<p>Space syntax has been considered to be an important theory and analytical tool to study the correlation between spatial configuration and human social activities. But its traditional Axial Model has limitations in representing street. The conclusion got form Axial Model，that spatial configuration of street network can well predict the traffic flow, has been widely doubled.</p><p>In order to testify the conclusion, the thesis sets out to use Axial, Stroke and Named Street Models to model and analyze Hong Kong street network. Our research methodology is first to create and study different models of street network in pilot study area- Kowloon peninsula of Hong Kong, from the perspectives of space syntax theory and properties of complicated network. Through the pilot study, tentative correlations and conclusions could be derived, which are verified through the case study of whole street network of Hong Kong by taking samples from three different sampling criteria.</p><p>Through analysis, we find out that local integration best correlates with vehicle flow, and this correlation is called predictability of street network. Through comparisons of different models in terms of predictability, we conclude that stroke model has the best ability to predict vehicle flow. By analyzing the axial model of Hong Kong street network and comparing its result to early study, we prove that axial model does have limitations to represent street network. Also we find out all models of street network have properties of small world network and scale free, from the topological studies of these models.</p><p>In the research of this thesis, we develop an extension of ArcGIS, named Axwoman 4 in order to calculate and extract space syntax parameters from different models. And important implementation algorithms are introduced in this thesis.</p><p>The thesis is summed up at the end, and future research directions are given.</p>

<p>Effekter av utvidet slagbehandling og samarbeid på tvers av forvaltningsnivå.</p><p>Hjerneslag er en av de hyppigste årsaker til alvorlig funksjonshemming og død i Norge, i tillegg at sykdommen medfører betydelige samfunnsmessige kostnader. Forekomsten er ca. 14 000 hjerneslag pr. år, og antallet forventes å øke betraktelig i årene fremover da antall eldre over 65 år vil øke sterkt.</p><p>Det er en stor utfordring å organisere helsetjenesten slik at behandlingstilbudet for denne pasientgruppen blir best mulig. Akuttbehandling i slagenhet er i dag det best dokumenterte behandlingstiltak, men effekten av videre rehabilitering og oppfølging har vært et lite prioritert område for forskning.</p><p>Hovedhensikten med denne avhandlingen har vært å framskaffe mer kunnskap om hva som kan oppnås for slagpasienter ved en systematisk organisering og samarbeid mellom sykehus og primærhelsetjeneste når det gjelder behandling og rehabilitering etter akuttbehandling i slagenhet. Studien som ligger til grunn for avhandlingen ble gjennomført ved Seksjon for hjerneslag, Medisinsk avdeling, St. Olavs Hospital i perioden 1995-1998.</p><p>Intervensjonen var å konstruere en ny behandlingskjede for slagpasienter hvor fokus på bedre samarbeid med primærhelsetjenesten, oppfølging av et ambulerende team, tidlig utreise fra sykehus og rehabilitering med utgangspunkt i hjemmet ble sterkt vektlagt. Den konstruerte behandlingskjeden ble evaluert med tanke på helsegevinst for den enkelte og bedre ressursutnytting sammenlignet med det tradisjonelle behandlingstilbudet.</p><p>Studien ble gjennomført som en klinisk randomisert kontrollert studie der 320 pasienter med akutt hjerneslag ble inkludert. 160 pasienter fikk ordinær slagenhet behandling med videre institusjonsrehabilitering og/eller oppfølging av primærhelsetjenesten, mens de øvrige 160 pasienter fikk oppfølging av et ambulerende team i henhold til den nye og konstruerte behandlingskjeden.</p><p>I de fire arbeidene som inngår i avhandlingen er det sett på risiko for alvorlig funksjonshemning og død, endring i funksjonsnivå og livskvalitet, samt kostnadsanalyser og ressursforbruk av helsetjenester. Pasientene i de to gruppene ble undersøkt og sammenlignet 6 og 12 måneder etter sykdomsdebut.</p><p>Resultatene av studien viste at sammenlignet med tradisjonell behandling oppnådde pasientene i intervensjonsgruppen signifikant bedre funksjonsnivå (p=0.017) og redusert risiko for alvorlig funksjonshemning og død (p=0.044) etter ett år. De viste også tendens til bedret livskvalitet samtidig som initial liggetid i institusjon ble redusert med 40 % (p=0.032). Det var ingen økning i totalt ressursforbruk eller kostnader i intervensjonsgruppen.</p><p>Oppsummert viser avhandlingen at en slagbehandlingskjede med fokus på samarbeid på tvers av forvaltningsnivå, oppfølging av et ambulerende team og rehabilitering mens pasientene bor hjemme gir meget positiv effekt.</p><p>Den kliniske betydning av disse resultater er at en oppfølging i form av en slagbehandlingskjede i tillegg til akutt behandling i slagenhet bør inngå som en integrert del av behandlingstilbudet for denne pasientgruppen.</p><p>Arbeidene er utført ved INM og ISM, Det medisinske fakultet, NTNU. 1.amanuensis, dr.med Bent Indredavik har vært hovedveileder og Professor dr.med Roar Johnsen biveileder.</p> / <p>Extended Stroke Unit Service and Early Supported Discharge. Short and Long-term Effects.</p><p><i>Background and purpose</i></p><p>Stroke imposes a considerable burden for patients, their caregivers and the society worldwide. It is a challenge to organise the healthcare service that can provide effective management of patients who have suffered from stroke. Several trials have shown that stroke unit care improves the outcome for stroke patients. More limited information exists about the most effective way to organise the follow-up care after the acute care in a stroke unit. Stroke patients conventionally receive a substantial part of their rehabilitation in hospital or in other institutions that offer 24 hours-stay.</p><p>The primary aim of this thesis was to increase knowledge about the organising of follow-up care for stroke patients after the acute care in a stroke unit. To achieve this we performed a trial to evaluate the short and long-term effects of an extended stroke unit service (ESUS), with early supported discharge from hospital, co-operation with the primary health care, and more emphasize on rehabilitation at home as essential elements.</p><p><i>Methods</i></p><p>We performed a randomized controlled trial in which 320 acute stroke patients admitted to the Stroke Unit at St. Olavs Hospital, Trondheim University Hospital were included and allocated either to ordinary stroke unit care (OSUS) (160 patients) with further in-patient rehabilitation or follow-up from the primary healthcare service, or to stroke unit care with early supported discharge (160 patients). The ESUS consisted of a mobile team which co-ordinate early supported discharge and further rehabilitation.</p><p>Included in this thesis are 4 papers based on data from this study population of acute stroke patients followed in one year after the onset of stroke. We wanted to compare the groups in relation to independency, quality of life (QoL) and resource use and costs.</p><p>• Functional outcome were measured as the proportion of patients who were independent as assessed by modified Rankin Scale (RS)(RS<2 =global independence) and Barthel Index (BI)(BI>95 = independent in ADL) at 26 weeks and 52 weeks, the differences in final residence and analyses to identify patients who benefited most of an early supported discharge service (paper I and II). All assessments were blinded.</p><p>• The outcome of QoL was measured by the Nottingham Health Profile (NHP) at 52 weeks. Other outcomes measured at 52 weeks were differences between the groups according to social activity, depression, cognitive function and the burden for carers’. (paper III).</p><p>• The use of all health services during the first 52 weeks was recorded prospectively in both groups; its costs were measured as service costs and represent a combination of calculated average costs and tariffs. Hospital expenses were measured as costs per inpatient day. The secondary objectives were to explore differences in costs between the groups with respect to different types of services, time of service delivery and stroke severity (paper IV).</p><p><i>Results</i></p><p>• Extended stroke unit service with early supported discharge and co-ordination by a mobile team improves functional outcome 6 months and 12 months after stroke. The Odds Ratio for independence at one year was 1.56 (95% C.I, 1.01-to 2.44). It was most beneficial for patients with moderate stroke (papers I and II).</p><p>• Extended stroke unit service with early supported discharge can improve long-term quality of life measured by global NHP. The ESUS group had a significant better QoL after one year than the OSUS group (p = 0.048). There were no significant differences between the groups in the secondary outcomes social activity, depression and cognitive function. The caregivers who got their patients early at home did not report an increased burden compared to caregivers whose patients became ordinary stroke unit care (paper III).</p><p>• The length of initial institutional stay (hospital and rehab.clinic) were reduced with 40 % for the patients offered extended stroke unit service (18.6 days in the ESUS versus 31.1 days in the OSUS) (p=0.032). There was also a reduction in average number of total inpatient days during the first year in favour of the ESD group (p = 0.012) (paper IV).</p><p>• The total health services costs for ESUS was equal or less than costs for ordinary care during the first year after stroke. There was a non-significant reduction in total mean service costs in the ESUS group (EUR 18937 / EUR 21824). The service seemed to be most cost effective for patients with moderate severity of stroke (23% lower mean costs compared to OSUS). The important cost savings caused by reduced length of institutional stay did not lead to an increase in costs for home-based rehabilitation (paper IV).</p><p><i>Conclusion</i></p><p>An extended stroke unit service with early supported discharge improved functional outcome and reduced the length of stay in institutions compared to traditional stroke unit care. It also seems that this service can improve long-term quality of life. The costs are equal or less than costs for ordinary care.</p><p>An early, well organised discharge from hospital co-ordinated by a mobile team seems to be an important contribution in the treatment of stroke patients and should be considered, in addition to organised in-patient stroke unit care, as a part of a comprehensive stroke care.</p>

<p>Syftet med denna studie är att beskriva mental träning som rehabiliteringsmetod för personer som drabbats av stroke med hemipares av övre extremitet. Metoden som har använts är litteraturstudie med deskriptiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Resultatet i alla granskade studier visar att mental träning ger positiva motoriska förändringar och att patienterna upplever ett ökat användande av armen i ADL. Mental träning är en kostnadseffektiv metod som patienterna lätt tar till sig och som i kombination med fysisk träning ökar resultaten av rehabilitering. Mental träning är en metod som kan användas i både tidig och sen rehabilitering och som kan tränas självständigt i den egna bostaden. Det krävs dock mer forskning för att fastställa riktlinjer och användbara bedömningsinstrument för att mental träning ska kunna användas i rehabiliteringen efter stroke.</p>

<p><strong>Syfte</strong>: Att belysa hur faktorer inom områdena person, miljö och sysselsättning kan påverka delaktigheten hos personer med stroke vid rehabilitering i hemmet. </p><p><strong>Metod: </strong>Genom en litteraturstudie har tio vetenskapliga artiklar av kvalitativa och kvantitativ art analyserats utifrån Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) och <em>Person Environment</em> <em>Occupation Model</em> (PEO).</p><p><strong>Resultat</strong>: Resultatet visade att vårdtagare som rehabiliterats i sin hemmiljö upplever mer delaktig i rehabiliteringen i jämförelse med vårdtagare som har genomgått sin rehabilitering på sjukhus. Betydelsefulla faktorer till den ökade delaktigheten är bland annat att vårdgivare får anpassa sig till vårdtagaren, som därmed får ett ökat medbestämmande. Vårdtagare upplever en trygghet när rehabiliteringen äger rum i hemmet, eftersom det är där de har sina gamla aktivitetsmönster. Vårdgivare får även större möjligheter att identifiera vilka aktiviteter som tidigare varit meningsfulla för vårdtagaren. Minskad delaktighet kopplas i flera studier till informationsbrist hos vårdtagarna angående deras nya livssituation och rehabiliteringsinsatser. The Canadian Occupational Performance Measure (COPM) är en klientcentrerad modell som visat stor användbarhet i att få vårdtagare delaktiga i rehabiliteringsprocessen, och då inte minst när det gäller information till vårdtagaren. Litteraturen visade även att det finns brister i samhällsresurser för att personer som drabbats av stroke ska uppleva delaktighet.                                                                         </p><p><strong>Slutsats: </strong>För att kunna göra en person delaktig vid rehabilitering i hemmet krävs det att åtgärderna utformas och genomförs i samråd med vårdtagaren. Vårdtagaren ska också få individuellt anpassad information om rehabiliteringsinsatser och förvärvat hälsotillstånd. Ett sätt att främja för vårdtagares optimala delaktighet är att ta hjälp av bedömningsinstrumentet COPM i rehabiliteringsprocessen. Ett bra stöd från samhället är en förutsättning för att bidra till delaktighet hos personer som drabbats av stroke.</p>

<p>Syftet med denna undersökning var att göra en jämförelse mellan länssjukhus och länsdelssjukhus i Sverige avseende på vilket sätt arbetsterapeuter bedömer kognitiv förmåga hos personer som rehabiliteras till följd av stroke.</p><p>Metoden som användes för att ta reda på detta var en kvantitativ enkätundersökning, där 53 arbetsterapeuter runtom i Sverige deltog.</p><p>Resultatet visade att ostrukturerad bedömning användes oftare än strukturerad bedömning på både länssjukhus och länsdelssjukhus. Det fanns en tendens att arbetsterapeuter på länsdelssjukhus använde strukturerad bedömning i högre utsträckning och ostrukturerad bedömning i lägre utsträckning än de arbetsterapeuter som arbetade på länssjukhus. För båda sjukhustyperna gäller att flertalet utförde ostrukturerade bedömningar flera gånger under behandlingstiden, samt att över hälften utförde strukturerade bedömningar flera gånger under behandlingstiden. Flertalet av arbetsterapeuterna både på länssjukhus och på länsdelssjukhus tyckte att resultatet av deras bedömningar var antingen mycket användbart eller ganska användbart som stöd i behandlingsplanering, uppföljning och överrapportering. Vid samtliga bedömningssätt hittades samband mellan hur ofta arbetsterapeuterna använde det sättet och hur användbart resultat de ansåg att de fick av detta. Oavsett sjukhustyp var det 2/3 av arbetsterapeuterna som svarade att de var helt nöjda med sina möjligheter till att utföra en bedömning som leder till ett användbart resultat. Övriga svarade att de bara delvis var nöjda med sina möjligheter. Bland faktorerna som de ansåg skulle kunna förbättra deras möjligheter var ”tid” den vanligaste.</p><p>Slutsatsen är att det endast finns små skillnader mellan länssjukhus och länsdelssjukhus avseende arbetsterapeuters bedömningar av kognitiv förmåga.</p>

<p>Syftet med denna studie var att utvärdera CI-terapi för strokedrabbade. Metoden som användes var att analysera redan insamlad data från journaler. Bedömningsinstrumenten som användes i studien var självskattningsinstrumentet UE/MAL, handfunktionstestet GAT samt den klientcentrerade intervjun COPM. Undersökningsgruppen bestod av 23 personer. Data behandlades med statistiska metoder.</p>

<p> </p><p>Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeutiska insatser för patienter i den akuta fasen efter stroke. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie med deskriptiv ansats där 12 vetenskapliga studier stod till grund för resultatet. Resultatet visade att de arbetsterapeutiska insatserna för patienter i akut fas efter stroke består av bedömning, träning och mobilisering. Bedömning sker mestadels inom funktionsdomänen men ibland även inom aktivitetsdomänen. Det framkommer att interventionerna består av arm-/handfunktionsträning, aktivitetsträning samt att tidig mobilisering praktiseras. Det är inte alltid tydligt vilka interventions- eller bedömningsområden arbetsterapeuten ansvarar för. Ofta talar man om hela teamets insatser och terapeutiska insatser var för sig eller tillsammans med sjukgymnast. Tydligt är att det handlar om tidiga insatser så snart som möjligt efter sjukdomen oavsett profession. Indelning av olika faser vid stroke samt vad arbetsterapin består av är sällan tydligt beskrivet i studierna. Uttryck som arbetsterapi, standardiserad behandling samt traditionell arbetsterapi omnämns utan att tydligt och enkelt klargöra vad detta innebär.</p><p>Slutsatsen författarna drar av denna studie är att det i granskad vetenskaplig litteratur saknas enhetliga beskrivningar av arbetsterapeutiska insatser i den akuta fasen efter stroke.</p><p> </p>

<p>Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Stroke är en allvarlig sjukdom som kan ge upphov till många olika funktionsnedsättningar som påverkar människans vardagliga liv. Sveriges befolkning blir idag allt äldre vilket innebär att risken att drabbas av stroke ökar. Kortare vårdtider på sjukhus leder till att en stor del av rehabiliteringsinsatserna kommer att ske av ett multidisciplinärt rehabiliteringsteam i klientens hem. En kvalitativ metod med deskriptiv ansats har använts där datainsamlingen skett genom intervjuer med sex arbetsterapeuter inom landstinget i Dalarna och Örebro. Som analysmetod har kvalitativ innehållsanalys använts där fem kategorier utvecklades: <em>Vårdkedjan före och efter hemrehabilitering - ingen garanti för stöd vid kognitiva svårigheter, Hemrehabilitering - en fråga om problemupptäckt, målsättning och integritet, Tid, prioritering, kreativitet och kompensation – ett måste vid interventioner, Samverkan med andra professioner - en förutsättning för bra hemrehabilitering och Anhöriga har betydelse på många sätt.</em> Studiens resultat visar att arbetsterapeuterna såg många fördelar med rehabilitering i hemmiljö för personer som drabbats av kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke. Ett professionellt förhållningssätt krävdes dock med tanke på behovet av samverkan med klient, anhöriga och andra yrkesprofessioner, samt den risk som förelåg för intrång i klientens och familjens privatliv. Arbetsterapeuternas interventioner var till största delen av kompensatorisk art och betydelsen av en stimulerande miljö lyftes fram, liksom ett livslångt rehabiliteringsbehov hos klienterna. Arbetsterapeuternas långa erfarenhet gjorde att många aspekter framkom i studien, men ytterligare forskning om hemrehabilitering för personer med kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke behövs för att öka kunskapen om erfarenheter av hemrehabilitering ur olika perspektiv.</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Stroke är världens andra ledande dödsorsak och kan leda till fysiska och psykiska funktionsnedsättningar vilka påverkar patienternas livskvalitet.  <strong>Syfte:</strong> Syftet var att belysa patienters upplevelser av livskvalitet i rehabiliteringsfasen efter stroke. <strong>Metod:</strong> En allmän litteraturstudie baserad på tolv analyserade vetenskapliga artiklar. <strong>Resultat:</strong> Fyra kategorier framkom; <em>upplevelser av att ha ”drabbats” av stroke </em>innebar att livet förändrades och livskvaliteten påverkades<em>, upplevelser av att ha förlorat kontrollen över kroppen </em>där kroppen kändes främmande och kändes skild från själen.<em> Upplevelser i det dagliga livet</em> innebar att patienterna efter stroke omvärderade sina liv och uppskattade livet mer, samt <em>upplevelser relaterade till sociala relationer,</em> vilka förändrades på ett sätt som kunde vara både positivt och negativt för patienternas livskvalitet<em>.</em><strong> Slutsats:</strong> Att insjukna i stroke påverkade patientens livskvalitet på olika sätt. Livskvalitet upplevs individuellt men sjukvårdpersonal kan hjälpa patienten att sträva efter att förbättra sin livskvalitet genom att ge stöd i att finna mening, hopp, identitetskänsla och gemenskap.</p>

According to the American Heart Association about 795,000 people suffer a stroke each year. Of those strokes almost 140,000 are fatal; this makes Stroke the third leading cause of death in the United States behind coronary heart disease and cancer. Hemorrhagic strokes are caused when an artery in the brain ruptures, such as a ruptured aneurysm. One possible treatment for cerebral aneurysm is a porous tubular structure, similar to a stent, called a flow diverter. A flow diverter can be placed across the neck of a cerebral aneurysm to induce the cessation of flow and initiate the formation of an intra-aneurysmal thrombosis. This excludes the aneurysm from the parent artery and returns the flow of blood to normal. The process of flow diversion alone has been shown to take months to fully exclude the aneurysm. It is possible however with an adjuvant therapy called photothrombosis to accelerate this process so that the aneurysm is excluded within minutes. Previous flow diverting devices have been analyzed to determine optimal characteristics, such as braiding angle and wire diameter. From this information a new optimized device was designed and is now in the process of being tested. In order to evaluate the effect of the device, a model must be created. One such model is the rabbit elastase induced aneurysm, which was characterized so that elastomer models could be created for in vitro studies. Particle Image Velocimetry (PIV) is a method of analysis that utilizes very small glass spheres (between 8 mu m and 12 mu m in diameter) to determine the velocity vectors of fluid flow in an in vitro model. These velocities can be used to calculate hydrodynamic circulation and kinetic energy inside an elastomer model of the elastase induced aneurysm. By comparing these values inside the aneurysm with values for previously developed diverters and a control without a diverter, it can be shown that despite changes in the braiding angle and individual wire thickness that the behavior of the devices is not significantly different (P > 0.05). Flow diversion is also being used in concert with photothrombosis. A flow diverter is used to exclude the neck remnant from the parent vessel and to provide a scaffold for the remodeling of the neck. This combination of techniques allows for very fast and near complete occlusion of the aneurysm thereby excluding the aneurysm from the parent vessel and eliminating the risk of a rupture.