Vid miljöövervakning av konstruktionsprojekt såsom byggnation av väg och järnväg är det vanligt att uppsatta riktvärden för grumlighet överskrids. I en genomgång av årsrapporter från infrastrukturprojektet BanaVäg i Väst visade det sig att riktvärden för grumlighet ofta sätts upp utan noggrann kartläggning av vattendragens naturliga grumlighetsnivåer. Detta arbetssätt beror förmodligen på den oklara lagstiftningen gällande riktvärden på grumlighet och på bristfälliga anvisningar för hur referensprovtagning av grumlighet bör utformas. För att komma åt problematiken med opålitliga riktvärden borde riktvärden därför anpassas till enskilda vattendrag. I detta examensarbete gjordes ett försök att ta fram en metod för att kunna sätta vattendragsanpassade riktvärden. En dynamisk modell utvecklades för att ta fram grumlighet utifrån jordbruksareal, andel lera i avrinningsområdet samt vattenflöde. Modellen gav bäst, men trots allt inte tillfredställande, resultat för vattendrag med avrinningsområden mindre än 100 km2. För vattendrag som hade ett större avrinningsområde blev modellresultaten sämre, förmodligen på grund av en komplex samverkan mellan olika drivvariabler, där vissa inte ens togs hänsyn till i modellen. För att komma vidare med vattendragsanpassade riktvärden i Sverige föreslås fortsättningsvis en omfattande nationell satsning framförallt för större värdefulla vattendrag. Denna satsning bör innefatta anpassning av mer avancerade modeller för grumlighet till svenska förhållanden. Sammanfattningsvis visar studien tydligt att det finns ett stort behov av att förbättra metoderna för att kontrollera grumlighet samt att ta fram riktvärden anpassade utifrån naturliga grumlighetsnivåer i de olika vattendragen. / It has been noticed that construction activities close to watercourses often result in turbidity values that exceed guideline values. A detailed analysis of annual reports from the Swedish infrastructure project “BanaVäg i Väst” has shown that recommended values of turbidity often are determined without consideration of natural variations in turbidity. The performance probably depends on the lack of appropriate legislation on acceptable turbidity values and on how turbidity should be monitored during construction activities. The objective of this thesis was therefore to develop a method to determine background values for turbidity as a basis for setting water system adapted reference values. In the thesis a model for turbidity was developed with agricultural area, clay content within the watershed and discharge as input variables. With the dynamic model variations in turbidity could best be explained in watercourses of watersheds less than 100 km2, but even for these watercourses the model performance remained poor. For watercourses draining larger watersheds the model performance became even poorer, most probably due to complex interactions of a variety of driving variables, of which some were not included as input variables. A recommendation is therefore a national initiative where more advanced models can be used, at least for large watercourses that are highly vulnerable, after adaption to Swedish conditions. This study clearly shows that there is an urgent need in Sweden to improve methods to monitor turbidity as well as to improve guideline values by adjusting them according to background turbidity levels.

Freshwater mussels is one the most endangered groups of organisms worldwide and stand in front of several threats. Global warming along with anthropogenic influence affect the mussel’s natural habitat and stress leads to changes in their behaviour. The aim was to investigate if the behaviour of Unio tumidus exposed to thermal stress differs depending on fine particulate matter exposure. This study hypothesises that (1) the critical thermal maximum of mussels is lower in high turbidity than in clear water (2) mussels in highly turbid water extend their foot at a lower temperature than in clear water (3) mussels have a more frequent gaping behaviour in high turbidity than in clear water. Mussels were placed in each water filled beaker with sensors glued to their shells for monitoring gaping behaviour. Aquarium heaters increased the water temperature gradually until the mussels reached their CTM. One group were placed in clear river water and one group in water with high turbidity. There was no significant difference in the CTM between the highly turbid and clear water. The mussels in the river water extended their foot at a lower temperature compared to the mussels in high turbidity. One possible explanation is that the mussels remain shut to protect themselves due to higher stress levels. Valve gaping behaviour was visually investigated and displayed different patterns between mussels in clear and highly turbid water. This study contributes with information regarding mussel behaviour and response to thermal stress which can be of value for future studies. / Sötvattenmusslor är en av de mest hotade organismerna i världen och står inför flera hot. Global uppvärmning tillsammans med antropogen inverkan påverkar musslornas naturliga livsmiljö och stress leder till förändringar i deras beteende. Syftet var att undersöka om beteendet hos Unio tumidus som utsätts för termisk stress skiljer sig beroende på exponering av fina partiklar. Denna studie antar att (1) critical thermal maximum för musslor är lägre vid hög turbiditet än i åvatten (2) musslor i hög turbiditet sträcker ut sin fot vid en lägre temperatur än i åvatten (3) musslor har ett mer frekvent öppningsbeteende vid hög turbiditet än i åvatten. Musslor placerades i vattenfyllda bägare med sensorer limmade på sina skal för att övervaka öppningsbeteende. Akvarievärmare ökade vattentemperaturen gradvis tills musslorna nådde sitt critical thermal maximum. En grupp placerades i åvatten och en grupp i vatten med hög turbiditet. Det fanns ingen signifikant skillnad i CTM mellan hög turbiditet och åvattnet. Musslorna i åvattnet sträckte ut sin fot vid en lägre temperatur jämfört med musslorna i hög turbiditet. En möjlig förklaring är att musslorna förblir stängda för att skydda sig på grund av högre stress. Öppningsbeteende undersöktes visuellt och visade olika mönster mellan musslor i åvatten och vatten med hög turbiditet. Denna studie bidrar med information om musslornas beteende och respons på termisk stress som kan vara av värde för framtida studier.