No description available.

Freshwater mussels is one the most endangered groups of organisms worldwide and stand in front of several threats. Global warming along with anthropogenic influence affect the mussel’s natural habitat and stress leads to changes in their behaviour. The aim was to investigate if the behaviour of Unio tumidus exposed to thermal stress differs depending on fine particulate matter exposure. This study hypothesises that (1) the critical thermal maximum of mussels is lower in high turbidity than in clear water (2) mussels in highly turbid water extend their foot at a lower temperature than in clear water (3) mussels have a more frequent gaping behaviour in high turbidity than in clear water. Mussels were placed in each water filled beaker with sensors glued to their shells for monitoring gaping behaviour. Aquarium heaters increased the water temperature gradually until the mussels reached their CTM. One group were placed in clear river water and one group in water with high turbidity. There was no significant difference in the CTM between the highly turbid and clear water. The mussels in the river water extended their foot at a lower temperature compared to the mussels in high turbidity. One possible explanation is that the mussels remain shut to protect themselves due to higher stress levels. Valve gaping behaviour was visually investigated and displayed different patterns between mussels in clear and highly turbid water. This study contributes with information regarding mussel behaviour and response to thermal stress which can be of value for future studies. / Sötvattenmusslor är en av de mest hotade organismerna i världen och står inför flera hot. Global uppvärmning tillsammans med antropogen inverkan påverkar musslornas naturliga livsmiljö och stress leder till förändringar i deras beteende. Syftet var att undersöka om beteendet hos Unio tumidus som utsätts för termisk stress skiljer sig beroende på exponering av fina partiklar. Denna studie antar att (1) critical thermal maximum för musslor är lägre vid hög turbiditet än i åvatten (2) musslor i hög turbiditet sträcker ut sin fot vid en lägre temperatur än i åvatten (3) musslor har ett mer frekvent öppningsbeteende vid hög turbiditet än i åvatten. Musslor placerades i vattenfyllda bägare med sensorer limmade på sina skal för att övervaka öppningsbeteende. Akvarievärmare ökade vattentemperaturen gradvis tills musslorna nådde sitt critical thermal maximum. En grupp placerades i åvatten och en grupp i vatten med hög turbiditet. Det fanns ingen signifikant skillnad i CTM mellan hög turbiditet och åvattnet. Musslorna i åvattnet sträckte ut sin fot vid en lägre temperatur jämfört med musslorna i hög turbiditet. En möjlig förklaring är att musslorna förblir stängda för att skydda sig på grund av högre stress. Öppningsbeteende undersöktes visuellt och visade olika mönster mellan musslor i åvatten och vatten med hög turbiditet. Denna studie bidrar med information om musslornas beteende och respons på termisk stress som kan vara av värde för framtida studier.

Vi lever i ett samhälle med pågående urbanisering. Nyexploateringar och förtätningar istadsmiljöer bidrar till minskad infiltration och evapotranspiration samt ökad ytavrinning avregn- och smältvatten; så kallat dagvatten. Det är viktigt att kvantifiera denna diffusaföroreningskälla i urbana miljöer då bland annat näringsämnen och tungmetaller transporterasmed dagvattnet, vilket bidrar till försämrad status i recipienter. Enföroreningsbelastningsmodell för näringsämnen i dagvatten på nationell nivå används avSvenska miljöemissionsdata (SMED). Beräkningsmetoden använder empiriskt framtagnaavrinningskoefficienter och belastningsschabloner som varierar beroende påmarkanvändningsslag. Flödesproportionell provtagning av totalhalter kväve, fosfor, bly, koppar, zink, kadmium ochsuspenderad substans genomfördes under nio veckor i ett av Uppsalas störstadagvattenavrinningsområden. Syftet var att kvantifiera områdets föroreningsbelastning för attutvärdera och föreslå förbättringar till SMED:s beräkningsmetod som enligt tidigare studierhar stora osäkerheter, men även för att ge underlag till placering av eventuella reningsåtgärderi området. Provtagningen kompletterades med en modellutvärdering där beräkningsmetodenskänslighet med avseende på markanvändning och inkludering av basflöde testades. Även enmer fysikaliskt förankrad modell för näringsämnestransport i naturliga avrinningsområdenanvändes i modellutvärderingen. Resultaten visade att bly, koppar och zink transporteras till Fyrisån i koncentrationer somöverskrider föreslagna regionala riktvärden för dagvatten. För koppar och zink är även dentotala belastningen på recipient högre än tidigare modellerade värden. Då tungmetaller, menäven fosfor, till stor del transporteras i partikulär form bör en eventuell reningsåtgärd iavrinningsområdet fokusera på att avskilja partikulärt material. Åtgärden bör även placerasuppströms industrin GE Healthcare Bio-Sciences AB där föroreningskoncentrationerna spädsut genom att stora volymer kyl- och regenereringsvatten tillförs dagvattennätet. Vidare visade modellutvärderingen att när SMED:s beräkningsmetod applicerades på detstuderade avrinningsområdet överskattades volymavrinningen från dagvattnet jämfört medprovtagningsresultaten medan medelkoncentrationen för kväve underskattades. För fosfor gavprovtagningsresultaten och beräkningsmetoden samstämmiga svar. Sammantagetöverskattade modellen fosforbelastningen något men underskattade kvävebelastningen. Förkväve har basflödet visat sig stå för en betydande del av belastningen och bör därför iframtiden inkluderas i SMED:s beräkningsmetod. Även den markanvändningskarta somanvänds i metoden bör bytas ut på grund av dess inaktualitet samt att modellutvärderingenvisade relativt stora känsligheter i resultaten för ändring i markanvändning. / We live in a society with an ongoing urbanization. New development projects anddensifications in urban areas contribute to reduced infiltration and evapotranspiration and anincreased surface runoff from rain and melt water, i.e. stormwater. It is essential to quantifythis diffuse source of pollution in urban environments since nutrients, heavy metals and otherpollutants, are transported by the stormwater and contribute to recipient degradation. Anutrient pollution load model in stormwater is used by Swedish environmental emission data(SMED) on a national level. The SMED computational method utilizes empirical runoffcoefficients and standard concentrations, which vary depending on the catchment land-use. Flow proportional sampling of total concentrations of nitrogen, phosphorus, lead, copper,zinc, cadmium and suspended solids was conducted during nine weeks in one of the largeststormwater catchments in Uppsala city, Sweden. The study aimed at quantifying the pollutionload of the catchment in order to evaluate and suggest improvements to the SMEDcomputational method, which contains large uncertainties according to previous studies.Furthermore, the study aimed at providing a basis for potential treatment measures in thecatchment. The sampling was complemented with a model evaluation where the sensitivity ofthe computational method was tested with respect to land-use input and the inclusion ofbaseflow. The model evaluation also included a comparison with a more physically basedmodel for nutrient transport in natural catchments. The results revealed that lead, copper and zinc are discharged into the Fyris River inconcentrations exceeding proposed regional guideline values. For copper and zinc the totalpollution loads on the recipient are higher than previously modeled values. As heavy metalsand phosphorus are transported largely in particulate form the potential treatment measureshould have the ability to effectively separate particulate matter from the stormwater matrix.Due to emissions of large volumes of cooling and regeneration water from the industry GEHealthcare Bio-Sciences AB, the stormwater pollutants are diluted. The treatment measureshould therefore be placed upstream from the industry. When applying the SMED computational method on the studied catchment, the modeloverestimated the runoff volume from stormwater compared to the sampling results, while theaverage nitrogen concentration was underestimated. Regarding phosphorus concentrations,the model and the sampling results concurred relatively well. This resulted in a higherphosphorus, but lower nitrogen, pollution load predicted by the model. It can partly beattributed the fact that baseflow transport of nitrogen is a significant part of the total pollutionload, and should thus be included in the SMED computational method in future calculations.Another model improvement would be to replace the outdated land-use map currently beingused in the method as the model evaluation indicated a relatively large sensitivity in theresults with regards to alterations in the land-use type input.