Fysisk aktivitet hos äldre är viktig för att förebygga sjukdom samt för att upprätthålla självständighet och en bra livskvalitet. Fysisk aktivitet går att mäta med instrument, såsom accelerometer eller att skatta med skattningsskalor. Syftet med detta arbete var att undersöka om den fysiska aktiviteten är korrelerad med den fysiska funktionsförmågan och om fysisk aktivitet bestämd med accelerometri går att prediktera med skattningsskalor. I studien inkluderades totalt 27 patienter som opererats för höftfraktur. 14 av dessa var kvinnor med medelåldern 80 år (62-94) och 13 var män med medelåldern 82 år (73-94). För att mäta aktiviteten användes accelerometern ActiGraph GT1M. Resultatet visade ett måttligt, förväntat samband mellan uppmätt fysisk funktion och uppmätt fysisk aktivitet. Resultaten talar för att det inte är möjligt att använda skattningsskalor för att få en rättvisande bild av den habituella fysiska aktiviteten hos äldre personer som nyligen opererats för höftfraktur. Det verkar därför vara bättre att mäta den fysiska aktiviteten än att skatta den.

<p>Fysisk aktivitet hos äldre är viktig för att förebygga sjukdom samt för att upprätthålla självständighet och en bra livskvalitet. Fysisk aktivitet går att mäta med instrument, såsom accelerometer eller att skatta med skattningsskalor. Syftet med detta arbete var att undersöka om den fysiska aktiviteten är korrelerad med den fysiska funktionsförmågan och om fysisk aktivitet bestämd med accelerometri går att prediktera med skattningsskalor. I studien inkluderades totalt 27 patienter som opererats för höftfraktur. 14 av dessa var kvinnor med medelåldern 80 år (62-94) och 13 var män med medelåldern 82 år (73-94). För att mäta aktiviteten användes accelerometern ActiGraph GT1M. Resultatet visade ett måttligt, förväntat samband mellan uppmätt fysisk funktion och uppmätt fysisk aktivitet. Resultaten talar för att det inte är möjligt att använda skattningsskalor för att få en rättvisande bild av den habituella fysiska aktiviteten hos äldre personer som nyligen opererats för höftfraktur. Det verkar därför vara bättre att mäta den fysiska aktiviteten än att skatta den.</p>

Aim To validate the STOPP-8-questionnaire (S8Q), containing items from the SIH-questionnaire, against the criterion method accelerometry to estimate its capacity to assess 8 year old Swedish children’s physical activity (PA). Can it assess children’s physical activity? Can it differentiate the active children from the sedentary? If the answer is yes, how well can it do so?   Method Data was collected during fall and winter the school year of 2008 - 2009 via the project STOPP-8. Out of 676 children at 12 schools in Stockholm area, 155 (boys n=72, girls n=83) provided complete questionnaire data and wore an accelerometer (Actiwatch 4) during 7 consecutive days which provided data for mean and median activity, time spent sedentary, in moderate to vigorous PA and vigorous PA. Criterion for accelerometer data to be used in analysis was to have at least 4 valid days containing a minimum of 10 hours wear-time each recorded between 8 am and 9 pm. A t-test was used to compare characteristics between genders. All questions from SQ8 and derivatives were compared to the accelerometer measures using Spearman’s rank correlation coefficient, ANOVA and Receiver Operating Characteristic analysis (a method for illustrating specificity and sensitivity and finding the most efficient cut-off value for dichotomous characterization).   Results The results showed to be gender dependent to an extent where boy and girl data had to be analyzed separately. In girls the question "How do you get to your friends?" gave r = 0.37 and p = 0.05 when correlated to PA in intensity between 1,5 to 3 METs. Among the boys the question "How do you get to your spare time activities?" showed a correlation of r = - 0.33 and p = 0.05 when set against the percentage of measurement time being sedentary. In cases where S8Q showed the strongest capacity for classification it could correctly identify 75 % of the true physically active children with the cost of misclassifying 60 % of the ones that in reality were sedentary. This is to be considered as low specificity.   Conclusions The S8Q capacity to estimate 8 year old children’s PA is in line with many other established self-report methods and is not a reliable tool for this purpose. Possibly the S8Q can be used to compare larger populations such as communes, cities, countries. Though the proportion of individual misclassification may be large. S8Q showed to correlate weakly with objectively measured PA. / Syfte och frågeställningar Att validera STOPP-8-enkäten (S8Q), som innehåller frågor ur SIH-enkäten, mot kriteriemetoden accelerometri för att pröva dess förmåga att skatta 8-åriga svenska barns fysiska aktivitet (FA). Kan S8Q skatta barns grad av FA? Kan S8Q skilja de aktiva barnen från de stillasittande? Om svaren på dessa frågor blir ja, hur väl gör den det? Metod Data samlades in hösten och vintern skolåret 2008 - 2009 via projektet STOPP-8. Av 676 barn vid 12 skolor i Stockholmsområdet, lämnade 155 (pojkar n = 72, flickor n = 83) ifyllda enkäter samt bar en accelerometer (Actiwatch 4) under 7 dagar i följd. Accelerometern genererade data för medel och median FA, tid stillasittande, i måttlig till intensiv FA och i intensiv FA. Kriterium för att accelerometerdata skulle användas i analysen var åtminstone 4 giltiga dagar där mätaren burits minst 10 timmar per dag mellan klockan 08:00 och 21:00. Ett t-test användes för att jämföra data från pojkar respektive flickor. Alla frågor från enkäten och specialkonstruerade derivat baserade på dem jämfördes med accelerometri med hjälp av Spearmans korrelationskoefficient, ANOVA och Receiver Operating Characteristic analys (en metod för att illustrera sensitivitet och specificitet samt beräkna effektivast gränsvärden). Resultat Resultatet från S8Q visade sig vara beroende av kön i sådan omfattning att pojk- och flickdata behövde analyseras separat. Hos flickor var starkaste korrelaten frågan ”Hur tar du dig till dina kompisar?” som gav r = 0,37 och p = 0,05 när ställd mot andel FA i intensitet mellan 1,5 till 3 METs. Bland pojkarna visade frågan ”Hur tar du dig till dina fritidsaktiviteter?” starkast samband om r = - 0,33 och p = 0,05 när ställd mot andel mättid stillasittande. I de fall där S8Q visade starkast klassificeringskapacitet kunde den korrekt identifiera 75 % av de sant fysiskt aktiva barnen på bekostnad av att 60 % av dem som i själva verket var stillasittande felklassificerades, vilket får anses vara låg specificitet. Slutsats Enkätens förmåga att skatta 8-åriga barns FA är i linje med flera andra etablerade självskattningsmetoder men är inget pålitligt verktyg för detta ändamål. Möjligen kan den användas för att jämföra större populationer såsom kommuner, städer och länder. Dock kan andelen felklassificering på individnivå ändå bli stor. S8Q visade sig ha svagt samband med objektivt uppmätt FA. / STOPP-8

Introduktion Fysisk aktivitet hos barn under fem år är ett område som saknar grundlig forskning. Nyligen har rekommendationer på fysisk aktivitet för denna åldersgrupp publicerats men det finns fortfarande många delar av detta område som inte är studerade.  Syfte Syfte med denna studie var att undersöka om det finns några skillnader i mängden fysisk aktivitet på veckodagar jämfört med helgdagar och även om en skillnad finns mellan pojkar och flickors fysiska aktivitet bland treåriga barn i Västerbotten. Metod Accelerometern (Motion watch 8/MW8) placerades på handleden på de treåriga barn vars föräldrar gett sitt medgivande till ett projekt inom Northpop-kohorten. Barnen (n=15) fick bära accelerometern i 8 dygn. Under dessa dagar antecknade föräldrarna barnens sovtimmar, skärmtid och aktiviteter utomhus och inomhus i en dagbok. Utifrån accelerometrarnas rådata analyserades activity counts med avseende på skillnader i fysisk aktivitet mellan vardagar och helgdagar och mellan pojkar och flickor med Wilcoxon W och Mann-Whitney U test. Resultat  Ingen signifikant skillnad påvisades gällande fysiska aktivitet på veckodagar jämfört med helgdagar (p=0.330) eller mellan pojkar och flickor (p=0.397).   Konklusion I denna studie kunde ingen signifikant skillnad i fysisk aktivitet påvisas mellan helg- och veckodagar eller mellan pojkar och flickor bland treåriga barn i Västerbotten. Det behövs mer forskning för att kartlägga barnens olika intensitetsnivåer, skolans påverkan på den fysiska aktiviteten och skillnader mellan könen.

Objective: The diagnosis of delirium in intensive care unit patients is frequently missed. Key symptoms to identify delirium are motoric alterations, changes in activity level, and delirium-specific movements. This study aimed to explore features collected by a single wrist-worn accelerometer as indicators of delirium. Methods: The study included twenty-two patients in the intensive care unit. The data was collected with the GENEActiv accelerometer device and the activity level was calculated. Differences between the delirious and nondelirious patients were tested. Results: Differences in activity level and rest-activity patterns were noticed between the delirious and non-delirious patients. However, the differences were not found to be significant. Conclusion: Activity patterns revealed differences between delirious and non‐delirious patients. Further study is required to confirm the potential of actigraphy in the early detection of delirium in the intensive care unit. / Mål: Diagnosen delirium hos intensivvårdspatienter missas ofta. Nyckelsymptom för att identifiera delirium är motoriska förändringar, förändringar i aktivitetsnivå och deliriumspecifika rörelser. Denna studie syftade till att utforska funktioner som samlats in av en enskild handledsburen accelerometer som indikatorer på delirium. Metod: Studien omfattade tjugotvå patienter på intensivvårdsavdelningen. Data samlades in med GENEActiv accelerometerenheten och aktivitetsnivån beräknades. Skillnader mellan de delirious och icke-delirious patienterna testades. Resultat: Skillnader i aktivitetsnivå och viloaktivitetsmönster noterades mellan de deliriösa och icke-deliriösa patienterna. Skillnaderna visade sig dock inte vara signifikanta. Slutsats: Aktivitetsmönster avslöjade skillnader mellan deliriösa och ickedelirösa patienter. Ytterligare studier krävs för att bekräfta potentialen för aktigrafi vid tidig upptäckt av delirium på intensivvårdsavdelningen.

<p>Syfte</p><p>Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan motorisk färdighet ochmängd fysisk aktivitet av olika intensiteter hos barn med diagnosen ADHD.</p><p>Frågeställningar</p><p>1. Hur många barn med ADHD har motoriska nedsättningar utifrån Movement ABC?</p><p>2. Hur många barn med ADHD når upp till de Nordiska rekommendationerna för fysiskaktivitet?</p><p>3. Hur ser sambandet mellan motorisk färdighet och fysisk aktivitetsnivå ut hos barn medADHD?</p><p>Metod</p><p>I studien ingick fem pojkar i åldern 9-12 år med diagnosen ADHD. I studien mättes denfysiska aktivitetsgraden med accelerometrar av modellen ActiGraph GT3X somtestpersonerna bar under sju efterföljande dagar. Den motoriska förmågan hos testpersonernamättes med hjälp av de kvantitativa motoriktesterna i Movement ABC. Testerna genomfördesi en lokal på testpersonernas skolor och accelerometrarna samt ett medföljandeinformationsbrev delades ut vid samma tillfälle.</p><p>Resultat</p><p>Av resultaten av motoriktesterna framgår att endast en testperson hade ett resultat som visarpå tillfredsställande motorisk förmåga, tre testpersoner låg i riskzonen för motoriskanedsättningar och en testperson hade uppenbara brister i sin motoriska färdighet. Fyra av de fem testpersonerna uppnådde de Nordiska rekommendationerna om minst 60 minuters fysiskaaktivitet per dag, inkluderad både måttlig till hård aktivitet. Inga signifikanta samband kundeses mellan fysisk aktivitetsnivå och motorisk färdighet.</p><p>Slutsats</p><p>Studien kunde inte finna något samband mellan motorisk färdighet och mängd fysisk aktivitetav olika intensiteter hos barn med diagnosen ADHD. På grund av testgruppens ringa storlekbör man ej betrakta studiens resultat som generaliserbara, studien kan dock ses som enpilotstudie.</p> / <p>Aim</p><p>The purpose of this study was to investigate whether there is a correlation between motorskills and amount of physical activity of various intensities in children diagnosed with ADHD.</p><p>Questions</p><p>1. How many children with ADHD have motor impairments based on Movement ABC?</p><p>2. How many children with ADHD reaches the Nordic recommendations for physicalactivity?</p><p>3. What is the relationship between motor skills and level of physical activity in childrenwith ADHD?</p><p>Method</p><p>The study included five boys aged 9-12 years diagnosed with ADHD. The study is study inwhich the physical activity level was measured using ActiGraph GT3X accelerometers whichtest subjects wore for seven subsequent days. The motor skills of the test subjects were measured using the quantitative motor tests in Movement ABC. The tests were carried out ina room at the test subjects schools and accelerometers, and accompanying instruction were distributed at the same time.</p><p>Results</p><p>The results of motor tests showed that only one person had test results showing satisfactorymotor skills, three test persons were at risk of motor impairments and a test person hadobvious defects in their motor skills. Four of the five test persons achieved the nordicrecommendations for at least 60 minutes of physical activity per day, including both moderateto heavy activity. No significant correlation was seen between physical activity level andmotor skills.</p><p>Conclusions</p><p>The study could not find any correlation between motor skills and amount of physical activityof various intensities in children diagnosed with ADHD. Due to the small test group theresults of the current study should be taken with precaution, but can be regarded as a pilotstudy.</p>

Syfte Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan motorisk färdighet ochmängd fysisk aktivitet av olika intensiteter hos barn med diagnosen ADHD. Frågeställningar 1. Hur många barn med ADHD har motoriska nedsättningar utifrån Movement ABC? 2. Hur många barn med ADHD når upp till de Nordiska rekommendationerna för fysiskaktivitet? 3. Hur ser sambandet mellan motorisk färdighet och fysisk aktivitetsnivå ut hos barn medADHD? Metod I studien ingick fem pojkar i åldern 9-12 år med diagnosen ADHD. I studien mättes denfysiska aktivitetsgraden med accelerometrar av modellen ActiGraph GT3X somtestpersonerna bar under sju efterföljande dagar. Den motoriska förmågan hos testpersonernamättes med hjälp av de kvantitativa motoriktesterna i Movement ABC. Testerna genomfördesi en lokal på testpersonernas skolor och accelerometrarna samt ett medföljandeinformationsbrev delades ut vid samma tillfälle. Resultat Av resultaten av motoriktesterna framgår att endast en testperson hade ett resultat som visarpå tillfredsställande motorisk förmåga, tre testpersoner låg i riskzonen för motoriskanedsättningar och en testperson hade uppenbara brister i sin motoriska färdighet. Fyra av de fem testpersonerna uppnådde de Nordiska rekommendationerna om minst 60 minuters fysiskaaktivitet per dag, inkluderad både måttlig till hård aktivitet. Inga signifikanta samband kundeses mellan fysisk aktivitetsnivå och motorisk färdighet. Slutsats Studien kunde inte finna något samband mellan motorisk färdighet och mängd fysisk aktivitetav olika intensiteter hos barn med diagnosen ADHD. På grund av testgruppens ringa storlekbör man ej betrakta studiens resultat som generaliserbara, studien kan dock ses som enpilotstudie. / Aim The purpose of this study was to investigate whether there is a correlation between motorskills and amount of physical activity of various intensities in children diagnosed with ADHD. Questions 1. How many children with ADHD have motor impairments based on Movement ABC? 2. How many children with ADHD reaches the Nordic recommendations for physicalactivity? 3. What is the relationship between motor skills and level of physical activity in childrenwith ADHD? Method The study included five boys aged 9-12 years diagnosed with ADHD. The study is study inwhich the physical activity level was measured using ActiGraph GT3X accelerometers whichtest subjects wore for seven subsequent days. The motor skills of the test subjects were measured using the quantitative motor tests in Movement ABC. The tests were carried out ina room at the test subjects schools and accelerometers, and accompanying instruction were distributed at the same time. Results The results of motor tests showed that only one person had test results showing satisfactorymotor skills, three test persons were at risk of motor impairments and a test person hadobvious defects in their motor skills. Four of the five test persons achieved the nordicrecommendations for at least 60 minutes of physical activity per day, including both moderateto heavy activity. No significant correlation was seen between physical activity level andmotor skills. Conclusions The study could not find any correlation between motor skills and amount of physical activityof various intensities in children diagnosed with ADHD. Due to the small test group theresults of the current study should be taken with precaution, but can be regarded as a pilotstudy.

Syfte. Syftet med studien var att med accelerometri kartlägga det fysiska aktivitetsmönstret hos äldre vid två separata förtest och i slutet av en tvåmånadersperiod med ledarledd träning två gånger per vecka. En vidare målsättning var att studera överensstämmelsen mellan enkätfrågorna om fysisk aktivitet och stillasittande gentemot uppmätt accelerometer­data. Metod. En grupp 65-91 år (medel 71 år, BMI 25 kg/m2) studerades. Två förtest (F1 &amp; F2) samt ett efter­test (E) utfördes under sista träningsveckan. Totalt ingick 97 individer vid F1 &amp; F2 samt 78 vid E som jämfördes mot resultat vid F2. Resultat. Vid F1 sågs vid accelerometri för minst måttlig fysisk ak­tivitet medelvärdet 42,7 min/d (MVPA/d), men endast 22, 2 min/d för tid i perioder à minst 10 min (Freedson bouts/d). Vid analys av separata dagar kom bara 15% av deltagar­na upp till rekommenderade 5 dgr/v à minst 30 min av sammanhängande 10-min-perioder fysisk aktivitet (med lägst måttlig intensitet). Median för högintensiv aktivitet (VPA) var mycket låg för denna grupp (0,9 min/d). Medel för stillasittande var 10,2 timmar (SED/d) samt 4,3 timmar total tid i minst 20-min-perioder (Sedentary bouts/d). Mellan F1 &amp; F2 sågs ingen signifikant förändring för MVPA/d eller Freedson bouts/d. Däremot fram­kom en ytterst liten sänkning som var signifikant för stillasittande tid (20,0  resp. 13,7 min/d i SED/d resp. Sed bouts/d). Förändring av VPA visade en minimal ökning med 0,4 min/d (sign.). Korrelationen mellan F1 &amp; F2 var 0,86 för MVPA/d, 0,81 för Freedson/d, 0,59 för Vig/d, 0,59 för SED/d samt 0,74 för Sed bouts/d, alla signifikanta. Vid E sågs, gentemot F2, en liten men signifikant ökning av medel för MVPA/d (till 50,6 min/d), men inte för Freedson bouts (20,9 min/d) eller för målet minst 5 dgr/v med 30 min i Freedson bouts/d (12%). Stillasittande sjönk signifikant för E till 9,7 tim/d (SED/d) samt 3,6 tim/d (Sed. bouts/d). VPA ökade minimalt med 0,5 min/d (sign.) till medianvärdet 1,7 min/d. De starkaste signifikanta (*) korrelationerna mellan olika frågor och accelerometri noterades för MVPA/d resp. Freedson bouts/d (som mest 0.53- 0,60*), följt av stillasittande 0,40* resp. 0,39* (i SED/d resp. Sed bouts/d). För VPA noterades inga eller ytterst låga samband, som högst r=0,24* mot frågorna. Slutsats. Värdena för högintensiv aktivitet vid accelerometri visade genomgående förvånansvärt låga nivåer. En orsak kan vara att datoranalysprogrammen för aktivitetsmätarna inte är tillräckligt känsliga såsom de idag är inställda för seniorers högsta intensitetsnivåer. Bäst signifikanta samband gentemot accelerometri sågs för frågor om minst måttligt intensiv fysisk aktivitet. Visst signifikant samband sågs även för en fråga om stillasittande, medan aktivitetsmätarens data stämde vanligtvis inte överens med självskattad data för högintensiv fysisk aktivitet för äldre. Så dessa seniordata är inte helt lika jämfört med tidigare studier på yngre vuxna som vanligtvis visat en högre validitet för frågor med högintensiv jämfört med måttligt intensiv fysisk aktivitet. / Aim. The purpose of the study was to identify that with accelerometry the physical activity patterns of elderly, at two separate pre-test and at the end of a two-month period with instructor-led training twice per week. A further aim was to study the correlation between survey questions about physical activity and sedentary against measured accelerometer data. Method. A group of 65-91 years (mean 71 years, BMI 25 kg/m2) were studied. Two pre-test (F1 &amp; F2) and an aftertest (E) was performed during the last training week. A total of 97 individuals at F1 &amp; F2 and 78 at E compared to F2 were investigated. Results. In F1 was seen for accelerometer data (at least moderate physical activity) mean values 42.7 min/d (MVPA/d), but only 22,2 min/d in time periods of at least 10 minutes (Freedson bouts /d). In the analysis of separate days came only 15% of participants came up to the recom­men­ded 5 days/week with at least 30 minutes of continuous 10-min periods of physical activity (with at least moderate intensity). Vigorous intensity activity (VPA) was very low for this group (0.9 min/d). The average for sedentary time was 10.2 hours (SED/d) and 4.3 hours total time in 20-min periods (Sedentary bouts/d). Between F1 and F2 no significant changes were seen for MVPA/d or Freed­son bouts/d. A tiny reduction, which was significant, was seen for sedentary time (20.0 resp. 13.7 min/d SED/d, resp. Sed bouts/d). Change of VPA showed a minimal increase of 0.4 min/d (s.). The correlation between F1 &amp; F2 was 0.86 for MVPA/d, 0.81 for Freedson/d, 0.59 for Vig/d, 0.59 SED/d and 0.74 for Sed bouts/d, all significant. At E emerged, against F2, a small but significant increase for MVPA/d (to 50.6 min/d), but not for Freedson bouts/d (20.9 min/d) or to target at least 5 days/week with 30 min in Freedson bouts/d (12%). Sedentary fell significantly for E to 9.7 h/d (SED/d) and 3.6 h/d (Sed. bouts/d). VPA increased minimally by 0.5 min/d (s.) to median 1.7 min/d. The strongest significant (*) correlations between different questions and the accelerome­ters was noted for MVPA/d, resp. Freedson bouts/d (at most 0.53-0.60 *), followed by sedentary time 0.40 * resp. 0.39 * (in SED/d resp. Sed bouts/d). VPA showed no or very low correlation (highest r = 0.24 *) to the questions. Conclusion. The values ​​of vigorous activities in accelerometer data consistently showed surprisingly low levels. One reason may be that the computer analysis programs for the activity counters are not sufficiently sensitive as they currently are set for senior´s highest intensity levels. Best significant correlation against the accelerometers was seen for questions about at least moderately intense physical activity. Some significant correlation was also seen for sedentary time, while accelerometer data was generally not consistent with self-reported data for high-intensity physical activity for older people. So these senior data show somewhat different results as compared to previous studies in younger adults who usually present a higher validity of the questions with high-intensity compared with moderate-intensity physical activity.

Introduktion: Ett kostnadseffektivt sätt att kartlägga fysisk aktivitet (FA) är med hjälp av subjektiva mätmetoder som frågeformulär, till exempel socialstyrelsens indikatorfrågor för FA (FASTA). Dessa kan valideras mot objektiva mätinstrument (aktivitetsmätare), till exempel Actigraph GT3X+, men detta har ännu inte gjorts för FASTA-formuläret på den äldre populationen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet och fysisk aktivitet uppmätt med Actigraph GT3X+ hos äldre personer som är friska men inte tränar. Metod: Sjuttio äldre personer (över 65 år) som var friska men inte tränade bar aktivitetsmätare (Actigraph GT3X+) under sin vakna tid i 7–8 dagar. I anknytning till detta fick deltagarna fylla i FASTA-formuläret. Formuläret består av två frågor där mängden vardagsmotion och fysisk träning under en typisk vecka uppskattas. Korrelation mellan uppmätt och uppskattad FA analyserades med hjälp av Spearman’s rho. Resultat: Måttlig korrelation upptäcktes mellan medelintensiv FA och självskattad vardagsmotion (rho=0.545, p&lt;0.05). Övriga resultat nådde inte statistisk signifikans. Under aktivitetsmätningsperioden var deltagarnas uppmätta tid i medeltal 892 ± 63.0 minuter per valid dag och 5.59 ± 0.885 valida dagar per person. Konklusion: Hos äldre personer som är friska men inte tränar sågs måttligt korrelation mellan medelintensiv FA (MFA) uppmätt med Actigraph GT3X+ och FASTA-formulärets fråga om vardagsmotion. Sambandet mellan högintensiv FA (HFA) uppmätt med Actigraph GT3X+ och FASTA-formulärets fråga om fysisk träning var inte statistiskt signifikant. Mer framtida forskning behövs för att utveckla bättre metoder för att validera FASTA-formuläret på den äldre populationen. / The Umeå High-Intensity Training Study