<p>Syftet med denna studie har varit att beskriva hur det arbetas, i en stadsdel i Stockholm, med arbetslösa biståndstagare som står nära arbetsmarkanden utifrån fyra handläggares erfarenheter. De valda handläggarna har varit två socialsekreterare och två Soft-handläggare. För att kunna uppfylla syftet har jag utgått från följande frågeställningar: Vilka krav ställs på arbetslösa biståndstagare som står nära arbetsmarknaden? Vilka insatser och åtgärder erbjuds till denna grupp av biståndstagare? Arbetas det utifrån arbetslinjen eller workfare?</p><p>Det empiriska materialet består av fem kvalitativa intervjuer varav en med enhetschefen och fyra med handläggarna. Resultatet har visat att det ställs två krav på arbetslösa biståndstagare som står nära arbetsmarknaden, nämligen att stå till arbetsmarknadens förfogande och att vara aktivt arbetssökande. Soft-handläggare ansvarar inte för insatser av mer stödjande karaktär. Uppföljningsmöte med socialsekreterare präglas av motivationsarbete, lösningsfokuserat arbete samt systemteoretiskt tänkande. Som insats nämns också trepartssamtal och remitteringen till arbetskonsulenter som arbetar på enheten. Som åtgärder erbjuds en plats i aktiveringsprogram AFSO eller Arbete.nu. Resultatet har visat att det arbetas utifrån arbetslinjen med arbetslösa biståndstagare med hinder och utifrån workfare med arbetslösa biståndstagare som deltar i aktiveringsprogram. Resultatet har analyserats utifrån det socialpolitiska perspektivet, organisation samt gräsrotbyråkrati och gräsrotbyråkrater.</p>

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka hur arbetslösa ungdomar med socialbidrag som deltar i ett aktiveringsprogram uppfattar verksamheten samt om de anser att insatsen ökar deras chanser till arbete och höjer deras kompetens. Frågeställningarna behandlade även ungdomarnas upplevelser av att vara arbetslösa och socialbidragstagare samt deras attityder till arbete. En kvalitativ metod användes och fyra ungdomar deltagande i Kliv1 i Södertälje intervjuades. Studien hade ett samhällsperspektiv och utgick från Baumans teoretiska begrepp konsumtionskultur.</p><p>Resultatet visade att det ansågs som påfrestande att vara arbetslös och svårt att få arbete i dagens samhälle. Två inställningar till arbete och försörjning framkom. Den ena där socialbidrag inte ansågs som märkvärdigt eller skamligt. Dessa respondenter hade specifika krav på deras kommande arbetsuppgifter och var i liten mån beredda att studera eller praktisera.</p><p>Den andra inställningen var att det är viktigt att arbeta för sin försörjning och en öppenhet för diverse arbeten. Detta kombinerades med en positivare inställning till praktik och studier. Resultatet visade även att deltagarna hade både positiva och negativa upplevelser av aktiveringsprogrammet. De ansåg inte att insatsen höjt deras kompetens eller chanser till arbete. De var trots detta i stort nöjda med sin medverkan och ansåg att de förvärvat viss kunskap.</p>

Syftet med denna studie har varit att beskriva hur det arbetas, i en stadsdel i Stockholm, med arbetslösa biståndstagare som står nära arbetsmarkanden utifrån fyra handläggares erfarenheter. De valda handläggarna har varit två socialsekreterare och två Soft-handläggare. För att kunna uppfylla syftet har jag utgått från följande frågeställningar: Vilka krav ställs på arbetslösa biståndstagare som står nära arbetsmarknaden? Vilka insatser och åtgärder erbjuds till denna grupp av biståndstagare? Arbetas det utifrån arbetslinjen eller workfare? Det empiriska materialet består av fem kvalitativa intervjuer varav en med enhetschefen och fyra med handläggarna. Resultatet har visat att det ställs två krav på arbetslösa biståndstagare som står nära arbetsmarknaden, nämligen att stå till arbetsmarknadens förfogande och att vara aktivt arbetssökande. Soft-handläggare ansvarar inte för insatser av mer stödjande karaktär. Uppföljningsmöte med socialsekreterare präglas av motivationsarbete, lösningsfokuserat arbete samt systemteoretiskt tänkande. Som insats nämns också trepartssamtal och remitteringen till arbetskonsulenter som arbetar på enheten. Som åtgärder erbjuds en plats i aktiveringsprogram AFSO eller Arbete.nu. Resultatet har visat att det arbetas utifrån arbetslinjen med arbetslösa biståndstagare med hinder och utifrån workfare med arbetslösa biståndstagare som deltar i aktiveringsprogram. Resultatet har analyserats utifrån det socialpolitiska perspektivet, organisation samt gräsrotbyråkrati och gräsrotbyråkrater.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur arbetslösa ungdomar med socialbidrag som deltar i ett aktiveringsprogram uppfattar verksamheten samt om de anser att insatsen ökar deras chanser till arbete och höjer deras kompetens. Frågeställningarna behandlade även ungdomarnas upplevelser av att vara arbetslösa och socialbidragstagare samt deras attityder till arbete. En kvalitativ metod användes och fyra ungdomar deltagande i Kliv1 i Södertälje intervjuades. Studien hade ett samhällsperspektiv och utgick från Baumans teoretiska begrepp konsumtionskultur. Resultatet visade att det ansågs som påfrestande att vara arbetslös och svårt att få arbete i dagens samhälle. Två inställningar till arbete och försörjning framkom. Den ena där socialbidrag inte ansågs som märkvärdigt eller skamligt. Dessa respondenter hade specifika krav på deras kommande arbetsuppgifter och var i liten mån beredda att studera eller praktisera. Den andra inställningen var att det är viktigt att arbeta för sin försörjning och en öppenhet för diverse arbeten. Detta kombinerades med en positivare inställning till praktik och studier. Resultatet visade även att deltagarna hade både positiva och negativa upplevelser av aktiveringsprogrammet. De ansåg inte att insatsen höjt deras kompetens eller chanser till arbete. De var trots detta i stort nöjda med sin medverkan och ansåg att de förvärvat viss kunskap.

Syftet med studien var att undersöka på vilket sätt personalen inom ett utbildnings- och aktiveringsprogram i en kommun i Sverige arbetade för att öka de tre olika komponenterna; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i deltagarnas känsla av sammanhang (KASAM). Metoden som användes var en kvalitativ intervjuundersökning där personal inom ett utbildnings- och aktiveringsprogram intervjuades. Det insamlade materialet blev analyserat med hjälp av en teoristyrd tematisk analys. Genom analysen utkristalliserades olika subteman med utgångspunkt från våra tre förutbestämda huvudteman som var: begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Resultatet visade att personalen till exempel arbetade med språkundervisning, motivationsarbete och praktiskt utförande. Personalen uppgav att språkundervisningen bidrog till deltagarnas känsla av begriplighet, motivationsarbetet bidrog till en känsla av meningsfullhet och praktiskt utförande bidrog till en känsla av hanterbarhet. Studien visar att verksamheten arbetade för att öka alla tre komponenterna i begreppet KASAM, men personalen önskade att arbeta ännu mer med det som skapar en känsla av meningsfullhet. / Our purpose with the study was to investigate in what way the personal at a municipal education- and activity program worked to increase the three components; comprehensibility, manageability and meaningfulness in the participants sense of coherence (SOC). The method used was a qualitative interview study in which the personal at an education- and activity program was interviewed. The collected material was processed by a theoretical thematic analysis. By analyzing the result, six sub-themes were crystallized, with a starting point from our three predefined main themes were: comprehensibility, meaningfulness and manageability. The result showed that the staff for example worked with teaching language, motivational work and practical training. The staff stated that teaching language contributed to the participants sense of comprehensibility, motivational work contributed to a sense of meaningfulness and practical training contributed to a sense of manageability. The study showed that the program worked to increase all three components in the participants SOC, but the staff wished to work even more with the parts that increase the sense of meaningfulness.

The purpose of this study was to examine participants' experiences and descriptions of a municipal activation program, and how participants perceive their opportunities for influence on their own needs and requirements. The results are based on statements from six semi-structured, individual interviews conducted by the qualitative method. Empowerment, paternalism and social capital are among the study's theoretical frame of reference. The main results show that more participants are critical of aspects of coercion and involuntary willingness in participation. Motivation for participation seems to mainly be linked to whether the activity is experienced as meaningful, as well as to the attitude of the staff. An individual, affirmative response from the staff seems to be of concern to the participants' general experience of the program. The contact with other participants interpreted from theory of social capital and collective empowerment.