Ecological studies are often performed to investigate ecosystems from a taxonomic point of view (e.g. species richness or species composition). However, investigating variations in organism traits, rather than variations based on taxonomy, can yield higher mechaninistic understanding of the ecosystem. Invertebrate communities in shallow bays have not been subject for extensive investigations of traits. Thus, this study aimed to assess impacts on trait composition of invertebrates in shallow bays by five factors: (i) topographic openness, (ii) nitrogen load, (iii) filamentous algae, (iv) submerged plants, and (v) predatory fish. In order to investigate these connections, a large-scale field sampling of shallow bay ecosystems in the Swedish part of the Baltic Sea was conducted. Statistical analysis was performed using permutational multivariate analysis of variance (PERMANOVA) based on distance matrices, and the results were visualized with nonmetric multidimensional scaling (nMDS). The results show that topographic openness and submerged plants in shallow bays structure invertebrate trait composition. Topographic openness was shown to impact the traits of invertebrate communities slightly more (19 %) than submerged plants (14 %). Several traits are shown to be the drivers behind these results. However, not all effects on traits by the factors seem to be direct effects; some effects are likely seen due to indirect effects. The lack of effect of predatory fish is discussed and may be due to artifacts. Furthermore, different elements of trait-based studies are briefly discussed and recommendations for future trait studies are given. / PlantFish

<p>Vattendirektivet som trädde i kraft år 2000, innebär ett helt nytt sätt att arbeta med vattenfrågorna i Sverige. Omfattande arbete pågår i Sverige för att ta fram underlag som de kommande vattenmyndigheterna kommer att behöva för att kunna arbeta enligt direktivets bestämmelser. En central del som måste utredas är hur lång den akvatiskt ekologiska återhämtningstiden är när restaureringar och efterbehandlingsåtgärder genomförts. Fem svenska efterbehandlingsprojekt med avseende på metallföroreningar har undersökts i en fallstudie. En översiktsstudie har genomförts på hur fterbehandlingssituationen för metallföroreningar ser ut i Sverige genom att personer vid samtliga av landets länsstyrelser har kontaktats. Överlag är uppföljningen av genomförda projekt ofullständiga och i de flesta fall har inga studier på den akvatiska ekologin gjorts. De fem projekten visar på att en återhämtning kan ske på ca fyra år. Om invandring av arter från mindre påverkade lokaler är begränsad eller om genomförda åtgärder inte är tillräckliga kan återhämtningen ta mer än tio år. Kraftigt skadade ekosystem kan bli obalanserade med dominerande arter som följd, vilket kan förlänga återhämtningstiden med flera år.</p>

Vattendirektivet som trädde i kraft år 2000, innebär ett helt nytt sätt att arbeta med vattenfrågorna i Sverige. Omfattande arbete pågår i Sverige för att ta fram underlag som de kommande vattenmyndigheterna kommer att behöva för att kunna arbeta enligt direktivets bestämmelser. En central del som måste utredas är hur lång den akvatiskt ekologiska återhämtningstiden är när restaureringar och efterbehandlingsåtgärder genomförts. Fem svenska efterbehandlingsprojekt med avseende på metallföroreningar har undersökts i en fallstudie. En översiktsstudie har genomförts på hur fterbehandlingssituationen för metallföroreningar ser ut i Sverige genom att personer vid samtliga av landets länsstyrelser har kontaktats. Överlag är uppföljningen av genomförda projekt ofullständiga och i de flesta fall har inga studier på den akvatiska ekologin gjorts. De fem projekten visar på att en återhämtning kan ske på ca fyra år. Om invandring av arter från mindre påverkade lokaler är begränsad eller om genomförda åtgärder inte är tillräckliga kan återhämtningen ta mer än tio år. Kraftigt skadade ekosystem kan bli obalanserade med dominerande arter som följd, vilket kan förlänga återhämtningstiden med flera år.

Denna studie handlar om den vanliga sötvattensmusselarten Unio tumidus (U. tumidus), som har en viktig roll i vattenrening genom att filtrera organiskt material. Studien undersöker hur exponering för laboratorieförhållanden påverkar musslornas filtreringsförmåga genom att jämföra musslor som har anpassats till laboratorieförhållanden under olika tidsperioder. Experimentet undersökte effekterna av temperatur och laboratorieanpassningstid på U. tumidus. Fyra akvarier användes, två vid 5°C och två vid 15°C, och sex experimentkammare fanns i vardera akvarier. Musslorna som antingen hade hållits i laboratoriemiljö i ungefär ett år eller nyligen fångats vilda, anpassades till den nya temperaturen i cirka en dag innan experimentet startade och vattenprover togs vid tre olika tidpunkter för att mäta turbiditet och klorofyllkoncentration. En tvåfaktors ANOVA-analys användes för att mäta filtreringsförmågan. Resultaten visar att testtemperaturen var signifikant vid 3 och 46 timmar för turbiditet och vid 46 timmar för klorofyll, vilket tyder på att skillnaderna mellan testtemperaturen vid dessa tidpunkter troligen inte är slumpmässiga och att filtreringshastigheten var högre vid högre temperatur. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan musselkälla (labb vs vilda) vid båda tidpunkterna för vare sig turbiditet eller klorofyll, vilket tyder på att det inte finns någon signifikant skillnad mellan laboratorieanpassade och vilda musslor. Vid 46 timmar var signifikansnivån för source*testtemperatur signifikant för klorofyll. Sammantaget tyder resultaten på att temperaturen kan påverka klorofyllnivåerna, där högre temperatur ger effektivare filtrering både för laboratorieanpassade och vilda musslor, med viss evidens för att laboratorieanpassning kan påverka klorofyllfiltrering vid låga temperaturer. Resultaten av denna studie är också relevanta för diskussionen om musslors ekosystemtjänster. Detta kan vara särskilt viktigt i ekosystem där vattnet är förorenat och där musslor kan hjälpa till att minska mängden föroreningar i vattnet. / This study is about the common freshwater mussel species Unio tumidus (U. tumidus), which plays an important role in water purification by filtering organic material. This study investigates how exposure to lab conditions affects the filtering ability of these mussels by comparing mussels acclimated to lab conditions over different time periods. The experiment examined the effects of temperature and lab acclimation time on U. tumidus. Four aquaria were used two at 5°C and two at 15°C and were performed with six experimental chambers each. The mussels which constituted a group held in the lab for approximately 1 year or recently wild caught, were acclimated to the new temperature for about 1 day before the experiment began, and water samples were taken at three different times to measure turbidity and chlorophyll concentration. A two-factor ANOVA analysis was used to measure filtration ability. The results show that the test temperature was significant at 3 and 46 hours for turbidity and at 46 hours for chlorophyll, indicating that the differences between test temperature at these times are likely not random and that filtration rates were higher at higher temperature. There was no significance between source (lab vs wild) at both times for both turbidity and chlorophyll, suggesting that there is no significant difference between laboratory-acclimated and wild mussels. At 46 hours the significance level for source*testtemperature was significant for chlorophyll. Overall, the results suggest that can affect chlorophyll levels with higher temperature providing more efficient filtration for both lab-acclimated and wild caught mussels, with some evidence that lab acclimation can affect performance of chlorophyll filtration at low temperatures. The result of this study is also relevant to the discussion of mussel ecosystem services. This may be particularly important in ecosystems where water is polluted and where mussels can help reduce the amount of pollutants in the water.