No description available.

Sundets avloppsreningsverk (ARV) i Växjö har fått bidrag för att genomföra en förstudie och pilotstudier för avancerad avloppsvattenrening och en av teknikerna som undersöks är aktivt kol. Användning av aktivt kol kan skapa miljöpåverkan främst på grund av energiåtgången vid tillverkning av aktivt kol. Använt aktivt kol kan återaktiveras genom regenerering för att få tillbaka dess aktiva egenskaper, då föroreningarna på använt aktivt kol destrueras. Det finns olika metoder att regenerera aktivt kol, bland annat termisk, kemisk, fotokatalytisk, elektrokemisk och biologisk regenerering. Syftet med denna studie är att analysera och beskriva de fem nämnda regenereringsmetoderna av granulerat aktivt kol (GAK) för eventuell användning vid Sundet. Resultatet tyder på att termisk regenerering har störst möjlighet att tillämpas i verkligheten bland dessa metoder eftersom termisk regenerering är mest utvecklad till att regenerera GAK i stora mängder. Metoden har även hög regenereringseffektivitet (RE). För Sundets ARV i Växjö kan termisk regenerering vara lovande eftersom förutsättningar (CO2 och ånga) som behövs för termisk regenerering finns. Mängden aktivt kol som behövs för Sundet uppskattas till 200 ton och det räcker ungefär i 1,5 år. En första grov och förenklad kostnadsuppskattning tyder på att en lokal regenerering vid Sundets ARV kan ha ekonomiska fördelar och bör undersökas vidare.

During and after medical treatment, pharmaceutical compounds as well as their metabolites and conjugates are excreted from the users through urine and feces. The pharmaceuticals end up in wastewater treatment plants, which are not designed to deal with this kind of organic micro-pollutant. Eventually the pharmaceuticals end up in the environment where they can have adverse physiological and behavioral effects on aquatic life and could contribute to the spread of antibiotic resistance among microorganisms. Adsorption to activated carbon is an established method for removal of pharmaceuticals from wastewater. It is however quite expensive and it is of interest to identify cost-effective alternatives. One possible alternative is bark, which is a common by-product from forest industry and has a complex microstructure and high porosity compared to many other naturally occurring materials. In order to investigate the potential of using bark to remove pharmaceuticals from municipal wastewater four column filters were built, two with activated carbon and two with bark. They were used in an experiment conducted at Kungsängsverket, the largest wastewater treatment plant in Uppsala municipality. The objectives were to assess pharmaceutical concentrations in treated wastewater at Kungsängsverket and to compare the performance of bark and activated carbon filters under different loading rates. During this time the filters were run at different loading rates and two different types of bark was used. 24 common pharmaceuticals from different therapeutic groups were targeted. The pharmaceutical concentrations measured at Kungsängsverket were generally low, but mean concentrations of five pharmaceuticals (atenolol, metoprolol, furosemide, hydrochlorothizide and diclofenac) exceeded 250 ng/l. Out of these, four have been shown to have adverse effects on aquatic life and it would be preferable if they were not released into the recipient. Bark was not as good at removing pharmaceuticals from wastewater as activated carbon was, but decent removal rates were achieved for several compounds. The removal rates of either filter type did not seem to be significantly impacted by variations in loading rate or bark size. The concentrations of a few compounds increased after treatment with the bark filters and the reason for this is not clear. One possibility is interference from other organic substances in the wastewater or the bark, but determining the reason for this increase should be a priority for any further research on the subject. Another problem encountered during the project that is likely to pose a problem for future implementation is that the bark filters were very sensitive to clogging. Running the filters at full scale would require frequent back-washing which would be a disadvantage from both economical and practical reasons.

Kommunala avloppsreningsverk har många industrier och andra verksamheter påkopplade till anläggningarna, där utsläppen till en del skiljer sig från det typiska avloppsvattnet från hushållen. Därmed lägger Stockholm Vatten AB mycket tid på att spåra farliga kemikalieutsläpp på det kommunala avloppsnätet, vilka kan slå ut reningsverkets biologiska processer eller att vattenlevande organismer i sjöar och vattendrag påverkas negativt. Stockholm Vatten har nu ökat sitt intresse för utsläpp i samband med hårvård. Genom en tidigare studie från Stockholm Vatten har det visat sig att utsläpp av hårfärger från frisörer, med aromatisk molekylstruktur, i många fall är giftiga med avseende på vattenlevande organismer. Hårfärger som släpps ut har formen av aromatiska joner, opolära och polära aromatiska molekyler. Gemensamt för dessa är att de konstrueras utifrån aromatiska molekyler, vilka kopplas ihop i många olika storlekar och strukturer. År 2011 var de årliga utsläppen av färgämnen i hårfärgningsmedel, från frisörersalonger i Sverige, grovt uppskattade till ungefär 825-840 ton räknat som torrsubstans. En grov uppskattning har visat att en enskild hårfärgning i värsta fall kan medföra ett utsläpp på 9 gram färgämne, 72 gram tensid och 3 gram schampo. Färgämnena i processvattnet från en frisörsalong utgörs av cirka 80-90% opolära och polära aromatiska färgmolekyler. Kunskapen om kemikaliernas akvatiska påverkan är mycket begränsad, men tydliga indikationer finns att dessa är giftiga för vattenlevande organismer. I detta examensarbete har flera olika reningsmetoder undersökts. Detta för att se vilka av dessa som kan användas i verksamheten vid en frisörsalong för att reducera utsläppen av aromatiska hårfärgningsämnen. Metoder som undersökts genom en inledande litteraturstudie har varit; aktivt kol adsorption, nanofiltrering, koagulation, jonbyte, kemisk oxidation med hjälp av ozon, hypoklorit eller Fentons reagent, fotokatalys (med katalysator), nedbrytning med hjälp av svampar, elektrokoagulation, elektrokemisk reduktion och elektrokemisk oxidation. Av dessa valdes tre ut: aktivt kol adsorption, ozonbehandling och nanofiltrering, eftersom att dessa tre hade bäst tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar för användning vid en frisörsalong. För att utvärdera de verkliga förutsättningarna för reningsutrustningen kontaktades leverantörer på den svenska marknaden. Beräkningar visar att nanofiltrering inte är ekonomiskt möjlig att använda på grund av extremt höga destruktionskostnader för uppkommet koncentrat. Aktivt kol adsorption har mycket hög kostnad i form av kolförbrukning och kostsam koldestruktion. Ozonbehandling belastas av mycket hög investeringskostnad och medelhög elförbrukning. Aktivt kol adsorption kan nå en avfärgning upp till 75 %, medan ozonbehandling kan nå ca 99 % avfärgning. Grundpelaren i detta examensarbete har varit att genomföra en teknisk, ekonomisk och miljömässig utvärdering som underlag vid val av reningsmetod. Vill frisörer ge sin produktion en miljöanpassad profil skall ozonbehandling väljas men en billigare lösning är adsorption på aktivt kol. För en större frisörsalong är ozonbehandling en ekonomisk men också miljömässigt bra lösning. Det kan även vara en god idé att en större ozonanläggning inhandlas av fler frisörsalonger. Detta leder då till mindre kostnader per frisör. / Municipal sewage treatment plants have many industries and other businesses connected to the facility, which discharges are quite different in comparison to the typical waste water from households. Stockholm Vatten AB has spent great time tracking hazardous chemical spills to the municipal sewer system, which can disrupt the treatment plant's biological processes, or that can adversely affect the aquatic life in lakes and streams. Stockholm Vatten has recently increased its interest in the emissions associated with hair care. In a previous study from Stockholm Vatten it has been shown that emissions of hair dyes from hairdressers, in many cases are toxic for aquatic organisms. Hair dyes contains substances with aromatic molecular structure and are emitted in the form of aromatic ions, nonpolar and polar aromatic molecules. In 2011 the annual discharge of colorants in hair dyes, from hairdressing salons in Sweden was roughly estimated to be about 825-840 tons (dry solids). A rough estimate has shown that a single hair coloring in the worst cases can be up to 9 grams of dye, 72 grams of surfactant and 3 grams of shampoo. The dyes from hair salons contain about 80-90% nonpolar and polar aromatic dye molecules. The knowledge about environmental impact caused by dyes on aquatic organisms is very limited, but there are clear indications that these substances are toxic to aquatic organisms. In this thesis, several different treatment methods have been examined, in order to see which of these could be used to reduce emissions of aromatic hair dye substances directly at the hair salon. Methods that has been examined through literature review are; adsorption on activated carbon, nanomembrane filtration, coagulation, ion exchange, chemical oxidation using ozone, hypochlorite or Fenton's reagent, photocatalysis (with catalyst), biological treatment using fungi, electrocoagulation, electrochemical reduction and electrochemical oxidation. Three methods were selected: activated carbon adsorption, ozone treatment and nanomembrane filtration, because these three has the best technical, economic and environmental conditions for the hair salon. To evaluate the actual conditions of the purification equipment a couple of suppliers on the Swedish market was contacted. This resulted in that nanofiltration could be excluded because of extremely high cost for disposal of the resulting concentrate. Activated carbon adsorption has a high cost in terms of carbon consumption and costly carbon destruction. Ozonation has very high investment cost but a moderate power consumption. Activated carbon adsorptioncan achieve a decolorisation up to 75%, while ozone can reach approximately 99 % decolorisation. The centerpiece of this thesis has been to perform a technical, economic and environmental evaluation of suitable purification methods. If hairdressers want to give their production a sound environmental profile, they should select ozonation but selecting adsorption on activated carbon is a cheaper solution. It can also be a good solution that several hair salons jointly purchase a larger ozonation facility. This would lead to less cost per hairdresser.

Denna rapport är en studie där tre olika reningstekniker för att reducera utsläppen av VOC, (volatile organic compounds) på färgföretaget Beckers Group, jämförs och utvärderas. De reduceringsmetoder Beckers använder sig av i dagsläget vilka ska jämföras är på anläggningen i Sverige en uppkoncentrering med en zeolitrotor följt av katalytisk förbränning. Anläggningarna i Kina har ett skrubbertorn med diesel följt av en aktiv kolbädd som polersteg. Anläggningarna i USA har en katalytisk förbränningsmetod kallad Oxidizer. Teknikerna jämförs och utvärderas utifrån teknik, miljö och ekonomi i rapporten. Rapporten inleds med att teori gällande färgtillverkning, lösningsmedel och reningsteknikerna redogörs. Därefter görs en utförlig beskrivning för respektive anläggning utifrån teknik, miljö och ekonomi. Denna information ligger sedan till grund för jämförelse och utvärdering av metoderna. Rapporten kompletteras med beräkningsredskap för att uppskatta vilken av de ovan nämnda teknikerna som kan anses vara lämplig för en given utsläppssituation samt för att uppskatta kapitalet för denna teknik. Det framgår i rapporten att uppkoncentrering med en zeolitrotor följt av katalytisk förbränning är den miljömässigt bästa reningstekniken då den kräver mindre energi, har hög reningsgrad samt att den genererar väldigt lite avfall. Sämst ur miljösynpunkt är skrubbertorn med diesel följt av en aktiv kolbädd eftersom den har en lägre reningsgrad samt att stora mängder avfall erhålls. Ur miljösynpunkt kan denna metod förbättras om omhändertagandet sker med stor försiktighet samt om avfallet återanvänds. Oxidizern hamnar där emellan då den har bra reningsgrad och genererar mycket lite avfall men metoden kräver stödbrännare för att driva processen vilket ökar energikonsumtionen. Ekonomiskt är investeringskapitalet avsevärt lägre för skrubbertornet med diesel följt av en bädd med aktivt kol och dyrast är uppkoncentrering med en zeolitrotor följt av katalytisk förbränning. Ökar luftflödet ut från anläggningen kommer det att löna sig att installera en rotor före förbränningen då denna kommer återbetalas tack vare insparande av energikostnader. Investeringskapitalet för Oxidizern liknar metoden i Sverige bortsett från själva kapitalet för rotorn. De rörliga kostnaderna för skrubbertorn med diesel följt av aktivt kol är beroende av om kol och diesel kan åeranvändas, gör det inte det blir kostnaderna mycket höga för detta och stiger med den mängd VOC som måste renas. / This work is a study where three different reduction techniques regarding VOC (volatile organic compounds) abatement, at the paint and coating company Beckers Group, is compared and evaluated. The reduction techniques that Beckers Group is using are a rotor technique to concentrate up the VOC-concentration before a catalytic combustion in Sweden, a Catalytic combustion technique called Oxidizer in USA and a scrubber technique with diesel followed by active carbon in China. The techniques are evaluated regarding technique, environment and economic aspects. The report starts with a theoretical background of paint manufacturing, solvent and the reduction techniques. Then the three different techniques are described in detail regarding the technical, environmental and economic aspects. This information will provide the ground for the comparison and evaluation of the system. The report is complemented with some tools to estimate which of the techniques that would be the most appropriate for a given situation and also for estimating the investment capital of the technique. It appears, in the report, that the rotor technique followed by a catalytic combustion is the best technique according to the environmental aspect since it has low energy consumption and is not generating a lot of waste. The worst technique in an environmental aspect is the scrubber technique with diesel followed by active carbon because of the lower VOC-reduction value and a big amount of waste that is obtained. Out of an environmental aspect this technique can be improved by taking care of the waste with great caution by reusing or recycling. The Oxidizer end up in between because it has good reduction rate and generate very little waste, but the method requires support burner to drive the process, which increases the energy consumption. The investment in capital is much lower for the scrubber with diesel followed by active carbon than the catalytic combustion of VOC. If the air flow is big it will pay off with a rotor for concentrating up the VOC-concentration thanks to lower energy consumption. Investment capital for Oxidizern is similar to the method used in Sweden except from the cost of the rotor. The cost for the scrubber is depending on whether the diesel and carbon can be reused or recycled. If not the diesel and carbon is being reused or recycled the cost will increase with the amount of VOC treated.

På Norrvattens reningsverk, Görvälnverket, produceras dricksvatten genom rening av råvatten från Östra Mälaren. Dricksvattenverket ligger i direkt anslutning till Mälaren, vilket är bra då vattnet inte behöver transporteras för att renas. Mälaren är Sveriges största dricksvattentäkt, men den är också mycket trafikerad av både fartyg och fritidsbåtar. På grund av all trafik finns det en risk att det sker oljeutsläpp om en olycka skulle ske. Oljeprodukter kan ge vattnet en motbjudande lukt. Detta gör att det producerade dricksvattnet enligt Livsmedelsverket anses som otjänligt, dvs. det bör inte användas som dricksvatten. Därför ville Norrvatten kartlägga vilka marina bränslen som används idag men också undersöka hur mycket pulveriserat aktivt kol (PAK) som krävs för att rena vattnet från bränslelukt. Detta för att vara beredda vid ett eventuellt utsläpp och då kunna tillsätta rätt mängd PAK. Detta undersöktes både genom en litteraturstudie och småskaliga laboratorieförsök där lukttröskel och rening med PAK undersöktes. Försöken analyserades med hjälp av luktanalyser, som utfördes av Görvälnverkets laboratoriepersonal. En litteraturstudie visade att de vanligaste marina bränslena idag för fritidsbåtar och fartyg är bensin respektive marin gasolja (MGO). Det är dessa två bränslen som använts vid försöken med pulveriserat aktivt kol. Planen från början var även att hybridolja skulle undersökas, men eftersom den betedde sig annorlunda i vatten jämfört med de övriga bränslena uteslöts den från vidare försök. Lukttröskelförsöket som gjordes för MGO visade att alla prov antingen luktade eller inte luktade så därför kunde ingen lukttröskel anges. Resultatet för vatten förorenat av bensin med en koncentration på 200 μg/l visade att det krävs 30 mg PAK/l för att eliminera bränslelukten från vattnet. Koncentrationen på 200 μg/l användes då det anses vara den högsta halt som skulle kunna nå Görvälnverket vid ett eventuellt oljeutsläpp. Dessvärre gav reningsförsöken med MGO inget konkret resultat. Detta eftersom lösligheten för MGO var felaktigt antagen och därför var koncentration av MGO löst i vatten okänd. De koncentrationer som undersöktes var därför total mängd tillsatt MGO i vattnet. Den slutsats som ändå kan dras från reningsförsöken med MGO är att PAK fungerar bra för att reducera bränslelukt, men att det krävs ytterligare försök. Det resultat man kan utgå från vid fortsatta undersökningar är att det krävs mer än 40 mg PAK/l för att rena förorenat vatten med en koncentration på 4 360 μg MGO/l samt mer än 60 mg PAK/l vid en koncentration på 8 720 μg MGO/l. / At Norrvatten’s treatment plant, Görvälnverket, drinking water is produced by purification of water from Mälaren. Mälaren is Sweden's largest source of drinking water, but it’s also heavily trafficked by commercial ships as well as private boats. Due to all traffic, there is a risk that oil spills will occur in the event of an accident. Oil products can give the water disgusting odor. This, according to Livsmedelsverket makes the produced drinking water unfit to be used as drinking water. Therefore, Norrvatten wanted to identify which marine fuels that are used today, but also to investigate how much powdered activated carbon (PAC) is needed to purify the water from fuel odor. This was investigated through a literature study and additional laboratory scale experiments where the relation between the odor threshold and the purification with PAC was investigated. The laboratory experiments were analyzed by using odor analyzes, where lab staff at the Görvälnverket smelled the samples and indicated how each individual sample smelled. Through the literature study it was found that the most common marine fuels today for private boats and commercial ships are gasoline and marine gas oil (MGO). These are the two fuels used in the experiments with powdered activated carbon. The plan was also to investigate hybrid oil. But since it behaved differently in water compared to the other fuels, it was excluded from further experiments. The odor threshold experiment made for MGO unfortunately showed that all samples either smelled or did not smell. Hence, no odor threshold could be specified. For water contaminated with gasoline at a concentration of 200 μg/L, 30 mg of PAC/L was required to eliminate the fuel odor from the water. The concentration of 200 μg/L was used since it is considered to be the highest level that may reach the Görvälnverket in the event of an oil spill. Unfortunately, the purification attempts with MGO produced no actual results. This was because the solubility of MGO was incorrectly assumed and therefore the concentration of MGO dissolved in water could not be obtained. The concentrations investigated were therefore the total amount of MGO added to the water. The conclusion that can still be drawn from the purification attempts with MGO is that PAC works well to reduce fuel odor. A result that can be the basis for future studies is that more than 40 mg PAC/L is required to purify contaminated water with a concentration of 4 360 μg MGO/L and more than 60 mg PAC/L at a concentration of 8 720 μg MGO/L.

This bachelor’s thesis describes a result of a product development project that was conducted during the spring of 2022 as part of the course Degree project for a bachelor's degree in engineering within innovations technology and design. The extent of the course includes 22,5 educational credits and was performed at the educational institution of Karlstad University. Supervisor for the project is Mikael Åsberg and examiner for the course is Leo de Vin. The project was commissioned by Biosorbe AB, which is a producer of a biodegradable absorbent made from cellulose-based pulp. The sanitation process of removing flooding water caused when extinguishing fire is an expensive and time-consuming process. Research has proven that their absorbent was highly effective at absorbing oils whilst rejecting water. The application of the absorbent in combination with activated carbon can absorb oils whilst accumulating toxins from water. The aim of the project is to develop a well-filter adapted to stormwater wells that can filtrate and accumulate environmental toxins from extinguishing water, the product is purposed to be used in the fire department. The project followed the phases of the product development process where various proven methods were implemented during the approach. The phases that were implemented during the project is as follows: project planning, discover, define, develop, deliver and ending phase that summarizes the delivery of the project which includes a written thesis, a presentation and an exhibition. The result of the project is a concept-suggestion presented in a physical and visual format that solves the defined problem whilst meeting the set requirements. The solution consists of a barrel-shaped container merged with a protruding square-shaped collar which can be attached between the well cover and well inlet. Space is left in the bottom of the container for the instalment of two filter cushions that contains absorbent and active coal which enables the filtration of toxins while letting clean water pass through the inlet. The solution contains two functional mechanisms in the form of straps that is used to strap through the grating of the cover and a lace that is used for sealing the container´s inlet. A prototype containing the above-mentioned functionalities was tested in a realistic scenario that led to an interesting conclusion of the project. / Examensarbetet skildrar resultatet från ett produktutvecklingsprojekt som genomfördes våren 2022 som en del av kursen Examensarbete för högskoleingenjörsexamen i innovationsteknik och design. Kursen omfattar 22,5 högskolepoäng och utfördes vid Karlstads universitet. Handledare för projektet är Mikael Åsberg och examinatorn för kursen är Leo de Vin. Uppdragsgivaren för projektet var Biosorbe AB, som är en producent av en bioabsorbent som raffineras från cellulosabaserad pappersmassa. Vid tillbud som involverar ett släckningsarbete kan översvämningar orsakas vilket leder till en dyr och tidskrävande saneringsprocess. Forskningen som utfördes antydde att absorbenten var högeffektiv på att absorbera oljor samtidigt som den kunde avstöta vatten. Användandet av absorbenten i kombination med aktivt kol möjliggör att olja kan absorberas samtidigt som miljögifter ansamlas från förbipasserande vatten. Syftet med projektet är att utveckla ett brunnsfilter ämnat för dagvattenbrunnar som tillåter att miljögifter kan filtreras samt ansamlas från släckvattnet, produkten syftar till att användas inom räddningstjänsten. Projektet följer en produktutvecklingsprocess där beprövad metodik har används under genomförandet. Faserna som applicerades under projektet anges enligt följande: projektplanering, discover, define, develop, deliver samt en slutfas som summerar leveransen av projektet som involverar en skriftlig avhandling, en presentation samt en utställning. Projektet resulterade i ett konceptförslag som presenteras i ett fysiskt samt visuellt format som löser den huvudsakliga problemformuleringen samtidigt som alla de förutbestämda kraven uppfylls. Lösningen består av en cylinderformad behållare som ansluter en utstickande kvadratisk krage som kan klämmas fast mellan ett brunnslock och inloppet på brunnen. Utrymmet i botten av behållaren tillåter att två filterkuddar kan installeras som innehåller absorbent respektive aktivt kol som möjliggör att miljögifter kan filtreras från vattnet samtidigt som konstruktionen tillåter att filtrerat vatten kan rinna ner i brunnen. Lösningen erhåller två funktionella mekanismer i form av två spännband som spännas fast igenom brunnsgallret samt ett snöre som används för att försluta inloppet på behållaren. En prototyp som innehåller tidigare nämnd funktionalitet testades i ett realistiskt scenario som gav upphov till ett intressant avslut av projektet.

Närvaron av PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) i miljön och i vårt dricksvatten blir alltmer uppmärksammad i Sverige och världen. Denna undersökning gick dels ut på att undersöka föroreningssituationen av bland annat PFAS på brandövningsplatsen i Vetlanda enligt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden (MIFO) fas 2 och utfördes av Njudung Energi på uppdrag av Höglandets räddningstjänstförbund och Vetlanda kommun. En andra del utgjordes av ett laborationsförsök där reningskapaciteten för PFAS med fyra olika adsorbenter jämfördes. Vetlanda brandövningsplats påvisade kraftigt förhöjda halter PFOS (perfluoroktansulfonsyra) och ∑PFAS11 i grundvatten (8,9 µg/l och 27,2 µg/l respektive) och i jord (0,82 mg/kg TS PFOS). Halten PFOS i grundvatten var över 45 ng/l och i jord översteg halten 0,02 mg/kg TS som är SGI:s preliminära riktvärden för PFOS (Pettersson et al. 2015). I ytvattenrecipienten var halten PFOS över det rekommenderade årsmedelvärdet enligt EU:s miljökvalitetsnorm för inlandsvatten (65 ng/l). Ytvattenrecipienten anses särskild skyddsvärd då den mynnar ut i Emån, som har höga naturvärden och används som vattentäkt. Halten koppar och bly i jord översteg Naturvårdsverkets generella riktvärden för mindre känslig markanvändning (200 mg/kg TS och 400 mg/kg TS respektive). Objektet Vetlanda brandövningsplats bedöms utgöra riskklass 1 enligt MIFO fas 2, vilket innebär en mycket stor risk. Som åtgärd föreslås grundvattenpumpning och behandling för att åtgärda föroreningsnivån med avseende på PFAS i grundvattnet, fortsatt provtagning för att avgränsa föroreningen i jord samt schaktsanering av de förorenade jordmassorna för att förhindra fortsatt urlakning till grundvattnet. I laborationsförsöket jämfördes de två konventionella filtermaterialen granulärt aktivt kol (GAC) och jonbytarmassa (AE) med grillkol och torv, två relativt billiga material. Labbförsöket utfördes som ett kolonnförsök med varierande pH-värden samt som ett försök med förlängd exponeringstid. Resultatet visar att AE och torv gynnas av ett sänkt pH-värde och av en förlängd exponeringstid. GAC uppvisade bäst reningsgrad under samtliga försök, med fullständig adsorption av PFOS och ∑PFAS11 för kolonnförsöken. Torv avlägsnade 65% PFOS vid 10 dagars exponeringstid och grillkol avlägsnade omkring 50% PFOS i kolonnförsöken. Försöket innehåller endast ett fåtal provtagningspunkter och ytterligare studier med grillkol och torv krävs för att fastställa deras eventuella potential som adsorbenter för att rena PFAS i grundvatten.

No description available.

Läkemedel och per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) har identifierats i utgående vatten från avloppsvattenverk där förekomsten av dessa mikroföroreningar har fått mycket uppmärksamhet då dessa ämnen har visats kunna leda till negativa effekter på den akvatiska miljön. De traditionella reningsteknikerna som idag används på avloppsreningsverk (ARV) har begränsad reningseffekt på mikroföroreningar där ett särskilt reningssteg för avancerad rening av mikroföroreningar krävs för att minska utsläppen av dessa till miljön.                                                              Denna studie syftade till att undersöka reduktionen av mikroföroreningar vid kombination av granulärt aktivt kol (GAK) och anjonbytare (AIX). Samt att undersöka vilken utformning, uppströmsflöde med fluidiserad bädd eller nedströmsflöde med fixerade bäddar, som fungerade mest effektivt med avseende på driftstabiliteten. Vidare syftade arbetet till att utifrån tidigare insamlade data från liknande kolonnförsök på Uppsala Vatten utreda eventuell korrelation mellan totalt organiskt kol (TOC), löst organiskt kol (DOC) och UVA med läkemedel och PFAS som skulle kunna användas som uppföljningsmetod i det senare fullskaliga reningssteget på Kungsängsverket. Kolonnförsöken bestod av sju kolonner vilka delades in i tre driftlinjer. Driftlinje ett bestod av ett GAK-filter med Cyclecarb 401 följt av ett AIX-filter med Purolite 694E, liknande utformning användes för driftlinje två men där GAK-filter med Filtrasorb 400 användes i stället för Cyclecarb 401. Samtliga filter i driftlinje ett och två drevs med nedströmsflöde. Den sista driftlinjen som undersöktes bestod av Cyclecarb 401 följt av två AIX-filter med uppströmsflöde och fluidiserade bäddar. Till varje driftlinje pumpades utgående vatten från Kungsängsverket ARV genom en förbehandling bestående av två patronfilter. I GAK- och AIX-filtren med nedströmsflöde användes en kontakttid på 15 respektive 5 minuter medan en kontakttid på 2 minuter användes för de fluidiserades AIX-filtren. Reningseffektiviteten undersöktes med avseende på PFOS, diklofenak, citalopram, metoprolol och oxazepam vid två tillfällen motsvarande 100 respektive 5 000 behandlade bäddvolymer i GAK-filtren. Utifrån analyserna beräknades reduktionsgraden över de enskilda filtren samt över varje driftlinje. Driftstabiliteten undersöktes genom att jämföra backspolningsbehovet för de tre driftlinjerna samt genom att undersöka reduktionen av TOC, DOC och UVA över dessa. Resultaten visade på god reduktion av mikroföroreningar över samtliga driftlinjer, där reduktionen var över 80 procent. Vid jämförelse av de olika GAK-filtren uppvisade Cyclecarb 401 högre reduktion av PFOS och diklofenak jämför med Filtrasorb 400. Seriedrift av GAK- och AIX-filter visades komplettera varandra där mikroföroreningar som avskildes sämre av GAK avskildes i efterföljande AIX vilket medför ett mer resurseffektivt användande av adsorbenterna. Stabiliteten med avseende på backspolningsbehov och reduktion var högst för driftlinje tre och viss korrelation mellan TOC och UVA och några mikroföroreningar kunde ses men där fler analyser skulle behövas för att undersöka detta närmare. / Pharmaceuticals and poly- and perfluoroalkyl substances (PFASs) have been detected in outgoing water from wastewater treatment plants (WWTPs) where the presence of these micropollutants (MPs) has received much attention as these substances have been shown to lead to negative effects on the aquatic environment. The traditional treatment techniques currently used at WWTPs have a limited treatment effect on MPs, where an alternative treatment step for advanced treatment of MPs is required to reduce the emission of these to the environment. This study aimed to investigate the reduction of MPs for the combination of granular activated carbon (GAC) and anion exchange resin (AE) and to investigate which design (i.e., upstream flow with fluidized bed or downstream flow with fixed beds), worked most effectively in terms of operational stability. Furthermore, the work aimed to investigate, based on previously collected data from similar column experiments at Uppsala Water and Waste AB, correlation between total organic carbon (TOC), dissolved organic carbon (DOC) and UVA with pharmaceuticals and PFAS that could be used as a follow-up method in the later full-scale treatment step at Kungsängsverket. The column experiments consisted of seven columns which were divided into three operating lines. Operating line one consisted of a GAC filter with Cyclecarb 401 followed by an AE filter with Purolite 694E, similar design was used for operating line two but with Filtrasorb 400 instead of Cyclecarb 401, both lines with downstream flow. The last operating line consisted of Cyclecarb 401 followed by two AE filters with upstream flow and fluidized beds. Outgoing water from Kungsängsverket WWTP was pumped to each operating line through a pre-treatment consisting of two cartridge filters. In the GAC and AE filters with downstream flow a contact time of 15 and 5 minute respectively, was used, while a contact time of 2 minutes was used for the fluidized AE filters. The reduction efficacy was examined for five selected MPs PFOS, diclofenac, citalopram, metoprolol and oxazepam on two occasions corresponding to 100 and 5 000 treated bed volumes in the GAC filters. Based on the analyzes, the degree of reduction was calculated over the individual filters and over each operating line. Operational stability was examined by comparing the backwashing need for the three operating lines and by examining the reduction of TOC, DOC and UVA over these. The results showed a good reduction of MPs for all operating lines, where the reduction was over 80 percent. Cyclecarb 401 showed a higher reduction of PFOS and diclofenac compared to Filtrasorb 400. Series operation of GAC and AE filters was shown to complement each other, where MPs that showed lower separation in GAC were separated in subsequent AE, which results in a more resource-efficient use of the adsorbents. The stability seen to backwashing needs and reduction was highest for operating line three. The correlation study showed correlation between TOC and UVA with some of the MPs, but more samples would be needed to investigate this further.