Projektet är en ombyggnation. En förvaringslada från 70-talet konverterad till ett kreativitetshus, nu vidare omarbetat till en lokal för endast Cirkus Cirkör, deras huvudkontor. Följande byggkomponenter återanvänds: Bärande stomme: betong. Tak: betong. Stabiliserande element: lättbetong. Insidan blåses ut och förnyas till ett stort rum, uppdelat efter behov och funktion. Rörliga väggar: glas. Rörliga väggar: tyg Fasta ickebärande innerväggar: trä. Bjälklag: trä.

Cirkus Cirkörs gymnasieskola blir en ny publikvänlig byggnad, men en öppen passage för att få inblick i verksamheten och väcka nyfikenhet. Men relativt små medel omvandlas Cirkushallen till den givna huvudbyggnaden i området, och blir ett tydligt dragplåster för hela kulturbyn i Alby industriområde, med Subtopia, Kulturskolan, Filmbasen mm. För det utomstående är cirkus en lek. För den som tränar är det på fullaste allvar. Detta speglas i byggnadens utformning, då det öppna publika kontrasterar mot den stängda fokuserade träningen. En passage som gör byggnaden tillgänglig från två håll och utgör hjärtat i gymnasiets verksamheter. Här möts alla som tar byggnaden i anspråk.

Solidarisk Individualism, kvalitativ galenskap och uppkäftigtengagemang. Ledorden för Cirkus Cirkör berättar tydligt vad verksamhetenhandlar om. kreativitet uppstår i mötet mellan denhögra intuitiva hjärnhalvan och den vänstra rationella. Idéerna vivill förverkliga och förmågan att leverera föds i mötet mellan galenskapoch kvalitet.På samma sätt fungerar Cirkör. De vanliga kontorssysslorna,skolaktivitet, mötesrum och matplats blandas med avanceradscenkonst och akrobatik. Två vitt skilda aktiviteter som kan ochbör berikas av varandra. I dagsläget är lokalerna utformade förkunna förvara så mycket som möjligt, alltså inte för att uppleva ochutveckla konsten. Att skräddarsy den nya byggnaden efter de speciellakrav en cirkusskola har kan ett hus med en speciell karaktärsom passar nycirkus skapas. Genom att låta funktionerna lindasrunt cirkusens hjärta, träningen, skapas en kreativ miljö somspeglar den sprudlande skolan i Alby.

Nycirkusgruppen Cirkus Cirkör vill samla hela sin verksamhet (cirkusutbildning, administration, föreställningsproduktion, träningslokaler etc.) i en byggnad. Idag disponerar de två tredjedelar av en f.d. lagerhall i Alby, Botkyrka kommun, där deras tränings- och utbildningsverksamhet bedrivs, och det är denna byggnad som de vill bygga om och/eller till för att husera hela verksamheten.Mitt förslag, Crystal Circus, argumenterar för att bevara den befintliga byggnaden. Som industribyggnad från 70-talet är den mycket rationellt uppbyggd och flexibel. Som träningslokaler fungerar den mycket bra, och brukarna uppskattar den ruffa och stryktåliga karaktären. Den är dock mycket sluten och introvert och saknar helt en representativ dimension, något som säger något om vad byggnaden gör. Crystal Circus fokuserar på att lägga till en representativ dimension till byggnaden, och att skapa rum för Cirkus Cirkörs mer extroverta verksamheter.Crystal Circus är en glasbyggnad, uppbyggd av industriella modulväxthus som ställs ovanpå och framför den befintliga lagerbyggnaden/cirkushallen. Byggnaden ligger i ett historiskt industriområde vilket kan motivera användandet av industriella byggsystem som innebär stor kostnadseffektivitet. Crystal Circus skapar härmed mycket stora ytor för pengarna, och dess generösa och öppna bonusytrymmen ger plats åt de delar av Cirkus Cirkör som handlar om gränsöverskridande, öppenhet och möten mellan ytterligheter. Dagens byggnad drar en ovanligt skarp gräns mot omvärlden, och Crystal Circus glasbyggnad utgör en gränszon där det kan vara både varmt och kallt, ute och inne, Cirkus och gym, bio och konsert, Sverige och Medelhavet.

Cirkus Cirkör i Alby Cirkus Cirkör vill göra människor modigare och göra världen och livet mer levande .. Verksamheten är stor och har något som vänder sig till de flesta..Målet att förändra världen med nycirkus. Cirkus Cirkör växer hela tiden och vill  nu samla hela sin verksamhet i en byggnad och behöver därför nya större lokaler. De är idag inrymda i en del av en stor lagerbyggnad i Alby, som delas med en bilmek. Byggndens anonyma utsida speglar inte alls veksamheten. Cirkus Cirkörs verksamhet har stor spännvidd och lokalerna skall tillgodose behov. Det finns en sida av cirkusen som vill visa upp sig utåt. Men detfinns också delar av cirkusen som behöver kunna dra sig undan,Jag vill att dessa två motsatser, introvert och slutet respektive extrovert öppet och inbjudande, ska synas i byggnaden.

<p>This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work.</p><p>The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory.</p><p>Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants.</p>

This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work. The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory. Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants. / <p>Avhandlingen är skriven på svenska [sv] med sammanfattning på Engelska [en]. Den är resultat av forskningsprojektet Kraftspelet om platserna: samverkansprojekt i våra städer Beviljade medel: 1 444 000 kr, forskningsfond: FORMAS Kontraktsnummer: 25.0/2001-1596 Kontraktstid: 010101-041231 Bakgrund och syfte Etnisk segregation i Sverige återfinns i bebyggelse som har en igenkännbar struktur. Sådan segregation har stått i fokus för kritik och varit mål för diverse åtgärder. Trots olika stora insatser har segregationen bestod genom åren. I takt med det har skepticismen mot att ta emot nya invandrade tilltagit. Syftet med projektet var att studera huruvida tjänstemännens arbete påverkar denna utveckling genom att inom ramen för den så kallade storstadssatsningen följa hur en lokal tjänstemannagrupp agerade för att möta medborgarna. De viktigaste frågor som vägledde undersökningen var bland andra hur tjänstemännen behandlade den mångkulturella befolkningen under mötena, hur de organiserade de urbana samverkansprojekten samt hur de påverkade den lokala demokratiska utvecklingen med sitt arbete. Teori och metod Projektet utgjorde en kvalitativ studie som genomfördes med hjälp av deltagande observation bland en lokal planeringsgrupp, en så kallad områdesgrupp. Observationerna fördes mellan 2001 till 2003 och avgränsades till tjänstemännens officiella möten. Inför avhandlingens slutrapport analyserades ett särskilt urval av mötena. De handlade om en medborgarpanel med vilken tjänstemännen tänkte införa brukarnas inflytande i alla verksamheter. Genom avgränsningen gjordes en djupare analys kring hur tjänstemännen tänkte, planerade, genomförde och utvärderade själva aktiviteten. Projektets teoretiska ram lyfte fram möten som utgångspunkt i arbetet för att behandla ideal och praktik, politik och planering eller förankring och dialog. Å ena sidan analyserades normativa handlingsteorier som lägger tungvikten på vad som bör göras och som anses stå för den så kallade deliberativa eller kommunikativa vändningen. Den vill exempelvis lyfta fram mötet för att göra förvaltningar känsligare för medborgarnas vardag och föreslår olika procedurer för ett dialogbetonat handlande. Procedurerna strävar efter ideala talsituationer som bortser makt och konflikter för att oavsett tid och sammanhang göra procedurerna universell gällande. Å andra sidan analyserades genealogiska handlingsteorier som utgår från studier av det som görs. Dessa vill uppmärksamma tid och kontext genom att dels synliggöra konflikter och maktrelationer som den mest effektiva startpunkten vid analys av möten. Och dels genom att medvetandegöra tid och kontext med retoriska analyser. Dessa utvärderar, överväger och bedömer hur verkliga dialogakter genomförs utifrån vad som sägs, vem som säger vad och till vem det sägs, när mötena ägde rum. Genom att belysa hur tjänstemännen förde dialog analyserades även huruvida de skulle uppmärksamma såväl invånarnas "situerade kunskaper" som vad dessa bestod av i form av praktiska handlingssätt. Huvudresultat Undersökningen visade hur en kombination av faktorer hindrade tjänstemännen från att möta medborgarna och från att deras arbete skulle främja en hållbar demokratisk utveckling. Den första aspekten handlade om ett kraftspel om platsens utveckling som uppstod mellan lokala och regionala perspektiv. Det lokala perspektivet fördes av lokala tjänstemän som arbetade för att främja den lokala integrationen med hjälp av lokala föreningar. Det regionala perspektivet fördes av tjänstemän på regerings- och kommunnivå som ville integrera platsen i regionen med hjälp av en tillväxtkoalition med föreningar som fanns utanför platsen. När den regionala politikens utifrånperspektiv inte utgick från lokala behov och heller inte från lokala förmågor präglades den av internkolonialistiska inslag som försvårade den lokala integrationen. Den regionala politikens utifrånperspektiv tvingade i sin tur lokala tjänstemän att överge ett dialogbetonat arbete för att istället ägna sig åt att förankra en upplevelsesatsning. Undersökningen exemplifierar hur tjänstemännens förankringskultur vilade på ett subjekt-objekt förhållningssätt för att möta medborgarna. Det som skulle kunna bli en dialog övergick i en mycket utstuderad och noggrant planerat förankringsspel. Med spelet filtrerade tjänstemän bort de frågor om integration, jämställdhet, jämlikhet och hållbar utveckling som gav upphov till insatserna. Tjänstemännens egna försök att skapa möten, så som procedurer för medborgarnas delaktighet vilade på subjekt-objektiva antaganden som blev kontraproduktiva för den lokala integrationen, för platsens utveckling och för framväxten av ett starkt civilt samhälle. Tjänstemännens subjektcentrerad förankringsansats vilade i sin tur på en normativ vetenskaplig diskurs som hindrade tjänstemännen från att reda ut hur dialogen uteblev. Undersökningen exemplifierar hur denna diskurs kom till uttryck i tjänstemännens överväganden samt hur den föredrar rationella överväganden före demokratiska värden. Konklusion Under tiden med storstadssatsningen lanserades ett stort antal lokala projekt som skulle utgå från dialog med medborgarna för att byta segregationen. Tjänstemännens arbete fördes med en stor förtrogenhet till rationella och normativa lösningar samt utifråntänkande. Förvaltningarnas lokala strukturer växte sig större utan att förmå möta befolkningen. På grund av förankringsansatsen underminerades medborgarnas delaktighet i många lokala projekt och demokratiprocesser. Förvaltningarna växte medan demokratin krympte. Tjänstemännens resultat påverkade kommunen att avvisa tanken på att nya invandrade flyttade till kommunen. Liknande utveckling i andra storstadskommuner tvingade i praktiken en återvändsgränd i invandringspolitiken. Den uteblivna dialogen stärkte trenderna till ett alltmer fragmenterat samhälle och vidgade grogrunden för strukturell diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.</p>