Syfte: Syftet med studien var att med accelerometri undersöka hur stillasittande tid skiljer sig mellan individer med olika aktivitetsnivå på ett företag. En vidare målsättning var att undersöka sambandet mellan objektiv och subjektiv mätmetod av fysisk aktivitet och stillasittande tid. Metod: Totalt 86 personer fullföljde sin medverkan, av dessa var 72 kvinnor och 14 män. De fick dels besvara ett frågeformulär om fysisk aktivitet och stillasittande, samt bära en accelerometer under 7 dagar i följd. Frågeformuläret bestod av delar av och hela redan befintliga frågeformulär: den korta versionen av IPAQ, Socialstyrelsen och GIH:s hälsoenkät. Deltagarna delades in i två grupper efter aktivitetsnivå enligt accelerometrimätningen, de som uppnådde rekommendationen för fysisk aktivitet och de som inte gjorde det. Stillasittande tid jämfördes sedan mellan dessa två grupper. Vidare undersöktes samband mellan rapporterad data från frågeformulären och resultat från accelerometrimätningen för samtliga deltagare.  Resultat: Den grupp som nådde upp till rekommendationen hade medianvärdet 10,9 timmar (IQR = 1) totalt stillasittande per dag och den grupp som inte nådde upp till rekommendationen för fysisk aktivitet hade medianvärdet 11,2 timmar (IQR = 2). Ingen signifikant skillnad mellan gruppernas totala tid i stillasittande framkom.   Högst signifikant samband (*), mellan accelerometridata och enkätfrågor, sågs för uppmätt fysisk aktivitet med hög intensitet både för formulären från Socialstyrelsen och IPAQ (r=0,46*-0,48*), för både öppna frågor och de med fasta svarsalternativ. För minst måttligt intensiv fysisk aktivitet var motsvarande samband högst för en av GIH:s hälsoenkätfrågor (0,40*), en fråga med fasta svarsalternativ. Liknande nivå sågs för Socialstyrelsens öppna fråga (0,39*) om totalt antal aktivitetsminuter. Sambanden för stillasittande tid var lägre, där en fråga från GIHs hälsoenkät gav den starkaste signifikanta korrelationen (0,30*) som hade fasta svarsalternativ. IPAQ kort version, som är ett internationellt frågeformulär som ofta används i forskningssammanhang, visade på ett lågt icke signifikant samband mellan accelerometridata och frågan om stillasittande tid (r = 0,20).  Slutsats: Enligt denna undersökning skiljer sig inte stillasittande tid mellan individer som uppfyller rekommendationen för fysisk aktivitet gentemot dem som inte gör det. Man bör utveckla mätningar av och rekommendationer för stillasittande tid, där det är önskvärt med mer forskning inom detta område. Majoriteten av studier på stillasittande är självrapporterad data med frågeformulär, som har visat på brister enligt denna och andra studier.

Disputats, Örebro universitet, 2008. / Findes også på internet. Med litteraturhenvisninger.

Syftet med denna studie var att beskriva fysiskaaktiviteters påverkan på de äldres fysiska och psykiska välbefinnande, vilkaeffekter som har uppnåtts och vilka metoder som har använts vid de uppnåddaeffekterna. Vidare var syftet att beskriva de ingående artiklarnas urvalsmetod.Målgruppen för studien var kvinnor och män som var 65 år eller äldre.Artiklarna söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsykINFO och var publiserademellan 2006 och 2015. Sökordsom användes var physicalactivity, elderly, age65, 65+, well-being, wellbeing, benefits,effects of och exercise. Resultatetbaserades på 12 artiklar. I studien framkommer att fysiskaktivitet generellt har positiva effekter på äldres fysiska och psykiskavälbefinnande. Ur resultatet framkommer att fysisk aktivitetförbättrar äldres välbefinnande. Effekternaär bland annat förbättrade sensoriska funktionen, socialt deltagande och känsla avförbättrade livskvalite. Det även framkommer att fysisk aktivitet förbättrarfunktionsförmågan. De uppnådda effekterna var ökad muskelstyrka,flexibilitet, rörlighet, balans, minskade risk för fallolyckor och minskaderisk för en för tidig död. Metoder som användes föratt uppnå effekterna var aktivitetens form och intensitet.Det råder konsensus bland de inkluderade artiklarna att uppmuntra äldre attutföra mer fysisk aktivitet och även fortsätta med detta i höga åldrar.

Fysisk aktivitet hos äldre är viktig för att förebygga sjukdom samt för att upprätthålla självständighet och en bra livskvalitet. Fysisk aktivitet går att mäta med instrument, såsom accelerometer eller att skatta med skattningsskalor. Syftet med detta arbete var att undersöka om den fysiska aktiviteten är korrelerad med den fysiska funktionsförmågan och om fysisk aktivitet bestämd med accelerometri går att prediktera med skattningsskalor. I studien inkluderades totalt 27 patienter som opererats för höftfraktur. 14 av dessa var kvinnor med medelåldern 80 år (62-94) och 13 var män med medelåldern 82 år (73-94). För att mäta aktiviteten användes accelerometern ActiGraph GT1M. Resultatet visade ett måttligt, förväntat samband mellan uppmätt fysisk funktion och uppmätt fysisk aktivitet. Resultaten talar för att det inte är möjligt att använda skattningsskalor för att få en rättvisande bild av den habituella fysiska aktiviteten hos äldre personer som nyligen opererats för höftfraktur. Det verkar därför vara bättre att mäta den fysiska aktiviteten än att skatta den.

No description available.

Bakgrund: Mental ohälsa är ett växande hälsoproblem i dagens samhälle och framförallt ökar förekomsten av depression och ångest, vilket grundar sig i en stress att ständigt prestera efter samhällets krav. Begreppet hälsa definierades utifrån olika teorier och perspektiv med utgångspunkt i Nordenfelt, Antonovsky och Gadamers skilda teorier om begreppet hälsa, där det förklaras hur fenomenet kan uppnås på individnivå. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur fysisk aktivitet påverkar mental hälsa. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes som resulterade i tre kvalitativa och tio kvantitativa artiklar som belyste fysisk aktivitet i samband med mental hälsa och som därefter kvalitetsgranskades och analyserades. Analysen utmynnade i fem kategorier; Stress, Depressiva symtom och ångest, Välbefinnande, Fysisk aktivitetsgrad och Meningsfullhet. Resultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet i olika grader påverkade den mentala hälsan positivt och all aktivitet var till fördel för välbefinnandet. Då den mentala ohälsan ökar är det av betydelsefull vikt att få kunskap om faktorer som kan hindra denna utveckling. Genom att sjuksköterskan frambringar kunskap och delger information omkring betydelsen av fysisk aktivitet kan den mentala hälsan främjas oberoende på sjukdomstillstånd. Fysisk aktivitet kan användas som ett hälsofrämjande hjälpmedel och i förebyggande av mental ohälsa.

ABSTRACT Thorsson, E. 2015. Hitta ut – Ett svenskt folkhälsoprojekt. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.    Fysisk aktivitet i det svenska samhället spelar en betydande roll för landets folkhälsa. Folkhälsoprojektet Hitta ut drivs lokalt på 14 olika platser i Sverige och utgör således en del av vårt samhälles utbud av aktiviteter riktat mot folkhälsa. Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för vad som är essentiellt för ett lyckat folkhälsoprojekt i Sveriges kommuner. Fokus ligger på att kartlägga vilka framgångsfaktorer och brister som är direkt avgörande för dess utgång och resultat.    För att kunna besvara uppsatsens frågeställningar genomförs en intervjustudie vars resultat diskuteras utifrån Elisabeth VG Janssons och Per E Tillgrens resultat i sin artikel i BMC Public Health gällande hälsopromotion på lokal nivå samt Johan Faskungers, doktor inom fysisk aktivitet & hälsovetenskap vid University of Bristol, utvärdering av hur implementeringen av fysisk aktivitetsfrämjande insatser ser ut i samhället. Uppsatsens resultat visar att närvaron av en eldsjäl är en nödvändighet för en lyckad folkhälsopromotion, både på arrangörsnivå så väl som på kommunal nivå. Vidare är en förankring hos kommunen viktig i förhållande till drift av projektet då det är kommunen som ger ekonomiskt bidrag till projektets arrangörer. Marknadsföring upplevs också ha spelat av avgörande roll för folkhälsoprojektets resultat.

BakgrundFörskolan är med och lägger grunden för barns fysiska livsstil. Verksamheter idag uppfyller inte rekommendationer för hur mycket barn ska röra på sig. Vart femte barn i Sverige är överviktigt. Både förskolans inomhus- och utomhusmiljö har stor betydelse för barns aktivitetsmönster. Trånga inomhuslokaler leder till att de inte får utlopp för sitt rörelsebehov. Barns rörelsebehov stimuleras mest utomhus. Vid utebliven fysisk aktivitet riskerar barn att drabbas av olika välfärdssjukdomar. Forskning visar att det är skillnad mellan flickors och pojkars utövning av fysisk aktivitet i förskolan.SyfteFokus i undersökningen ligger på fysisk aktivitet i förskolan. Ämnet belyses genom att intervjua förskollärare och studien syftar till att ge en bild av barns förutsättningar och möjligheter att utöva fysisk aktivitet i förskolan.MetodStudien är gjord genom kvalitativ metod och redskapet är intervju. Datamaterialet samlades in genom intervjuer av nio förskollärare i tre olika kommuner.ResultatResultatet visar hur viktig fysisk aktivitet är för att barnen ska få en balanserad dag på förskolan. Förutsättningarna för fysisk aktivitet är begränsade. Inomhusmiljön visar på trånga lokaler vilket gör arbetet med rörelse svårt. Utomhusmiljön är den plats där barn har bäst förutsättningar att tillfredsställa sitt rörelsebehov. Något annat som visas i resultatet är att aktivitetsmönstret mellan flickor och pojkar anses som jämställt av en större andel av pedagogerna.

No description available.

Rörelse har alltid varit ett viktigt beteende för människan och det finns vetenskapliga bevis för att fysisk aktivitet främjar hälsa, förebygger sjukdom och förbättrar livskvaliteten. Fysisk aktivitet på recept är en arbetsmetod som kan användas av hälso- och sjukvården för att främja fysisk aktivitet. Metoden riktar sig till personer som behöver öka eller ändra sin livsstil ur hälsosynpunkt och ett stort antal sjukdomstillstånd kan behandlas med träning.