Through the rulings RÅ 2010 ref. 11, HFD 2011 ref. 75 and HFD 2011 not 88 the Swedish Supreme Administrative Court have extended the concept of same or similar activities which can be found in section 57, clause 4 of the Swedish Income Tax Act. Through the ruling the Court has partly clarified the application area of the regulation but question marks still remains. In the statutory text there is no definition of what shall be regarded as same or similar activity and the preparatory work does not give any further direction on how the concept should be interpreted. Ever since the amendment in 1995 the general view has been that activities can be transferred between different companies without affecting the waiting period in the company of origin. This view have changed through the Swedish Supreme Administrative Courts latest ruling which may result in great tax consequences for partners that own so called passive asset management company in order to be able to retrieve capital from the company after five years, taxed as capital gains. The regulation essentially becomes applicable when the entire or part of a business is transferred to another close company and the receiving company’s business activity is within the framework of the transferring company’s business activity or when the companies have a similar connection. It is sufficient that the activity consist of capital management in order for the regulation to be applicable. How the capital is transferred between the companies is not of importance. The capital can be transferred both as bonus allocation and purchase price. The Swedish Supreme Administrative Court has also opened up the possibility to deskill shares through a so called “double insider”. The question has been raised if the double insider will fall within the application area of the Swedish Tax Avoidance Law but the uncertainty still remains. / HFD har genom avgörandena RÅ 2010 ref. 11, HFD 2011 ref. 75 samt HFD 2011 not 88 utvidgat begreppet samma eller likartad verksamhet i 57 kap 4 § 1 st. 1 p. IL. Domstolen har genom avgörandena delvis klargjort bestämmelsens tillämpningsområde men än kvarstår en del frågetecken. Vad som skall avses med ”samma eller likartad verksamhet” har inte definierats i lagtexten och förarbetena ger ingen vidare ledning för hur begreppet skall tolkas. Därav har rättsläget varit oklart. Den allmänna uppfattningen har sedan lagändringen 1995 varit att verksamheten kan flyttas runt mellan bolag utan att det påverkar karenstiden i det ursprungliga bolaget. Genom HFD:s senaste avgöranden har den här uppfattningen kommit att ändras vilket kan medföra stora beskattningskonsekvenser för delägare som innehar så kallade trädabolag i syfte att plocka ut kapitalet efter fem år till en beskattning i inkomstslaget kapital. Bestämmelsen blir i huvudsak tillämplig då hela eller delar av en verksamhet i ett fåmansföretag förs över till ett annat sådant bolag och där verksamheten i det övertagande bolaget ligger inom ramen för den tidigare bedrivna verksamheten. Det är tillräckligt att verksamheten består av kapitalförvaltning för att bestämmelsen skall bli tillämplig. Vidare är det inte av betydelse hur kapitalet förs över mellan bolag, det kan ske både i form av vinstutdelning och i form av köpeskilling. Genom RÅ 2010 ref. 11 har HFD även öppnat upp för möjligheten att avkvalificera aktier genom en så kallad dubbel internare. Frågan har ställts ifall den dubbla internaren kan falla in under tillämpningsområdet för Skatteflyktslagen men än råder osäkerhet i frågan.

År 1991 förändrades läget för Sveriges fåmansföretag i samband med att en ny skattereform infördes. Reformen medförde förmånligare beskattning på utdelning och kapitalvinst för fåmansföretagsägare med kvalificerade aktier. Samtidigt infördes även de så kallade 3:12-reglerna för att förhindra fåmansföretagsägare, med kvalificerade aktier, från att omvandla faktisk arbetsinkomst till kapitalinkomst. I inkomstskattelagens 57 kap 4§ anges förutsättningarna för när en aktie ska anses vara kvalificerad. Enligt denna paragraf anses aktierna i ett fåmansföretag bland annat kvalificerade om ägaren eller någon närstående, under de senaste fem åren, varit verksam i ett annat fåmansföretag som bedriver ”samma eller likartad verksamhet”.  3:12-reglerna har vid ett flertal tillfällen förändrats genom åren och två av de mer väsentliga förändringarna genomfördes år 1995 samt 1996 och berörde begreppet ”samma eller likartad verksamhet”. Efter dessa förändringar var den allmänna uppfattningen att fåmansföretagsreglerna kunde kringgås genom att flytta verksamheten mellan olika bolag i syfte att lägga det överlåtande bolaget vilande i fem år. Detta för att därefter avyttra aktierna till förmånligare beskattning. Under det senaste året har dock detta förfarande blivit allt mer oklart då fem nya förhandsbesked tagit upp frågan om vad som faktiskt räknas som ”samma eller likartad verksamhet”.  Syftet med uppsatsen är att utifrån begreppet ”samma eller likartad verksamhet” undersöka i vilka situationer aktier i fåmansföretag smittas och blir kvalificerade. Detta har undersökts genom jämförelse av begreppets tolkning i äldre och nyare praxis. Studien visar att det troligtvis inte längre är möjligt att flytta verksamheten mellan olika bolag för att kringgå beskattning enligt 3:12-reglerna. Denna nya tolkning innebär att de bolag som tidigare ansetts botade från 3:12-reglerna efter fem år nu verkar inneha kvalificerade aktier även efter att karenstiden löpt ut. Att tolkningen av begreppet ”samma eller likartad verksamhet” förändrats kanske inte är så förvånansvärt då reglernas ursprungliga syfte var att komma åt situationer som bildats för att kringgå fåmansföretagsbeskattningen.

De så kallade 3:12-reglerna tillkom i samband med 1990/91 års skattereform i syfte att reglera beskattningen för ägare av fåmansföretag. Det huvudsakliga syftet med reglerna är att förhindra fåmansföretagare från att ta ut utdelning istället för lön för att få skatteförmåner. Från början infördes stränga stoppregler för att i högsta möjliga grad förhindra inkomstomvandling. De stränga reglerna fick oönskade konsekvenser i form av minskad tillväxt i fåmansföretagen. För att öka företagandet och investeringsviljan blev reglerna med åren mer generösa och denna trend har fortsatt ända fram till införandet av de senaste ändringarna som trädde i kraft den 1 januari 2014. I första delen av uppsatsen visar vi bakgrunden till 3:12-reglerna, reglernas utveckling fram till idag samt redogör för skälen till införandet av reglerna och till de ändringar som gjorts. I analysen utreder vi huruvida lagstiftarens syfte med 3:12-reglerna kommer att uppnås i teorin med hjälp av de senaste ändringarna. Vi kommer fram till att en utformning av reglerna är en mycket komplex uppgift, där svårigheten ligger i en avvägning mellan att både gynna tillväxt i fåmansföretag, samtidigt som reglerna skall motverka inkomstomvandling. Vi kommer fram till att inkomstomvandling inte får förhindras på stor bekostnad av tillväxten. De ändringar som infördes den 1 januari 2014 tror vi skulle kunna resultera i nya sätt att inkomstomvandla samtidigt som tillväxten inte kommer att gynnas. Exempel på alternativa sätt att utforma reglerna finns även med i den analytiska delen av uppsatsen. För att lösa problematiken kring 3:12-reglerna föreslår vi ett enklare system där reglerna endast bör omfatta de mindre fåmansföretagen för att gynna tillväxt i högre mån. / The so-called 3:12-rules were introduced in connection with the tax reform in 1990/91 with the purpose to regulate the taxation for owners of closely held corporations (fåmansföretag). The main purpose of the rules is to prevent owners of closely held corporations from taking out dividend instead of wage to get tax benefits. From the beginning strict rules were introduced to minimize income-shifting. The strict rules resulted in undesirable consequences such as decreased growth in closely held corporations. Over the years, the rules got more generous in order to increase entrepreneurship and this trend has continued until the latest changes were introduced in 1st of January 2014. In the first part of this paper we elaborate on the background of the 3:12-rules and the development of the rules until today. We describe the motives for introducing the rules and the underling motives to the changes. In the analysis we investigate if the motives of 3:12-rules according to the lawmaker will be fulfilled with the help of the recently introduced changes. We conclude that the design of the rules is a complex task, whereas the difficulty lies in the consideration between both to benefit entrepreneurship and at the same time prevent income-shifting. We conclude that income-shifting cannot be prevented at the great expense of growth. We believe that the new changes that, introduced in the 1st of January 2014, could result in new ways to achieve income-shifting and will probably not drive growth. Examples of alternative ways to design the rules are included in our analysis. To solve the problematic situation regarding the 3:12-rules, we recommend a simpler system where the rules only include the smaller closely held corporations and promote growth to a greater extent.

Fåmansföretagare är föremål för en särskild beskattning enligt vilken en kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag (fåmansföretagsaktier) kan komma att beskattas i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst. Med anledning av att en övergångsbestämmelse gällande beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av fåmansföretagsaktier upphör vid årsskiftet 2009/2010 har beskattningen varit omdiskuterad i media under den senaste tiden. Förevarande uppsats syftar till att ge ett bidrag till diskussionen kring beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade fåmansföretagsaktier de lege ferenda. Diskussionen har sin principiella grund i etiken och målsättningar kring förutsägbarhet, likabehandling, materiell lämplighet och hanteringsekonomi har valts som utgångspunkter. Likabehandling och systemkoherens (materiell lämplighet) säkerställs genom att neutralitetsprincipen och andra skatterättsliga principer åtlyds. I uppsatsen görs en jämförelse med beskattningen i inkomstslaget tjänst och för verksamhetsformerna aktiebolag, handelsbolag och enskild firma. I jämförelsen förutsätts referenspunkternas beskattning vara oförändrad de lege ferenda. Utdelning som grundas på fåmansföretagsaktier och kapitalvinst vid avyttring av ej kvalificerade fåmansföretagsaktier fungerar som ytterligare referenspunkter. Ekonomiska aspekter såsom transaktionskostnader beaktas då hanteringsekonomin utgör primär målsättning. Förutsägbarhet utgör en övergripande förutsättning. Grunden till nu gällande beskattning lades redan i samband med 1991 års inkomstskattereform. Beskattningen har därefter genomgått ett antal förändringar, varav den största skedde 2006. Grundkonstruktionen har dock alltid varit att normal kapitalavkastning erhålls och därefter beskattas inkomsten, antingen till hälften eller till fullo, i inkomstslaget tjänst upp till ett förutbestämt takbelopp. Med hänsyn till tidigare nämnda målsättningar anser jag att beskattningen bör förändras de lege ferenda. Enligt min mening bör normallön vara utgångspunkt i beskattningen. Då kravet på uttagen normallön är uppfyllt bör all annan inkomst från fåmansföretaget beskattas i inkomstslaget kapital. Rekommenderad beskattning behandlar, enligt min mening, aktieägare, handelsbolagsdelägare och fåmansföretagare likt. Målsättningarna kring likabehandling och materiell lämplighet tillgodoses därmed. Beskattningen innebär dessutom en enklare masshantering, då färre och mindre komplicerade beräkningar aktualiseras. Detta är fördelaktigt med hänsyn till målsättningarna kring förutsägbarhet och hanteringsekonomi. En beskattning med utgångspunkt i normallön synes således, med hänsyn till uppställda målsättningar, vara den mest lämpliga beskattningen de lege ferenda.

Idag finns i Sverige särskilda beskattningsregler för små och medelstora företag, de så kallade fåmansföretagen. Reglernas syfte är att hindra omvandling av förvärvsinkomst till kapitalinkomst. Reglerna går under benämningen 3:12-reglerna och är placerade i 57 kap. Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229) (IL). 57 kap. innehåller bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar. Syftet med denna framställning är att utreda 3:12-reglerna. Framställningen inriktas särskilt på att analysera och tolka begreppet samma eller likartad verksamhet, som återfinns i 57 kap. 4 § 1 st. 1 p. IL, i förhållande till 3:12-reglernas syfte. 3:12-reglerna har under årens lopp utretts och debatterats. Både den så kallade 3:12 utredningen och rapporten reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet har konstaterat att särskilda regler behövs för att förhindra att förvärvsinkomst omvandlas. Andra anser att reglerna är för hårda eller att reglerna helt enkelt borde slopas. 3:12-reglerna får dock anses nödvändiga för att förhindra att förvärvsinkomst omvandlas. Under beskattningsåret 2006 genomfördes ett antal lättnader i regelverket. I samband med detta togs även den så kallade klyvningsregeln bort. Klyvningsregeln kom dock snart att återinföras, för att gälla fram till 2009 i avvaktan på en ny 3:12-utredning. Vad som sker efter årsskiftet med klyvningsregeln är oklart och förutsebarheten är, som den många gånger varit när det kommer till 3:12-reglerna, obefintlig. Valet att återinföra klyvningsregeln får dock anses vara olyckligt. Att ta upp utdelning till beskattning annorlunda i jämförelse med kapitalvinst på avyttringar är emot likformighetsprincipen. Lagstiftaren borde istället avvaktat en ny utredning. Vid bedömningen huruvida en andel är att anse som kvalificerad kan begreppet samma eller likartad verksamhet, som återfinns i 57 kap. 4 § 1 st. 1 p. IL, få en betydande roll. Regeringsrätten har i ett fåtal fall tolkat begreppet. Rättsläget är dock osäkert angående dess tolkning. Ett kringgående har uppmärksammats avseende dess tillämplighet. Sedan en lagändring som genomfördes år 1995 anses bestämmelsen inte vara tillämplig på det överlåtande företaget vid flytt av verksamhet. Skatterättsnämnden har i början på året avgjort ett flertalet förhandsbesked avseende tolkningen av begreppet. Skatterättsnämnden har ansett att bestämmelsen är tillämplig både på det överlåtande som det förvärvande företaget vid flytt av verksamhet. Förhandsbeskeden hade dock skiljaktiga. I förhandsbeskeden har vidare frågan ställts huruvida bestämmelsen även gäller då ett företag uppdelas på flera företag. I enlighet med 3:12-reglernas syfte bör begreppet samma eller likartad verksamhet vara tillämpligt på både flytt av verksamhet och andra företagsuppdelningar mellan den skattskyldige eller närstående.

The 3:12-provisions are part of a legal system specified for owners of close corporations (companies owned and managed by a small group of businesspeople), for taxation of capi-tal gains and dividend. The reason for special rules for the taxation of these owners is to prevent them from transforming their income, to only be subject of the lower taxation of capital gains, instead of income of service. Since the rules were put in force, they have been subject to several changes. The most recent changes took effect on the 1 January 2006. They involve a higher importance for the rule of salary-based taxation. The rule of salary-based taxation means that compensation paid out to employees may increase the part of a company owner’s income which is taxed at the lower taxation of capital gains. The salary-base is calculated including compensation paid out in cash to employees based within the area of the European Economic Community. When applying the rule several problems in the interpretation arise. Questions concerning whether the part of per diem and allowance for expenses, which are subject to taxation, should be considered compensation paid out in cash, as well as whether board members are to be considered as employees. In addition, it is not certain how to deal with salaries in subsidiaries, which are trading companies, and salaries paid to employees outside of the European Economic Community. / 3:12-reglerna utgör en del av ett skattesystem för beskattning av kapitalvinst och utdelning för fåmansföretagsdelägare. Anledningen till att dessa skall beskattas enligt särskilda regler är att förhindra inkomstomvandling, så att exempelvis tjänsteinkomster inte beskattas som kapitalinkomster, och därmed med en lägre skattesats. Sedan regelverkets tillkomst har flera förändringar skett. De senaste förändringarna trädde i kraft den 1 januari 2006, och innebär bl.a. att löneunderlaget får en ökad betydelse vid be-skattning av fåmansföretagsdelägare. Löneunderlagsregeln innebär att ersättningar utbetal-da till arbetstagare får öka den delen av fåmansföretagsdelägarens inkomster som beskattas som inkomst av kapital, och därför till en lägre skattesats än inkomst av tjänst. I löneunderlaget ingår kontanta ersättningar utbetalda till arbetstagare inom EES-området. Denna bestämmelse innebär flera tolkningssvårigheter vid dess tillämpning. Frågor uppstår om den skattepliktiga delen av kostnadsersättningar och traktamenten skall räknas som en kontant utbetald ersättning, samt om styrelseledamöter räknas som arbetstagare. Dessutom är rättsläget osäkert vad gäller löner utbetalade i dotterbolag som är handelsbolag, och löner utbetalade till arbetstagare utanför EES-området. Vad gäller den senaste är det troligt att löneunderlagsregeln står i strid med EG-rätten. Det finns inte något klart och tydligt svar att finna för dessa tolkningsproblem varken i lag-text, förarbete, praxis eller doktrin. Rättsläget vid tillämpningen av löneunderlagsregeln är därför osäkert. Eftersom bestämmelsen utgör en sådan viktig del vid beskattning av få-mansföretagare är det anmärkningsvärt att lagstiftaren inte lade mer vikt vid att utforma re-geln på ett annat sätt.

För att förhindra att delägare i fåmansföretag utnyttjar det faktum att de har den reella bestämmanderätten har 3:12-reglerna utformats. Reglernas syfte är att neutralisera be-skattningen mellan delägare i fåmansföretag och delägare i andra bolag. Om en delägare eller närstående är aktiv i betydande omfattning i ett fåmansföretag eller annat företag som bedriver samma eller likartad verksamhet innehar delägaren kvalificerade andelar. Beskattning av kvalificerade andelar sker i inkomstslaget kapital upp till gränsbeloppet och sedan ska resterande del beskattas i inkomstslaget tjänst. Vad som omfattas av be-greppet samma eller likartad verksamhet är inte närmare definierat i varken lagtext eller förarbeten varför Högsta Förvaltningsdomstolens praxis ger ledning till hur begreppet ska tolkas.I praxis fastslås att begreppet samma eller likartad verksamhet omfattar situationer där hela eller delar av verksamheten har överförts till ett nytt bolag vars verksamhet ligger inom ramen för den tidigare bedrivna verksamheten. Domstolen har i praxis uttalat att både kapital och köpeskilling omfattas av begreppet samma eller likartad verksamhet. Begreppet har därmed vidgas av Högsta Förvaltningsdomstolen men är fortfarande i linje med bakomliggande syfte. I RÅ 2010 ref. 11 mål II fastslogs att delägare i fåmans-företag kan avkvalificera andelar genom att starta ett nytt holdingbolag. Tolkningen är inte i linje med bestämmelsens bakomliggande syfte då det möjliggör för delägare att ge-nom olika bolagskonstruktioner kringgå reglerna. I en jämförelse mellan beskattnings-konsekvenserna för delägare med kvalificerade andelar och arbetstagare med aktier i ett onoterat företag tydliggör resultatet att skattesystemet inte är neutralt samt att 3:12-reglernas effekter är inkonsekventa. / To prevent shareholders in close companies to use the fact that they have control of the company special rules called “3:12” were designed. The intention with the rules was to neutralize the taxation of shareholders in close companies compared to shareholders in other companies. A shareholder or related party that is active in significant quanti-ties in a close company or other company engaged in the same or similar activities hold “qualified shares”. Qualified shares are taxed in a different manner compared to ordinary shares. The concept of “same or similar activities” is not specifically defined in either the statutory text or legislative history why the Supreme Administrative Court's case law provides guidance as to how the term should be interpreted.The Court have in its case law, stated that the concept of “same or similar activi-ties” include situations where all or part of the business has been transferred to a new company whose activities are within the framework of the previous company’s opera-tions. The Court has also found that both capital and consideration should fall within the scope of the concept same or similar activities. The concept has therefore been broadened by the Court, but is still in line with the underlying purpose.The courts stated in case RÅ 2010 ref. 11 case II that shareholders in close compa-nies can “disqualify” their shares by starting a new company and transfer the shares to the new company. The Court's interpretation is not consistent with the underlying pur-pose as it enables the owner to use various company constructions and evade the rules. The thesis also compares shareholders with qualified shares against employees with shares in unlisted companies to see if the effects of the 3:12-rules lead to neutrality. The result clarifies that the tax system is not neutral in its effects and that the outcome of the 3:12-rules are inconsistent.

<p>Fåmansföretagare är föremål för en särskild beskattning enligt vilken en kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag (fåmansföretagsaktier) kan komma att beskattas i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst. Med anledning av att en övergångsbestämmelse gällande beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av fåmansföretagsaktier upphör vid årsskiftet 2009/2010 har beskattningen varit omdiskuterad i media under den senaste tiden. Förevarande uppsats syftar till att ge ett bidrag till diskussionen kring beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade fåmansföretagsaktier <em>de lege ferenda. </em></p><p>Diskussionen har sin principiella grund i etiken och målsättningar kring förutsägbarhet, likabehandling, materiell lämplighet och hanteringsekonomi har valts som utgångspunkter. Likabehandling och systemkoherens (materiell lämplighet) säkerställs genom att neutralitetsprincipen och andra skatterättsliga principer åtlyds. I uppsatsen görs en jämförelse med beskattningen i inkomstslaget tjänst och för verksamhetsformerna aktiebolag, handelsbolag och enskild firma. I jämförelsen förutsätts referenspunkternas beskattning vara oförändrad <em>de lege ferenda</em>. Utdelning som grundas på fåmansföretagsaktier och kapitalvinst vid avyttring av ej kvalificerade fåmansföretagsaktier fungerar som ytterligare referenspunkter. Ekonomiska aspekter såsom transaktionskostnader beaktas då hanteringsekonomin utgör primär målsättning. Förutsägbarhet utgör en övergripande förutsättning.</p><p><p>Grunden till nu gällande beskattning lades redan i samband med 1991 års inkomstskattereform. Beskattningen har därefter genomgått ett antal förändringar, varav den största skedde 2006. Grundkonstruktionen har dock alltid varit att normal kapitalavkastning erhålls och därefter beskattas inkomsten, antingen till hälften eller till fullo, i inkomstslaget tjänst upp till ett förutbestämt takbelopp.</p><p>Med hänsyn till tidigare nämnda målsättningar anser jag att beskattningen bör förändras <em>de lege ferenda</em>. Enligt min mening bör normallön vara utgångspunkt i beskattningen. Då kravet på uttagen normallön är uppfyllt bör all annan inkomst från fåmansföretaget beskattas i inkomstslaget kapital. Rekommenderad beskattning behandlar, enligt min mening, aktieägare, handelsbolagsdelägare och fåmansföretagare likt. Målsättningarna kring likabehandling och materiell lämplighet tillgodoses därmed. Beskattningen innebär dessutom en enklare masshantering, då färre och mindre komplicerade beräkningar aktualiseras. Detta är fördelaktigt med hänsyn till målsättningarna kring förutsägbarhet och hanteringsekonomi. En beskattning med utgångspunkt i normallön synes således, med hänsyn till uppställda målsättningar, vara den mest lämpliga beskattningen <em>de lege ferenda</em>.</p></p>

<p>Idag finns i Sverige särskilda beskattningsregler för små och medelstora företag, de så kallade fåmansföretagen. Reglernas syfte är att hindra omvandling av förvärvsinkomst till kapitalinkomst. Reglerna går under benämningen 3:12-reglerna och är placerade i 57 kap. Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229) (IL). 57 kap. innehåller bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar. Syftet med denna framställning är att utreda 3:12-reglerna. Framställningen inriktas särskilt på att analysera och tolka begreppet samma eller likartad verksamhet, som återfinns i 57 kap. 4 § 1 st. 1 p. IL, i förhållande till 3:12-reglernas syfte.</p><p>3:12-reglerna har under årens lopp utretts och debatterats. Både den så kallade 3:12 utredningen och rapporten reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet har konstaterat att särskilda regler behövs för att förhindra att förvärvsinkomst omvandlas. Andra anser att reglerna är för hårda eller att reglerna helt enkelt borde slopas. 3:12-reglerna får dock anses nödvändiga för att förhindra att förvärvsinkomst omvandlas. Under beskattningsåret 2006 genomfördes ett antal lättnader i regelverket. I samband med detta togs även den så kallade klyvningsregeln bort. Klyvningsregeln kom dock snart att återinföras, för att gälla fram till 2009 i avvaktan på en ny 3:12-utredning. Vad som sker efter årsskiftet med klyvningsregeln är oklart och förutsebarheten är, som den många gånger varit när det kommer till 3:12-reglerna, obefintlig. Valet att återinföra klyvningsregeln får dock anses vara olyckligt. Att ta upp utdelning till beskattning annorlunda i jämförelse med kapitalvinst på avyttringar är emot likformighetsprincipen. Lagstiftaren borde istället avvaktat en ny utredning.</p><p>Vid bedömningen huruvida en andel är att anse som kvalificerad kan begreppet samma eller likartad verksamhet, som återfinns i 57 kap. 4 § 1 st. 1 p. IL, få en betydande roll. Regeringsrätten har i ett fåtal fall tolkat begreppet. Rättsläget är dock osäkert angående dess tolkning. Ett kringgående har uppmärksammats avseende dess tillämplighet. Sedan en lagändring som genomfördes år 1995 anses bestämmelsen inte vara tillämplig på det överlåtande företaget vid flytt av verksamhet. Skatterättsnämnden har i början på året avgjort ett flertalet förhandsbesked avseende tolkningen av begreppet. Skatterättsnämnden har ansett att bestämmelsen är tillämplig både på det överlåtande som det förvärvande företaget vid flytt av verksamhet. Förhandsbeskeden hade dock skiljaktiga. I förhandsbeskeden har vidare frågan ställts huruvida bestämmelsen även gäller då ett företag uppdelas på flera företag. I enlighet med 3:12-reglernas syfte bör begreppet samma eller likartad verksamhet vara tillämpligt på både flytt av verksamhet och andra företagsuppdelningar mellan den skattskyldige eller närstående.</p>

<p>The 3:12-provisions are part of a legal system specified for owners of close corporations (companies owned and managed by a small group of businesspeople), for taxation of capi-tal gains and dividend. The reason for special rules for the taxation of these owners is to prevent them from transforming their income, to only be subject of the lower taxation of capital gains, instead of income of service. Since the rules were put in force, they have been subject to several changes. The most recent changes took effect on the 1 January 2006. They involve a higher importance for the rule of salary-based taxation. The rule of salary-based taxation means that compensation paid out to employees may increase the part of a company owner’s income which is taxed at the lower taxation of capital gains. The salary-base is calculated including compensation paid out in cash to employees based within the area of the European Economic Community.</p><p>When applying the rule several problems in the interpretation arise. Questions concerning whether the part of per diem and allowance for expenses, which are subject to taxation, should be considered compensation paid out in cash, as well as whether board members are to be considered as employees. In addition, it is not certain how to deal with salaries in subsidiaries, which are trading companies, and salaries paid to employees outside of the European Economic Community.</p> / <p>3:12-reglerna utgör en del av ett skattesystem för beskattning av kapitalvinst och utdelning för fåmansföretagsdelägare. Anledningen till att dessa skall beskattas enligt särskilda regler är att förhindra inkomstomvandling, så att exempelvis tjänsteinkomster inte beskattas som kapitalinkomster, och därmed med en lägre skattesats.</p><p>Sedan regelverkets tillkomst har flera förändringar skett. De senaste förändringarna trädde i kraft den 1 januari 2006, och innebär bl.a. att löneunderlaget får en ökad betydelse vid be-skattning av fåmansföretagsdelägare. Löneunderlagsregeln innebär att ersättningar utbetal-da till arbetstagare får öka den delen av fåmansföretagsdelägarens inkomster som beskattas som inkomst av kapital, och därför till en lägre skattesats än inkomst av tjänst.</p><p>I löneunderlaget ingår kontanta ersättningar utbetalda till arbetstagare inom EES-området. Denna bestämmelse innebär flera tolkningssvårigheter vid dess tillämpning. Frågor uppstår om den skattepliktiga delen av kostnadsersättningar och traktamenten skall räknas som en kontant utbetald ersättning, samt om styrelseledamöter räknas som arbetstagare. Dessutom är rättsläget osäkert vad gäller löner utbetalade i dotterbolag som är handelsbolag, och löner utbetalade till arbetstagare utanför EES-området. Vad gäller den senaste är det troligt att löneunderlagsregeln står i strid med EG-rätten.</p><p>Det finns inte något klart och tydligt svar att finna för dessa tolkningsproblem varken i lag-text, förarbete, praxis eller doktrin. Rättsläget vid tillämpningen av löneunderlagsregeln är därför osäkert. Eftersom bestämmelsen utgör en sådan viktig del vid beskattning av få-mansföretagare är det anmärkningsvärt att lagstiftaren inte lade mer vikt vid att utforma re-geln på ett annat sätt.</p>