No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Denna uppsats är en komparativ studie mellan svensk och norsk arbetslagstiftning. Arbetet belyser likheter och skillnader mellan länderna i vad som utgör saklig grund för alkoholrelaterade uppsägningar. Vid en överskådlig blick mellan ländernas arbetslagstiftning är det mycket som kan förefalla lika då den svenska lagen om anställningsskydd ligger som förebild för den norska motsvarigheten arbeidsmiljøloven. Vid en närmare studie upptäcker man dock skillnader i ländernas rättstillämpning gällande synen på alkoholmissbruk på arbetsplatsen. I Sverige görs det en skillnad mellan alkoholmissbruk av misskötselkaraktär och alkoholmissbruk av sjukdomskaraktär. När arbetstagaren i Sverige får bevisat att dennes alkoholmissbruk är av sjukdomskaraktär får han ett förstärkt anställningsskydd. I den norska rättstillämpningen görs det ingen skillnad på om alkoholmissbruket beror på en sjukdom eller inte. Det finns inget förbud mot att vara alkoholist eller sjuk på arbetsplatsen i Norge. Dessa arbetstagare har ett anställningsskydd under sin sjukfrånvaro som sträcker sig i tolv månader. Det är dock förbjudet att vara onykter på arbetsplatsen och därmed kan det vara saklig grund för uppsägning, även efter en enstaka förseelse.</p><p>Slutsatsen av vårt arbete är att den svenska rättstillämpningen vid alkoholmissbruk på arbetsplatsen innebär anställningstrygghet och ett arbetsgivaransvar för att behålla alkoholmissbrukaren i arbetslivet. Den norska rättstillämpningen innebär ett klarare ställningstagande gentemot alkohol i arbetslivet, vilket medför att säkerheten på arbetsplatsen och det individuella ansvaret ställs i fokus.</p>

No description available.

Denna uppsats är en komparativ studie mellan svensk och norsk arbetslagstiftning. Arbetet belyser likheter och skillnader mellan länderna i vad som utgör saklig grund för alkoholrelaterade uppsägningar. Vid en överskådlig blick mellan ländernas arbetslagstiftning är det mycket som kan förefalla lika då den svenska lagen om anställningsskydd ligger som förebild för den norska motsvarigheten arbeidsmiljøloven. Vid en närmare studie upptäcker man dock skillnader i ländernas rättstillämpning gällande synen på alkoholmissbruk på arbetsplatsen. I Sverige görs det en skillnad mellan alkoholmissbruk av misskötselkaraktär och alkoholmissbruk av sjukdomskaraktär. När arbetstagaren i Sverige får bevisat att dennes alkoholmissbruk är av sjukdomskaraktär får han ett förstärkt anställningsskydd. I den norska rättstillämpningen görs det ingen skillnad på om alkoholmissbruket beror på en sjukdom eller inte. Det finns inget förbud mot att vara alkoholist eller sjuk på arbetsplatsen i Norge. Dessa arbetstagare har ett anställningsskydd under sin sjukfrånvaro som sträcker sig i tolv månader. Det är dock förbjudet att vara onykter på arbetsplatsen och därmed kan det vara saklig grund för uppsägning, även efter en enstaka förseelse. Slutsatsen av vårt arbete är att den svenska rättstillämpningen vid alkoholmissbruk på arbetsplatsen innebär anställningstrygghet och ett arbetsgivaransvar för att behålla alkoholmissbrukaren i arbetslivet. Den norska rättstillämpningen innebär ett klarare ställningstagande gentemot alkohol i arbetslivet, vilket medför att säkerheten på arbetsplatsen och det individuella ansvaret ställs i fokus.

According to the national legislation concerning discrimination within labour law, it is prohibited to discriminate on the grounds of sex, ethnic belonging, religion or other religious belief, functional disability, sexual nature and part-time work or time-limited employment. The EC-law goes further and also prohibits discrimination on the ground of age. According to an EC-directive the member states must incorporate a national provision against age discrimination by the 2nd of December 2006 and the Swedish legislator is now in the progress to implement this into Swedish law. Even though national legislation does not contain any provision on the area, the EC-law directive has a certain influence at national law. Measures that are in breach of the purpose of the directive can for example not be taken. When the time for implementation has expired, the directive has direct effect and can be referred to within the member states. Until now there has only been one case in the EC-law concerning age discrimination and it will be analysed in the essay. Discrimination is a subject that most people have an opinion about. Therefore, in one section of the essay different parties’ opinions in the subject matter is being examined. In order to do so I implemented interviews with persons who represents the employers respectively the employees’ side. These interviews showed that the opinions often were similar irrespective of what side the person represented. The final report from the Swedish committee of discrimination is naturally being analysed. This final report, which is a part of the law-making process, has now been referred for consideration in order to let authorities, organisations and municipalities make there comments. / Enligt nationell arbetsrättslig diskrimineringslagstiftning är det förbjudet att diskriminera p.g.a. kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och deltidsarbete eller tidsbegränsad anställning. EG-rätten går längre och förbjuder även diskriminering som grundar sig på ålder. Enligt arbetslivsdirektivet ska medlemsstaterna bl.a. införa diskrimineringsgrunden ålder i sina nationella lagstiftningar senast den 2 december 2006 och det svenska lagstiftningsarbetet pågår således i nuläget. Även om nationell rätt ännu inte innehåller någon lagreglering mot åldersdiskriminering, kan arbetslivsdirektivet redan nu ha viss inverkan på nationell rätt. Åtgärder som strider mot direktivets syfte får bl.a. inte vidtagas, vilket stadgades i det första och för närvarande enda rättsfallet inom EG-rätten som avgjorts inom åldersdiskriminering. Domstolen uttalade att det strider mot EG-rätten att, under tiden för implementering av arbetslivsdirektivet, vidta åtgärder som kraftigt äventyrar resultatet som föreskrivs i direktivet. Exempel på åtgärder som allvarligt äventyrar direktivets resultat är att införa inskränkande bestämmelser avseende ålder i nationell lagstiftning under tiden för implementering av direktivet. Direktivet har således redan innan det införlivas viss effekt på hur nationell rätt utformas och sätter dessutom gränser för vilka nationella bestämmelser som får införas. Eftersom det endast finns ett rättfall på området, är rättpraxis ännu inte tillfredställande och således kan inte mycket vägledning erhållas. Det är därför svårt att avgöra hur bred tillämpning begreppet åtgärder får, utan varje situation bör sannolikt bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Diskriminering är ett ämne som de flesta människor har en åsikt om. Jag valde därför att i ett av avsnitten, genom intervjuer med personer från arbetsgivar- respektive arbetstagarsidan, redogöra för olika parters synvinklar på ålder och rekrytering samt en eventuell lag. På detta sätt uppmärksammade jag att åsikterna på ett flertal punkter var väldigt lika oavsett vilken sida personen representerade. En genomgående åsikt var t.ex. att en äldre person hellre anställs då det är fråga om en chefsposition eller annan ledande befattning. Många av de förutfattade meningar om hur en person i en viss ålder är, var också väldigt lika. Äldre arbetstagare uppfattas t.ex. ofta som mindre flexibla och mer sjuka medan yngre förmågor anses vara mer förändringsbenägna och ha större vilja att komma någon vart. Det verkar dock som om allt mindre fokus läggs på ålder vid rekrytering och att de förutfattade meningarna minskar. Trots detta trodde de flesta av intervjupersonerna att en lag mot åldersdiskriminering skulle vara negativ och resultera i att större fokus läggs på ålder, vilket kan innebära att personer i en viss ålder ses som en svag grupp som behöver skydd. De flesta trodde även att en lag skulle vara lätt att kringgå. Diskrimineringskommitténs slutbetänkande om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning tas självfallet även upp och analyseras. Detta slutbetänkande är en del av lagstiftningsprocessen som pågår, och är nu skickat på remiss för att berörda myndigheter, organisationer och kommuner ska få yttra sig. Det faktum att det nationella lagstiftningsarbetet idag inte har kommit längre än halvvägs, tyder på att en lag inte kommer hinna siftas innan tiden för implementering går ut. Detta innebär dock inte att arbetslivsdirektivet förlorar sin kraft. EG-rättsfall har tidigare fastslagit att ett direktiv har direkt effekt efter det att tiden för implementering har gått ut, vilket resulterar i att arbetsdirektivet ändå kan bli tillämpligt i förhållandet mellan enskilda personer och staten.

No description available.