acase@tulane.edu / This essay seeks a more robust understanding of the ways in which domestic Islamic radicalization is presented and discussed in the French public sphere. It illuminates the ways in which the print media across the political spectrum has taken a historical amnesic approach to representing the causes and origins of domestic radicalization, neglecting to convey the significant postcolonial and neocolonial dimensions, and instead employing a selective and misrepresentative discourse that over-simplifies the crucial dynamics of the issue. In doing so, it not only explores the communicative frameworks of a phenomenon that in recent years has come to the forefront of national security issues, but also comments on the larger socio-political trends that have led to such a unified approach to emerge across the political spectrum of France’s otherwise pluralistic press landscape. Analyzing the period between 1995 and the present day, this essay draws from the archives of three major newspapers in France (Le Monde, Le Figaro, and Libération) and focuses on three major incidents of domestic Islamic radicalization to examine the methods by and reasons why newspapers across the political spectrum represent the dynamics and causes of domestic Islamic radicalization in such a formulaic and repetitive nature. / 1 / Charles Tarpey

Terrorism has loomed in the public eye for centuries; however, since 9/11 modern terrorism has attracted a new public dimension. On an international and domestic scope, media and government bodies have identified that the 9/11 terrorist attacks were delivered by the hands of Islamic terrorists, namely Al-Qaeda (U.S. Government, 2002). According to Australian, American and British government official reports and numerous international and domestic media reports, Al-Qaeda publicly claimed responsibility for 9/11 and other terrorist attacks such as the Bali, London and Madrid bombings (Al-Jazeera, 2004: 1-6; Gonzales, 2006:3; National Commission on Terrorist Attacks Upon the United States, 2002: 1-49; ). Furthermore, some domestic and international Muslim communities have responded to 9/11 and other attacks by revealing their support of Al-Qaeda's hatred and violence towards the West (Tarakhil, 2004:1; Ziabi, 2006:5). It was here among these media and governmen t reports that the concept of Jihad emerged as a pivotal religious and political concept that justifies terrorism. As a result, Jihad developed a causal link to terrorism and thus, placed Islam in the forefront of controversy as a religion that creates terrorists. Despite such compelling government and media reports on the association made between Jihad and terrorism, questions as to their link remain prevalent. It would be an ignorant and a deeply unjust assumption to make against Islam, if the public are led to believe that an association truly exists between Jihad and terrorism without credibly assessing the construct and application of both concepts. Therefore, it is the aim of this research to analyze Jihad and terrorism first as singular concepts, and then examine the possible link that Jihad may have with Islamic terrorism. In order to successfully conduct such an enquiry, it is important to compare and contrast both the interpretations of Melbourne's Islamic religious leaders to that of academic literature on Jihad and terrorism.

<p>Denna uppsats är en studie av rapporteringen av terroristattentaten i Madrid 2004, London 2005 och Moskva 2010 i Dagens Nyheter. Genom Van Dijk och Faircloughs diskursanalys har jag analyserat fem artiklar ifrån morgontidningen. Med anledning till fördelningen mellan väst och öst, och bilden som skapats av dessa i media, har jag gjort en studie i ”vi” och ”dem” relaterade perspektiv. Där Madrid och London fått representera det västerländska medan Moskva stått för det österländska. Syftet med analysen har varit att belysa huvuddrag, skillnader, likheter och ideologiska grunder i samtliga artiklar. Min teoretiska grund återfinns i nyhetsvärden och maktrelaterade perspektiv, där jag inriktat mig på ett eurocentrisk samt etnocentriskt tankesystem. För samtliga av mina fem artiklar återfanns det huvudsakliga syftet i att sammanställa och återberätta för de aktuella händelseförloppen. Skillnaderna speglades i framställningen av Spanien och Storbritannien som solida, rationella och förberedda. Medan rapporterna om Ryssland präglades av mörker och dysterhet, där myndigheterna framställdes som vanvettiga och osäkra. Madrid och London sammankopplades ofta till andra europeiska nationer och inte minst den svenska. Gemenskap och solidariska uttryck präglade rapporteringarna om dessa medan den mentala föreställningen om Ryssland som en nation i fjärran öster formade artiklarna och skapade en kulturell och social distansering. De ideologiska förklaringarna återfinns i den allmänna tron om en centraliserad världsbild där den eurocentriska bilden förstorar och förfinar föreställningarna om en tillhörighet inom de västerländska gränserna, som skapar en gruppering vilket främjar distanseringen gränserna emellan. En distansering media är med och reproducerar.</p>

<p>Det ena syftet med uppsatsen var att jämföra de två propositionerna om terrorism från 1973 och 2001 med avseende på de tre frågorna: Vad är terrorism? Vad orsakar terrorism? Hur skall terrorism bekämpas?</p><p>Det andra syftet var att undersöka riksdagsledamöternas reaktioner på de två propositionerna genom att studera de motioner som inlämnats med synpunkter på propositionerna.</p><p>Med utgångspunkt från det första syftet har propositionerna från 1973 och 2001 presenterats. Varje presentation har inletts med historisk bakgrund som har fokuserat på den dåtida situation, som föranlett regeringen att förelägga riksdagen de två propositionerna just åren 1973 och 2001. </p><p>I 1973 års proposition framgår som en självklarhet att svenskar aldrig kunde vara terrorister. Terroristerna var däremot alltid utlänningar som använde Sverige till att utföra terrorhandlingar i, för att därmed väcka uppmärksamhet på problem i sina egna hemländer.</p><p>Sedan har samtliga motioner med anledning av propositionen 1973 presenterats. Där har olika synpunkter på nämnda proposition förts fram. Många av motionärerna har uttryckt misstro mot propositionen med motiveringen att den personliga integriteten och rättssäkerheten för individen skulle hotas om propositionerna skulle antas i sitt ursprungliga skick. Det framfördes också farhågor om att många lagtexter i propositionen var så vagt och oklart formulerade att de öppnade upp för godtycke vid tillämpningen av lagarna.</p><p>Till sist har det slutgiltiga betänkandet om terrorismen presenterats, som i det här fallet inneburit att riksdagen avslagit alla motionsyrkandena om förändring eller totalt förkastande av motionstexterna, vilket alltså inneburit att betänkandet helt och hållet utgörs av propositionens ursprungliga text.</p><p>Därefter har propositionen från 2001 behandlats på samma sätt. Även här kunde konstateras att det kom många invändningar med utgångspunkt från att propositionen hotade den personliga integriteten och rättsäkerheten. Flera riksdagsledamöter uttryckte också farhågor för att lagtexten även i detta fall var för vagt och oklart formulerat. Även när det gällde 2001 års proposition har alla motionsyrkandena avslagits, vilket innebär att också detta betänkande helt består av propositionens ursprungliga text.</p><p>Därmed har det andra syftet med uppsatsen behandlats, nämligen riksdagsledamöternas reaktioner på de två propositionerna.</p><p>I nästa avsnitt under rubrikerna ”Analys 1” och ”Analys 2” har dels de två propositionerna jämförts med varandra med utgångspunkt från de tre frågorna: Vad är terrorismen? Vad orsakar terrorismen? Hur skall terrorismen bekämpas? Och dels har innehållet i de motionerna som inlämnats till respektive proposition studerats. Resultatet av ”Analys 1” och ”Analys 2” finns i avsnittet med slutsatserna (avsnitt 6), som kan betecknas som uppsatsens höjdpunkt.</p>

Denna uppsats är en studie av rapporteringen av terroristattentaten i Madrid 2004, London 2005 och Moskva 2010 i Dagens Nyheter. Genom Van Dijk och Faircloughs diskursanalys har jag analyserat fem artiklar ifrån morgontidningen. Med anledning till fördelningen mellan väst och öst, och bilden som skapats av dessa i media, har jag gjort en studie i ”vi” och ”dem” relaterade perspektiv. Där Madrid och London fått representera det västerländska medan Moskva stått för det österländska. Syftet med analysen har varit att belysa huvuddrag, skillnader, likheter och ideologiska grunder i samtliga artiklar. Min teoretiska grund återfinns i nyhetsvärden och maktrelaterade perspektiv, där jag inriktat mig på ett eurocentrisk samt etnocentriskt tankesystem. För samtliga av mina fem artiklar återfanns det huvudsakliga syftet i att sammanställa och återberätta för de aktuella händelseförloppen. Skillnaderna speglades i framställningen av Spanien och Storbritannien som solida, rationella och förberedda. Medan rapporterna om Ryssland präglades av mörker och dysterhet, där myndigheterna framställdes som vanvettiga och osäkra. Madrid och London sammankopplades ofta till andra europeiska nationer och inte minst den svenska. Gemenskap och solidariska uttryck präglade rapporteringarna om dessa medan den mentala föreställningen om Ryssland som en nation i fjärran öster formade artiklarna och skapade en kulturell och social distansering. De ideologiska förklaringarna återfinns i den allmänna tron om en centraliserad världsbild där den eurocentriska bilden förstorar och förfinar föreställningarna om en tillhörighet inom de västerländska gränserna, som skapar en gruppering vilket främjar distanseringen gränserna emellan. En distansering media är med och reproducerar.

Det ena syftet med uppsatsen var att jämföra de två propositionerna om terrorism från 1973 och 2001 med avseende på de tre frågorna: Vad är terrorism? Vad orsakar terrorism? Hur skall terrorism bekämpas? Det andra syftet var att undersöka riksdagsledamöternas reaktioner på de två propositionerna genom att studera de motioner som inlämnats med synpunkter på propositionerna. Med utgångspunkt från det första syftet har propositionerna från 1973 och 2001 presenterats. Varje presentation har inletts med historisk bakgrund som har fokuserat på den dåtida situation, som föranlett regeringen att förelägga riksdagen de två propositionerna just åren 1973 och 2001.  I 1973 års proposition framgår som en självklarhet att svenskar aldrig kunde vara terrorister. Terroristerna var däremot alltid utlänningar som använde Sverige till att utföra terrorhandlingar i, för att därmed väcka uppmärksamhet på problem i sina egna hemländer. Sedan har samtliga motioner med anledning av propositionen 1973 presenterats. Där har olika synpunkter på nämnda proposition förts fram. Många av motionärerna har uttryckt misstro mot propositionen med motiveringen att den personliga integriteten och rättssäkerheten för individen skulle hotas om propositionerna skulle antas i sitt ursprungliga skick. Det framfördes också farhågor om att många lagtexter i propositionen var så vagt och oklart formulerade att de öppnade upp för godtycke vid tillämpningen av lagarna. Till sist har det slutgiltiga betänkandet om terrorismen presenterats, som i det här fallet inneburit att riksdagen avslagit alla motionsyrkandena om förändring eller totalt förkastande av motionstexterna, vilket alltså inneburit att betänkandet helt och hållet utgörs av propositionens ursprungliga text. Därefter har propositionen från 2001 behandlats på samma sätt. Även här kunde konstateras att det kom många invändningar med utgångspunkt från att propositionen hotade den personliga integriteten och rättsäkerheten. Flera riksdagsledamöter uttryckte också farhågor för att lagtexten även i detta fall var för vagt och oklart formulerat. Även när det gällde 2001 års proposition har alla motionsyrkandena avslagits, vilket innebär att också detta betänkande helt består av propositionens ursprungliga text. Därmed har det andra syftet med uppsatsen behandlats, nämligen riksdagsledamöternas reaktioner på de två propositionerna. I nästa avsnitt under rubrikerna ”Analys 1” och ”Analys 2” har dels de två propositionerna jämförts med varandra med utgångspunkt från de tre frågorna: Vad är terrorismen? Vad orsakar terrorismen? Hur skall terrorismen bekämpas? Och dels har innehållet i de motionerna som inlämnats till respektive proposition studerats. Resultatet av ”Analys 1” och ”Analys 2” finns i avsnittet med slutsatserna (avsnitt 6), som kan betecknas som uppsatsens höjdpunkt.

Electron capture negative ion mass spectroscopy (ECNIMS) has been performed on environmental chemicals and explosives. A trochoidal electron monochromator interfaced to a gas chromatograph and a quadrupole mass spectrometer allows compounds to be studied by this method. The method employed here differs from standard ECNIMS in that no reagent gas is used to moderate electron energies. Several explosives were analyzed using this system, as were chlorinated compounds obtained from the lipid fraction of Arctic trout muscle. A miniaturized version of the system would be advantageous as a portable apparatus for field use. Among the required modifications would be the installation of cylindrical permanent magnets to replace the Helmholtz coils used for generating the magnetic field for the monochromator. Tests suggest that the trochoidal electron monochromator component of the system can be reduced in volume by a factor of 200 without an appreciable loss of energy resolution. / Graduation date: 1994

This thesis looks at the Indonesian government’s strategy for managing the threat of terrorism between 2001 and 2006. Various socio-political factors such as the importance of Islam in Indonesian society and politics, ongoing democratization and important civil-military reform all contribute to an environment where counterterrorism efforts are both necessary and politically risky. In order to better address the many complexities of the Indonesian case study, this thesis uses a modified securitization theory framework which gives increased weight to the political and social context in which securitization decisions are made. The modified framework disaggregates the decision of an agent to rhetorically securitize an issue from the decisions behind subsequent policy actions, and considers separately the motivations behind each. When applied to the Indonesian case study this modified framework reveals that between 2002 and 2006, President Megawati Soekarnoputri and President Susilo Bambang Yudhoyono managed terrorism by employing a combination of securitizing and criminalizing strategies. It additionally reveals that for each president the non-discursive policy action was not solely result of the success or failure of discursive securitization, but was also dependent on the specific political environment each faced.

No description available.

The end of the Cold-War has seen a change in the global security situation with the emergence of transnational non-state security threats. Developing the idea that states disconnected from the process of globalization pose a security threat to the US (Barnett, 2004), I contend that transnational non-state threats to global security thrive in such disconnected societies. I propose the idea of humanitarian preemption whereby preventive humanitarian action is taken under the aegis of the United Nations to alleviate the problem of disconnectedness among states. I explore the issues of UN capacity, state sovereignty and prescribe a blueprint for UN action against terrorism.