Skolan är en av få institutioner som alla medborgare är tvungna att befinna sig i. Samtidigt framstår det som att skolan inte alltid lyckas med uppdraget att ge alla elever en likvärdig utbildning. Rasifierade barn och unga verkar möta en rad hinder och missgynnas systematisk under sin utbildningstid. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilka hinder och dilemman det finns för lärare att hantera rasism i skolan samt att undersöka hur rasism kan förstås i en skolkontext. Fokus har varit att förstå lärares roller och förhållningssätt kopplat till rasism i skolan. Uppsatsen är genomförd som en systematisk litteraturstudie och utgår från sex internationellt publicerade artiklar och en svensk avhandling som sorteras med hjälp av tematisk innehållsanalys utifrån tre olika teman. Dessa tre teman, tillika perspektiv; det socialkonstruktivistiska, det utbildningssociologiska och det svenska perspektivet, ger sammantaget en mer mångfacetterad bild av hur problemet kan förstås. Resultatet visar att det kan uppstå svårigheter i att hantera rasism eftersom den ofta verkar i det dolda och kan vara svår att identifiera. Trots goda ambitioner om lika behandling verkar det dessutom som att lärare inte alltid lyckas med dessa uttalade målsättningar. Det grundar sig framförallt i en bristande förståelse för rasism som någonting större än direkt kränkande handlingar. Vi har funnit att lärare behöver en ökad kunskap om vilka uttrycksformer som rasism kan ta sig samt vilka konsekvenser den kan få, såväl på kort som lång sikt. Vi har även funnit att språkbruket har en viktig roll för hur rasism reproduceras, där de till synes vanliga interaktionerna döljer nedtryckande och sorterande strukturer.

The main purpose of the study is to understand how Vestiaire Collective’s campaign film #saynotofastfashion from 2022 visually communicates two different messages. One intentional message about an activistic positioning in the issue of textile waste as well as one unintentional message about white supremacy.   The material is investigated through a qualitative content analysis based on theories about activism in media and documentary narration, the white man’s guilt and postcolonial stereotypes in film. By splitting the material and analyzing text and image separately, markers for both messages are found. In a summarizing analysis the text and images separate communication are put in relation to each other in order to draw conclusions about the two part’s common message and function.   The study concludes that the meaning of the text as well as text and image together is to show Vestiaire Collective as a wholesome, conscious and charitable company. However the images also send the message that westerners are needed in order to solve problems in non-western countries. Vestiaire Collective’s film represents the dark skinned Ghanaians in a diminishing and colonially stereotyped way and themselves as heroes in line with the white-savior-stereotype.  Markers for activism are interpreted to be the way Vestiaire Collective are positioning themselves in the issue of textile waste as well as their suggestions and prompts for solutions. Another marker for activism is under which circumstances the film was published; in connection with Black Friday 2022 on social media.  The media production included below is a documentation of the process of making a short advertising film about a cancer story from a relative’s perspective.