No description available.

Forskning visar att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,NPF, slutar att idrotta tidigare än barn och ungdomar utan NPF. Det finns också enproblematik där barn och ungdomar med NPF i högre grad är stillasittande. Samtidigtfinns det också en otydlighet kring vem (vilka instanser/organisationer) som bäransvaret för inkludering inom idrottsrörelsen. Studiens syfte var därför att undersökahur idrottsföreningar arbetar med barn och ungdomar med NPF, och hur möjligheternatill inkludering ser ut i idrottsföreningar. Studien använde sig av en kvalitativmetoddesign, där sju semistrukturerade intervjuer med befattningshavare i sju olikaidrottsföreningar analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatendiskuterades sedan med ett socialekologiskt perspektiv, där insamlade data visade påhur hälsofrämjande för personer med NPF kan påverkas på flera (socialekologiska)nivåer. Samarbetet mellan nivåerna visade sig vara av stor vikt för NPF-arbetet ochkunde medföra både hinder samt skapa resurser för NPF-hälsofrämjande. Majoriteten avföreningarna uppgav att de upplevde svårigheter att få det stöd som krävdes frånkommunen, samtidigt som alla föreningar hade en positiv upplevelse av samarbetet medRF-SISU. Därutöver uttryckte också majoriteten av föreningarna att det fanns ett behovav extra resursstöd för barn och ungdomar med NPF, vilket få av föreningarna hadeekonomiska förutsättningar att införa. Föreningarna var ofta beroende av ideellaeldsjälar och föräldrar som hjälpte till. Generellt fanns det en god förståelse hosrespondenterna i vad NPF innebär, där ”alla ska få vara med” i någon form uttrycktes avsamtliga respondenter. I majoriteten av föreningarna fanns det dock ingen handlingsplanför inkludering av personer med NPF

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur elever med neuropsykiatriska funktionshinder upplever tiden i grund- och gymnasieskolan. Mina frågeställningar handlade om i vilka sammanhang eleverna upplevde svårigheter kopplade till funktionshindren, på vilka sätt skolan visade förståelse för dessa svårigheter, hur skolan löste de problem som uppstod, vad skolan kunde ha gjort mer samt vilka starka sidor hos eleverna som var betydelsefulla i skolan. Jag intervjuade sex ungdomar i åldrarna 18 - 21 år. Jag använde mig av halvstrukturerade intervjuer. Resultatet, som analyserades ur ett sociokulturellt perspektiv, visade att eleverna upplevde svårigheter i skolan i flera olika sammanhang. Stora klasser och störande ljud i klassrummet förvärrade elevernas koncentrationssvårigheter. Projektarbeten utan strikta ramar och att tvingas redovisa inför klassen utgjorde ett stort hinder för flera av eleverna, medan undervisning på för låg nivå ledde till bristande studiemotivation. Under högstadietiden upplevde eleverna stress och svårigheter att hitta till klassrummen. Annat som medförde problem var bland annat fobier, sömnstörningar och att delta i skolidrotten. Utanförskap och mobbing i elevgrupperna var vanligt förekommande. Även lärare utsatte eleverna för kränkande särbehandling genom utpekande handlingar, skuldbeläggande och bestraffningar. Eleverna upplevde att de oftast möttes av oförståelse och okunskap från skolan. Endast enstaka lärare visade förståelse. Skolans åtgärder sattes oftast in väldigt sent och lösningarna på problemen blev därför kortvariga. Vissa åtgärder gjorde till och med större skada än nytta. Eleverna berättade om sina starka sidor och menade att dessa hjälpte dem genom åren i skolan. Av resultatet framgick att mindre klasser, men också kunskap hos lärarna och förmågan att samtala med eleverna och lyssna på dem, är viktiga medel för att kunna ta tag i problemen på ett tidigt stadium och skapa en skola för alla.</p> / <p>The purpose of this qualitative study was to get knowledge of experiences of the years in compulsory school and upper secondary school by pupils with neuropsychiatric disabilities. The questions dealt with when and where in school the pupils had difficulties connected to their neuropsychiatric disabilities, in what way they were met with understanding for their difficulties, how the school solved the problems, what the school could have done more and what qualities the pupils possessed that helped in school. I interviewed six youngsters in the ages of 18 - 21. I used half-structured interviews. The result was analysed in a sociocultural perspective and showed that the pupils had difficulties in many ways at school. Big classes and noises in the classroom made their concentration difficulties worse. Projects in school without strict directions as well as appearances before the class became huge barriers for some of the pupils, while teaching at a too low level led to a lack of motivation. In upper level of compulsory school the pupils felt stress and difficulties in finding classrooms. Some other problems were phobias, insomnia and participating in school gymnastics. Bullying and exclusion from fellowship was usual. Even teachers were insulting the pupils by indicating them as outsiders, blaming them for their difficulties and punishing them. The pupils experienced that they were mostly met with misunderstanding and a lack of knowledge from the school. Just a few teachers were sympathetic. The school mostly took measures very late and the solutions therefore became short-lived. Some of the measures made the problems even worse. The pupils told me about their strong sides that helped them through school. The result showed that smaller classes as well as teachers knowledge and ability to converse and listen to the pupils are important instruments to be able to face the problems in an early phase and create a school for all kinds of minds.</p>

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur elever med neuropsykiatriska funktionshinder upplever tiden i grund- och gymnasieskolan. Mina frågeställningar handlade om i vilka sammanhang eleverna upplevde svårigheter kopplade till funktionshindren, på vilka sätt skolan visade förståelse för dessa svårigheter, hur skolan löste de problem som uppstod, vad skolan kunde ha gjort mer samt vilka starka sidor hos eleverna som var betydelsefulla i skolan. Jag intervjuade sex ungdomar i åldrarna 18 - 21 år. Jag använde mig av halvstrukturerade intervjuer. Resultatet, som analyserades ur ett sociokulturellt perspektiv, visade att eleverna upplevde svårigheter i skolan i flera olika sammanhang. Stora klasser och störande ljud i klassrummet förvärrade elevernas koncentrationssvårigheter. Projektarbeten utan strikta ramar och att tvingas redovisa inför klassen utgjorde ett stort hinder för flera av eleverna, medan undervisning på för låg nivå ledde till bristande studiemotivation. Under högstadietiden upplevde eleverna stress och svårigheter att hitta till klassrummen. Annat som medförde problem var bland annat fobier, sömnstörningar och att delta i skolidrotten. Utanförskap och mobbing i elevgrupperna var vanligt förekommande. Även lärare utsatte eleverna för kränkande särbehandling genom utpekande handlingar, skuldbeläggande och bestraffningar. Eleverna upplevde att de oftast möttes av oförståelse och okunskap från skolan. Endast enstaka lärare visade förståelse. Skolans åtgärder sattes oftast in väldigt sent och lösningarna på problemen blev därför kortvariga. Vissa åtgärder gjorde till och med större skada än nytta. Eleverna berättade om sina starka sidor och menade att dessa hjälpte dem genom åren i skolan. Av resultatet framgick att mindre klasser, men också kunskap hos lärarna och förmågan att samtala med eleverna och lyssna på dem, är viktiga medel för att kunna ta tag i problemen på ett tidigt stadium och skapa en skola för alla. / The purpose of this qualitative study was to get knowledge of experiences of the years in compulsory school and upper secondary school by pupils with neuropsychiatric disabilities. The questions dealt with when and where in school the pupils had difficulties connected to their neuropsychiatric disabilities, in what way they were met with understanding for their difficulties, how the school solved the problems, what the school could have done more and what qualities the pupils possessed that helped in school. I interviewed six youngsters in the ages of 18 - 21. I used half-structured interviews. The result was analysed in a sociocultural perspective and showed that the pupils had difficulties in many ways at school. Big classes and noises in the classroom made their concentration difficulties worse. Projects in school without strict directions as well as appearances before the class became huge barriers for some of the pupils, while teaching at a too low level led to a lack of motivation. In upper level of compulsory school the pupils felt stress and difficulties in finding classrooms. Some other problems were phobias, insomnia and participating in school gymnastics. Bullying and exclusion from fellowship was usual. Even teachers were insulting the pupils by indicating them as outsiders, blaming them for their difficulties and punishing them. The pupils experienced that they were mostly met with misunderstanding and a lack of knowledge from the school. Just a few teachers were sympathetic. The school mostly took measures very late and the solutions therefore became short-lived. Some of the measures made the problems even worse. The pupils told me about their strong sides that helped them through school. The result showed that smaller classes as well as teachers knowledge and ability to converse and listen to the pupils are important instruments to be able to face the problems in an early phase and create a school for all kinds of minds.

Den här studien undersöker hur ett användarcentrerat tillvägagångssätt kan utveckla gränssnittet för den digitala läroplattformen Canvas, baserat på hur plattformen upplevs av studenter med ADHD/ADD. Genom intervjuer och observationer har data samlats in kring studenternas interaktion med Canvas och vad de upplever för problematik med plattformen. Baserat på studenternas upplevelse, samt riktlinjer som går att återfinna i teorin, har ett alternativt gränssnitt har sedan skapats. Detta gränssnitt har sedan testats av studenterna för att samla in ytterligare information om vad som kan förbättras samt för att testa om förändringarna som gjorts är något studenterna upplever positivt. För att utveckla en produkt som fungerar för samtliga användare är det viktigt att i ett tidigt skede ta i beaktning de med funktionsnedsättningar, och genom att involvera dessa tidigt i designprocessen kan en digitalt tillgänglig produkt utvecklas. Data från denna studie har gett värdefulla insikter i vad studenter med ADHD/ADD upplever problematisk med digitala läroplattformar. / This study examines how a user centered approach can develop the learning management system Canvas, based on how it is perceived by students with ADHD/ADD. By conducting interviews and observations data has been collected about the students interaction with Canvas and what they experience as problems with the platform. Based on the students experiences and guidelines that can be found in the theory, an alternative interface has since been created. This interface has since been tested by the students to gather additional information about what can be improved, and to test whether the changes that have been made are well met. In order to develop a product that work for all users, it is important to take those with disabilities into account at an early stage in the design process, and by doing so a digitally accessible product can be developed. Data from this study provides valuable insights into what students with ADHD/ADD experience as problematic with learning management systems.

Abstract ------------- Background ---------------- Like other businesses, the failures and problems faced by the software development industry over the time have motivated experts to look for software process improvement to create quality software rapidly, repeatedly, and reliably. Objective ------------ The purpose of this study is to evaluate if and how Lean thinking and principles primarily associated with auto manufacturing industry can be applied to software development lifecycle for Software Process Improvement (SPI). The secondary aim is to analyze how BPR can be integrated with Lean software development for process improvement. Method ---------- A derived Lean-BPR adoption pattern model is used as a theoretical framework for this thesis. The seven Lean software development principles along with four-step BPR process are selected as process improvement patterns, which effects the KPIs of a software organization. This research study incorporates both Qualitative and Quantitative methods and data to analyze the objectives of this study. The methodological framework of Plan-Do-Check-Act is used in the case study to implement process re-engineering incorporating Lean and BPR principles. The impact of adopting the Lean and BPR principles is assessed in terms of cost, productivity, quality of products and resource management. Results ---------- Application of Lean and BPR principles for software process improvement in the organization under study resulted in 79% improvement in test coverage, 60% reduction in time for test execution and analysis and 44% reduction in cost for fixing defects that were being passed to customer in past. Conclusion ------------- Based on case study results, it can be concluded that Lean, a bottom up approach, characterized by empowerment of employees to analyze and improve their own working process can be effectively combined with IT centric traditionally top down BPR approach for improving KPI’s and software processes. / +45 40968458