Bygg- och fastighetssektorn stod för 22% av Sveriges totala växthusgasutsläpp år 2021 vilket är en ökning med 1,9 % jämfört med föregående år. Det tydliggör behovet av ett mer hållbart byggande för att uppnå Sveriges klimatmål att uppnå noll nettoutsläpp senast år 2045. Det krävs en branschomställning där traditionella byggmetoder byts ut mot mer klimatneutrala arbetsprocesser, något som är utmanande idag. För att möta utmaningar har Bygg- och anläggningsföretagen antagit en färdplan 2045 som presenterar nio åtgärder för byggsektorn för att uppnå klimatneutralitet. Syftet med denna studie är att undersöka tillvägagångssätt och nya arbetsprocesser för en byggentreprenör i enlighet med åtgärderna i Färdplan 2045. För att möjliggöra studien har sex projekt och konsult intervjuats med hjälp av semi-strukturerad intervjuteknik för att få en djupare inblick i projektet. De djupare inblicken kan bidra till en ökad förståelse kring vilka hinder och klimatneutrala åtgärder som en byggentreprenör använder sig av. Resultatet presenteras i tabeller för att skapa en överblick kring återkommande klimateffektiva arbetsprocesser och eventuella hinder som hämmar klimatneutrala byggprojekt i enlighet med Färdplan 2045.Studien har identifierat flera klimatneutrala arbetsprocesser som använts i fallstudierna i olika omfattningar. Anpassning av arbetsprocesser utgör till stor del av beställarkraven och hållbarhetsambitionerna i projektet. Varsamma renoveringar har varit centrala, i synnerhet för kulturminnesmärkta byggnader men även i fallstudier som har höga hållbarhetsambitioner. Mängdningsprocesser har använts för beräkna materialåtgången där ett identifierat hinder är stora säkerhetspåslag som inneburit en suboptimering. Byggvarubedömningen har använts i alla fallstudier som bidragit till en förenklad process att välja material med låg klimatpåverkan. Internt inom byggentreprenörens verksamhet förekommer återbruk internt tillsammans med prefabricering och måttbeställningar för minimering av avfall. Det har genomförts projektering för främja flexibla och demonterbara planlösningar som ökar nyttjandegraden i fastigheten kombinerat med främja framtida återbruk. Det har genomförts omfattande åtgärder för att minimera byggarbetsplatsens klimatpåverkan med hjälp av en intern framtagen mall för resursoptimering. Miljövänlig etablering har genomförts tillsammans med att byggarbetsplatsens hålls elektrifierad och energisnål belysning som är hållbara tillvägagångssätt. Hinder för transportoptimeringar har identifierats med hänsyn till bristande planering och låg prioriteringsgrads om kräver vidare utveckling. Ett återkommande hinder är tids- och resursbrist att arbeta med hållbarhetsfrågor. För att möjliggöra minskad klimatpåverkan i byggprojekt krävs en tidig involvering av byggentreprenören för att skapa enhetliga mål och hållbarhetsambitioner. En tidig integrering bidrar till hållbara processer som sprids genom hela värdekedjan med hjälp av ett tydligt ledarskap och agerande som tar hållbarhet i beaktande.  Hinder har identifierats i form av brist i förståelse och kompetens som berör hållbart byggande. Stora byggnadskomplex byggs idag med korta tidsplaner, något som gör att traditionella byggmetoder används i större utsträckning. Det har bidragit till utvecklingen av byggkompetens hämmats när av traditionella arbetsprocesser används i större utsträckning. För framtida studier rekommenderas att genomföra en identisk studie hos en annan byggentreprenör för att bedöma likheter i arbetsprocesser och hinder som uppstår. Det rekommenderas även att genomföra en identisk studie hos beställare för att framhäva problematik och arbetsprocesser ur ett beställarperspektiv. En likadan studie rekommenderas att genomföras i framtiden hos byggentreprenören för att identifiera nya arbetsprocesser och dess effekter för att bedöma ifall byggentreprenören är i linje med klimatmålen. Det rekommenderas att ta fram standardiserade säkerhetspåslag vid mängdningar för att skapa en balans mellan minskad materialåtgång och undvika produktionsstopp. Slutligen rekommenderas det att undersöka färdplanens nio åtgärder mer ingående. / The Construction- and Real Estate sector was accountable for 22 % of Sweden’s total emissions in 2021, which marks a 1.9 % increase compared to the previous year. This highlights the urgent for a sustainable construction and implement more sustainable building methods to achieve Sweden’s climate goals to achieve net-zero emissions by 2045. To address these challenges, the Construction and Civil Engineering Companies have adopted the Roadmap 2045, which presents nine measures with associated recommendations for achieving climate neutrality in the construction sector.The purpose of this study is to explore new approaches for a construction contractor that is in alignment with the measures outlined in Roadmap 2045. Semi-structured interviews have been held with six project representatives and one external consultant to gain a deeper insight into the climate-neutral measures and obstacles encountered in these projects. These deeper insights can contribute to understanding of climate-neutral measures and obstacles that a construction contractor is facing. The results are presented in tables to provide an overview of climate-efficient methods and obstacles that inhibits climate-neutrality in building projects in line with Roadmap 2045. The study has identified several work methods in various extents that contribute to lower emissions in the building projects. The adaption of work processes is dependent on the client’s sustainability ambitions in the construction project and requirements. Careful renovations have been central, particularly for building that have a high cultural heritage where demolitions are not an option but also in construction projects with high sustainability ambitions. Workprocess have been used to calculate material consumption in the building projects where an identified obstacle is large margins to the calculations which is a sub optimization. Assessments for building materials have been used in the building projects for contributing of an easier process of selecting materials with a low impact on the climate. Reuse of material is common, especially internally withing the contractor’s building projects which minimizes waste where also prefabrication and custom orders also plays a big role. There has been a planning to build demountable and flexible layouts which increase the buildings utilization rate combined with promoting future reuse. Big measurements have been taken to minimize the climate impact at the contractors building site with the help of a template that takes resource optimization into account. Environmentally friendly site has been implemented along with using energy-efficient light and using electrified machinery as sustainable approaches. Transport optimization is an obstacle that have been identified due to poor planning and low priority which requires further development of its working methods. A recurring obstacle is lack of resources and time to work further on the sustainability issues. To be able to reduce climate impact in the construction project, early involvement of the construction contractor is necessary to create the same sustainability ambitions and unified goal. Early integration does contribute to a sustainable approach that spread throughout the value chain with a clear leadership that takes sustainability into account. Obstacles have been identified where a lack of understanding and knowledge that relates to sustainability construction. Large building structures are being built with tight schedules today which promotes traditional construction processes and methods to a greater extent. This is a main reason why development of sustainable competence in constructions is being hindered when traditional processer is used more regularly rather than testing out new sustainable process. For future studies, its recommended to conduct an identical study with another construction contractor to identify similar if the obstacles and work processes are similar. It is also recommended to conduct an identical study with clients to highlight the problem from a client perspective and introducing new sustainable work methods for clients.  A similar study is recommended to conducted in the future at the same construction contractor do identify potential new work methods and processed and identify if the contractor is in line with Sweden climate goals. It is also recommended to develop standardized safety margins for building materials to creating a balance between avoiding production stoppages and reduced material consumption. Lastly, its recommended to examine roadmaps nine measures in more detail.

How does the international climate policy frameworks influence the domestic institutional responses to climate mitigation in emerging economies? And how, in turn, do domestic institutions and politics in emerging economies influence the fate of international climate policy frameworks? The thesis provides answers to these questions by studying domestic engagements with Nationally Appropriate Mitigation Actions in three emerging economies – India, Brazil, and South Africa. The thesis specifically studies how these engagements were influenced by the domestic institutional context provided by national climate policy, norms, and institutional capacity in the three countries. Drawing upon the variations in the engagements with nationally appropriate mitigation actions, made visible by use of the policy cycle as a heuristic device, the thesis informs the implementation of another nascent, yet prevalent, international climate policy framework – Nationally Determined Contributions. The thesis identifies how engagements with nationally appropriate mitigation actions varied in India, Brazil, and South Africa in agenda-setting, policy formulation, decision-making, implementation, and evaluation. In cases where international support is considered crucial for taking mitigation actions, external factors such as lack of clarity on definitional aspects and availability of international support can hamper the prospects of such frameworks at the agenda-setting and policy formulation stages. Efforts to engage with these frameworks under this uncertainty are held back by non-decisions, overriding national climate policy, as well as by uneven inter-ministerial coordination. The thesis argues that successful implementation of upcoming Nationally Determined  Contributions will be influenced by a country’s ability to align them with its national climate policy, localization of the transnational norms, and the extent to which efforts to enhance institutional capacity for  coordinating the implementation of national climate policy are made. In sum, the effective implementation of International Climate Policy Frameworks will be dependent on the willingness of the state to  provide oversight and coordination, and clarity on the availability of international support. / Hur influerar ramverken för internationell klimatpolicy nationella institutionella åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser i framväxande ekonomier? Och hur påverkar, i sin tur, dessa länders nationella institutioner och politik dessa ramverk för internationell klimatpolicy? Denna avhandling studerar nationella engagemang i Nationellt lämpliga utsläppsminskande åtgärder (s.k. NAMAs) i tre framväxande ekonomier – Indien, Brasilien, och Sydafrika. Avhandlingen studerar i synnerhet hur dessa engagemang har påverkats av de tre ländernas nationella klimatpolicy, normer, och institutionella kapacitet. Genom att använda policycykeln som heuristiskt analysverktyg identifierar avhandlingen variationer i hur länderna utvecklat sitt engagemang i NAMAs. Avhandlingen visar att och hur engagemang med nationellt lämpliga utsläppsminskande åtgärder varierar mellan Indien, Brasilien, och Sydafrika vad det gäller fastställande av dagordning, policyformulering, beslutsfattande, implementering, och policyutvärdering. I de fall internationellt stöd anses vara avgörande för att vidta utsläppsminskande åtgärder kan externa faktorer såsom bristande definition av de internationella policyramverken för åtgärder samt tillgänglighet på internationellt stöd försvåra utsikterna för att internationella ramverk tas upp i de nationella dagordnings- och policyformuleringsstadierna. Arbetet med dessa ramverk försvåras även av icke-beslut och ojämn interministeriell koordinering samt om tvingande nationell klimatpolicy inte ligger i linje med de internationella besluten. Avhandlingens slutsatser har betydelse för implementeringen av ett annat framväxande ramverk för internationell klimatpolicy: Nationellt fastställda bidrag (s.k. NDC:er). En framgångsrik implementering av   NDC:er kommer att influeras av en stats förmåga att anpassa dem till nationell klimatpolicy samt transnationella normer, så att dessa överensstämmer eller jämkas med nationella normer, samt den institutionella kapaciteten för att koordinera implementering av nationell klimatpolicy. En effektiv implementering av ramverk för internationell klimatpolicy kommer, sammanfattningsvis, att vara beroende av staters villighet att tillhandahålla tillsyn och koordinering, samt tydlighet vad gäller tillgänglighet till internationellt stöd.

Snus förbjöds inom EU år 1992, men Sverige erhöll ett undantag från förbudet vid anslutning till EU år 1995. Anledningen till snusförbudet var att vissa medlemsstater redan infört förbud mot snus i nationell lagstiftning, vilket skapade en obalans på den inre marknaden. År 2016 lanserades vitt snus, en produkt som liknar snus men saknar tobak. Tobakssnus och vitt snus har sitt ursprung i Sverige. Vitt snus har nyligen förbjudits i flera medlemsstater, som Belgien, Nederländerna och delar av Tyskland. EU har ännu inte tagit ställning till frågan om vitt snus, vilket gör framtiden för vitt snus oviss. Syftet med EU:s tobakspolitik och regleringar är att tobaksvaror inte ska vara tilltalande och attraktiva för unga. EU har som mål att vara en tobaksfri generation år 2040 enligt Europas plan mot cancer. Denna uppsats undersöker om ett nationellt förbud mot vitt snus strider mot den fria rörligheten för varor och hur en framtida reglering kan se ut.  Genom analys av tobaksvaror, tobaksdirektiv, svensk lagstiftning, ställningstagande från medlemsstater, EU:s inre marknad, fri rörlighet av varor och handelshinder har följande slutsatser framkommit. Eftersom Tobaksdirektivet är från 2014 är det möjligt att ett nytt tobaksdirektiv kommer införas inom en snar framtid. I ett nytt tobaksdirektiv borde vitt snus regleras, såvida inte ett separat direktiv skapas för tobaksfria nikotinprodukter. Tobakspolitiken tar alltmer sikte på nikotin, eftersom nikotin är den beroendeframkallande komponenten. Det är möjligt att vitt snus kategoriseras som snus och därmed omfattas av Sveriges undantag från snusförbudet. En sådan kategorisering kan utlösa diskussioner i andra medlemsstater och äventyra det svenska undantaget. Det är viktigt att identifiera varan vitt snus för att avgöra huruvida det kan regleras enligt befintliga regleringar för tobaksvaror eller om vitt snus är en egen vara som saknar regleringar. Vitt snus saknar harmoniseringsåtgärder, vilket ger medlemsstaterna utrymme att fastställa sina egna skyddsnivåer för vitt snus förutsatt att det inte strider mot den fria rörligheten av varor. Ett nationellt förbud mot vitt snus är ett handelshinder, då det begränsar vitt snus och skapar obalans på den inre marknaden. Dock kan ett sådant handelshinder motiveras av folkhälsoskäl enligt artikel 36 FEUF. Slutsatsen är att ett förbud mot vitt snus i nationell lagstiftning inte strider mot den fria rörligheten av varor, förutsatt att det är ett motiverat handelshinder som godkänns av EU. Framöver kan en reglering av vitt snus förväntas. / Snus was banned in the EU in 1992, However, Sweden was granted an exception from the ban in 1995 when Sweden joined the EU. The reason for the ban on snus was that some Member States had already banned snus in their national legislation, creating an imbalance in the internal market. Nicotine pouches, which are similar to snus, were introduced in 2016. The distinction between snus and nicotine pouches is that nicotine pouches do not contain tobacco. Both snus and nicotine pouches are Swedish products. However, nicotine pouches have recently been banned in Member States such as Belgium, the Netherlands and parts of Germany. The EU has not yet taken a position on the issue of nicotine pouches, making their future unpredictable. The aim of the EU's tobacco policy is to prevent tobacco products from being appealing and attractive to young people, with a target of achieving a tobacco-free generation by 2040. The thesis examines whether a national ban on nicotine pouches conflicts with the free movement of goods and what a future regulation might entail.  This thesis analyses the EU regulation of tobacco products and the Swedish legislation, as well as the position taken by Member States on the free movement of goods and trade barriers within the EU's internal market. It is expected that a new tobacco directive will be introduced in the near future, which will likely include regulations for nicotine pouches, unless a separate directive is created for tobacco-free nicotine products. Tobacco policy increasingly focuses on nicotine, as it is the addictive component. Nicotine pouches may be classified as snus due to their similar features, which means that nicotine pouches will be included in Sweden's exemption from the snus ban. It is possible that snus could then trigger discussions in other Member States and thus jeopardise the Swedish exemption. Classifying nicotine pouches as goods may determine whether banning them in national legislation would conflict with the free movement of goods. Nicotine pouches are not subject to harmonization measures. Therefore, Member States have the opportunity to determine their own levels of protection, as long as it does not conflict with the free movement of goods. A ban on nicotine pouches in national law is a barrier to trade under Article 34 TFEU because it restricts the product and creates an imbalance in the internal market. However, a trade barrier can be justified if it is justified on grounds of public health under Article 36 TFEU. Therefore, a national ban on nicotine pouches may be a justified trade barrier. The burden of proof for a justified trade barrier lies with the Member State, after which the EU approves it. The conclusion is that banning nicotine pouches in national legislation does not conflict with the free movement of goods, because a justified trade barrier should be approved by the EU. In the future, we may have to expect a harmonisation measure for the product nicotine pouches. / Le snus a été interdit dans l'UE en 1992. Cependant, la Suède a obtenu une exception à l'interdiction en 1995, lorsque la Suède a rejoint l'UE. La raison de l'interdiction du snus était que certains États membres l'avaient déjà interdit dans leur législation nationale, créant ainsi un déséquilibre au sein du marché intérieur. Les sachets de nicotine, similaires au snus, ont été introduits en 2016. La distinction entre le snus et les sachets de nicotine est que les sachets de nicotine ne contiennent pas de tabac. Les sachets de nicotine ont récemment été interdits dans des États membres comme la Belgique, les Pays-Bas et certaines parties de l'Allemagne. L'UE n'a pas encore pris position sur la question des sachets de nicotine, ce qui rend leur avenir imprévisible. L'objectif de la politique antitabac de l'UE est d'empêcher les produits du tabac d'être attrayants pour les jeunes, avec pour objectif d'atteindre une génération sans tabac d'ici 2040. La thèse examine si une interdiction nationale des sachets de nicotine est en conflit avec la libre circulation des marchandises et ce que pourrait impliquer une future réglementation.  Cette thèse analyse la réglementation de l'UE, la législation suédoise, la position prise par les États membres sur la libre circulation des marchandises et les barrières commerciales au sein du marché intérieur de l'UE. On s'attend à ce qu'une nouvelle directive sur le tabac soit introduite dans un avenir proche, qui comprendra probablement des réglementations sur les sachets de nicotine, à moins qu'une directive distincte ne soit créée pour les produits à base de nicotine sans tabac. La politique antitabac se concentre de plus en plus sur la nicotine, car c'est elle qui crée la dépendance. Les sachets de nicotine peuvent être classés comme snus en raison de leurs caractéristiques similaires et inclus dans l'exemption suédoise de l'interdiction du snus. Il est possible que le snus déclenche alors des discussions dans d'autres États membres et mette ainsi en péril l'exemption suédoise. Classer les sachets de nicotine comme marchandises peut déterminer si leur interdiction dans la législation nationale serait contraire à la libre circulation des marchandises. Les sachets de nicotine ne sont pas soumis aux mesures d'harmonisation au titre de l'article 114 du TFUE. Les États membres ont donc la possibilité de déterminer leurs propres niveaux de protection, pour autant que cela n'entre pas en conflit avec la libre circulation des marchandises. L'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale constitue une barrière commerciale au sens de l'article 34 du TFUE, car elle restreint le produit et crée un déséquilibre sur le marché intérieur. Toutefois, une barrière commerciale peut être justifiée s’il est justifié par des raisons de santé publique au titre de l’article 36 du TFUE. Par conséquent, une interdiction nationale sur les sachets de nicotine pourrait constituer une barrière commerciale justifiée. La charge de la preuve d’une barrière commerciale justifiée incombe à l’État membre, après quoi l’UE l’approuve. La conclusion est que l'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale n'est pas contraire à la libre circulation des marchandises, car une barrière commerciale justifiée devrait être approuvée par l'UE.