No description available.

Bakgrund: Att vara på sjukhus innebär för de flesta föräldrar och barn att vistas i en ny och okänd miljö. Det är viktigt att vårdpersonalen kan stödja föräldrar och barn på ett bra sätt. Idag organiseras sjukvården så att familjemedlemmar inte separeras mer än nödvändigt. Flertalet av de ingrepp som görs på barn är av mindre omfattning och görs därför inom dagkirurgisk verksamhet. Barn sövs ibland även för diagnostiska undersökningar. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars erfarenheter av att få sitt barn sövt i samband med undersökning eller dagkirurgiskt ingrepp. Metod: För att besvara syftet genomfördes en systematisk litteraturstudie. med sökning databaserna CINAHL, Pub Med och Psyc INFO.  Resultat: Det framkommer att föräldrars oro i samband med barnets operation är generellt hög. Föräldrarna upplever det som betryggande att det finns möjligheten att ge sitt barn stöd fysiskt och känslomässigt och de flesta föräldrarna vill vara delaktiga i sitt barns vård. Dock upplever många föräldrar att de fått bristfällig preoperativ information och är rädda att göra misstag på grund av bristande kunskap. Slutsats:Genom att föräldrarna ses som jämnbördiga partners i vården kan allas kompetens tas tillvara. Det är i mötet och dialogen med familjen som sjuksköterskan kan identifiera familjens behov och själv inhämta viktig information. När föräldrarnas informationsbehov tillgodoses skapas förutsättningar för delaktighet i barnets vård vilket leder till minskad oro och ökad trygghet.

Denna studie syftar till att belysa föräldrars erfarenheter, föreställningar och förväntningar på utvecklingssamtalet samt vilket inflytande de anser sig ha över och genom utvecklingssamtalet. För att besvara dessa frågor har jag använt mig av fem stycken kvalitativa intervjuer med föräldrar vilkas erfarenheter kan härledas utifrån ett flertal utvecklingssamtal från flera olika förskolor/dagbarnvårdare. Jag har följande frågeställning: Vad har föräldrar för erfarenhet av utvecklingssamtal i förskolan? Vad har föräldrar för föreställningar och förväntningar på utvecklingssamtal i förskolan? samt Vilket inflytande anser föräldrar att de har över och genom förskolans utvecklingssamtal?     Resultatet pekar på att föräldrars erfarenheter av utvecklingssamtal är beroende av vilken pedagog som genomför samtalet och dennes förhållningssätt och barnsyn. Gällande föräldrars föreställningar och förväntningar kan en samsyn skönjas angående innehållet, funktion och relevans men vissa variationer förekommer, vilket oftast kan härledas till barnets ålder eller till föräldrarnas förkunskaper och erfarenheter. Föräldrarna anser vidare att de har inflytande över samtalet i form av talutrymme och möjlighet att påverka dess innehåll samt att de genom samtalet kan påverka barnets vardag på förskolan.

Bakgrund: Varje år transporteras cirka 2 500 nyfödda barn i Sverige till andra sjukhus på grund av tidig födelse, missbildningar, komplikationer eller för att de kräver en annan vårdnivå. Föräldrarnas upplevelser av transportprocessen kan på längre sikt påverka hela familjens hälsa och välbefinnande. För att kunna ge rätt stöd i samband med neonatala transporter ska sjuksköterskan ha kunskap och förståelse för hur föräldrarna upplever en neonatal transport av sitt barn. Syfte: Att beskriva föräldrarnas upplevelse vid en neonatal transport av barnet. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar analyserades. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: upplevelse av förlust av kontroll, upplevelse av trygghet och upplevelse av delaktighet. Dessa delades in i subkategorierna: oförberedd, påfrestning, rädsla och oro, utlämnad, förtroende, lättnad, närvara vid transport, informerade föräldrar samt ansvar för informationsutbyte. Slutsats: Sjuksköterskans bemötande har betydelse för hur föräldrarna upplever en neonatal transport av barnet. I samband med en neonatal transport är det viktigt att det finns välutvecklade och användarvänliga verktyg som personalen ska använda för att kunna bemöta föräldrarna i deras situation och därmed kunna förbättra deras upplevelser. Kommunikation är nyckeln till att minska negativa upplevelser för föräldrarna vid en neonatal transport.

Denna uppsats behandlar barnperspektivets roll i socialsekreterares arbete med föräldrar med missbruksproblematik. Syftet med studien är att undersöka barnperspektivets roll i socialsekreterares kontakter med missbrukande föräldrar. Datainsamlingen har skett genom åtta kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som arbetar på socialtjänstens beroendeenheter. Därefter har intervjuerna analyserats genom innehållsanalys. Den vetenskapsteori som använts i uppsatsen är konstruktivism och analysen har präglats av såväl ett barndomssociologiskt perspektiv som ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att de intervjuade socialsekreterarna anser att det viktigaste i att tillämpa ett barnperspektiv i deras arbete är att uppmärksamma om det finns barn i den missbrukandes närhet. Däremot är det mycket sällan som socialsekreterare vid beroendeenheten pratar med barn om hur de upplever förälderns missbruk. Slutsatsen av resultatet är att barnen uppmärksammas av socialsekreterarna men deras delaktighet och möjlighet att påverka sin situation är mycket begränsad.

“Kan man säga upp sig från att vara cancermamma?” -         En empirisk studie Bakgrund: Föräldrar till cancersjuka barn upplever ångest, oro, att det möter det okända och tappar kontrollen över sin situation. Det finns hopp hos föräldrar och en strävan att vara optimistisk. Föräldrar försöker återta kontrollen över vardagen och anpassa sig till den nya tillvaron. De får en fysisk och emotionellt krävande roll i omhändertagandet av sitt barn. Skrivandet har fått en central roll i samhället, där bland används bloggar till att berätta sina upplevelser av sjukdom.   Syfte: Att beskriva upplevelsen av att ha ett cancersjukt barn som den framställs i bloggar skrivna av föräldrar.   Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats där fyra bloggar som svarade på syftet valdes ut. En kvalitativ innehållsanalys gjordes och materialet sammanställdes till underkategorier och kategorier.   Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier med sammanlagt elva underkategorier. Föräldrarna beskrev upplevelsen som ljusglimtar trots en krävande vardag, omställning i vardagen, vaksam förälder och att se sitt barn sjukt i cancer.   Konklusion: För att minska bristerna och missförstånden i omvårdnaden krävs god information som ges på ett ändamålsenligt sätt. Mer kunskap och förståelse för föräldrars upplevelse behövs. Bloggar kan användas som ett verktyg i omvårdnaden för att öka kunskap och förståelse hos sjuksköterskor.   Nyckelord: Cancersjukt barn, föräldrar, upplevelse, föräldrabloggar.

Syftet med detta arbete är att studera betydelsen som föräldrarna har haft för sina barns idrottande. Studien riktar in sig på fotbollsspelare och via åtta semistrukturerade intervjuer med spelare på seniornivå har frågor om föräldrarnas inverkan på deras idrottsliga uppväxt besvarats. Intervjuerna gjordes med spelare från två lag, ett dam- och ett herrlag, från samma svenska fotbollsförening. Det insamlade materialet har bearbetats med induktiv kodning för att få fram kategorier till den analys som avslutar arbetet. I presentationen av analysen användes Tony Byrnes teorier om The parental involvement continuum för att dela in föräldrarna i olika fack baserat på deras nivå av delaktighet. Som ytterligare hjälp i teorin men också som ett ramverk för hela studien användes Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv och begreppen regionsbeteende, roll, och fasad. Resultaten av arbetet visade på främst två typer av inverkan: press och stöd. Med undantag för en intervjuperson som märkbart kunde känna press från sin pappa så hade de flesta intervjuade upplevt någon form av nervositet inför sitt fotbollsutövande. En nervositet som ofta kunde spåras tillbaka till föräldrarna. Samtliga intervjuade kände dock ett stöd och hade aldrig stött på motstånd från föräldrarna när det gällde deras fotbollsutövande.

Syftet med studien var att få kunskap om svenskspråkig förskolepersonals uttryckta tankar och erfarenheter av kommunikation och samverkan med föräldrar med andra modersmål. Me-toden som användes för insamling av data var enskilda intervjuer med fem informanter. Mate-rialet har tolkats och analyserats med inspiration av det sociokulturella perspektivet. Förskolepersonalen beskriver olika tillvägagångssätt i samtal med föräldrar som anpassat tal, engelska, kroppsspråk, bilder, film, och genom att konkret visa. Olika översättningsverktyg i lärplattor används men de anses inte tillförlitliga eftersom översättningar inte alltid stämmer. Innehållet i dagliga samtal med föräldrar som saknar eller endast har lite kunskaper i svenska uppges främst handla om enkla praktiska saker runt barnen och verksamheten. I samtal med tolk informerar personalen om verksamheten samt läroplanens innehåll och mål i relation till barnen. Film och foton används också i de tolkade samtalen för att skapa förstå-else enligt personalens beskrivningar. Förskolepersonalen belyser vikten av barns och föräld-rars trygghet i förskolan i relation till samverkan. Trygghet anses uppnås genom att föräldrar görs delaktiga i vad barnen gör i verksamheten. Olika samverkansformer förekommer enligt personalen och utvecklingssamtalet är den form som alla föräldrar deltar i. Sociala samverkansformer som exempelvis drop-in fika och soaré är också uppskattade. Däremot uppges föräldramöten inte locka lika många föräldrar. Samtlig personal uppger att föräldrar är välkomna att vara med i förskolan men föräldrars brist på tid ses som hinder för deltagande. Ett öppet och tillmötesgående förhållningssätt hos personalen möjliggör föräldrars inflytande enligt personalens beskrivningar.

Mödra- och förlossningsvården i Sverige har riktlinjer för hur vården skall bedrivas för att kunna ge god vård inom reproduktiv och sexuell hälsa. De mänskliga rättigheterna betonar alla människors lika värde oavsett sexuell läggning. Trots det kan lesbiska föräldrar uppleva det som utmanande att finna vårdgivare som inte arbetar på ett heteronormativt sätt. Syftet med detta arbete var att belysa lesbiska föräldrars upplevelser av vården i samband med barnafödande och föräldraskap samt barnmorskans stödjande åtgärder för dessa mammor i föräldraskapet. En litteraturöversikt utfördes. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL där artiklar publicerade mellan åren 2000 – 2015 söktes. Författaren klassificerade och utförde kvalitetsbedömning på samtliga kvalitativa och kvantitativa artiklar. Femton vetenskapliga artiklar inkluderades i analysen. Resultatet beskriver lesbiska föräldrars vårdupplevelser. Föräldrarna hade erfarenhet av att känna sig exkluderade, men även positiva vårdupplevelser beskrevs, som att känna sig välkomnad. Flertalet medmammor beskrev upplevelsen av föräldrarollen som "en kamp att definiera sin roll". Genom att inkludera medmammor i övergången till moderskapet kunde vårdpersonal erbjuda ett bättre stöd i föräldrarollen. Barnmorskan kunde genom att bekräfta familjekonstellationen, stötta kvinnorna i föräldraskapet. Slutsatsen av detta arbete visar att lesbiska föräldrar riskerar negativt bemötande i mötet med vården i samband med barnafödande och föräldraskap. Utmaningarna lesbiska föräldrar upplever handlar om att "vara på nåder" hos vårdpersonal, att behöva förklara sig och att känna sårbarhet i patientrollen. På grund av heteronormativ vård och homofobi beskriver lesbiska föräldrar avvisande och exkludering i samspelet med vårdgivaren. Lesbiska föräldrar beskriver också att de möts av välkomnande och inkludering, framförallt inom förlossningsvården. Studiens resultat påvisade att bra stöd och personcentrerad vård kan ha en avgörande roll för att stärka föräldraskapet.

Syfte Att undersöka vilken information unga vuxna med epilepsi samt deras föräldrar har fått och vilka förväntningar de har i samband med överflyttningen mellan barn- och vuxenneurologen.    Metod Tvärsnittsstudie med deskriptiv och jämförande design där en kvantitativ metod användes, specifikt två strukturerade enkäter för att analysera svaren i enkäterna från de två grupperna. Nitton unga vuxna med epilepsi från barnsjukhuset på Akademiska sjukhuset inkluderades samt 19 föräldrar.   Resultat Resultatet visar att unga vuxna med epilepsi, samt deras föräldrar, tycker att det är viktigt att få information om epilepsi. Mer än hälften av unga vuxna med epilepsi tycker sig fått ganska mycket eller tillräckligt med information. Detta gäller även deras föräldrar. Däremot tyckte 63 % av föräldrarna att de behöver mer information jämfört med 26 % av de unga vuxna med epilepsi. Båda grupperna förväntar sig att en epilepsisjuksköterska är med vid nybesöket samt att informationssamtal erbjuds i samband med överflyttningen från barn- till vuxenneurologen.   Slutsats Slutsatsen är att unga vuxna med epilepsi samt deras föräldrar förväntar sig att epilepsisjuksköterska är med vid nybesöket samt att informationssamtal erbjuds i samband med överflyttningen från barn- till vuxenneurologen.