Enligt Wieselgren & Andersson (2013) indikerar skolfrånvaro på att skolan inte har lyckats erbjuda det stöd och den hjälp individen behövt. Syftet med denna studien var att undersöka vilkas orsaker som kan ligga bakom problematisk frånvaro i skolan och studera hur två högstadieskolor arbetar med problematiken på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. Teoretisk ram för studien utgörs av den relationella specialpedagogiken och dess brännpunkt, vilket handlar om betydelsen av ett fungerande samspel mellan individen och dess omgivning. Studien är kvalitativ och insamlingen av data gjordes genom semitrukturerade intervjuer främst med personal inom elevhälsoteam på högstadieskolor. Undersökningens slutsatser lyfter fram betydelsen av välfungerande relationer mellan skolpersonal och elev och att få känna en delaktighet till både kamrater och undervisning. Det är viktigt att skolpersonal reagerar tidigt på frånvaro och att man sätter in tidiga insatser. För att hjälpa elever med problematisk frånvaro på bästa sätt krävs en välfungerande samverkan både mellan hem och skola men även mellan skolan och andra externa aktörer så som BUP, socialtjänst och barn- och ungdomshälsan. Det främjande och förebyggande arbetet med skolans lärmiljöer bör syfta mot att göra skolan tillgänglig för alla elever oavsett behov och förutsättningar. Skolorna i studien arbetar på olika sätt med att skapa en lugn och trygg miljö med syftet att främja skolnärvaro. Konklusionen i studien belyser även vikten av en meningsfull och motiverande undervisning.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-149911 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Wiksten, Sofia |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds