Studien tar avstamp i att forskning visar att svårigheter som tyder på autism och ADHD hos unga flickor ofta uppmärksammas tidigt av föräldrarna medan det vanligen tar lång tid innan förskola, skola och vård uppmärksammar dem. Detta leder många gånger till att flickorna inte får den hjälp de behöver, vilket resulterar i att de mår dåligt. Föräldrarnas berättelser är därför värdefulla och kan vara ett verktyg till att identifiera dessa flickor tidigare. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur kvinnor talar om autism och ADHD utifrån sina egna eller sina döttrars erfarenheter samt om eventuellt stöd och anpassningar i förskolan och de tidiga skolåren. Ett hermeneutiskt förhållningssätt har använts i studien, vilket innebär att jag tolkat empirin och sett min förförståelse som en tillgång i dessa tolkningar. Vidare har forskningspersonernas berättelser värdesatts utifrån den narrativa teorin och i analysen har jag inte bara studerat vad som har berättats utan också hur det har berättats och vad som framställts som normalt och inte. Fyra intervjuer har genomförts varav två med mammor till flickor i dessa svårigheter och två med kvinnor som vuxit upp med dessa svårigheter. I berättelserna framkommer det inte bara empiri som rör tidiga tecken på svårigheter och empiri kring tidiga insatser, vilka jag efterfrågat. Det framkommer också uppfattningar om synen på det normala kontra det avvikande och uppfattningar kring innebörden av en diagnos och känslor kopplade till en diagnos.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-167667 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Nordlöf, Hanna |
| Publisher | Umeå universitet, Pedagogiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds