Examensarbetet är ett försök att arbeta med begreppen mångfald och komplexitet som stadsbyggnadstermer. Jag har valt ett studieområde som har egenskaper typiska för Stockholms ytterstad, en heterogen och sammansatt stadsmiljö som jag i arbetet karakteriserat som det samtida stadslandskapet. För studieområdet har jag arbetat med en nulägesbeskrivning för att förstå hur det är uppbyggt och fungerar idag. Utifrån den bild jag skapat mig genom nulägesbeskrivningen har jag sedan försökt spekulera om en stadsutveckling med mångfald och komplexitet som viktiga kriterier. Något som utmärker studieområdet är en tydlig uppdelning i funktionsseparerade delområden, ett verksamhetsområde, ett småhusområde och ett flerbostadshusområde. En lärdom från arbetet är att begreppen mångfald och komplexitet får olika innebörd i de olika delområdena beroende deras olika förutsättningar. Arbetet har mynnat ut i tre parallella utvecklingsstudier, ett för varje delområde och en reflektion kring det samtida stadslandskapets kvaliteter med avseende på mångfald och komplexitet. Det jag ser som ett huvudsakligt fynd är den potential för intressanta och innehållsrika stadsmiljöer som 1900-talets planeringsnormer skapat i studieområdet. Utifrån mitt arbete menar jag att detta skulle kunna vara stadsmiljöer med plats för ett brett spektrum av funktioner, aktiviteter och människor. / The thesis is an attempt to work with the concepts diversity and complexity as urban planning concepts. I have chosen an area of investigation with properties typical for the peripheral part of the city of Stockholm, which is a heterogeneous and mixed urban environment. For the area of investigation I have worked with a description of the current situation to understand how it is built up and works today. With that material as a starting point I have then tried to speculate about a development with diversity and complexity as important criteria. Something that is characteristic for the area of investigation is a clear division between areas with different function,  that is an industrial area, a small house area and a multi-family housing area. Something that I realized is that complexity and diversity means different things in the different sub-areas because of their different character. My work has resulted in three parallel development-studies, one for each sub-area of the area of investigation. What I see as my prime finding is a potential for interesting urban environments rich in content that has been created by planning norms of the 20th century. Based in my work I mean that this could be urban environments with place for a wide spectrum of functions, activities and people.

Ambitionen med projektet har varit att skapa en tillbyggnad som tydligt relaterar till huvudbyggnaden på flera nivåer. Projektet genomfördes genom att studera tidsandan, idéer och företeelser som låg till grund för museets födelse, arkitekten Stülers tankar kring vad ett museum är och hur en museibyggnad bör utformas, förstå huvudbyggnadens form och proportioner samt analysera platsen.  Friedrich August Stüler ansåg att museet i lika hög grad som dess innehåll var konst. Stüler formulerade fyra punkter om hur byggnaden på bästa sätt kunde visa upp och komplettera sitt innehåll 1. Undvikande av en för stor anhopning av likartade konstverk 2. En i möjligast mån mångfaldig utformning av rummen med olika uppställnings- och belysningsmotiv för konstverken 3. Samverkan de olika konsterna emellan för rumsintrycket 4. Framhävandet av samlingens förnämsta verk antingen genom speciellt ordnade platser eller genom isolering i mindre rum, där uppmärksamheten inte skingras för mycket Med Stülers tankar i bakhuvudet har jag resonerat i samma banor. Byggnaden visar inte bara upp konsten som utställningsföremål utan ger betraktaren en förståelse för hur konstverken hanteras och om hur museet fungerar. En gång löper från museet in i magsinet där besökarna betraktar hyllplanen med föremål och ibland skymtar vad som händer i ateljéerna genom fönster i magasinets vägg. Tillbyggnaden skall vara en tydlig del av nationalmuseum och förstärka och förtydliga huvudbyggnadens form och proportioner. Genom att använda mig av samma konstruktionsrytm och proportioner som huvudbyggnaden har jag försökt skapa en byggnad som på ett tydligt sätt relaterar till huvudbyggnaden. Tillbyggnaden är placerad över Hovslagargatan, den mindre vägen som är en fortsättning på Blasieholmsgatan. En tunnel löper genom byggnaden så att fl ödet inte rubbas samtidigt som byggnaden ger Blasieholmsgatan ett värdigt slut. / The ambition with this project was to create an annex that clearly, and in several aspects corresponds to the characteristics of the main building. This was achieved by studying the spirit of the age; the ideas and phenomena that was the basis of the foundation of the museum; the thoughts of the architect Stüler regarding what a museum is, and how a building for such a museum should be designed; and furthermore by understanding the form and proportions of the main building and by analyzing the local environment. Friedrich August Stüler considered the museum to be an object of art to the same extent as its contents. He formulated 4 paragraphs regarding how the building could exhibit, and complement, its contents in the optimal way: 1. To avoid too large accumulations of similar works of art. 2. To strive for a diverse design of the rooms, with different exhibition- and illumination-alternatives for the works of art. 3. To strive for interaction between the different forms of art, for the sake of the impression of the room. 4. To highlight the collection’s finest works, either by specially arranged places or by isolating them in smaller rooms – where the attention is not scattered between too many other objects With Stülers thought in mind, I have reasoned in a similar way. The building does not only exhibit the art as merely objects of a museum, but also gives the viewer an understanding of how the works of art is handled and how the museum works. A pathway leads the visitors into the depository, where they can view the storage shelves with their objects and occasionally glimpse the ongoing activity in the studios, through windows in the wall. The annex is positioned over the Hovslagargatan, the minor road that forms a continuation of the Blasieholmsgatan. A tunnel runs through the building so that the flow is not disrupted, while the building in the same time gives the Blasieholmsgatan a worthy endpoint.

Den primära frågan i projektet har varit: Hur relaterar en tillbyggnad till den historia som en huvudbyggnad bär på? Resultatet är att den mest lämpade delen har växt ut, men anpassats för att rymma de funktioner som saknas i huvudbyggnaden. Min ambition har varit att få tillbyggnaden att både kännas som en naturlig del av Nationalmuseum och dess historia, samtidigt som den är ett eget kapitel. Den är både kopierande och hänsynslös. Var byggnaden skulle växa ut kom primärt av vad omgivningen skulle må bäst av. Vilken typ av vägg skulle ge de bästa uterummen? Rummet mot vattnet kommer att bli fantastiskt och rummet på andra sidan blir en förlängning av den idag väl fungerande lilla parken, med samma förutsättningar som denna. En studie av nationalmuseums travéstruktur generarade tankar kring hur byggnaden skulle kunna växa om man följde samma system. Den nya fasaden är en avgjutning av ett sådant travéavstånd (4427 mm) som upprepas. I denna fasad görs nya håltagningar för fönster, samt en portal för att möjliggöra flöden in och ut ur parken. / The primary question of this project was: How does an add relate to what it´s added to?  The result is that the most suitable part has grown, but adapted to accommodate the functions lacking in the main building. My ambition has been to get the building to be felt as a natural part of the National Museum and its history, as well as being a separate chapter. It is both replicating and reckless. How the building would grow is based of what the environment would benefit from. What type of wall would provide the best outdoor rooms? The room facing the water will be amazing and the room on the other side becomes an extension of the well-functioning small park, with the same conditions as this. A study of the National Museum trot structure made me think about how the building could grow following the same system. The new facade is a concrete "replica" (4427 mm) that is repeated. In this facade new holes are made for windows, and a portal to allow flows in and out of the park.

Tillbyggnad Nationalmuseum Kontext och form Jag ville förhålla mig fritt i utformningen av en tillbyggnad till Nationalmuseum. Muséet är pampigt och behöver kontraster snarare än likhet. Platsen utmärker sig dels i att den är nästan plan och att den är kraftigt skuggad av NM och Lydmar hotell under framförallt vintermånaderna. Tomten har även stora träd som stäcker sig över NM och ger platsen uttryck. Så jag ville arbeta vidare parametriskt med dessa platsbundna element.  Det första steget var att definiera en volymgräns som samspelar med platsens träd och byggnader. Även att skapa positiva uterum för människor. Solen bör ha tillgång till alla husets inre delar, och detta skapar smala volymer. Så jag lät den yttre gräns skjuta upp och skar sedan den med hjälp av viktiga lågpunkter i solens kurva under framförallt vinterhalvåret. Dessa skärningar förhåller sig till omkringliggande byggnader och garanterar maximal soltid under viktiga tidpunkter under året. Vissa tider under året skuggas platsen kraftigt av NM då kan de korrelerande volymerna vara högre. På så sätt skapades volymen tak efter solens skärningar på plastsen. Det hexagonala gridet passade bra till volymen och innebar små förändringar på naturens förutsättningar. Byggnaden består av ”in situ” betong skivor som bär bjälklag och tak. De lätta panelfasaderna består av ett stålgrid som bärs av pelarburna golvbjälklag. Innerväggar och takbjälkar är av limträ. / Addition to the National museum in Stockholm – Bachelor project KTH Architecture Noa EricsonThe museum built in the late 19th century has not been through many major changes during the decades. Apart from having been made dark on the inside for the security of the art. And an additional building proven now to be too small.The new plan is to open the shades and move the administrative functions to a new building on the back of the museum. An investigation suggested an underground solution for the art storage and I embraced that strategy separating my building from the museum.The design process had its origin in the surrounding buildings and the positive spaces they create. The new footprint of the building should inspire people to use them as a natural part of the landscape. After establishing a footprint I used Professor Ralph Knowles solar envelope design methodology for the volume of my building. The impact from my building should be light in the solar landscape. The next step was to find a grid system supporting my shape, and then dividing it down to a triangle. So with the hexagonal primal grid I built the plans and facades. Not being a slave under the grid but using it as a guideline did help speed up the design process. The building has a clear division between public and museum functions. A café and an big conference room acts as public spaces while the other functions are found mirrored above and below. The building has many flows of people and art that need to be catered for as streamlined as possible. Therefore a majority of the design work took place at the drawing table with plans and flow charts.In the presentation I was striving to achieve accurate descriptions in model drawing and computer representation. A complex task which inspired me to combine the laser cutter with traditional aquarelle techniques. And building a 1:100 model took me on a journey of understanding the site and its limitations.

Den befintliga parken får nytt liv genom att markplaneringen ändras och en stor transparent byggnad tillförs - Operan!Operan sträcker sig över hela landskapet där den formar en stor park med olika offentliga rum. Parken attraherar befolkningen till Operan genom sina rörelser som ger den rytm och leder dem till olika platser som byggnaden och landskapet erbjuder. Idén är att förena en park med en storslagen byggnad, utan att tappa den elegans och storhet som en opera identifieras med. Jag låter byggnaden sträcka ut sig där den kan nå alla hörn, uppmana befolkningen i närheten att våga sig fram till denna kulturens enorma rum och uppleva Operan- på, under och innanför. / The existing park gets new life through land planning changes and a large transparent building is supplied - The Opera! The Opera extends throughout the landscape where it forms a large park with various public spaces. The park attracts people to the Opera by its movements that provide a rhythm and lead them to the different places the building and landscape has to offer. The idea is to combine a park with a grand building, without losing the elegance and grandeur as an opera is identified with. I let the building stretch out so that it can reach all corners of the park, invite people in the vincinity to venture and experience the Opera. From above, under and inside it.

Stadsmarknadsföring är ett begrepp som har blivit allt vanligare de senaste åren. Det skrivs mycket litteratur om ämnet och de flesta städer har idag utvecklat ett varumärke i syfte att försöka hävda sig i konkurrensen om turister, invånare och företag. I den här uppsatsen utvärderas Stockholms marknadsföring. Uppsatsen tar avstamp i litteraturstudier som har gjorts som beskriver hur marknadsföringen av en stad bör gå till generellt, för att senare kunna analysera hur Stockholm har valt att marknadsföra sig. Det råder en del missuppfattningar kring vissa av de begrepp som handlar om stadsmarknadsföring som jag kortfattat försöker reda ut. Jag tar även upp kritik som finns riktat mot stadsmarknadsföring som fenomen. Stockholm har sedan 2005 marknadsfört sig med varumärket The Capital of Scandinavia. Marknadsföringen drivs av företaget Stockholm Business Region som ägs av Stockholms stad. Stockholm har utvecklat en rad dokument som ska ligga till grund för stadens framtida planering. Genom att jämföra Stockholms marknadsföring genom varumärket The Capital of Scandinavia med Stockholms Översiktsplan, Vision 2030 samt RUFS 2010 försöker jag ta reda på ifall Stockholm har en klar bild över både vad staden är idag och vad den vill vara i framtiden. Denna uppsats försöker även ta reda på om det finns möjligheter att stärka Stockholms varumärke genom att jämföra marknadsföringen av Stockholm med de litteraturstudier som jag har gjort i ämnet. Den främsta slutsatsen som dras i den avslutande analysen är att Stockholm bör vända sin marknadsföring som The Capital of Scandinavia även mot stadens invånare och andra interna marknader.

En ny opera vid stadsgårdskajen. Formen av ett berg gör att byggnaden väl smälter in i sin fysiska kontext. Operan är uppbyggd likt terrasser, klädda i gröna stråk för att harmonisera med dess omgivning. Interiört vid dess entré möter besökare foajén med dess mäktiga rymd där besökarna i pauserna kommer ut på "svävande" broar för mingel och tilltugg. Operan är inte bara en opera. Flertalet aktiviteter såsaom dans, konstgallerier, föreläsningssalar samt workshops är inhysta i operan vilket inte isolerar operan till att vara just bara en opera.

Krematoriet kommer att utgöra en övergång genom dess huvudsakliga uppgift, kroppen som blir till aska. Min strävan är att byggnaden och behandlingen av landskapet som omger den genom arkitekturen blir till övergång med hänsyn till flera aspekter, tillgodoser mötet mellan det oförenliga. Härigenom uppnås byggnadens specifika behov på samma gång som övergången artar sig just tack vare byggnaden. Utifrån byggnadens allvar, vardaglighet, omgivning och insida har jag försökt låta rationalitet och hänsyn avgöra formen. Gestaltningsvalen eftersträvar enkelthet och tillmötesgående. / The crematorium means transition through its main purpose, the transformation from a body to ashes. I’ve set out to use architecture to shape the building and the surrounding landscape as a passage from on state to another, in order to merge the fragmentary state of the site as well as the building’s program. A strive to meet the specific needs of the building while the passage can take form through the building. Rational consideration has deciphered the result in the attempt to tie together parameters such as life, death, inside, outside, city, cemetery, the trivial and the tragedy.

STOCKHOLM Roofscape Revisited is the vision of a vertical densification and continuation of the 19th century city. A translation that negotiates the historicity of Stockholm´s cityscape with a contemporary approach, drawing on the existing while projecting forward. Starting from the specific characteristics of  each building that I´ve worked with, the continuation materializes through vertical additions that aim at being playful amplifications of each building´s stylistic language, adhering to the past wile suggesting something new.   THE PROJECT deals with our relation to the architecture of the 19th century city as a central bearer of western history and identity. It investigates the possibility of negotiating the formal diversity and richness of Stockholms historicistic and eclectic styles with a contemporary approach that uses the dreamscapes and fictional imagery from to the world of comics and film, as reference and speculative tool. / STOCKHOLM Roofscape Revisited är en vision om Stockholms fortsatta tillväxt och förtätning. En strategi som använder Stockholms stadssiluett och stenstadens arkitektoniska formrikedom som utgångspunkt för en vertikal förtätning av staden, genom tillbyggnader som utgör ett eko av Stockholms sekelskiftsarkitektur. Förslaget arbetar med ett scenario där fem byggnader runt Danderydsplan från kvarteren, Sädesärlan, Vakteln, Tallkotten, Näktergalen och Domherren, har byggts till med fem våningar. Tillbyggnaderna kan ses som samtida översättningar av byggnaden på vilken de star. En fortsättning som lyfter fram och förstärker specifika detaljer och formmässiga aspekter av ursprunget. Resultatet är tillbyggnader som å ena sidan utgör ett brott med det befintliga, å andra sidan är i tydlig dialog med den historiistiska kontext som stenstaden utgör.

This project investigates the relationships between form and light in architecture. It explores how light as matter can be manipulated and used in material and spatial practices, to develop into habitable spaces with complex spatial relations. / Detta projekt undersöker förhållandet mellan form och ljus i arkitekturen. Undersökningen fokuserar på ljus som materialiseras och manipuleras som sedan används I materiella och rumsliga metoder. Med målet att utvecklas till beboeliga rum med komplexa rumsliga relationer.