Enligt 7 § 2 st. lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) krävs för att en uppsägning ska vara sakligt grundad att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Skyldigheten föreligger både vid en uppsägning på grund av arbetsbrist och vid en uppsägning av personliga skäl. I synnerhet vid en omplacering av en arbetstagare i en stor kommun kan det uppstå frågor kring vad som ska omfattas av omplaceringsskyldigheten. Syftet med denna uppsats är att utreda omfattningen av en kommuns omplaceringsskyldighet. I praxis och doktrin finns det stöd för att en kommun och ett landsting kan begränsa omplaceringsansträngningarna till att avse endast berörd gren av verksamheten. För att en sådan uppdelning ska få göras krävs det att arbetsgivaren har en fullständig personalfunktion och ledning som om den vore en egen juridisk person. En sådan begränsning bör dock tillämpas restriktivt. LAS ger inte arbetstagaren ett befattningsskydd, utan endast ett långtgående anställningsskydd, varför det inte finns någon begränsning i vilket sorts jobb som ska erbjudas en arbetstagare som annars riskerar bli uppsagd. Ett omplaceringserbjudande måste dock alltid vara skäligt, således ska arbetsgivaren erbjuda det jobb som anses vara mest lämpligt i förhållande till arbetstagarens tidigare anställning. Omplaceringserbjudandet ska vidare avse en vakans som är ledig vid uppsägningstidpunkten och som arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för. Har arbetstagaren gjort sig skyldig till grov misskötsamhet är arbetsgivaren ej skyldig att göra en omplaceringsutredning. Emellertid är kraven på arbetsgivaren att uppfylla omplaceringsskyldigheten högt ställda och då en uppsägning ogiltigförklaras vid en ej riktigt utförd omplacering, bör en grundlig omplaceringsutredning alltid ske vid en uppsägningssituation.

Genom att välja de länder inom EU som kan tänkas ha störst inverkan inför framtidens EU-rätt försöker vi urskilja genom arbetsrättshistorien vad det finns för traditioner när det gäller sedvänjor, arbetarrörelser och arbetsrätt. Uppsatsen är en komparativ studie för att belysa de fyra ländernas olikheter och likheter. Dessutom försöka analysera orsaker och orsakssamband. De länder som studeras närmare i uppsatsen är Sverige, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Ett av länderna var först med att lagstifta kollektivavtalet och det var redan i slutet av 1800-talet. Övriga länder följde efter i början av 1900-talet. Sedan hur de har valt på olika sätt tillämpa och utveckla arbetsrätten. Vissa har haft kraftig turbulens i form av krig, andra kanske har haft större inslag av socialism eller av liberalism. Det finns tänkbara förklaringar till varför det ser ut som det gör i modern arbetsrätt. Sverige har gett kollektivavtalet en tyngre funktion i samhället medan Frankrike har valt att tillämpa en minimilagstiftning. Storbritannien har valt att inte bruka kollektivavtalet, så avtalet kan sägas ha blivit obsolet. Tyskland har förmånlighetsprincipen vilket innebär att det mer fördelaktiga villkoret ska vara gällande. Sedan har vi allmängiltighetsförklaring av kollektivavtal som täcker en bransch eller geografiskt område och som även används på utländsk arbetskraft/företag. I och med den fria arbetskraftsinvandringen och EU-rätten, är den förenlig med de nationella sedvänjorna och arbetsrättskulturen. Det finns olika alternativa lösningar för att lösa anställningsvillkoren, med eller utan statlig inblandning. Sverige har överlåtit den delen till parterna att förhandla om, medan Tyskland och Frankrike väljer mer statliga interventioner och viss del förhandlingar och slutligen Storbritannien väljer man inget av dem. Det finns också skillnader och likheter i hur länderna tillämpar stridsåtgärder på arbetsmarknaden och den här studien behandlar frågan i olika avsnitt med avsikt att få en fördjupad kunskap om ämnet.   Uppsatsen ger också en historisk bakgrund till de olika länderna rättsuppbyggnad, för att öka förståelsen för varför ser ut som det gör idag.

Att fritt få yttra sin åsikt är något som gynnar envar. Möjligheten att få delta i debatter eller att kunna kritisera sin arbetsplats har ett stort skyddsvärde i samhället. I Sverige råder yttrandefrihet och rättigheten försäkrar människor frihet att yttra sina åsikter. Det finns dock situationer där denna rättighet får ge vika. En sådan situation kan uppstå i ett anställningsförhållande där det föreligger skyldigheter mellan parterna. Arbetstagare som får del av företagshemligheter har en skyldighet att inte röja dessa. Problem kan uppstå om anställda inte har klart för sig vilken information i verksamheten som arbetsgivaren vill hemlighålla. Vår utgångspunkt kommer att vara den privata sektorn, men eftersom det råder skillnader i rätt till yttrandefrihet för arbetstagare mellan den privata och offentliga sektorn avser vi att göra en kort beskrivning av båda sektorerna. Arbetstagare inom offentlig sektor har en meddelarfrihet och har rätt att vara anonyma vid utlämnande av uppgifter. Skyddet för yttrandefrihet är därmed starkare än för privata arbetstagare. Under anställningen har arbetstagare en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare. Plikten uppkommer i samband med anställningsavtalet och innebär att anställda ska ta hänsyn till de verksamhetsintressen som arbetsgivaren har. Hand i hand med denna skyldighet går tystnadsplikten som uppkommer genom att parterna avtalar om sekretessbestämmelser. Det är en möjlighet för arbetsgivare att säkerställa att arbetstagare inte yttrar viss information rörande verksamheten. Genom att ingå överenskommelser om sekretess kan arbetsgivare i viss utsträckning avtala bort yttrandefrihet för arbetstagare. Vi har valt att utreda om det är rimligt att förlänga ansvaret för röjande av företagshemligheter för en före detta arbetstagare. I praktiken spelar 1969 års överenskommelse en betydande roll vid en skälighetsbedömning av en förlängd tystnadsplikt. Avtalet anger riktlinjer för utformningen av konkurrens- och sekretessklausuler i anställningsavtal. Efter en genomgång av avtalet samt praxis har vi kommit fram till att det är vanligt förekommande att avtala om sekretess- och konkurrensbegränsande klausuler som är gällande upp till två år efter avslutad anställning.

I denna uppsats undersöks vilka skillnader och likheter som finns mellan svensk och rysk arbetslagstiftning och rättsläget gällande uppsägningar från arbetsgivarens sida. Studien omfattar tre viktiga moment när arbetsgivarens frihet begränsas i ett uppsägningsförfarande. Med dessa moment avses de villkor som måste iakttas för att en arbetsgivare ska kunna säga upp en eller flera arbetstagare, de procedurregler som gäller inför en uppsägning och de formerna av anställningsskydd som garanteras arbetstagarna i samband med en uppsägning.   Slutsatsen av undersökningen är att svensk och rysk arbetsrätt visar upp flera gemensamma drag och att dessa beror på att ländernas regleringar utgått från samma minimikrav i ILO:s konventioner. Studien visar också på betydande olikheter. Exempelvis saknar några av de regler som utgör själva kärnan i det svenska anställningsskyddet vid uppsägningar någon motsvarighet i rysk arbetsrättslagstiftning.   Dessutom bidrar den brist på enhetlig reglering i den ryska lagstiftningen att skillnader i fråga om anställningsskydd uppstår till nackdel för arbetstagare. I förhållande till svensk arbetslagstiftning är därmed den ryska arbetslagstiftningen sämre ur arbetstagarsynpunkt.

No description available.

No description available.

<p>Directive 96/71/EC concerning the posting of workers in the framework of the provision of services has as its main purpose to prevent social dumping throughout the European Union. This stated purpose is obtained by establishing conditions that posting employers have to comply with regarding for example wages. These conditions will be implemented in the Member States through laws, collective agreements or arbitrations that has general effect. Previously the implementation of a directive through a collective agreement has not been allowed but with this new directive even the Swedish model of collective agreements has been accepted as a method of implementation.</p><p>Most of the regulations in the Directive have been implemented in the Swedish law on posted workers. In this law there are references to already existing Swedish legislation regarding the different areas.</p><p>Rules concerning minimum wages are found in the Swedish collective agreements, as Swedish legislation regarding this area, do not exist. In the Swedish law on posted workers there are no references that refer to the collective agreements in these matters. There are however rules stipulating that Arbetsmiljöverket, the Swedish office of relations, will give needed information concerning the employment- regulations that have to be applied when sending posted workers in Sweden. Companies that are interested in sending posted workers to Sweden will have to contact Arbetsmil-jöverket in order to get information about the applicable collective agreements and minimum wages. Arbetsmiljöverket has however recieved critique for not fulfilling this responsibility in a satisfying way.</p><p>When foreign employers arrive to Sweden with posted workers they mostly sign a local collective agreement in order to be bound by the conditions stated there. Foreign employers also have the possibility to get a temporary membership in a Swedish employers’ association in order to be bound by the collective agreement that already exists between the association and the corresponding employee association. The employers’ association, above all Teknikföretagen, has recieved critique from the Swedish unions for allowing temporary memberships in their organisations. The unions find that they, in those situations, lack satisfying opportunities to control the foreign employers.</p><p>If a foreign employer refuses to sign a Swedish labour contract, the union may take offensive action to force the employer to sign the contract. According to the rules of Lex Britannia, the union also has the possibility to force foreign employers to sign a labour contract although they might already be bound to a contract in their native country. These rules have received a great deal of criticism for being contrary to EC-law. Most recently the issue was raised in the “Vaxholm-case”. This case made the Swedish labour court request a preliminary ruling from the European Court of Justice, in accordance with article 234 in the EC-treaty.</p><p>It is difficult to ensure that foreign employers do not breach the Swedish labour con-tracts they have signed, for example by not paying the salaries they are obliged to pay. According to § 19 MBL, the Swedish union has the right to collect information from the employer if their employees are members of the union. This has caused problems when it comes to posted workers since it is very rare that they are members of a Swedish union. There is a proposal to extend the § 19 MBL. If the proposal is accepted the Swedish union will also be allowed to control employees that are employed by a company even if they are not members of the union.</p><p>An alternative to the Swedish system of collective contract is the system of contract with general effect that is used in Finland. Finland has a labour legislation that is relatively similar to the Swedish legislation. Both sides on the Swedish labour market are however satisfied with the Swedish system. The system allows great amount of flexi-bility as it is not influenced by the Swedish government.</p><p>The current Swedish system sufficiently guarantees minimum wages to posted workers. With some changes the system could however become even better. Arbetsmiljöverket must, for example, control that the information given is enough and also that it is understandable for foreign employers. If the suggested changes in the 19 § of MBL will be accepted, the Swedish system will become even more secure regarding the possibility of guaranteeing minimum wages to posted workers.</p>

<p>I denna uppsats undersöks vilka skillnader och likheter som finns mellan svensk och rysk arbetslagstiftning och rättsläget gällande uppsägningar från arbetsgivarens sida. Studien omfattar tre viktiga moment när arbetsgivarens frihet begränsas i ett uppsägningsförfarande. Med dessa moment avses de villkor som måste iakttas för att en arbetsgivare ska kunna säga upp en eller flera arbetstagare, de procedurregler som gäller inför en uppsägning och de formerna av anställningsskydd som garanteras arbetstagarna i samband med en uppsägning.</p><p> </p><p>Slutsatsen av undersökningen är att svensk och rysk arbetsrätt visar upp flera gemensamma drag och att dessa beror på att ländernas regleringar utgått från samma minimikrav i ILO:s konventioner. Studien visar också på betydande olikheter. Exempelvis saknar några av de regler som utgör själva kärnan i det svenska anställningsskyddet vid uppsägningar någon motsvarighet i rysk arbetsrättslagstiftning.</p><p> </p><p>Dessutom bidrar den brist på enhetlig reglering i den ryska lagstiftningen att skillnader i fråga om anställningsskydd uppstår till nackdel för arbetstagare. I förhållande till svensk arbetslagstiftning är därmed den ryska arbetslagstiftningen sämre ur arbetstagarsynpunkt.</p>

During year 2007 ClaraHälsan Ltd bought the company health service Solstahälsan in Karlstad. The wide merger of the two health services the problems arose around the employees’ employment agreements when certain parts of the agreement differ. At a transition of a company, in this case a health service, the rights and obligations for the employees will pass on to the new employer according to directive 2001/23/EG who came in force in the swedish legal system in year 1995. The former employer is only responsible vis-à-vis the employees ”for economic obligations related to the time before the transition, the code of protection of employment 6 b §. The new employer are committed to the old employment agreement vis-à-vis the employees during at least one year. At a transition the employment will automatically pass on to the new employer who will take over the rights and obligations in connections to the transition. It is not the collective agreement in whole that will pass on to the new employer, only the employment conditions in the collective agreement. The purpose of this essay is to examine what will happen to the employment conditions when two companies become one through a transition, especially pension benefits.

No description available.