigare skyfall kan utredas med hydraulisk modellering, vilket gör det möjligt att simulera framtidsscenarion och ger information om både vattenutbredning och händelseförlopp. Skapandet av pålitliga modeller som genererar trovärdiga resultat kräver stor tillgång till information om vattendjup och utbredning från tidigare översvämningar. Data som hämtas från traditionella mätstationer är i regel inte tillräcklig för ändamålet och uppgifter från allmänheten kan i dessa fall vara en värdefull informationskälla. Ett område som utforskats allt mer de senaste åren är hur data kan extraheras från allmänheten via inlägg på sociala medier. Vattenutbredning och djup kan uppskattas från bilder och filmer på dessa plattformar. Den här studien syftade till att undersöka hur information från sociala medier kan användas för att kartlägga översvämningar samt för att förbättra hydrauliska modeller av översvämningar. En översvämning som inträffade i Hallsberg 2015 simulerades med en hydraulisk modell och kartlades även med information som hämtats från bilder och filmer på sociala medier. Vattenutbredningen och djupet som uppskattats med de två metoderna jämfördes därefter. Den hydrauliska modellen bestod av en 2D-modell över ytavrinningen i Hallsberg tätort och en 1D-modell över Storån som rinner genom staden. Dessa kopplades samman så att vatten tilläts flöda mellan modellerna varvid samverkan mellan ytavrinningen och flödet i Storån kunde beskrivas. Kartläggningen som gjordes med information från sociala medier skapades med interpolation av vattendjup som uppskattas på olika platser i Hallsberg. Informationen från sociala medier gav en god överblick över de värst drabbade områdena i centrala Hallsberg och kunde användas i början av studien för att uppskatta översvämningens utbredning samt i slutet för att förbättra modellen. Vattendjupet som estimerades från sociala medier var något större än det som genererades med den hydrauliska modellen, vilket sannolikt delvis kan härledas till att de simulerade scenarierna skilde sig något från den verkliga översvämningen 2015. De uppskattade vattendjupen var ett mycket bra komplement till övrig tillgänglig mätdata. Information från sociala medier kan således användas för att förbättra modeller och kontrollera deras kvalitet, det finns troligen mycket att vinna på att fortsätta utforska detta område i framtiden. / Flooding caused by heavy rain has in the recent past affected several cities around the world. Because of climate change heavy rains are likely to increase in intensity and the risk of flooding may therefore increase in the future. The consequences of heavy rains can be studied with hydraulic models, which enables simulation of future scenarios and provides information regarding both flood spread and the course of events. The making of reliable models that generate trustworthy results requires great access to information about water depths and the extent of previous floods. Data from traditional monitoring systems are usually not sufficient for this purpose and information from the public can in these cases be valuable. In recent years studies have explored how data can be extracted from pictures and movies posted on social media by witnesses to catastrophes like floods. The water spread and depth can be estimated from images and movies on these platforms. This study aimed to investigate how information from social media can be used to map the floods and how it can be utilized to improve hydraulic modelling of floods. A hydraulic model was created of Hallsberg, which suffered severe floods after heavy rains in 2015. The flood was also mapped with information of water depths that were estimated from pictures and movies on social media. The water spread and depth estimated by the two methods were then compared with each other. The hydraulic model consisted of a 2D-model describing the runoff in Hallsberg and a 1D-model of the river Storån that runs through the city. The models were linked together so that the water was allowed to flow between the models and the interaction between surface runoff and water flow in Storån could be described. The flood map generated with information from social media was created by interpolation of water depths estimated at various locations. The information from social media gave a good overview of the severely affected areas in central Hallsberg and was utilized in the process of making and improving the model. The water depths estimated with information from social media were slightly greater than those generated by the hydraulic model, which might be due to that the simulated scenarios differed slightly from the actual flood event in 2015. The water depth estimated from social media was a useful complement to other available data. The information can be used to improve models and control the quality of the results. The extraction and utilization of information from social media is an area of great potential and there might be much to gain from investigating this further in the future.

River discharge estimation is the basic hydrological information for most hydrological applications in various socioeconomic planning. Increasing the accuracy of the traditional rating curve in relation to river discharge estimation would be very valuable to hydrological applications. Suggestions have been made that the traditional power function rating curve should be divided into several segments because this is often motivated by the physical characteristics of the river. Each curve is commonly constructed by regression and each requires 3 estimated parameters. However stage-discharge data is often scarce, and this scarcity could lead to overparametrization and deterioration of accuracy. By constructing many unsegmented and segmented rating curves accounting for measurement uncertainty, the models can be validated, it can be determined if segmented rating curves suffers from overparametrization. The results showed that two-segmented rating curves did not yield better fits to data, and nor did it generate larger errors than unsegmented rating curves in extrapolation. Segmentation only reduced errors in low flow interpolation, when there is a clear segmentation.  It could also be concluded that unsegmented rating curves were slightly more robust when extrapolating. The biggest impact on rating curve errors was shown not to be determined by segmentation, but rather much more dependent on the amount of discharge measurement uncertainty or choice of regression method. With a mean discharge uncertainty of ±5 %, the errors from in high flow was 60 % in interpolation and 35 % in extrapolation. For low flows, the interpolation errors were around 95 % end extrapolation error estimation was 250 %. Conclusions could also be made that the relative errors from rating curves increased with lower discharges. Other important regression factors, such as heteroscedasticity, sometimes showed to have substantial impact on rating curve regressions, generally reduced from 59 % occurrence in unsegmented rating curves to 14-15 % in segmented rating curves. / Uppskattning av vattenflöden i vattendrag är den grundläggande informationen för de flesta hydrologiska applikationer vid olika typer av socioekonomisk planering. Att förbättra noggrannheten i avbördningskurvor då vattenflödet uppskattas vid en mätstation skulle vara värdefullt för de flesta tillämpningar där vattenflöden används. Tidigare studier har föreslagit att avbördningskurvor borde delas upp i flera segment, eftersom vattendrag inte sällan har olika segment med olika fysikaliska karaktärer. Varje segment kräver dock att 2-3 regressionsparametrar bestäms, men flödesmätningar vid olika vattennivåer är ofta få, och knappheten kan göra att en utökad modell blir överparametriserad och än mer osäker.   Genom att konstruera många avbördningskurvor, segmenterade och osegmenterade, kan dessa valideras mot valideringsdata och var det möjligt se om segmenterade avbördningskurvor blev överparametriserade. Studien visade att segmenterade avbördningskurvor vid kalibrering, interpolation och extrapolation generellt inte gav bättre prediktion än osegmenterade avbördningskurvor. Vid låga flöden och tydligt motiverade segmenteringar gav segmenterade avbördningskurvor en bättre interpolation, men dock inte vid extrapolation, vilket är en indikation att segmenterade avbördningskurvor var något överparametriserade. Den största inverkan på att minska felen i avbördningskurvor var var att minska mätosäkerheten i flödesmätningarna. Med en genomsnittlig mätosäkerhet i flödesmätningarna på ±5 % kunde osäkerheten kvantifieras till kring 60 % för interpolerade osegmenterade avbördningskurvor vid höga flöden och kring 95 % vid låga flöden. Variansen var dock stor. Osäkerheten från modellvalideringen av extrapolation för osegmenterade avbördningskurvor vid höga flöden kvantifierades till kring 35 % vid höga flöden och kring 250 % vid låga flöden. Resultaten visade att de relativa felen från avbördningskurvor blev större för ju lägre flödet blir.   Heteroskedastitet, som kan generera osäkerheter i avbördningskurvor, visade sig vara vanligare (59 %) i osegmenterade avbördningskurvor jämfört med segmenterade (14-15 %). Även antalet flödesmätningar hade en betydelse för felen i avbördningskurvor. / Avbördningskurva, icke-linjär regression, flöde, flödesmätning, osäkerhet, validering, hydrologi, överparametrisering, vattenstånd