During the last years the number of Swedish detective stories which take place in the province outside the big cities has increased enormously. In this study I have analysed the novels by the three authors Viveca Sten, Åsa Larsson and Johan Theorin to investigate the connection between the milieu and the story and in what way it is involved in the crime riddle. They all keep to the formula of the classical detective story but represent different variations within this formula. In spite of the differences in their stories the basic pattern is the same. As their protagonists the authors are emotionally connected to the place in the novels. This connection it strengthen by the authors themselves as well as the publishing companies when introducing them on the market. The protagonists have lived elsewhere and are getting back into the place. They return to houses where an older generation has lived, take over the furniture and the tools. The history of the place and the living there in old days are referred to in separate parts or by an elderly person who has lived in the place all the time and know everything about it. How people lived long ago is also often told in backlashes which in the end are connected to the murder in which the protagonist is engaged. The motives of the crimes are timeless in these novels. The three authors describe a nostalgic longing back to the place as it once was. It is a sort of new romanticism in a timeless world.

Syftet med denna uppsats är att undersöka intertextuella samband gällande de ambivalenta föreställningar om korpen, som förknippad med, exempelvis döden och vishet, som återfinns i folklore och korpar i Nidstången, Draugen (Larsson & Korsell 2014; 2018) och Spådomen om Jack (Olczak 2018). Undersökningen utgår från folktro och myter om korpar från fornnordisk och keltisk mytologi samt från den nordamerikanska urbefolkningen. Analysen använder sig av komparativ metod och tar avstamp i det folkloreska. Begreppet avser den känsla av folklore som finns i många populärkulturella produkter och används som ett teoretiskt ramverk. Syftet är att undersöka de fuzzy allusions, diffusa allusioner, som ger läsaren en känsla av äkta folklore. Det handlar om författarnas kreativa användande av folkloristiska inslag från olika traditioner. De folkloreska uttrycken delas in i tre olika kategorier: integrering, porträttering och parodi. Den sistnämnda kan också betecknas som en metakommentar.  Studien visar att korpbröderna Alrik och Viggo i Nidstången och Draugen går i dialog med korpar från keltisk, fornnordisk och nordamerikansk mytologi, Alrik som mäktig magiker, likt Oden, och Viggo som tricksterfigur. De tretton korparna i Spådomen om Jack samtalar med föreställningar om korpen som ond och olyckbådande, som finns i folktro och fornnordisk och keltisk myt. Författarna till böckerna har skapat kreativa blandningar av myter och folktro runt korpen, vilket gör att de hamnar i den folkloreska kategorin integrering, med vissa inslag av parodi. Slutsatsen är att den ambivalens som förekommer i myter och folktro angående korpen också syns i de analyserade böckerna.

Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra med kunskap om hur Norrland och norrlänningar skildras i TV-serien Rebecka Martinsson, samt om Norrland skildras från ett inifrån- eller utifrånperspektiv. Metoden som använts är fallstudie och data har insamlats genom egna observationer med Faircloughs tredimensionella analysmodell som teoretisk ram. Resultatet pekar mot att Norrland och norrlänningar förvisso skildras på ett stereotypt sätt i Rebecka Martinsson, men att det också förekommer en stor mängd nyansering där människormed norrländskt ursprung också tillåts att bryta mot den rådande diskursen. I diskussionssegmentet lyfts blicken och där görs jämförelser med andra populärkulturella verk. I det segmentet diskuteras också studiens styrkor såväl som svagheter, bland annat att det utvalda materialet är relativt litet och att med ett annat urval hade resultatet eventuellt kunnat bli annorlunda. Som förslag till fortsatt forskning ges att göra en undersökning på samma utvalda material, men med annan metod, alternativt använda samma metod och teoretisk ram men välja ut annat eller en större mängd material att analysera.

L’auteure suédoise Åsa Larsson a eu un grand succès en France avec ses polars avec le personnage principal Rebecka Martinsson, contribuant à la compréhension interculturelle entre la France et la Suède pendant les dernières 15 années. La première oeuvre dans la série de Rebecka Martinsson, Solstorm, a été traduite en français pour la première fois en 2006 sous le titre Horreur Boréale, et retraduite en 2020 sous le titre Les nouveaux prophètes. Il y a, grosso modo, deux stratégies de traduction : la traduction imitative (adaptée à la langue traduite) et la traduction fonctionnelle (adaptée à la langue cible). L’hypothèse d’Antoine Berman postule entre autre que les retraductions vont diachroniquement vers un style plus imitatif. Le but de ce mémoire est d’analyser la stratégie de traduction des deux traductions pour vérifier ou rejeter l’hypothèse de Berman. La méthode utilisée était la sélection de 28 extraits du livre Solstorm avec des phénomènes typiquement « suédois » (comme par exemple les jurons, le dialecte et la gastronomie) et l’analyse de leurs traductions respectives. Notre analyse montre qu’une grande majorité des extraits sélectionnés sont traduits d’une façon fonctionnelle, et qu’il n’y a aucune tendance que la deuxième traduction soit traduite d’un style plus imitatif que la première traduction. Donc, l’hypothèse de Berman n’a pas pu être confirmée par cette analyse qui n’a, toutefois, étudié que des extraits de l’oeuvre originale et ses traductions. / Having a major success in France, the Swedish novelist Åsa Larsson has with her crime novels starring Rebecka Martinsson contributed to the intercultural comprehension between Sweden and France over the last 15 years. The first book in the Rebecka Martinsson saga, Solstorm, was translated into French in 2006 under the title Horreur Boréale and retranslated in 2020 under the title Les nouveaux prophètes. There are roughly two possible strategies of translation: foreignization (adaption to the translated language) and domestication (adaption to the target language). The hypothesis of Antione Berman states amongst others that translations move diachronically towards the strategy of foreignization. The aim of this thesis is to analyse the two translations of Solstorm, examining whether the hypothesis of Berman could be confirmed or rejected. The method used was choosing 28 extracts containing typical “Swedish” phenomena (for instance the cursing, the dialect and the Swedish gastronomy) from the original version and analysing their translation, respectively. Our analysis shows that a large majority of extracts are translated in a domesticating style, and no tendency towards an increased use of the foreignizing strategy over time could be observed. The hypothesis of Berman could then not be confirmed through this analysis, but further studies of the original version are needed to confirm the results.