Studiens forskningsfråga är vilken syn på nattvarden som råder i Svenska kyrkan idag i relation till Yngve Brilioths nattvardsteologi. Studiens syfte är att undersöka hur präster reflekterar kring det egna nattvardsfirandet utifrån Yngve Brilioths nattvardsteologi. Den vetenskapsteoretiska ansatsen är att ur ett ecklesiologiskt perspektiv studera en del av den kristna enhetens praktik för att beskriva och förstå fenomen och deras samband. Att undersöka hur präster reflekterar kring det egna nattvardsfirandet utifrån Yngve Brilioths nattvardsteologi kan ge indikation på hur kyrkan lever, tänker och grundar sitt förhållande till kultur och samhälle över tid. De fem huvudmomenten tacksägelse, gemenskap, åminnelse, offer och mysterium, så som presenterade i skriften Nattvarden av Yngve Brilioth, utgör teoretisk modell av nattvardsfirandet och dess teologi. Den modellen har studiens informanter utgått ifrån när de reflekterat över dagens nattvardsfirande. Huvudmomenten har dominerat framställningarna av nattvarden i Sverige i modern tid. De presenterades av Yngve Brilioth år 1926 och fick snabbt stor genomslagskraft. Momenten väver samman det individuella med det gemensamma liksom det sakramentala med det sociala i en helhet och är direkt relaterade till människors gudstjänsterfarenhet. Brilioth menade att genom det eukaristiska firandet sker något med såväl församlingen som den enskilda människan. Det beskrivs som en inkarnatorisk princip vilken drar med sig gudstjänstdeltagarna, kommunikanterna, i en sändning som har världen såsom sin adressat. Den här undersökningens empiri synliggör att en förflyttning har skett sedan Brilioths nattvardsteologi formade nattvardsfirandet i Svenska kyrkan. Det korta svaret på vilken nattvardssyn som råder i Svenska kyrkan idag i relation till Yngve Brilioths nattvardsteologi är att det är otydligt. Vid en generalisering av empirin från informanternas reflektioner över det egna nattvardsfirandet utifrån Yngve Brilioths nattvardsteologi framstår en brokighet i uppfattning om nattvardssyn i relation till de fem huvudmomenten. Den brokigheten indikerar en i olika utsträckning upplevd otydlighet kring Svenska kyrkans nattvardsteologi idag. Informanternas reflektioner följde inte gemensamma eller entydiga spår utan gick in och ut ur varandras i olika aspekter kopplat till huvudmomenten. Momenten kan uppfattas både som å ena sidan aktuella och tidlösa, å andra sidan som otidsenliga då en förflyttning från tiden då momenten skrevs fram har skett. Av de intervjuade informanterna skattades åminnelsemomentet som minst problematiskt och offermomentet som mest problematiskt. Mysteriemomentet uppfattades som mest tidlöst, högaktuellt och lättillgängligt å ena sidan, å andra sidan som svårtillgängligt om teologisk förankring och undervisning saknas. Tacksägelsemoment uppfattades högaktuell. Gemensamt var att reflektioner över dagens nattvardsfirande utifrån huvudmomenten ledde till att frågeställningar aktuella för vår samtid framkom. Tendenser som framträdde extra tydligt i de sammantagna reflektionerna handlar om att förändring har skett över tid avseende nattvardsteologin i relation till huvudmomenten, att begreppsförståelsen ser annorlunda ut idag då den förändras med sin samtid och behöver ständigt tolkas. Behov uttrycktes av att fördjupa teologisk medvetenhet om en samtida nattvardsteologi i Svenska kyrkan, om fortsatt eller ökad respekt för den egna traditionen. Behov uttrycktes även av att adressera frågan om undervisning om nattvarden och vem den är för samt frågan om risk för, eller tendens till, teologisk utarmning. Intresse för att aktualisera den inkarnatoriska principen i nattvardsfirandet uttrycktes. Intresse för att fördjupa samtalen kring svåra teologiska frågor kopplat till nattvarden i allmänhet framkom samtidigt som en ordtrötthet upplevs råda, vilket förklarades bli teologiskt problematiskt i församlingslivet när mycket lämnas outtalat. En förflyttning uppgavs ha skett från tiden då huvudmomenten skrevs i form av ett ökat fokus på individen idag jämfört med den samtid som rådde när momenten skrevs. Nattvarden uppgavs både ha blivit vardaglig och nästintill slentrianmässigt firad samtidigt som man också uppgav ett konstaterat ökat intresse för kyrkans andliga praktik och en ökad törst efter mening, djup och hopp i vår samtid. Studiens empiri ger uttryck för att frågor kring begreppsförståelse, och i vidare bemärkelse frågor som syftar till en bredare och djupare nattvardsteologisk förankring vilka leder till en tydligt normativ aspekt som visar på hur i det här fallet Svenska kyrkan bör handla för att vara trogen sitt väsen, behöver komma upp på dagordningen. Studiens mest tydliga fynd kan urskiljas handla om ett glapp mellan Svenska kyrkans upplevda otydlighet i nattvardsteologi och människors längtan efter gudsgemenskap. En diskrepans mellan informanternas upplevelse av Svenska kyrkans ökat okommenterade eller otydliga teologiska ställningstaganden kring den egna nattvardsteologin som fått till följd upplevd minskad teologisk förankring och djup kontra vittnesbörd om att samtidens människor bär på ökat intresse av och allvar inför teologi, mystik och längtan efter förinnerligad gudsgemenskap. Diskrepansen tar sig uttryck dels genom informanternas intresse av förtydliganden av nattvardsteologi idag, dels genom synliggörande av nya möjligheter till utveckling av nattvardsfirandet utifrån människors uttryckta längtan efter gudsgemenskap idag. Framtida forskning att fördjupa sig inom kan vara att titta närmare på vad kyrkan uttrycker genom sin samtida nattvardsteologi och hur det bidrar till ett närmande, eller fjärmande, i förhållandet mellan kyrkan och världen, mot bakgrund av att empiri i den här studien indikerar att förändring i nattvardsteologi över tid har skett. Framtida forskning kan också handla om hur en förtydligad nattvardsteologi kan utformas, vilken främjar att församlingen förinnerligas i en inkarnatorisk process så som huvudmomenten avsåg. Det handlar också om hur man kan förstå diskrepansen mellan de fem nattvardsmomenten och de nattvardsmotiv som fastställdes i BEM-dokumentet och hur den diskrepansen tar sig uttryck i nattvardsfirandet. Att undersöka hur nattvardsgästernas reflektion över nattvardsfirandet i Svenska kyrkan idag ser ut skulle också vara intressant. / <p>Fulltext utbytt 2024-02-05: engelsk titel tillagd.</p>

This dissertation initially grew out of a pre-occupation with the epistemological status of substantive religious beliefs. Its narrowly linguistic beginnings were soon broadened, however, for it became clear from the comparative study of religion that commitment to a tradition is an important part of discovering its veracity. In other words, it is through being linked in some way to the activities of a religious group that the truth of its doctrines is tested. This being so, the question of the epistemological status of substantive religious beliefs was seen to be linked to valuative considerations. The decision whether and in what way to be linked to the activities of a religious group in order to test its views is itself a valuative one. A pre-occupation with the epistemological status of religious beliefs gave way therefore to a more general pre-occupation with the relationship between value and "fact". At this point the investigation took what may be considered a peculiar turn for one concerned primarily with religion. It moved into the area of systems and information theory and into those areas of the human sciences in which an attempt is made to apply systems and information theoretic ideas, the reason being that the links between the way human beings value and the way they see the world seem to be most clearly conceived in these areas. Particularly significant is the extent to which it is becoming clear that human beings structure their "fact-gathering" in accordance with the informational requirements of goals. This does not mean that facts, in some sense or other, are value-laden, but only that the selection of facts will show valuative influences. While investigations influenced by systems and information concerns are clear on t~ relationship of information gathering to goal-directed activity, they are not however clear on the processes which may underlie the development of those goals. Since the predominant concern has been with the relationship between value and fact it became necessary to go beyond existing kinds of analysis to the development of a view of the way in which values underlie the acquisition of goals. This had the consequence ii of opening a way for the ideas generated in systems and information research to be app~ied to the interpretation of religion. Thus, the end product of a pre-occupation first with the epistemological status of substantive religious beliefs and second with the relationship between value and fact, was the development of a theory of religion i.e., of an account of the features in human nature which give rise to religion, and which make human beings religious at both individual and social levels. It is a highly speculative and theoretical account and, though some leads in this regard have been given in the texts and in footnotes, its application to religious studies in the field remains to be worked out. The body of the dissertation is divided into three sections. In the first the discipline of religious studies is introduced, and I argue for the importance of the development of an understanding of religion which traces it to at least a factor in human nature. Since this is an empirical problem, I set the study of human nature within what I consider to be its general scientific context. The systems approach to the study of human nature is then introduced, having been chosen for the clarity with which it links information gathering to goal-directed activity. This brings to a close the first section. The significance of the systems approach for understanding religion may not at this point be very clear. The purpose of the first section, however, is only to introduce that general approach to the . investigation and interpretation of religion which will follow. In the second section the theoretical underpinnings for the theory of religion are developed. A system of concepts in terms of which all human activity is shown to be value-based is defined and explained. It builds on the systems and information theoretic approach to the study of man but presses this approach further by the development of a scheme which links the acquisition of goals to underlying values. This opens the way to the application of these ideas to the interpretation of religion, a task carried out in the third section. In the third section a notion of what it is for an individual to be religious is developed in terms of the foundations laid in the first, and second sections. Religious activity is seen to arise out' of the operation in the individual of the valuing process at its most comprehensive. This understanding is then used to explore what the emergence of religion at a social level must involve. Since communication is so central to the operation of religion at a social level the dissertation comes full circle and links back to the preoccupation which was its initial stimulus i.e., that of the status of ~ substantive religious beliefs. This, however, is only one of the issues which it resolves. The value of the overall approach emerges by the clarity with which it links religious activity to other areas of human endeavour, religious experience to other areas of human experience, and religious discourse to other areas of human discourse. Throughout the dissertation use has been made of areas of thought in which many problems are still far from resolved. These areas, ·incomplete as they may be, have been pressed into service as providing the theoretical underpinnings of my view of religion. Clearly, there are critical intellectual dangers here for it might be argued that an attempt has been made to develop an understanding of religion on the basis of foundations which are still too insecure to support such an attempt. I have tried throughout, however, to leave the unresolved theoretical problems as open as they need to be for my final position to stand irrespective of _how they may be 'resolved. The predominant consideration in the adoption of an approach was the promise it held out for understanding religion. If it has been justified its justifiability will be shown therefore in its fruitfulness in the interpretation of religion, in its power to make interpretable that which has been but vaguely interpreted in the past.

<p>Bayesian arguments play an important role in debates about the existence of God in natural theology. A successful Bayesian argument for theism should show that, relative to competing hypotheses such as naturalism, theism does not have a very low prior probability and is better able to explain certain general features of the world. Proponents of such arguments for theism, such as Richard Swinburne, have argued that there is no tension between the prior probability and the explanatory power of theism because certain of God’s fundamental attributes – omnipotence, omniscience, and perfect freedom – jointly entail the explanatorily powerful attribute of perfect goodness. If this is correct, then ascribing perfect goodness to God does not make the theistic hypothesis any more complex than does the ascription to God of those fundamental attributes. However, this argument presupposes the truth of a certain package of controversial metaethical claims. I argue that we have good reasons to reject this package of claims.</p> <p>After introducing these key concepts and responding to an objection in the first chapter, I map out models of divine motivation – pure rationalist, modified rationalist, and Humean models – in the second and third chapters. Pure rationalism holds that God is perfectly rational and perfectly free from non-rational causal influences, including non-rational desires. On this model, God is motivated by objective reasons alone. Chapter two explicates and assesses the pure rationalist accounts of Swinburne and Mark Murphy while chapter three develops the modified rationalist and Humean alternatives and argues that these models better handle problems of divine creation and freedom than do pure rationalist models. According to modified rationalism, God is motivated by the recognition of objective reasons, but is also motivated by brute preferences or desires. Humean models hold that all of God’s motivation derives from brute preferences or desires. The fourth chapter focuses on moral motivation, primarily the Humean theory of motivation. I develop a more permissive, and so more easily defensible, version of Humeanism. The fifth and final chapter brings together my defense of Humeanism and discussion of divine motivation to argue that there is strong reason to accept the Humean model of divine motivation. However, accepting this model comes with a cost to the Bayesian natural theological argument for God’s existence because it is incompatible with the claim that God’s being omniscient and perfectly free jointly entail God’s being perfectly good.</p>

Domestic violence is a phenomenon that knows no boundaries of race, color, age, sexual orientation, gender, nationality, religion or culture. Its pervasiveness varies from place to place depending on several factors including socio-cultural dynamics and values. Researches indicate that Nigeria, like most Sub-Saharan African nations, has a high rate of domestic violence. Victims who are mostly women and children are battered, sexually abused, raped and sometimes murdered. The socio-cultural beliefs and patriarchal dominance serve to sustain the phenomenon, which is a gross violation of victims’ human dignity and rights, and a major factor to women’s high rate of morbidity and mortality. We have designed this project to confront the inherent socio-cultural bias that breeds this gendered structure of evil. It challenges the Nigerian Church’s complacency and complicity in the whole matter. We argue that domestic violence is an ecclesial and theological issue, and that the church’s adequate theological and pastoral response will mitigate the high rate of the phenomenon in Nigeria. The study suggests a different attitude to pastoral ministry that would bring about the desired transformation. Preaching, pastoral counseling, and a ministry for abused victims and general holding church environment are practical pastoral measures proposed to fill the gap.

Émile Durkheims "Formes élémentaires de la vie religieuse" (1912) zählen zu den "Klassikern" der Religionssoziologie und Durkheim selbst unbestritten zu den "Gründungsvätern" der Disziplin. In der umfangreichen Sekundärliteratur zu Durkheim und seinem "Meisterwerk" hat die kritische Rezeption des Werks bislang jedoch nur wenig Betrachtung gefunden. Die vorliegende Arbeit präsentiert einen systematischen Überblick der theologischen Rezeption des Werks zwischen 1912 bis 1930 im französischsprachigen Kontext. Insofern Durkheims Studie bewusst als wissenschaftlicher Schlag gegen traditionelle Religionsverständnisse gedacht war und einen gezielten Beitrag zu den aufgeheizten Diskussionen über neue Ansätze der Religionsforschung darstellte, bilden die kritischen Auseinandersetzungen der Theologen die Dispute über die Deutungshoheiten innerhalb der Religionsforschung zum Entstehungskontext des Werks verdichtet ab. Mit der Aufarbeitung der kritischen Rezeption vor dem Hintergrund zeitgenössischer Debatten innerhalb des französischen Wissenschaftskontextes und der (katholischen) Theologie wird der "soziologische Klassiker" in seine intellektuellen Entstehungskontexte zurückgeführt. Dieser Blick auf das Werk als historischer Debattenbeitrag erlaubt, gegenwärtige "Gründungsnarrative" sowie soziologiegeschichtliche Kanonbildung kritisch zu hinterfragen. Dabei wird erkennbar, dass der komplexe Gründungsprozess der Soziologie in Frankreich nicht allein auf die herausragenden Arbeiten eines Einzelnen zurückgeführt werden kann, sondern der kollaborative Charakter des Gründens stärker herausgestellt werden muss. Daneben sind auch die notwendigen institutionellen und intellektuellen Bedingungen für die erfolgreiche "Gründung" der Religionssoziologie zu Beginn des 20. Jahrhunderts anzuerkennen. / Émile Durkheim’s 'Formes élémentaires de la vie religieuse' (1912) counts as one of the 'classics' of sociology of religion, while Durkheim himself is undisputedly considered one of the 'founding fathers' of the discipline. Despite extensive secondary literature on Durkheim and his 'masterpiece', the critical reception of his work has received comparatively little attention. This dissertation presents a systematic overview of the theological reception of the work between 1912 and 1930 in the Frenchspeaking context. Durkheim’s study was intended as an attack against traditional understandings of religion and also contributed to heated discussions about new approaches to the study of religion. Therefore, the critical reception from theologians during the publishing context provides important insight into disputes about sovereignties within the study of religion. By reappraising the reception against the backdrop of historical debates within the French scientific community and (Catholic) theology, the 'sociological classic' is returned to its original intellectual context. Considering the book as a historical contribution to debates allows us to critically question contemporary 'founding narratives', as well as canon formation within the sociology of religion. In doing so, it becomes apparent that the complex founding process of sociology in France cannot be attributed solely to the outstanding work of one individual, instead one must emphasise the collaborative nature of founding. In addition, the necessary institutional and intellectual conditions for the successful 'founding' of the sociology of religion at the beginning of the 20th century must also be acknowledged.

Syftet med denna uppsats skriven i livsåskådningsforskning under ämnet systematisk teologi, är att generera kunskap om vad som skiljer upplevelsen av bönen Fader vår, egenformulerad bön och bön genererad via artificiell intelligens (AI). Relationen mellan människa och maskin, andlighet och teknologi studeras med särskilt fokus på hur AI kan komma att påverka upplevelsen av den kristna praktiken bön. Uppsatsen ämnar besvara följande forskningsfråga: Hur skiljer sig upplevelsen av att be en egenformulerad bön, en personligt anpassad AI-bön och att be Fader vår? Metoden för studien är att tio intervjupersoner genomfört en övning under fem dagar där man bett på tre sätt. För det första har deltagarna bett den traditionella bönen Fader vår, för det andra har man bett egenformulerad bön och för det tredje har man bett med hjälp av ett AI-verktyg. Efter en introduktion har var och en av deltagarna genomfört övningen och fört egna noteringar över sina upplevelser. När övningen genomförts har enskilda intervjuer genomförts. Resultatet har dokumenterats och förts in i uppsatsen och därefter analyserats och diskuterats. Det kan konstateras att deltagarna, som alla har frikyrklig bakgrund, har haft allra störst vana vid den egenformulerade bönen. Bönen Fader vår har funnits med deltagarna under varierande del av deras liv om än inte så självklart i den personliga andakten och den AI-stödda bönen har för samtliga deltagare först skett i samband med denna studie. Slutsatsen av uppsatsen ger vid handen att upplevelsen av bön med hjälp av artificiell intelligens kan leda i en imaginär och individualiserad riktning vad gäller framtida utlevnad av bön och andlighet.

Genom en innehållslig idéanalys av Gustaf Auléns bok ‘Den kristna försoningstanken’ och Agne Nordlanders bok ‘Korsets mysterium’ med C. Baxter Krugers teologiska ståndpunkt i hans bok ‘Jesus and the Undoing of Adam’ som den vetenskapliga utgångspunkten för min analys ger jag mig i kast med ett tidlöst ämne som ställer mig i en mångtusenårig tradition. Jag hoppas kunna göra en teologisk analys och bedömning av vad litteraturvalet har att säga om begreppet Guds vrede och därigenom ge exempel på hur försoningslära kan förankras i patristisk teologi. / Through a thematic analysis of Gustaf Aulén's book 'Den kristna försoningstanken' and Agne Nordlander's book 'Korsets mysterium', using C. Baxter Kruger's theological standpoint in his book 'Jesus and the Undoing of Adam' as the scholarly foundation for my analysis, I delve into a timeless subject that places me within a tradition spanning millennia. I aim to conduct a theological analysis and assessment of what the choice of literature has to say about the concept of ‘the wrath of God’, thereby providing examples of how atonement theology can be anchored in patristic theology.

Der linguistische Forschungsstand zum Thema „Sprache und Religion“ weist im Vergleich zu anderen Disziplinen wie der Philosophie und Soziologie deutliche Lücken auf. Dies heißt jedoch nicht, dass das Thema keine Rolle spielte. Allerdings sind die bisherigen Untersuchungen zumeist sprachgeschichtlich ausgerichtet. Synchrone Untersuchungen sind erst in jüngster Zeit zu verzeichnen, insbesondere zu Ritualen, Kommunikationstypen und Textsorten. Studien zur Sprache anderer Religionen als dem Christentum, etwa zu populären Religionen oder den Bereichen von Spiritualität und Esoterik, wie sie beispielsweise in der Soziologie seit Jahren publiziert werden, stellen in der Linguistik ein Desideratum dar. Es wird daher zunächst eine Analyse des Feldes „Sprache und Religion“ durchgeführt, die als Ergebnis religiöse Sprache als funktionale Varietät ausmacht und wesentliche Elemente in Form der Schlüsselwörter Verkündigung, Verehrung, Vergegenwärtigung, Charisma, Unsagbarkeit, das Transzendente und Metaphysik identifiziert. Diese Schlüsselwörter stellen zentrale Lemmata eines Handbuchs „Sprache und Religion“ dar und werden im Einzelnen beschrieben. Schließlich werden methodische Überlegungen angestellt. Dabei werden zunächst die etablierten lexikologischen, lexikographischen, textlinguistischen und editionsphilologischen Verfahren angeführt, um schließlich auf die Potenziale ethnographischer, interaktionaler und diskurslinguistischer Methoden hinzuweisen.

This study explores the semiotic development of Islamic nationalism as a form of political theology during its formative period of 1857-1947 as articulated in the writings of prominent Urdu-speaking theologians. The study presents Islamic nationalism as a project of Muslims’ collective emancipation from colonialism and the possible subjugation of Islam and Muslims to the post-colonial secular state. Islamic nationalism’s constructive task is to interpret Islamic symbols in political terms toward articulating a modern Muslim nationalism. Its critical task is to critique the modern ideas of secularism, nationalism, and colonialism, on the one hand; and Muslim history with respect to a historiography centered on the primacy of caliphate as a spiritual-political institution, on the other hand. Politically, Islamic nationalism seeks, albeit in modern forms, Muslims’ religio-cultural autonomy and/or political sovereignty. In semiotic terms, Islamic nationalism integrates the Islamic symbols of islām, God, Prophet Muhammad, the Qur'an, qaum, sharīʿat, millat, ummat, and khilāfat with the symbols of secular nationalism, namely, nation, freedom, equality, and popular sovereignty. The extent and nature of the integration is determined by the internal consistency of the Islamic symbolic system which requires the national symbols to be interpreted in light of Islam’s sacred symbols. Islamic nationalism thus amounts to the desecularization/decolonization of Muslim imagination and the public sphere. Among the different forms of Islamic nationalism, the study explores the proto-nationalist Sayyid Ahmad Khan; the proponents of a secular post-colonial India, Abul Kalam Azad and Jamʻiyyatul ʿUlamā Hind; the critics of secular nationalism, Muhammad Iqbal and Sayyid Abu’l Aʻlā Maududi; and the advocates of separatism Jamʻiyyat ʿUlamā-i Islām. The study concludes that, despite the diversity of approaches to Islam and nationalism, nearly four decades of political theology proved decisive in popularizing the idea that Muslim nationality (qaumiyyat) was based on religion, that Islam as the consummate religion brooked no division between private-religion and public-politics, and that the obligation to implement Islamic law and ethics (sharīʿat) necessitated territorial sovereignty.

No description available.