Syftet med denna studie är att undersöka innehållet i ämneslärarutbildningen med inriktning idrott och hälsa på gymnasienivå avseende kroppsideal. Undersökningen syftar till att undersöka hur och i vilken omfattning kroppsideal berörs i ämneslärarutbildningen, hur det kopplas till andra kunskapsområden och på vilket sätt studenterna i framtiden förväntas planera och genomföra undervisning i kroppsideal.Metoden för undersökningen är dels insamling av kvalitativa data genom intervju med 6 lärarstudenter som studerar på ämneslärarprogrammet vid olika lärosäten, dels dokumentanalys av styrdokument. Undersökningen använder sig av läroplansteori som modell för att förklara den genererade empirin.Resultatet visar att kroppsideal är ett kunskapsområde som har förekommit i varierad omfattning vid de olika lärosätena, det visar såväl analys av interjuver som analys av kursplaner. Två övergripande kategorier framträder av intervjuerna; ämneskunskaper och didaktisk kompetens. Det är främst ämneskunskaper som har varit framträdande i utbildningen och flera av deltagarna uttrycker att den didaktiska kompetensen har saknats i utbildningen. Genom analys av utbildningsdokument framgår att kroppsideal kommer till uttryck i tre övergripande kategorier; kroppsideal och syn på kropp, kroppen och identitetsskapande samt genom etiska perspektiv.Vissa slutsatser kan dras genom denna undersökning. Det finns stort tolkningsföreträde hos den enskilde läraren vilket påverkar vilket kunskapsinnehåll som ämnet får. Studenterna upplever att kroppsideal är ett viktigt kunskapsområde och att det hade kunnat ta större plats i utbildningen. Innehållet i utbildningen avseende kroppsideal har varit ämneskunskap i olika former samt till viss del didaktisk kompetens, dock upplever de flesta studenter att undervisning som behandlar hur de kan undervisa i kroppsideal i framtiden har varit begränsad.

Ämneslärarutbildningen idag baseras på proposition 2009/10:89 som bygger på de förändringar som införandet av proposition 1999/2000:135 innebar och syftar till att studenterna under sin verksamhetsförlagda utbildning och utbildning ska utveckla kognitiva, kulturella, kommunikativa, kreativa, kritiska, sociala och didaktiska kompetenser. Under min egen ämneslärarutbildning i samhällskunskap har jag upplevt svårigheter i att skapa delaktighet hos eleverna jag undervisat, då det har funnits en osäkerhet kring mina egna kompetenser och förmågor. Sociala och didaktiska kompetenser antas vara särskilt viktiga för lärares förmåga att skapa delaktighet. Syftet med undersökningen är att undersöka hur fyra lärarstudenter i samhällskunskap upplever och beskriver sin egen utveckling av sociala och didaktiska kompetenser i skapandet av delaktighet i undervisningen. Empirin visar att respondenterna i synnerhet kopplar delaktighet till en relation mellan lärare och elev och till deras sociala kompetens. Resultatet visar också att ämneslärarstudenterna upplever att de utvecklat sociala kompetenser i störst utsträckning och att de saknar didaktiska kompetenser i vissa avseenden. Slutligen visar resultatet att respondenterna upplever att de har goda ämneskunskaper men att de efterfrågar mer verksamhetsförlagd utbildning för att få möjlighet att utveckla sina sociala och didaktiska kompetenser ytterligare. / The teacher education program today has a focus on enriching and develop the student’s different competences, during their practice. My own experience from the teacher education program with a major in civics is a difficulty to form an inclusive classroom due a feeling of missing crucial competences. The purpose with this study has been to establish how four teacher students in civics defines and portrait the term inclusion and their work to form an inclusive classroom during their practice in civics, linked to their own perception of their social and didactic competences. The result shows that the respondents in particular links the term inclusion to the social interaction between the teacher and the pupil and to their social competence. The result shows that the respondents seem to describe themselves to have a good academic and theoretical knowledge, but they are demanding more practice to develop and strengthen their social and didactic competences, something they feel a lacking.

Denna undersökning har utgått från gymnasieelevers sjunkande läsintresse samt skönlitteraturens alltmer ifrågasatta roll inom skolverksamheten. Den påverkan som ämneslärarutbildningen har på gymnasieskolans skönlitterära urval utgör en central del av undersökningens utgångspunkt. För att kunna diskutera problematiken behövde vissa aspekter av litteraturläsning och litteraturundervisning således granskas. Undersökningen hade även som syfte att studera hur det skönlitterära urvalet i ämneslärarutbildningen med inriktning svenska kan förstås i relation till elevers sjunkande läsintresse samt huruvida det existerar en inofficiell kanon i ämneslärarutbildningens skönlitterära urval. Studien har även berört hur värdet av litteratur diskuteras av forskare och auktoriteter. Undersökningen nyttjade en multimetodologisk forskningsansats, som innehöll både en icke-experimentell kvantitativ metod samt en fenomenologisk kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden innebar insamling av skönlitteraturlistor från sex lärosäten som erbjuder ämneslärarutbildning i ämnet svenska. Därefter kategoriserades de skönlitterära verken enligt årtal och titel, samt författarnas namn, kön och ursprung. Den kvalitativa metoden innebar en enkätstudie som riktades till verksamma svensklärare i gymnasiet. Enkäten efterfrågade respondenternas upplevelser och åsikter kring olika aspekter av skönlitteratur inom både ämneslärarutbildningen och gymnasieskolan. Insamlad data analyserades och presenterades utifrån multimetodologiska principer och diskuterades i relation till tidigare forskning, receptionsteori samt genusteori. Analysen av litteraturlistorna indikerade att en inofficiell kanon existerar inom ämneslärarutbildningarna. En majoritet av det skönlitterära urvalet bestod av verk som författats av äldre, västerländska, manliga författare. Resultaten från enkätstudien visade att en majoritet av de verksamma lärarna reproducerar material de kommit i kontakt med inom sin utbildning. Många av de tillfrågade lärarna påpekade också att det material som reproduceras ofta är klassiker, och att detta urval generellt betraktas som positivt. Resultaten diskuterades i relation till den forskning som berör litteraturens värde, Skolverkets styrdokument samt elevers attityder gentemot litteraturläsning. Sammantaget visade undersökningen att klassiker i litteraturundervisningen ofta inte realiserar det värde som den är tänkt att förmedla. Mycket talar för att det skönlitterära urvalet på ämneslärarutbildningarna behöver uppdateras med en mer verksamhetsförankrad litteraturlista som i högre grad relaterar till elevernas repertoarer.

No description available.