Samarbetet mellan skola och hem är ett ständigt återkommande tema. Diskussionen om hur samverkan ska ske pågår i media, mellan pedagoger och föräldrar.  Syftet med denna studie är att få ökad kunskap om hur lärarna samarbetar med föräldrarna, vilka fördelar samarbetet ger samt vad som kan hindra ett samarbete. För att ta reda på det gjorde jag en fokusgruppintervju med lärarna i årskurs 5 i en skola belägen i en mellanstor ort. Resultatet visar att de intervjuade lärarna arbetar med olika samarbetsformer för att få föräldrarna med i det pedagogiska arbetet kring de egna barnen och kring skolans verksamhet. Enligt lärarna utgör framställningen av pedagogiska planeringar och individuella utvecklingsplaner en mycket viktig del i samarbetet mellan skolan och hemmen. Med hjälp av de två dokumenten genomför lärarna  utvecklingssamtal och föräldramöten. Även skoldagböcker och veckobrev är fungerande verktyg i processen att samarbeta med föräldrarna. Ibland förekommer hembesök. Vid angelägna tillfällen ringer lärarna hem eller  skickar e-mail eller sms - meddelande också. Skolans föräldraförening tillhör ett forum för samverkan mellan skola och hem som sträcker sig över hela skolan. I resultatet kan man se att samarbetet med föräldrarna har många fördelar. Föräldrarnas åsikter om skolans roll och lärarnas arbete präglar barnen. När föräldrarna är intresserade av barnens skolgång och positivt inställda till skolans mål och bestämmelser får barnen bättre självförtroende och större chanser att lyckas i skolan. Dessutom blir undervisnigen mer intressant och upplevelserik tack vare att lärarna använder sig av föräldrarnas erfarenhet och kunskap. Om lärarna genom samarbetet med föräldrarna på ett tidigt skede upptäcker svårigheter hos eleverna har de större möjligheter att hjälpa och stödja dem, sätta i gång de åtgärder som behövs och förebygga vidare problem. Resultatet visar också att det finns faktorer som hindrar denna samverkan mellan skolan och hemmen. Det är många gånger problem med att samarbeta med föräldrarna till barn som har svårigheter med att nå de uppsatta målen. Framför allt gäller det de barn som kommer från familjer med sociala problem. Skolfrånvaron för barnen från sådana familjer brukar vara stor. Kommunikationen mellan skolan och hemmet fungerar då ofta  inte heller. Till hindren räknade lärarna också tidsbrist. En utökad arbetsbörda resulterar ofta, enligt lärarna, i att de utöver de formella mötena ringer eller mailar till föräldrarna bara när det uppstår något problem. Även föräldrarnas negativa attityder till skolan grundade på egna dåliga erfarenheter samt negativa bilder av sina barn tillhör de påpekade hindren mot samarbetet. Nyckelord: Samarbete, föräldrar, barnens lyckade skolgång.

Background: When a parent loses its child life will change drastically and assume other conditions. The loss of a child affects the whole human existence, the grief can be very intense as well as in-depth and find expression both on an emotional, physical, mental and spiritual level. Aim: The aim is to describe parents’ experiences of losing a child to illness. Method: Graneheim and Lundmans manifest content analysis method was used to the method based on qualitative raw material in forms of three Swedish autobiographies. Results: The analysis resulted in three categories "interactions in existential chaos", "the unimaginable has happened" and "to live with the grief". The categories describe different stages in the loss of a child, from the contact with health professionals to fighting their way through and live with the grief following the death of their child. Conclusion: The interaction parent’s get from health professionals have big impact on the experience of losing their child. It is not possible to escape from the grief that manifests when you lose a child, the grief has to be processed during a long time but this is necessary for the ability to get through the grief and to finally get on with life.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka copingstrategier föräldrar använder sig av då deras barn har cancer. Data samlades in via databaserna MedLine (PubMed) och CINAHL. Femton artiklar valdes ut och de valda artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Utifrån valda artiklar framkom sju kategorier. I studiens resultat framkom det att föräldrar till barn med cancer använde sig av olika copingstrategier. Copingstrategierna var socialt stöd, andligt stöd, att få visa känslor som förälder, jämförande tillvägagångssätt, positivt tänkande, undvikande coping och att söka information. Författarnas slutsats av denna litteraturstudie är att det finns många olika copingstrategier som föräldrar kan använda sig av och att anhöriga, i det här fallet föräldrar, måste få en större plats inom sjukvården. Sjuksköterskor behöver också ha kunskap om copingstrategier hos föräldrar till barn med cancer för att i sin tur kunna undervisa föräldrarna i det, så att de skall kunna handskas med situationen.

Syftet med studien är att belysa föräldrars attityder till läxors betydelse för socialt umgänge och barns inlärning. Avsikten är också att ta reda på föräldrars inställning till hur läxor påverkar barns utveckling, vilket syfte skolan har med läxor, samt belysa de orättvisor som kan framträda i samband med läxor. Fyra föräldrar intervjuades och resultatet visar att föräldrarna har en positiv erfarenhet av läxor. Eftersom målet med undersökningen är att få kunskap om människors inställning valdes en kvalitativ intervjuundersökning. I undersökningen framträdde intressanta diskussioner kring huruvida läxor är rättvisa mot eleverna och vilket ansvar skola, föräldrar och elever har i läxläsningen. Slutsatsen är att ett gott samarbete mellan hem och skola är viktig för att kunna möta det enskilda barnet med rätt utmaningar. Barnen lär sig genom läxorna att ta ansvar för sina studier, vilket leder till en utveckling hos individen. Föräldrarna har en stor och betydelsefull roll som stöd och trygghet för barnet vid läxläsningen och anses enligt teoretiker ge barnen goda förutsättningar under inlärningen. Barnens förutsättningar till att få läxhjälp i hemmet kan anses ha en betydande roll för inlärningen och kan i förlängningen leda till orättvisor mellan eleverna. Att läxorna spelar en social roll framträder tydligt i undersökningen. Läxorna ses som en trevlig och mysig stund till samvaro där föräldrarna kan finnas som ett stöd, men också där man kan utbyta kunskap med varandra. Det framkommer i intervjuerna att läxornas syfte sällan, eller aldrig, varit uppe till diskussion mellan skolan och hemmen. Föräldrarna har ingen bestämd bild av läxornas syfte utan antar istället avsikten. Resultatet i undersökningen bör bedömas med försiktighet då urvalet av respondenter är av samma kön och har likvärdig social bakgrund.

Bakgrund: Alla fosteravvikelser kan inte påvisas under graviditeten. Missbildningar kan vara ärftliga, men även miljöfaktorer kan vara orsaken. Fyra procent av alla barn som föds i Sverige har en missbildning. Syfte: Att belysa föräldrars upplevelse av att få ett oväntat besked under graviditeten och att få ett barn med missbildning. Metod: En litteraturstudie med tio kvalitativa och en kvantitativ artikel. Publicerade mellan 2001-2011. Resultat: Föräldrarna var oförberedda på ett oväntat fynd vid ultraljudsundersökningen och diagnosen var viktig. Ställningstagandet om fortsatt graviditet eller avbrytande var svårt. Att få ett missbildat barn framkallade känslor som sorg och besvikelse. Diskussion: Sjuksköterskan skall ha förståelse för kvinnans upplevelser när hon bär på ett foster med omfattande missbildning. Att föda fram ett missbildat barn kan innebära känslomässig påfrestning som även kan påverka familjerelationen. Familjen behöver stöd, kontinuitet och omvårdnad. Slutsats: Sjuksköterskan möter i sitt arbete familjer med avvikande barn och bör ha kunskap om hur familjesituationen påverkas. Ytterligare undersökningar av detta ämne behövs för att stärka perspektivet på missbildning och dess konsekvenser samt för att öka vårdkvalitén för patienterna.

No description available.

Syftet med denna studie var att ta reda på pedagogers och föräldrars uppfattningar om utomhuspedagogik, för- och nackdelar med det samt på vilka sätt det pedagogiska arbetet skiljer sig mellan I Ur- och skur förskolor och förskolor som inte har utomhuspedagogik som inriktning. Vi gjorde en kvalitativ studie där vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med åtta pedagoger och åtta föräldrar från fyra olika förskolor. Resultatet visade att pedagoger och föräldrar har olika uppfattningar om utomhuspedagogik och att det finns ett antal olika för- och nackdelar med utomhuspedagogik enligt dem. Resultatet visade också att det fanns skillnader i det pedagogiska arbetet mellan förskolorna som profilerat sig som I Ur- och skur och de förskolor som inte har denna profilering. En del av resultatet visade även att I Ur- och skur förskolorna skiljer sig med avseende på hur mycket de vistas utomhus.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilken livskvalitet barn och ungdomar med astma och deras föräldrar hade. Till resultatet användes tretton vetenskapliga artiklar publicerade tidigast år 2000. Databaserna Elin, Blackwell Synergy och Ebsco Host användes vid artikelsökningen och en manuell sökning gjordes via www.asthma.se. Sökorden asthma, child, parents, quality of life, experience och coping användes i olika kombinationer. Artikelurvalet gjordes för att passa litteraturstudiens syfte och frågeställningar och det vetenskapliga värdet i artiklarna skattades med hjälp av modifierade granskningsmallar. Resultatet visade att barn och ungdomar med astma hade relativt högt skattad livskvalitet och hade lärt sig att hitta strategier för att hantera sin sjukdom och därmed kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Många av barnen och ungdomar testade gränser för hur mycket kroppen tålde genom påfrestande fysiska aktiviteter. För de ungdomarna som hade lågt skattad livskvalitet kunde orsakerna härledas till dålig kontrollerade astmasymtom eller då omgivningen påverkade barnet negativt. Flickor hade lägre livskvalitet än pojkar i studierna. Föräldrarna till barn och ungdomar med astma var generellt mer påverkade av barnets sjukdom än barnen själva. De fanns vissa skillnader mellan föräldrarna, mödrarna var mer bekymrade och oroade medan fäderna hade ett mer avslappnat förhållande till barnet och sjukdomen.

Syftet med denna studie var att beskriva föräldrars erfarenhet av delaktighet i vården av sitt nyfödda barn på neonatalavdelning samt att beskriva hur sjuksköterskan hade möjlighet att främja föräldrars delaktighet. Metoden som användes var en deskriptiv litteraturstudie där 29 artiklar användes. Litteratursökningen gjordes i databaserna Blackwell Synergy, CINAHL, PubMed och Elin@dalarna. Resultatet har visat på positiva erfarenheter för föräldrar att bli delaktiga genom hud-mot-hudkontakt, amning, kommunikation med sjuksköterskan och genom olika omvårdnadsmodeller. Negativa erfarenheter av delaktighet upplevdes vid separationen när mor och barn inte fick möjlighet att bo tillsammans och att föräldrarna inte fick tillåtelse av personalen att vara med i omvårdnaden av sitt barn. Sjuksköterskan hade stort inflytande på föräldrarnas delaktighet i vården av sitt barn och det var viktigt att låta föräldrarna vara med i den praktiska omvårdnaden för att lättare hitta sin föräldraroll och skapa känslan av att det var deras barn.

Syftet med studien var att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder en sjuksköterska kan utföra för att minska smärta, samt att undersöka vad föräldrarna kan bidra med för att underlätta smärtan hos sitt barn.Metoden som använts är en systematisk litteraturstudie, där 15 artiklar granskades. Det finns många olika omvårdnadsåtgärder för att lindra smärtan hos ett barn, detta kan göras med hjälp av avledning, förberedande information, sensorisk fokusering, kyla, visualisering, andningsteknik, avslappning och emotionellt stöd. Sjuksköterskan kan även hjälpa genom att stötta föräldrarna. Föräldrarna kan hjälpa sina barn genom emotionellt stöd, massage, avledning och lägesändringar. Enligt uppsatsförfattarna finns det enkla sätt för sjuksköterskan att underlätta barns smärta, som inte kräver barnspecialistutbildning från sjuksköterskan. Sjuksköterskan kan t.ex. tala med barnet om något positivt i barnets liv och genom detta avleda barnet från smärtan. Uppsatsförfattarna tror att genom att stödja föräldrarna ges de modet att utföra åtgärder som kan lindra smärtan hos barnen.