Att kunna upptäcka smärta hos hästen är viktigt ur välfärdssynpunkt. Hästen är ett bytesdjur som döljer sin smärta från predatorer för att öka chanserna för överlevnad. Hästen kan dölja sin smärta länge utan att det upptäcks och kan då leda till onödigt lidande för hästen. Smärtbedömning kan vara svårt, smärta är komplext och påverkas av flera olika faktorer. Sedan länge finns det metoder för att mäta smärta hos häst genom bland annat palpation och beteende observationer, dessa metoder kräver dock tid, träning och erfarenhet. Ett relativt nytt forskningsområde är att bedöma smärta i hästens ansiktsuttryck. Detta har gjorts med framgång med en del olika metoder bland annat Horse Grimace Scale (HGS) samt An Equine Pain Face. Metoden HGS innebär betygsättning av fördefinierade områden i hästens ansiktsuttryck. Denna metod kan indikera smärta samt smärtans intensitet. HGS har applicerats på olika smärtsamma situationer. Studier inom HGS indikerar att HGS är en användbar, pålitlig och enkel metod att utvärdera smärta som endast kräver minimal träning för att lära sig. An Equine Pain Face har studerat hästens smärtansikte i detalj, beskrivningen av smärtansiktet kan vara ett användbart verktyg för att förbättra verktyg för smärtigenkänning hos hästar med mild till måttlig smärta. Syftet med studien var att undersöka hur hästens smärtansikte ser ut, hur används metoderna för utvärdering av smärta i ansiktsuttrycket och hur pålitliga är metoderna?

<p>Emotionella ansiktsuttryck är en viktig social kommunikationsledtråd. Kognitivt bearbetas uttryck olika beroende av det emotionella innehållet. Uppfattningen influeras av sociala kategorier med ibland negativt utfall. Detta stereotypinflytande har ofta sitt ursprung från omedvetna processer och kan påverkas genom priming. Även kontextuella faktorer (dofter) influerar på uppfattningar av ansiktsuttryck. Syftet med studien var således att undersöka stereotypers inverkan på tolkningen av ansiktsuttryck samt om doft som primingstimuli kunde påverka tolkningen. Resultatet bekräftar till viss del hypotesen med en signifikant skillnad beroende av stimuluspersonens hudfärg. Dofternas inverkan var dock minimal. En könsaspekt studerades som visade på möjliga effekter. Män skattade annorlunda (assimilering) än kvinnor (kontrast) och män påverkades mer av dofterna. Skattningsskillnaden beroende av stimuluspersonens hudfärg diskuteras enligt teorier kring grad av kognitiv bearbetning och stereotypaktivering. Brist i minnesaktivering genom dofter diskuteras enligt primingteorier. Könsaspekten anses även som möjlig påverkande faktor på huvudmodell. Teori rörande homogenitets-bias och könsskillnader i doftperception ses som en möjlig förklaring av könsaspekten. Mer förfinade metoder i framtida forskning kan behövas för att undersöka hela aspekten av ämnet.</p>

Emotionella ansiktsuttryck är en viktig social kommunikationsledtråd. Kognitivt bearbetas uttryck olika beroende av det emotionella innehållet. Uppfattningen influeras av sociala kategorier med ibland negativt utfall. Detta stereotypinflytande har ofta sitt ursprung från omedvetna processer och kan påverkas genom priming. Även kontextuella faktorer (dofter) influerar på uppfattningar av ansiktsuttryck. Syftet med studien var således att undersöka stereotypers inverkan på tolkningen av ansiktsuttryck samt om doft som primingstimuli kunde påverka tolkningen. Resultatet bekräftar till viss del hypotesen med en signifikant skillnad beroende av stimuluspersonens hudfärg. Dofternas inverkan var dock minimal. En könsaspekt studerades som visade på möjliga effekter. Män skattade annorlunda (assimilering) än kvinnor (kontrast) och män påverkades mer av dofterna. Skattningsskillnaden beroende av stimuluspersonens hudfärg diskuteras enligt teorier kring grad av kognitiv bearbetning och stereotypaktivering. Brist i minnesaktivering genom dofter diskuteras enligt primingteorier. Könsaspekten anses även som möjlig påverkande faktor på huvudmodell. Teori rörande homogenitets-bias och könsskillnader i doftperception ses som en möjlig förklaring av könsaspekten. Mer förfinade metoder i framtida forskning kan behövas för att undersöka hela aspekten av ämnet.

<p>Människor verkar generellt handla och uppträda på sätt som ger fördelar till dem själva och de grupper de är medlemmar i. Fördelarna gäller resurser, status, prestige men också socialt fördelaktigt beteende. Beaupré och Hess (2003) fann att människor ansåg medlemmar ur sin egna etniska grupp vara gladare än människor från andra etniska grupper. För att undersöka om icke socialt sammansatta grupper skulle attribuera gladare ansiktsuttryck till den egna gruppen, innegruppen, framför andra grupper, utegrupper, replikerades studien i minimala grupper. Det visade sig att innegruppen oftare favoriserades med glada ansiktsuttryck medan utegruppen oftare attribuerades neutrala ansiktsuttryck.</p>

Bakgrund; Smärta är en obehaglig upplevelse. Upplevelsen av smärta är unik och beskrivs utifrån individens erfarenheter. Att förmedla smärta kan ske både verbalt och icke verbalt. Individens förmåga att kommunicera verbalt kan påverkas av demenssjukdom, vilket kan medföra svårighet att identifiera smärta hos denna grupp av personer. Syfte; Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur smärta hos äldre personer med demenssjukdom identifieras. Metod; Författarna har gjort en systematisk litteraturstudie där sökningar gjorts i databaserna Cinahl och PubMed. Sammanlagt sex artiklar, både av kvalitativ och av kvantitativ karaktär, är inkluderade i denna litteraturstudie. Artiklarnas resultat gicks igenom systematiskt och tre kategorier skapades som låg till grund för denna litteraturstudies resultat. Resultat; Resultatet i denna litteraturstudie belyser tre sätt att identifiera smärta hos äldre personer med demenssjukdom. Identifiering kan ske genom användning av bedömningsinstrument, genom observation av ansiktsuttryck eller genom observation av beteendeförändringar. Slutsats; Slutsatsen är att det finns flera olika sätt att identifiera smärta. Metoden som används vid smärtidentifiering styrs utifrån situationen som personen med demenssjukdom befinner sig i och utifrån personen själv. Personer som känner den demenssjuka väl, till exempel nära vårdpersonal och anhöriga, är en stor resurs vid identifiering av smärta.

<p>Bakgrund; Smärta är en obehaglig upplevelse. Upplevelsen av smärta är unik och beskrivs utifrån individens erfarenheter. Att förmedla smärta kan ske både verbalt och icke verbalt. Individens förmåga att kommunicera verbalt kan påverkas av demenssjukdom, vilket kan medföra svårighet att identifiera smärta hos denna grupp av personer.</p><p>Syfte; Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur smärta hos äldre personer med demenssjukdom identifieras.</p><p>Metod; Författarna har gjort en systematisk litteraturstudie där sökningar gjorts i databaserna Cinahl och PubMed. Sammanlagt sex artiklar, både av kvalitativ och av kvantitativ karaktär, är inkluderade i denna litteraturstudie. Artiklarnas resultat gicks igenom systematiskt och tre kategorier skapades som låg till grund för denna litteraturstudies resultat.</p><p>Resultat; Resultatet i denna litteraturstudie belyser tre sätt att identifiera smärta hos äldre personer med demenssjukdom. Identifiering kan ske genom användning av bedömningsinstrument, genom observation av ansiktsuttryck eller genom observation av beteendeförändringar.</p><p>Slutsats; Slutsatsen är att det finns flera olika sätt att identifiera smärta. Metoden som används vid smärtidentifiering styrs utifrån situationen som personen med demenssjukdom befinner sig i och utifrån personen själv. Personer som känner den demenssjuka väl, till exempel nära vårdpersonal och anhöriga, är en stor resurs vid identifiering av smärta.</p>

<p>Forskning har visat att barn som uppvisar ett normbrytande beteende i kombination med brister i empati och förståelse för ömsesidighet med andra har svårare för att bedöma rädda ansikten än andra barn med normbrytande beteenden. I en studie kopplades detta till att de inte läser av ögonen utan fokuserar mer på munnen. Föreliggande studies huvudsyfte var dels att validera ett instrument för mätning av barns ögonrörelser och relatera ögonrörelser till tolkning av känslor i ansiktsuttryck, dels att undersöka om barns empati generellt kan kopplas till skillnader i ögonrörelsemönster vid bedömning av ansiktsuttryck. En normalpopulation på 39 barn i 10-11 årsåldern bedömde ansiktsuttryck (glad, neutral, ledsen, arg och rädd). Föräldraskattningar av kognitiv och affektiv empati relaterades till deras förmåga att identifiera ansikten korrekt. Resultaten indikerar att rädda ansiktsuttryck generellt var svårare än de andra att bedöma. Det fanns också en negativ korrelation mellan affektiv empati och förmågan att bedöma rädda ansikten och ansikten i allmänhet. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och klinisk betydelse.</p>

Forskning har visat att barn som uppvisar ett normbrytande beteende i kombination med brister i empati och förståelse för ömsesidighet med andra har svårare för att bedöma rädda ansikten än andra barn med normbrytande beteenden. I en studie kopplades detta till att de inte läser av ögonen utan fokuserar mer på munnen. Föreliggande studies huvudsyfte var dels att validera ett instrument för mätning av barns ögonrörelser och relatera ögonrörelser till tolkning av känslor i ansiktsuttryck, dels att undersöka om barns empati generellt kan kopplas till skillnader i ögonrörelsemönster vid bedömning av ansiktsuttryck. En normalpopulation på 39 barn i 10-11 årsåldern bedömde ansiktsuttryck (glad, neutral, ledsen, arg och rädd). Föräldraskattningar av kognitiv och affektiv empati relaterades till deras förmåga att identifiera ansikten korrekt. Resultaten indikerar att rädda ansiktsuttryck generellt var svårare än de andra att bedöma. Det fanns också en negativ korrelation mellan affektiv empati och förmågan att bedöma rädda ansikten och ansikten i allmänhet. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och klinisk betydelse.

Syftet med denna pilotstudie var att skapa hypoteser om och hur utmattningssyndrom påverkar förmågan att känna igen emotioner i ansiktsuttryck. En grupp patienter med utmattningssyndrom jämfördes med en matchad frisk kontrollgrupp (N=14). Grupperna undersöktes med ett datorbaserat test beståendes av färgbilder av autentiska ansiktsuttryck som gradvis i steg om 10% förändrades från ett neutralt ansiktsuttryck till någon av de fem grundemotionerna ilska, avsky, rädsla, glädje och ledsenhet. Mätningarna gjordes i termer av igenkänningsprecision och responshastighet. Resultatet visade att patientgruppen responderade signifikant långsammare än kontrollgruppen sett över samtliga emotioner i testet. Inga emotionsspecifika skillnader såväl som skillnader i igenkänningsprecision kunde påvisas mellan grupperna. Orsakerna till diskrepansen i responshastighet diskuterades utifrån fyra tänkbara förklaringsområden: ansiktsperceptuell funktion, visuell uppmärksamhet, självfokuserad uppmärksamhet samt noggrannhet/oro. Rekommendationer gjordes till framtida forskning om att utforska dessa områden närmare.

Människor verkar generellt handla och uppträda på sätt som ger fördelar till dem själva och de grupper de är medlemmar i. Fördelarna gäller resurser, status, prestige men också socialt fördelaktigt beteende. Beaupré och Hess (2003) fann att människor ansåg medlemmar ur sin egna etniska grupp vara gladare än människor från andra etniska grupper. För att undersöka om icke socialt sammansatta grupper skulle attribuera gladare ansiktsuttryck till den egna gruppen, innegruppen, framför andra grupper, utegrupper, replikerades studien i minimala grupper. Det visade sig att innegruppen oftare favoriserades med glada ansiktsuttryck medan utegruppen oftare attribuerades neutrala ansiktsuttryck.