Diss. (sammanfattning) Stockholm : Univ., 2004. / Härtill 6 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Kraftig övergödning i Östersjön leder till ökad blomning av alger som medför syrebrist i havet. Musselodling kan ses som en åtgärd för problemet. På den svenska östkusten beräknas skördningen av musslor vara på ca 65 000 ton/år. Rötningsförsöket av blåmusslorna skedde i en pilotanläggning på Linnéuniversitet som består utav en lakbädd och en UASB-reaktor (Upflow Anaerobic Sludge Blanket), där syrabildningen sker i lakbädden och metanbildningen i UASB. Musslorna gav ett metanutbyte på 0,32 m 3/(kg VS) för hela rötningsperioden. Ensy AB specialiserar sig på att producera koncentrerad växtnäring från gödsel. De har som planer att utveckla sin verksamhet för att samköra produktion av biogas från gödsel. Gödslet som erhölls från Ensy AB rötades i ett satsvist försök i nio behållare med 100g/behållare. Rötningen av gödslet gav ett metanutbyte av 0,073 m3/(kg*VS). Försöket visar att det finns potential att använda blåmusslor som resurs för biogasproduktion. Genom utnyttjandet av musslor och gödsel som biogassubstrat kan övergödningen minskas, dessutom minskar utsläppet av metangas.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2002. / Härtill 6 uppsatser.

Förändringar i livsmedelsproduktionen är nödvändigt för att kunna mätta jordens befolkning som förväntas öka drastiskt de kommande åren. FAO menar att blickarna bör riktas mot haven och extensiva (ej utfodrade) odlingar för att producera hållbara livsmedel. I denna litteraturstudie har tidigare forskning inom odling av makroalger och musslor granskats för att undersöka vilka utmaningar och möjligheter som finns för marina vattenbruk i Sverige. Resultaten visar att marina odlingar av den svenska inhemska arten sockertång (Saccharina latissima) samt inhemska blåmusslan (Mytilus edulis) som studerats i denna studie kan spela stor roll för att erbjuda människor hållbara och näringsrika livsmedel. Odlingar på platser med god vattengenomströmning orsakar inte någon tydlig negativ påverkan på botten- eller vattenmiljön. Detta på grund av att organiskt material från odlade makroalger och musslor, och näringsämnen genom exkrement från musslor, kan spridas med vattenströmmarna. Extensiva odlingar av dessa arter kan bidra med levnadshabitat för många vattenlevande organismer samt upptag av läckta näringsämnen från bland annat industrier och jordbruk och risken för övergödning reduceras. Odlingarna bör dock placeras långt ifrån miljöer med risk för möjliga fekala och industriella utsläpp. Studien visar att organiska miljögifter i alger och musslor generellt inte är en hälsorisk vid konsumtion. Däremot kan oorganiska miljögifter i form av tungmetaller vara en hälsofara. Kontinuerliga kontroller av bland annat miljögifter, virus och algtoxiner utförs idag men kommer fortsatt krävas för att erbjuda säkra livsmedel. Sockertång och blåmusslor har viktiga näringsfördelar och blåmusslor har ett högt proteininnehåll samt att de båda livsmedlen kan erbjuda essentiella fett- och aminosyror. Sammanfattningsvis finns det potential för marina vattenbruk i Sverige att producera näringsrika och säkra livsmedel på ett hållbart sätt som gynnar vattenmiljön. Samtidigt är marin odling av makroalger och musslor relativt nytt i svenska vatten och mer forskning behövs för att säkerställa att odlingarna inte påverkar miljö och människa negativt.

Färdiglagade måltider för specifika målgrupper ställer höga krav på både utseende av maten och förpackningsalternativ så råvaror tillagas så bästa och mest näringsrika vis.  Detta arbete studerar skillnaden i smak och textur mellan två olika konserveringsmetoder av en färdiglagad musselsoppa genom att förpacka i en mikrovågsförpackning och en ångförpackning.  Enkäter för att undersöka skillnad i utseende på soppan gällande musslor med och utan skal genomförs även och där också en jämförelse av kulturell påverkan i våra matval, hur noga man är med hygien när det kommer till mat och deltagarnas generella matintresse för att göra en jämförelse av svenska och franska deltagare.  Syftet är att genomföra en sensorisk optimering av en musselsoppa som utvecklats för äldre konsumenter. / There are high demands on readymade meals when it comes to both the look of the food and the way the meal is packaged to ensure the produce is cooked in the best and most nutritious way. This rapport is about seeing if there is a difference in taste and texture between two different conservation methods for a premade mussel soup. A survey to see if the soup is more appealing if served with the mussels in their shell or deshelled was made and also an comparison of a cultural input on the food choices, how important the hygiene is when it comes to food and the participants overall food interest to get an overall comparison of Swedish and French participants the aim is to complete a sensory optimization of a mussel soup which was developed for old aldults.

Blåmusslor livnär sig på att filtrera vatten på alger och partiklar, som i sin tur tagit upp kväve och fosfor. Genom odling, skörd och effektiv användning av musslorna kan man hjälpa till att minska närsaltsbelastning och övergödning i Öresund. Syftet med denna studie har varit att undersöka möjligheterna att använda en materialdriven designprocess för framtagning av material för en cirkulär ekonomi genom att tillämpa råmaterialet musslor. Fördjupningsområden i studien har varit att studera teorier kring design för hållbar utveckling, cirkulär ekonomi och materialdriven design. Genom en materialdriven designprocess har ett biologiskt nedbrytbart materialet tagits fram som har potential att ingå i en cirkulär ekonomi. Resultatet av materialframtagningen presenteras i form av ett materialkoncept som representerar materialets tekniska och sensoriska egenskaper. / Mussels feed on filtering water on algae and particles, which in turn have absorbed nitrogen and phosphorus. By cultivating, harvesting and efficient use of the mussels, you can help reduce eutrophication in the Sound. The purpose of this study has been to investigate the possibilities of using material driven design processes for creating new materials, for a circular economy by applying the raw material mussels. The main areas of study have been theories within design for sustainable development, circular economics and material driven design. Through a material driven design process, a biodegradable material has been developed that has the potential to be part of a circular economy. The result of the material development is presented in the form of a material concept that represents the technical and sensorial properties of the material.

Freshwater mussels is one the most endangered groups of organisms worldwide and stand in front of several threats. Global warming along with anthropogenic influence affect the mussel’s natural habitat and stress leads to changes in their behaviour. The aim was to investigate if the behaviour of Unio tumidus exposed to thermal stress differs depending on fine particulate matter exposure. This study hypothesises that (1) the critical thermal maximum of mussels is lower in high turbidity than in clear water (2) mussels in highly turbid water extend their foot at a lower temperature than in clear water (3) mussels have a more frequent gaping behaviour in high turbidity than in clear water. Mussels were placed in each water filled beaker with sensors glued to their shells for monitoring gaping behaviour. Aquarium heaters increased the water temperature gradually until the mussels reached their CTM. One group were placed in clear river water and one group in water with high turbidity. There was no significant difference in the CTM between the highly turbid and clear water. The mussels in the river water extended their foot at a lower temperature compared to the mussels in high turbidity. One possible explanation is that the mussels remain shut to protect themselves due to higher stress levels. Valve gaping behaviour was visually investigated and displayed different patterns between mussels in clear and highly turbid water. This study contributes with information regarding mussel behaviour and response to thermal stress which can be of value for future studies. / Sötvattenmusslor är en av de mest hotade organismerna i världen och står inför flera hot. Global uppvärmning tillsammans med antropogen inverkan påverkar musslornas naturliga livsmiljö och stress leder till förändringar i deras beteende. Syftet var att undersöka om beteendet hos Unio tumidus som utsätts för termisk stress skiljer sig beroende på exponering av fina partiklar. Denna studie antar att (1) critical thermal maximum för musslor är lägre vid hög turbiditet än i åvatten (2) musslor i hög turbiditet sträcker ut sin fot vid en lägre temperatur än i åvatten (3) musslor har ett mer frekvent öppningsbeteende vid hög turbiditet än i åvatten. Musslor placerades i vattenfyllda bägare med sensorer limmade på sina skal för att övervaka öppningsbeteende. Akvarievärmare ökade vattentemperaturen gradvis tills musslorna nådde sitt critical thermal maximum. En grupp placerades i åvatten och en grupp i vatten med hög turbiditet. Det fanns ingen signifikant skillnad i CTM mellan hög turbiditet och åvattnet. Musslorna i åvattnet sträckte ut sin fot vid en lägre temperatur jämfört med musslorna i hög turbiditet. En möjlig förklaring är att musslorna förblir stängda för att skydda sig på grund av högre stress. Öppningsbeteende undersöktes visuellt och visade olika mönster mellan musslor i åvatten och vatten med hög turbiditet. Denna studie bidrar med information om musslornas beteende och respons på termisk stress som kan vara av värde för framtida studier.

Sötvattensmusslor av ordningen unionoida är en av världens mest hotade organismgrupper och tjockskalig målarmussla (Unio crassus) klassas som starkt hotad enligt IUCN:s lista över rödlistade arter. Bevarandearbeten har tidigare utförts där tjockskalig målarmussla har återintroducerats till Klingavälsån och Fyleån i södra Sverige. Vid återintroduktion är utgångspunkten genetiskt släktskap, men när den informationen inte finns väljer man att återintroducera den population som är geografiskt närmast. Syftet med studien var att undersöka ifall geografisk avstånd mellan de fyra vattendragen Bråån, Tommarpsån, Klingavälsån och Fyleån påverkar juvenilöverlevnad. Syftet var även att ta reda på vilken av Bråånmusslor och Tommarpsånmusslor som är bäst lämpad för återintroduktion i Fyleån och Klingavälsån. Jag hade följande hypoteser, (1) Bråånmusslor har högst överlevnad i Bråån, följt av Klingavälsån, Fyleån och Tommarpsån och (2) Tommarpsånmusslor har högst överlevnad i Tommarpsån följt av, Fyleån, Klingavälsån och Bråån. Befruktade musslor fångades in från Bråån och Tommarpsån i maj 2016. Musslorna släppte i från sig glochidielarver som sedan användes till att infektera fiskar. Stensimpor (Cottus gobio) elfiskades från Tommarpsån och elritsor (Phoxinus phoxinus) elfiskades från Bråån, därefter infekterades stensimpor med glochidielarver från Tommarpsån och elritsor med glochidielarver från Bråån. Juvenila musslor släppte från fiskarna 25-35 dagar senare och matades under hela sommaren, därefter sattes musslorna ut i boxar i de fyra vattendragen. Överlevnaden för musslorna mättes och dokumenterades vid två tillfällen. Fyra Kruskal-Wallis tester genomfördes där ”överlevnad” jämfördes med ”vattendrag” för Bråånmusslor och Tommarpsånmusslor. Resultatet stämde inte överens med hypotesen för vare sig Bråånmusslor eller Tommarpsånmusslor, förutom att Bråånmusslor hade lägst överlevnad i det mest avlägsna vattendraget vid andra mättillfället. Överlevnaden för Bråånmusslor skilde sig mellan flera av vattendragen men för Tommarpsånmusslor var det ingen skillnad i överlevnad. Bråånmusslor verkade mer lämpliga för återintroduktion i Fyleån jämfört med Klingavälsån och Tommarpsånmusslor verkade inte sämre lämpade för återintroduktion till vare sig Fyleån eller Klingavälsån. Sammanfattningsvis verkade överlevnaden inte generellt bero på geografisk närhet. Troligtvis har faktorer som lokaladaptation, vattenkvalité och sjukdomar även en påverkan på överlevnaden hos juvenila musslor. / Freshwater mussels are one of the most endangered groups of organisms worldwide, with the thick-shelled river mussel (Unio crassus) being classified as critically endangered according to the IUCN:s red list of threatened species. Conservation efforts have been undertaken in southern Sweden, where the thick-shelled river mussel has been reintroduced to Klingavälsån and Fyleån. Genetic relatedness is typically used as the starting point when reintroducing mussels, but if this information is not available, the population closest geographically is chosen. The objective of this study was to investigate whether the distance between four watercourses, namely Bråån, Tommarpsån, Klingavälsån and Fyleån affects juvenile survival and to determine which population of mussels from Bråån and Tommarpsån is best suited for reintroduction to Fyleån and Klingavälsån. The hypotheses are that (1) Bråån mussels have the highest growth rate in Bråån, followed by Klingavälsån, Fyleån and Tommarpsån, and (2) Tommarpsån mussels have the highest growth rate in Tommarpsån, followed by Fyleån, Klingavälsån and Bråån. Fertilized mussels were collected from Bråån and Tommarpsån in May 2016, and the mussels released glochidia larvae, which were used to infect fish. European bullheads (Cottus gobio) were electrofished from Tommarpsån and European minnows (Phoxinus phoxinus) were electrofished from Bråån, and then the European bullheads were infected with glochidia larvae from Tommarpsån and European minnows were infected with glochidia larvae from Bråån. Juvenile mussels let go of the fish 25 – 35 days later and were fed throughout the summer, after which the mussels were placed in boxes in the four watercourses. Survival of the mussels was measured and documented on two occasions. Four Kruskal-Wallis tests were performed where “survival” was compared with “watercourse” for Bråån mussels and for Tommarpsån mussels. The results did not match the hypothesis for either Bråån mussels or Tommarpsån mussels, except for the fact that Bråån mussels had the lowest survival rate in the most remote stream at the second measurement occasion. The survival of the Bråån mussels differed between several of the streams, but for the Tommarpsån mussels there were no significant difference in survival. The Bråån mussels seemed more suitable for reintroduction into Fyleån compared to Klingavälsån, and Tommarpsån mussels did not seem less suitable for reintroduction to either Fyleån or Klingavälsån. In summary, survival did not appear to generally depend on geographic proximity. Factors such as local adaptation, water quality and diseases likely also have an impact on the survival of juvenile mussels.