Syftet med uppsatsen är att undersöka lärares upplevelser av hur det är att arbeta med elever med språkstörning. I juni 2016 publicerades en utredning där det framkom att måluppfyllelsen för elever med språkstörning är låg och att lärares kunskap om diagnosen är bristfällig. Inom forskningen kring språkstörning saknas konsensus vilket innebär att diagnosen kan tolkas på olika sätt. En språkstörning kan bestå av svårigheter inom olika delar av språket. Svårigheterna handlar bland annat om att göra sig förstådd och förstå andra. Detta påverkar elevernas skolprestationer på olika sätt. All undervisning skall enligt gällande läroplan anpassas individuellt, men forskning gällande anpassningar för elever med språkstörning är bristfällig. Studien baseras på intervjuer med fjorton lärare i årskurs 6-9. Det empiriska underlaget analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att lärare upplever ett flertal utmaningar i undervisningen av elever med språkstörning. Exempel på dessa är begreppsförståelse, uttalssvårigheter, kunskapsredovisning, läs- och skrivsvårigheter samt nedsatt arbetsminne. För att anpassa undervisningen använder lärare bildstöd, extra tid, tekniska hjälpmedel och hjälp att strukturera uppgifter. Av resultatet framgick även att lärarna upplevde sig ha låg kunskap om diagnosen och därför efterfrågade stöd. Den forskning som finns kring diagnosen språkstörning fokuserar till stor del på barn i yngre åldrar. Det råder även brist på forskning kring anpassningar i undervisningen. Kombinationen skolsvårigheter hos elever med språkstörning, den knapphändiga forskningen om språkstörning hos tonåringar och bristande kunskap kring diagnosen hos lärare utgör möjliga hinder i arbetet med elever med språkstörning.

Denna studie har som syfte att se om specialidrottslärare vid svenska skidgymnasier uppfattar att de planerar sin undervisning utifrån elevens olika lärstilar. Data insamlades genom en kvalitativ semistrukturerad intervjuform, där fem lärare vid två skidgymnasium deltog. Lärarna blev intervjuade om hur de bedrev sin undervisning och om deras kunskaper inom olika lärstilar. Resultaten analyserades med stöd av en tematisk innehållsanalys. Resultaten visade att alla lärare hade en auditiv lärstil som dominerade undervisningen, och att lärarna inte planerade sin undervisning utifrån elevens olika sätt att lära. Undervisningen planerades utifrån ett sportsligt perspektiv och anpassningen till elevens lärstil skedde omedvetet eller i stunden. Detta kan vara ett resultat av utbildningsnivån på lärarna, då lärarna hade en hög tränarutbildning men bara två av dem hade en lärarutbildning innan de började arbeta på sina respektive skolor. En annan orsak kan vara att undervisningen i ämnet specialidrott är mycket inspirerad från idrottsrörelsen och lärarna är tryggare i att undervisa ut ifrån ett sportsligt perspektiv, samt att det saknas en egen idrottsdidaktik som skiljer sig från idrotten. Att alla lärare visar att de anpassar sin undervisning när de ser ett behov visar att lärarna har en motivation och en vilja att nå ut till alla sina elever. En högre kunskap om elevens sätt att lära bör ge lärarna flera verktyg till att planera sin undervisning utifrån elevernas olika lärstilar och på det sättet nå ut till flera elever. Detta kan gynna eleven båda utifrån skolans krav men också utifrån den egna idrottsprestationen.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några pedagoger identifierar och anpassar sin undervisning till särskilt begåvade elever samt att undersöka handlingsplaner som handlar om särskilt begåvade elever identifieras och vilka anpassningar bör göras för dem. Datainsamlingsmetoderna som användes i denna multipla fallstudie var semistrukturerade intervjuer, öppna observationer och handlingsplaner. I studien intervjuades elva pedagoger, och 20 observationer genomfördes. En handlingsplan undersöktes. Resultatet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet och en flerfaktorsmodell. Studien visade att det finns svårigheter med att identifiera särskilt begåvade elever samt att pedagogerna, även om de gjorde anpassningar, kände sig osäkra på om dessa var framgångsrika eller inte. Handlingsplaner för särskilt begåvade elever saknades i flera av de observerade skolorna.

Bakgrund: Syftet är att undersöka hur elever med ADHD har upplevt sin skoltid samt hur eleverna anser att lärare bemöter elever med ADHD. Metod: Genom kvalitativa metoder har sex vuxna personer med diagnosen ADHD intervjuats. Undersökningen utgår ifrån tre frågeställningar om hur elever med ADHD har upplevt sin skolgång, vilka relationer de haft till lärare och hur anpassning av undervisning sett ut. De teoretiska utgångspunkterna för undersökningen är socialkonstruktivismen och relationella perspektivet. Analysen utgår utifrån en hermeneutisk ansats. Resultat: Utifrån respondenternas berättelser återfinns både likheter och skillnader emellan deras erfarenheter. En gemensam nämnare ses också mellan respondenternas berättelser där bemötande och förhållningssätt är av stor betydelse för respondenternas skolupplevelser. Något som samtliga respondenter uttrycker i sina berättelser är känslan av inte vara som alla andra. / The purpose of this dissertation is to study how students diagnosed with ADHD has experienced their time in school and how they regard their teachers approach. A qualitative method was used based on six interviews with adults diagnosed with ADHD. This dissertation is based on three questions, how did the students diagnosed with ADHD experience their time at school? How was their relationship to their teachers? How was the teaching adapted to their ADHD? The theoretical starting points have been social constructivism and the relational perspective. The results and analysis were processed through the hermeneutic approach. The interviews showed similarities and differences. A common denominator was however found between the respondents. This showed that the treatment and approach of the students by their teachers was very important in regards to how they experienced school. Something which showed in all respective interviews was the feeling of not being normal.