Syftet med studien är att undersöka hur lärare motiverar elever i årskurs nio till lärande i ämnena idrott och hälsa samt textilslöjd på en grundskola i Mellansverige. I studien används metoderna intervjuer och observationer. Totalt intervjuas 20 personer. Två lärare i ämnet idrott och hälsa och två lärare i textilslöjd. Åtta elever i åk 9 intervjuas två gånger, en gång med fokus på idrott och hälsa samt en gång med fokus på textilslöjd. Till studien genomförs också fyra observationer, två stycken i respektive ämne idrott och hälsa samt textilslöjd. I intervjuerna med lärarna framkom att det är väsentligt med en positiv inställning som genomsyrar undervisningen. Lärarna anser också att motivation hos eleverna är drivkraften för ett lärande. Olika strategier används för att öka motivationen till lärande hos eleverna. Betyg och att eleverna får välja fritt mellan olika moment är bidragande faktorer för att få eleverna att prestera och lära enligt lärarna.   Elevernas inställning till ämnena är olika beroende på ämne och lärare men generellt för studien anser samtliga elever att lärarnas försök att väcka intresse hos dem inte är någon avgörande faktor för deras motivation till att prestera.   En viktig slutsats som vi kan dra utifrån diskussionen är att yttre faktorer som betyg och resurser som modern teknik påverkar motivationen till lärandet hos eleverna. Inre faktorer som att lärandet stärker självkänslan och samtidigt driver eleven till lärande för egen vinning skull anses vara något som kommer i andra hand. Resultaten visar att lärarnas sätt att undervisa skapar negativa effekter på elevernas lärande om eleverna får valmöjligheter utan ramar och riktlinjer. Elevernas rädsla för att misslyckas blir större än strävan att lyckas på grund av denna inställning hos lärarna.

I föreliggande undersökning är syftet att studera hur lärare i idrott och hälsa tillämpar det målrelaterade betygssystemet och diskutera hur denna praktik påverkats och påverkas av olika faktorer såsom läroplan, betygssystem och kunskapssyn. I studien riktas intresset både mot tillämpningen av betygsättningspraktiken under tiden för Lpo 94 med tillhörande kursplan för idrott och hälsa och hur den kan komma att påverkas under Lgr 11. I fokus för studien är betyg och bedömningsprinciper för betyget Godkänd på grundskolan, vilket motsvarar betygssteget E i nya Lgr 11. De specifika frågeställningarna rör därför såväl Lpo 94 som Lgr 11 och formuleras enligt följande: Hur kan man förstå att den samsyn som råder kring betyget Godkänd i idrott och hälsa på grundskolan har uppkommit, då denna samsyn inte baseras på kunskapsmål i kursplanen? Vad anser lärare i idrott och hälsa är viktigast med ämnet? Hur kan de nya styrdokumenten i idrott och hälsa komma att påverka undervisning och betygsättningspraktik i idrott och hälsa Vilka uppfattningar finns om den nya betygsskalan hos lärare i idrott och hälsa?   Undersökningens empiri omfattar sex semistrukturerade intervjuer med lärare i idrott och hälsa på grundskolan, som har tolkats utifrån ett hermeneutiskt angreppssätt. Dessutom utgör en enkätstudie som besvarats av 85 lärare kompletterande metod. Med utgångspunkt i Bernstein och Lindes teorier om hur kunskap kan bedömas utifrån olika koder och hur läroplanens intentioner tolkas och omtolkas visar undersökningens resultat att samsynen kring betyget Godkänd kan förklaras med att lärarnas betygsättning i ämnet för bygger på en bedömning av kunskaper utifrån competence code. Det viktigaste med ämnet är att utveckla kunskaper om den fysiska aktivitetens betydelse för hälsa, samt att väcka ett intresse för fysisk aktivitet. Studien visar att båda dessa teman kan bedömas utifrån competence code för betyget Godkänd. Resultatet visar också att lärarna uppfattar det som att de nya styrdokumenten inte kommer att påverka undervisningen och betygsättningspraktiken särskilt mycket. Det som kan komma att förändras är att undervisningen kommer bli mer teoretisk. Lärarna är positiva till att den nya betygsskalan har fler steg, men att de otydliga kunskapskraven och trappstegsprincipen i betygsskalan gör att rättvisa och likvärdighet inte kommer att kunna garanteras. Slutsatsen är att lärarna i idrott och hälsa tillämpar en betygssättningspraktik med utgångspunkt i en konstruktivistisk kunskapssyn för det lägsta betygssteget, vilket innebär att de bedömer och betygsätter dessa elevers lärprocess. Studien ger indikationer på behovet av adekvat och professionell fortbildning, bedömningsexempel för ämnet och en aktiv diskussion om den nya betygsskalans tillämpning både på formuleringsnivå och på transformeringsnivå.

Inkludering är starkt sammankopplat med målet om en likvärdig utbildning. Ändå är inkludering inte helt självklart i dagens skola och ses heller inte sällan som problematiskt att organisera för den enskilde läraren. Syftet med denna studie är att från utsagor av lärare i idrott och hälsa studera mönster i deras attityder till inkludering av elever med fysisk funktionsnedsättning samt se hur dessa påverkar planeringen av undervisningen. Studien är en undersökande studie med kvalitativa intervjuer som metod. Vi har intervjuat åtta lärare i idrott och hälsa verksamma i grund- och gymnasieskolan samt i särskolan. Resultatet från intervjuerna visar att inkludering är ett komplext och svårtolkat begrepp. Det framkommer att attityderna skiljer sig åt och är beroende av flera faktorer. Utbildning, erfarenhet, stöd och resurser är faktorer som visar sig påverka attityderna men de kan inte enskilt ges som förklaring utan påverkar också varandra sinsemellan. Konsekvenserna av lärarens attityder samt elevens funktionsnedsättning visar att inkludering inte alltid ses som lösning för en likvärdig utbildning. Inkludering är en ideologisk övertygelse, som är svår att realisera i praktiken. Fyra av åtta lärare ser inga fördelar med segregerande lösningar, men endast en lärare upplever att det inte finns några hinder för att organisera en inkluderande undervisning. I övrigt framkommer olika kompensatoriska och segregerande lösningar för eleven med funktionsnedsättning och dessa motiveras genom en syn på likvärdig utbildning där läraren inte anser sig kunna tillgodose elevens behov i den gemensamma undervisningen. Gemensamt för samtliga lärare är att de beaktar elevernas rätt till en likvärdig utbildning men alla ser inte hur en fullständigt inkluderande undervisning skulle kunna vara lösningen till detta.

Inkludering är starkt sammankopplat med målet om en likvärdig utbildning. Ändå är inkludering inte helt självklart i dagens skola och ses heller inte sällan som problematiskt att organisera för den enskilde läraren. Syftet med denna studie är att från utsagor av lärare i idrott och hälsa studera mönster i deras attityder till inkludering av elever med fysisk funktionsnedsättning samt se hur dessa påverkar planeringen av undervisningen. Studien är en undersökande studie med kvalitativa intervjuer som metod. Vi har intervjuat åtta lärare i idrott och hälsa verksamma i grund- och gymnasieskolan samt i särskolan. Resultatet från intervjuerna visar att inkludering är ett komplext och svårtolkat begrepp. Det framkommer att attityderna skiljer sig åt och är beroende av flera faktorer. Utbildning, erfarenhet, stöd och resurser är faktorer som visar sig påverka attityderna men de kan inte enskilt ges som förklaring utan påverkar också varandra sinsemellan. Konsekvenserna av lärarens attityder samt elevens funktionsnedsättning visar att inkludering inte alltid ses som lösning för en likvärdig utbildning. Inkludering är en ideologisk övertygelse, som är svår att realisera i praktiken. Fyra av åtta lärare ser inga fördelar med segregerande lösningar, men endast en lärare upplever att det inte finns några hinder för att organisera en inkluderande undervisning. I övrigt framkommer olika kompensatoriska och segregerande lösningar för eleven med funktionsnedsättning och dessa motiveras genom en syn på likvärdig utbildning där läraren inte anser sig kunna tillgodose elevens behov i den gemensamma undervisningen. Gemensamt för samtliga lärare är att de beaktar elevernas rätt till en likvärdig utbildning men alla ser inte hur en fullständigt inkluderande undervisning skulle kunna vara lösningen till detta.

Syfte Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning lärare i idrott och hälsa A arbetar med kursplanens mål: "kunna tillämpa några olika metoder för spänningsreglering och stresshantering" (Skolverket, 2000, s.1) på gymnasiet. Syftet är vidare att undersöka om det är någon skillnad på kvinnliga och manliga arbetssätt när det gäller: "kunna tillämpa några olika metoder för spänningsreglering och stresshantering" (Skolverket, 2000, s.1). Metod Till denna studie har en kvalitativ intervjustudie och en dokumentanalys av läroplanen för de frivilliga skolformerna (1994) samt kursplanen för idrott och hälsa A använts. Intervjustudien utfördes på nio lärare i idrott och hälsa A utspridda på 6 olika gymnasieskolor. Dokumentanalysen sammanfattar relevanta delar till denna studie utifrån läroplanen för de frivilliga skolformerna (1994) samt kursplanen för idrott och hälsa A. Resultat Resultaten visar att det finns betydande skillnader hur olika lärare i idrott och hälsa A utformar sin undervisning inom målet spänningsreglering och stresshantering. Detta visar sig i form av olika undervisningsmetoder, hur mycket tid/plats som ges till målet, hur läraren tolkar kursmålet samt hur läraren bedömer sina elevers kunskaper. Utifrån ett genusperspektiv av de intervjuade lärarna fanns det inget som tyder på att upplägget av undervisningen inom målet spänningsreglering och stresshantering skulle skilja sig åt beroende på lärarens kön. Slutsats Denna studie visar att många lärare har svårt att tolka begreppen spänningsreglering och stresshantering. Detta medför att undervisningens innehåll skiljer sig åt mellan skolor beroende på hur läraren tolkar målet: "Kunna tillämpa några olika metoder för spänningsreglering och stresshantering"(Skolverket, 2000, s. 1). Denna studie kan vara till nytta för att belysa vad spänningsreglering och stresshantering innebär och vilka arbetssätt lärare i idrott och hälsa A kan använda sig av för att nå kursmålet.

I denna studie undersöks orsaker till att vissa elever inte är aktiva i någon föreningsidrott samt hur idrott och hälsa kan få fler elever intresserade och engagerade i föreningsidrotten. Fokus har varit att undersöka de föreningsinaktiva elevernas perspektiv och hur deras motivation i ämnet idrott och hälsa ser ut. Studien utgår från strukturerade intervjuer med tio elever samt en svensk version av Sport motivation scale och Academic motivation scale för att tydliggöra elevernas motivation. Resultatet visar att de elever som inte är aktiva i en idrottsförening har låg motivation till idrott och hälsa. De anledningar som framkommer till att eleverna inte är delaktiga i någon idrottsförening är främst att de inte har något intresse eller har andra intressen. Även tidsbrist och för seriös satsning inom idrottsföreningarna uppges som orsak till att inte delta i en idrottsförening. För att eleverna ska få ett större intresse av att bli aktiva i en idrottsförening framkommer faktorer som ligger hos läraren samt att eleverna vill prova på fler olika aktiviteter. Nyckelord: Idrott och hälsa, Föreningsidrott, Föreningsinaktiv, Motivation

Momentet dans i skolan har förändrats genom åren. Syftet med uppsatsen är att, utifrån elever och lärares perspektiv, undersöka i vilken utsträckning dans förekommer i skolan. Dessutom är syftet att se elever och lärares syn på dans i skolan och på fritiden. Undersökningsgruppen som låg till grund för resultatet var 150 elever i år 9 och sex lärare i idrott och hälsa. Metoderna i studien var enkätundersökning och intervjuundersökning. Resultatet visar att eleverna och lärarna i idrott och hälsa är eniga om vilka danser som förekommer, men har olika åsikter om hur ofta dans finns med i undervisningen. Eleverna och lärarna har tillräckliga kunskaper i dans i skolan, men eleverna anser inte att de kunskaper de får i undervisningen är till någon nytta på fritiden. Lärarna hävdar att deras kunskaper är tillräckliga för att utöva dans på fritiden. Resultatet visar att majoriteten av lärarna bedömer sina elevers kunskaper likvärdigt. Både eleverna och lärarna är positivt inställda till dans i skolan och på fritiden. Studien visar att eleverna upplever att dansundervisningen är rolig och lätt och lärarna anser att det finns stora möjligheter med dans, men det är svårt att få med sig alla eleverna. Sökord: dans, dansundervisning, idrott och hälsa, inställning.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur lärare inom idrott och hälsa ser på likabehandling och hur det arbetas med detta på skolorna. Fem lärare observerades under totalt 20 tillfällen och intervjuades därefter. Resultatet från undersökningen var att pojkar fick flest interaktioner där lärarna tog initiativ. De flesta interaktioner var i form av tillrättavisningar. Även för flickorna var tillrättavisningar den dominerade formen av interaktioner. Lärarna påpekade under intervjuerna att eleverna ska behandlas individuellt och att inga skillnader mellan könen bör göras. En slutsats av arbetet blev att alla, med andra ord lärare, elever och skolan som institution, har ansvar för att likabehandling uppnås. Dessa tre aktörer är beroende av varandra för att arbetet med likabehandling ska fungera, men resultatet från intervjuerna visade även att samspelet mellan lärare-elev och elev-lärare var något extra viktigt för att få en fungerande undervisning.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur elever ser på hälsa i ämnet idrott och hälsa. De frågor som arbetet bygger på är följande: - Hur ser eleverna att hälsa kommer till uttryck i undervisningen i ämnet idrott och hälsa? - Vad skulle eleverna vilja lära sig mer om i undervisningen om hälsa i ämnet idrott och hälsa? - Vad är hälsa, enligt eleverna? Studien är en kvalitativ intervjustudie genomförd på en skola belägen i en av Stockholms förorter. Sex intervjuer har genomförts med elever i åk 9.  Det resultat som framkommit av studien visar att det finns en viss osäkerhet kring vad hälsa i ämnet idrott och hälsa är. Trots att eleverna har haft samma lärare i ämnet under de senaste tre åren så är eleverna oeniga vad gäller vilka moment som inkluderar hälsa i ämnet idrott och hälsa. Det framgick också tydligt att eleverna saknar en förståelse för varför de utför de aktiviteter och moment som de gör. Då eleverna gavs möjligheten att själva föreslå undervisningsform för att lära sig mer om hälsa, föreslog de temadagar, gruppövningar, teoretiska genomgångar samt prov. Den bild som trätt fram är därför en syn på idrott och hälsa som två skilda saker där idrott står för det praktiska och hälsa för det teoretiska. / Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 6-9. Ht 2011

<p>Syftet med denna studie var att få en bild av ett antal elevers uppfattningar om samundervisning och särundervisning i idrott och hälsa.</p><p>Vår huvudfrågeställning var:</p><p>                        * Hur uppfattar nio gymnasieelever samundervisning respektive särundervisning i ämnet idrott och hälsa?</p><p> </p><p>Till denna huvudfrågeställning har vi tre underfrågor:</p><p>                        * Vilka uppfattningar har de kvinnliga eleverna om sam- och särundervisning?</p><p>                        * Vilka uppfattningar har de manliga eleverna om sam- och särundervisning?</p><p>                        * Vilka skillnader och likheter finns mellan de kvinnliga och de manliga elevernas uppfattningar om sam- och särundervisning?</p><p> </p><p>Datainsamlingen skedde genom intervjuer med riktade öppna frågor.</p><p>Resultatet vi nådde var att de elever vi intervjuat i hög grad föredrog samundervisning som huvudsaklig undervisningsform även om de ser fördelar med att ha inslag av särundervisning i ämnet. Den största nackdelen med särundervisning anser de vara förlusten av gemenskap och samarbete mellan könen.</p>