Freshwater mussels is one the most endangered groups of organisms worldwide and stand in front of several threats. Global warming along with anthropogenic influence affect the mussel’s natural habitat and stress leads to changes in their behaviour. The aim was to investigate if the behaviour of Unio tumidus exposed to thermal stress differs depending on fine particulate matter exposure. This study hypothesises that (1) the critical thermal maximum of mussels is lower in high turbidity than in clear water (2) mussels in highly turbid water extend their foot at a lower temperature than in clear water (3) mussels have a more frequent gaping behaviour in high turbidity than in clear water. Mussels were placed in each water filled beaker with sensors glued to their shells for monitoring gaping behaviour. Aquarium heaters increased the water temperature gradually until the mussels reached their CTM. One group were placed in clear river water and one group in water with high turbidity. There was no significant difference in the CTM between the highly turbid and clear water. The mussels in the river water extended their foot at a lower temperature compared to the mussels in high turbidity. One possible explanation is that the mussels remain shut to protect themselves due to higher stress levels. Valve gaping behaviour was visually investigated and displayed different patterns between mussels in clear and highly turbid water. This study contributes with information regarding mussel behaviour and response to thermal stress which can be of value for future studies. / Sötvattenmusslor är en av de mest hotade organismerna i världen och står inför flera hot. Global uppvärmning tillsammans med antropogen inverkan påverkar musslornas naturliga livsmiljö och stress leder till förändringar i deras beteende. Syftet var att undersöka om beteendet hos Unio tumidus som utsätts för termisk stress skiljer sig beroende på exponering av fina partiklar. Denna studie antar att (1) critical thermal maximum för musslor är lägre vid hög turbiditet än i åvatten (2) musslor i hög turbiditet sträcker ut sin fot vid en lägre temperatur än i åvatten (3) musslor har ett mer frekvent öppningsbeteende vid hög turbiditet än i åvatten. Musslor placerades i vattenfyllda bägare med sensorer limmade på sina skal för att övervaka öppningsbeteende. Akvarievärmare ökade vattentemperaturen gradvis tills musslorna nådde sitt critical thermal maximum. En grupp placerades i åvatten och en grupp i vatten med hög turbiditet. Det fanns ingen signifikant skillnad i CTM mellan hög turbiditet och åvattnet. Musslorna i åvattnet sträckte ut sin fot vid en lägre temperatur jämfört med musslorna i hög turbiditet. En möjlig förklaring är att musslorna förblir stängda för att skydda sig på grund av högre stress. Öppningsbeteende undersöktes visuellt och visade olika mönster mellan musslor i åvatten och vatten med hög turbiditet. Denna studie bidrar med information om musslornas beteende och respons på termisk stress som kan vara av värde för framtida studier.

Denna studie handlar om den vanliga sötvattensmusselarten Unio tumidus (U. tumidus), som har en viktig roll i vattenrening genom att filtrera organiskt material. Studien undersöker hur exponering för laboratorieförhållanden påverkar musslornas filtreringsförmåga genom att jämföra musslor som har anpassats till laboratorieförhållanden under olika tidsperioder. Experimentet undersökte effekterna av temperatur och laboratorieanpassningstid på U. tumidus. Fyra akvarier användes, två vid 5°C och två vid 15°C, och sex experimentkammare fanns i vardera akvarier. Musslorna som antingen hade hållits i laboratoriemiljö i ungefär ett år eller nyligen fångats vilda, anpassades till den nya temperaturen i cirka en dag innan experimentet startade och vattenprover togs vid tre olika tidpunkter för att mäta turbiditet och klorofyllkoncentration. En tvåfaktors ANOVA-analys användes för att mäta filtreringsförmågan. Resultaten visar att testtemperaturen var signifikant vid 3 och 46 timmar för turbiditet och vid 46 timmar för klorofyll, vilket tyder på att skillnaderna mellan testtemperaturen vid dessa tidpunkter troligen inte är slumpmässiga och att filtreringshastigheten var högre vid högre temperatur. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan musselkälla (labb vs vilda) vid båda tidpunkterna för vare sig turbiditet eller klorofyll, vilket tyder på att det inte finns någon signifikant skillnad mellan laboratorieanpassade och vilda musslor. Vid 46 timmar var signifikansnivån för source*testtemperatur signifikant för klorofyll. Sammantaget tyder resultaten på att temperaturen kan påverka klorofyllnivåerna, där högre temperatur ger effektivare filtrering både för laboratorieanpassade och vilda musslor, med viss evidens för att laboratorieanpassning kan påverka klorofyllfiltrering vid låga temperaturer. Resultaten av denna studie är också relevanta för diskussionen om musslors ekosystemtjänster. Detta kan vara särskilt viktigt i ekosystem där vattnet är förorenat och där musslor kan hjälpa till att minska mängden föroreningar i vattnet. / This study is about the common freshwater mussel species Unio tumidus (U. tumidus), which plays an important role in water purification by filtering organic material. This study investigates how exposure to lab conditions affects the filtering ability of these mussels by comparing mussels acclimated to lab conditions over different time periods. The experiment examined the effects of temperature and lab acclimation time on U. tumidus. Four aquaria were used two at 5°C and two at 15°C and were performed with six experimental chambers each. The mussels which constituted a group held in the lab for approximately 1 year or recently wild caught, were acclimated to the new temperature for about 1 day before the experiment began, and water samples were taken at three different times to measure turbidity and chlorophyll concentration. A two-factor ANOVA analysis was used to measure filtration ability. The results show that the test temperature was significant at 3 and 46 hours for turbidity and at 46 hours for chlorophyll, indicating that the differences between test temperature at these times are likely not random and that filtration rates were higher at higher temperature. There was no significance between source (lab vs wild) at both times for both turbidity and chlorophyll, suggesting that there is no significant difference between laboratory-acclimated and wild mussels. At 46 hours the significance level for source*testtemperature was significant for chlorophyll. Overall, the results suggest that can affect chlorophyll levels with higher temperature providing more efficient filtration for both lab-acclimated and wild caught mussels, with some evidence that lab acclimation can affect performance of chlorophyll filtration at low temperatures. The result of this study is also relevant to the discussion of mussel ecosystem services. This may be particularly important in ecosystems where water is polluted and where mussels can help reduce the amount of pollutants in the water.

Biofiltration is one of many ecosystem services provided by mussels. Besides filtering and clearing waters from miscellaneous harmful particles and debris, mussels also have the ability to lower the turbidity of the water. How the presence of mussels affect macrophyte growth is however a less researched area of science. In this study I try to assess if the presence of Unio tumidus have an effect on the growth of Eleocharis acicularis. I used mesocosms containing individuals from both species and through continuous measurements of water chemistry as well as the measuring the difference in plant biomass between the start of the experiment and the harvest at the end of the experiment. The only significant effect observed was on conductivity which increased by 82% in aquaria with mussels as opposed to only 74% in those without. Interestingly there was no increase in the mean biomass of the plants, instead there was a decrease in mean plant biomass over time. / Biofiltration är en av många ekosystemtjänster som musslor tillhandahåller. Förutom att rena stora mängder vatten från diverse skadliga ämnen så sänker även musslors biofiltration turbiditeten i vattnet. Hur musslornas närvaro påverkar makrofyter är dock ett mindre utforskat område. I den här studien undersöker jag huruvida närvsaro av Unio tumidus påverkar tillväxt hos Eleocharis acicularis. Jag använde mesocosmer innehållande individer av båda arter och genomförde kontinuerliga mätningar av vattenkemin samt mätte förändringar i biomassan hos växterna. Musslorna hade inte en signifikant effekt på vare sig pH, turbiditet, nivåer av chlorophyll-a eller biomassa hos växterna. Den enda variabeln som musslorna visade sig ha en signifikant effekt på var konduktiviteten, som ökade signifikant med 82% i akvarierna med musslor kontra en ökning på endast 74% i akvarierna utan musslor. Intressant nog så minskade växterna i biomassa över tid.